Rasism i Södertälje och Malmö

Rasism kan innebära många olika saker. I ordets ursprungliga och striktaste betydelse så handlar det om att tillskriva människor olika värde baserat på "ras", ett svårdefinierat ord som inte anses politiskt korrekt längre men som handlar om etnisk tillhörighet och genetik. I en nyare diskurs används ordet rasism, eller kulturrasism, för att beteckna alla sorters kränkande nedvärdering och särbehandling av människor baserat på etnisk tillhörighet, religion, kultur, etcetera. Det gör naturligtvis ordet än mer komplicerat, då gränsen kan vara flytande emellan vad som anses vara en värderingsbaserad kritik av en kultur eller en religiös tillhörighet, och vad som är en rasistisk åsikt.

Judarna är en religiös och etnisk grupp som genom historien har utsatts för väldigt mycket rasism,antisemitism, vilket kulminerade i den fruktansvärda förintelsen under andra världskriget. Med en sådan historia är det naturligt att de också känner sig särskilt utsatta då de utsätts för förföljelse. Det är då naturligtvis mycket olyckligt om man som Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu uttrycker sig oförsiktigt på ett sådant sätt att det uppfattas som om man både förminskar problemen och skuldbelägger offren. Reepalu har också fått massiv kritik för sina uttalanden.

I dagens Sverige och Europa är dock den grupp som utsätts för flest attacker och mest missaktning "muslimer", och här menas alla människor som kommer ifrån en muslimsk kultursfär. Vad gäller Sverige så är Jimmie Åkessons infamösa artikel i Aftonbladet bara toppen på ett isberg, islamofobiska åsikter sprids vitt och brett. På Newsmill så har Fuad Mor skrivit om de attacker som (ibland sekulära) muslimska familjer utsätts för i Södertälje, då antagligen med kristna syrianer/assyrier som förövare (och den berättelsen följdes av en utmärkt artikel av Sakine Madon på temat).

Det svåraste med rasismdiskussionen och där så många, som t.ex. Reepalu, har svårt att hålla tungan rätt i mun är att skilja på en grupp människor (som "judar" eller "muslimer") och specifika åsikter eller värderingar. Det är helt legitimt av Reepalu att kritisera Israels brott under Gazakriget, men det är inte acceptabelt att skuldbelägga Malmös judar för dessa, inte heller genom att säga att deras tystnad verkat för att förvärra deras situation i Malmö. Det är samtidigt legitimt att kritisera förtycket i Iran, eller religiöst motiverat förtryck i muslimska familjer i Sverige där det finns, men det är oacceptabelt att skuldbelägga hela gruppen muslimer för vad vissa individer eller stater gör. Tyvärr anses det ofta som acceptabelt av samma personer som är snabba att kritisera varje frö till antisemitism. Jag var på tankesmedjan FORES och lyssnade på ett seminarium om rasism i Europa för ett par veckor sedan. Jag höll på att tappa hakan när en i panelen under ett seminarium mot rasism, journalisten Per Gudmundson, sa att problemet med invandringen var att den till så stor del kom ifrån muslimska länder, och att dessa har en mindre utvecklad kultur än de kristna. Föreläsaren Lisa Bjurwald lät detta uttalande passera helt oemotsagt, och även om FORES vd Martin Åhdal försökte protestera lite så blev det ingen egentlig debatt om uttalandet (jag räckte upp handen, men fick inte ordet...). Om någon hade fällt ett liknande uttalande om judar så hade det blivit ett ramaskri.

Slutligen så vill jag bara poängtera igen att man inte får låta bli att kritisera övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter bara för att man är rädd att kritisera en viss grupp eller religion. Israels ockupationspolitik, bombningarna och blockaden av Gaza, etcetera måste kritiseras, och alla anklagelser ifrån Israelvänner om att detta skulle vara antisemitism (trots att framstående kritiker som t.ex. domare Goldstone är jude) bör ignoreras. Däremot skall skulden läggas där den hör hemma, på staten Israel och dess regering, och ingen jude skall på grund av etnicitet eller religion behöva acceptera att utsättas för kränkningar. På samma sätt måste alla oegentligheter som sker i islams (eller kristendomens) namn kunna kritiseras, även mindre sådana som det faktum att unga flickor utsätts för påtryckningar och kränkningar då de är på väg till ett disco i Tensta. Och de anklagelser, t.ex. ifrån den så kallade "Muslimska Människorättskommitén" att detta skulle vara islamofobi (trots att initiativtagaren Nalin Pekgul är muslim) bör ignoreras. Och givet detta, så skall ingen person behöva utsättas för kränkningar eller missaktning bara för att han eller hon fötts i en muslimsk familj eller konverterat till islam.

Vad gäller religion så kan jag dock aldrig tydligt nog markera att i ju högre grad som den är en privat angelägenhet som inte tillåts utöva påtryckningar på samhällslivet, desto bättre. Staten och alla de medborgerliga rättigheterna skall vila på en sekulär grund, och vad sedan vuxna människor väljer att ha för religion är deras ensak och måste respekteras.

Read more...

USAs absurda förbud emot homosexuella inom de väpnade styrkorna

Ett av Barack Obamas vallöften var att han skulle avskaffa det kränkande och diskriminerande lagstiftningen som möjliggör att avskeda människor som avslöjats som honomsexuella ifrån de väpnade styrkorna . Som bekant har Barack Obama haft lite svårt att infria alla sina vallöften, och lagen gäller fortfarande. Detta trots att Obama i det här fallet antagligen skulle kunna ha löst frågan med en exekutiv order, utan att behöva gå lagstiftningenvägen. När chefen för marinkåren, general James Conway frågades ut om frågan i senaten igår, så rekommenderade han presidenten att inte ändra på lagen, som har lett till över 12 500 avskedanden sedan den infördes 1993 (innan "don't ask, don't tell" kom 1993 var lagstiftningen ännu hårdare). Tydligen har även chefen för armén respektive chefen för flygvapnet uttalat tvivel om att avskaffa lagen. Argumenten skall så vitt jag har förstått alltså vara att det kan skada USAs militära kapacitet, underförstått att många ur den heterosexuella majoriteten skulle känna olust eller obehag över att tjänstgöra tillsammans med en homosexuell. Att försvara den formen av kränkande diskriminering med argument som rättfärdigar de kränkande är häpnadsväckande dumt. Med samma argument skulle man självklart kunna säga att man inte vill ha några mörkhyade i armén, då det skulle kunna väcka anstöt hos rasister, eller att inga demokrater tillåts då den säkerligen republikanska majoriteten skulle kunna tycka att det vore provocerande eller obehagligt. Att man ens tillåts att ha den här åsikten som hög militär och argumentera för den i en senatsutfrågning visar på hur svag USAs demokrati faktiskt är. General Conway borde först ha fått en föreläsning om att det finns värderingar om allas lika värde och mänskliga rättigheter som är viktigare än att skydda de inskränkta och hatiska ifrån att utsättas för människor som är annorlunda än de, sedan borde han ha avskedats. Frågan visar också att Obama skulle behöva våga vara lite mindre kompromissvillig gentemot den extremt konservativa delen av den inhemska opinionen, och våga agera och stå för det han tror på.

Read more...

Fattigdomsbekämpning ursäktar inte diktatur

Venezuela får svidande kritik i en rapport från Interamerikanska människorättskommissionen, ett organ inom den amerikanska samarbetsorganisationen OAS. I rapporten konstateras att åsiktsfrihet och demonstrationsfrihet har begränsats, och att de medborgerliga rättigheterna kränks. Venezuela får även beröm för fattigdomsbekämpning, men man konstaterar att sociala och ekonomiska framsteg inte ursäktar att man offrar grundläggande mänskliga rättigheter. Jag kunde inte sagt det bättre själv. Det är bara att hoppas att Chávez lyssnar. Det vore en tragedi om det politiska klimatet i Venezuela fortsätter att polariseras vilket riskerar att leda antingen till en allt hårdare vänsterdiktatur under Chávez eller någon form av kollaps med risk för en motreaktion åt höger och i famnen på USA och storföretagsledare. Det bästa vore naturligtvis om Chávez successivt backade undan ifrån sina diktatoriska övertramp och återskapade ett klimat med fulla medborgerliga rättigheter. Och att han sedan valdes bort i ett demokratiskt val, och ersattes med en mittenkandidat som fortsätter med fattigdomsbekämpning utan att låta den gå ut över de medborgerliga rättigheterna eller över ekonomin (som Chávez styre också håller på att köra i botten).

Read more...

Israel skall sälja förtryck med propaganda

Den israeliska staten har inlett en propagandakampanj som avser att förbättra landets befläckade rykte efter Gazakriget för ett drygt år sedan. Kampanjen verkar inte vara särskilt bekymrad över fakta, utan är helt och hållet baserad på den bild den israeliska staten vill förmedla, och innehåller bland annat rent absurda uppgifter som att bosättningarna på ockuperad mark inte skulle vara ett problem för fredsprocessen.

Israel har alltså valt att hantera den massiva internationella kritik som de har fått utstå för sina kränkningar a palestinernas mänskliga rättigheter med en PR-kampanj istället för att försöka förbättra situationen. Man kan hoppas att den approachen inte sprider sig, i så fall skulle t.ex. SJ och Banverket istället för att satsa på att förbättra tidhållning och information lansera en kampanj om hur fina tåg de har och om hur ond vintern är, och den grekiska staten skulle kunna forsätta att ignorera den gigantiska statsskulden och fusket i bokföringen och istället lansera en dubbel kampanj om Greklands magnifika historia, och hur de lurats av onda nordeuropeiska stater och amerikanska banker...

Det är naturligtvis djupt tragiskt att den israeliska staten, och stora delar av den israeliska allmänheten, är så fast i sitt offerperspektiv och sin berättelse att man, trots obegränsat med fakta och massiv kritik ifrån både oberoende undersökningar (t.ex. den som leddes av den högt renomerade domaren Richard Goldstone, som dessutom är jude), ifrån israeliska människorättsföreningar (som B´Tselem) och ifrån nästan hela världen fortsätter att hävda att all kritik emot staten Israel är antisemitisk och vägrar att inse att man gjort och gör sig skyldig till grova övergrepp mot mänskliga rättigheter. Tyvärr verkar möjligheten att Israel på eget bevåg upphör med ockupationspolitiken obefintlig, varför det fortsätter att vara viktigt med kraftfulla internationella påtryckningar.

Read more...

Regimkritiker död på Cuba

Regimkritikern Orlando Zapata, som har klassificerats som samvetsfånge av Amnesty International, har nu tragiskt avlidit efter en hungerstrejk som han genomfört i protest mot förhållandena på det fängelse där han satt fängslad. Orlando hade spärrats in bland annat på grund av "brotten" respektlöshet, störande av allmän ordning och motstånd mot kommunistregeringen. Detta är en påminnelse för de kommunister och vänsterromatiker som gärna är förlåtande och försvarande i sin attityd mot Cuba. De som förtrycks, och i detta fallet dör, på diktaturens Cuba är nog inte särskilt imponerade av argument om hur landet är rättvist och hur det är mycket värre i USA. Det finns mycket att kritisera USA för, men man blir inte inspärrad för att man kritiserar regimen. För mig, (och säkert mer än 99% av världens befolkning) så är det ingen tvekan om i vilket av de två länderna jag helst skulle slippa att bo i...

Read more...

Spaningsmord i Västerort och polisens mål

I dagens DN kan man läsa att ett misstänkt kvinnomord skett i Vällingby. Jag har själv inte för tillfället någon annan kunskap om fallet än vad som står i medierna, och hade jag det så skulle jag naturligtvis inte skrivit om det här ändå, men om man antar att det är ett spaningsmord, d.v.s. ett mord med okänd gärningsman, så vet man att det normalt är väldigt resurskrävande att utreda. Förutsättningarna för att hitta t.ex. teknisk bevisning och för att kartlägga offrets rörelse och kontakter de sista tiden är självklart bättre om mordet upptäcks, och kroppen hittas, snabbt efter att det inträffat, men man kan ändå anta att det kommer att krävas omfattande utredningsinsatser. Som tur är har västerortspolisen duktiga och engagerade våldsbrottsutredare, men dessvärre har dessa redan fullt upp med ett stadigt inflöde av grova misshandlar, rån, mordbränder och våldtäkter, och dessutom något enstaka gammalt mycket komplicerat olöst spaningsmord. Konsekvensen av att ett nytt högprioriterat ärende kommer in blir självklart att de pågående utredningarna måste prioriteras ned, vilket kontinuerligt händer. Den grupp som utreder våldsbrott med okänd/a gärningsman/män i Västerort har äskat mer resurser, men det saknas pengar.

Både polismyndigheten i Stockholms Län och polismästardistriktet i Västerort arbetar med verksamhetsplaner för att visa vad som är prioriterat i verksamheten för det kommande året. I den nya verksamhetsplanen för 2010 för Västerort nämns följande mål:
Förhindra nyrekrytering av unga till en kriminell livsstil
Öka lagföringen¨
Minska våldet i offentlig miljö
Minska bostadsinbrotten
Öka trafiksäkerheten
Bekämpa narkotikabrottsligheten, särskilt bland unga
Bekämpa brott i nära relation
Ge stöd, skydd och hjälp till brottsoffer
Ge god service åt allmänhet och andra myndigheter

Dessa är naturligtvis väl genomtänkta och eftersträvansvärda mål, speciellt målen om att hindra nyrekrytering av unga till en kriminell livsstil, att bekämpa brott i nära relation och att öka stödet för brottsoffer är mål som jag själv känner starkt för. Man kan dock notera att det inte finns några mål inriktade emot grova våldsbrott, då målet vad gäller ökad lagföring främst gäller mängdbrott.

De kvalitativa mål som nämns ovan är dessutom i mycket stor grad knutna till kvantitativa mål. Flera av dessa kvantitativa mål kan inte ens polismyndigheten själva styra över, utan de kommer ifrån den politiskt tillsatta nämnder, som också är de organ som godkänner och fastställer verksamhetsplanen. När sedan distriktets chefer ställs till svars för vilka resultat som levererats under ett verksamhetsår så är min bild att fokus hamnar på de konkreta kvantitativa mål som är lätta att följa upp. Detta gäller troligtvis igenom hela organisationen. Visar man på gröna staplar får man beröm, visar man röda staplar får man skäll... Därför skulle man kunna anta att cheferna i myndigheten prioriterar resursmässigt och ekonomiskt de enheter som jobbar med de kvantitativa mål som följs upp emot. Då riskerar andra enheter för vilka det inte finns några kvantitativa mål, som våldsgruppen, att prioriteras ned.

Dessutom kan, oavaktat enhet, ett kvantitativt mål både vara missvisande och t.o.m. leda verksamheten fel. Ett konkret exempel är det debatterade målet om antal "blås", där man mäter alkoholhalten i utandningsluften. Då detta mål under föregående år ansågs vara svårare att nå upp till än målet om antal rattfyllor som skulle tas, så valde många enheter att ställa sig och blåsa så att "risken" för träff var liten, för om de tog en rattfylla så skulle det ju ta tid ifrån att nå upp till blåsmålet. Detta tillvägagångssätt försvarades också av många poliser med myndighetens mål i ryggen med att polisen skall vara där allmänheten finns (underförstått oasvett om det faktiskt begås några brott där). Jag, som personligen tycker att det är viktigast att polisen är där brotten begås, ser hellre att fokus med blåsandet blir att ta de som faktiskt kör rattfulla än att visa upp för en nykter allmänhet att "polisen jobbar". Som tur är så har polisnämnden nu (tack vare allianspolitikerna) minskat blåskravet, vilket får konsekvensen att det svårare målet att nå upp till blir antalet rattfyllor som man skall tas per enhet och inte antalet blås. Därför kommer det att blåsas mer utanför systemet, på lördagsmorgonen, etcetera, och mindre på måndag lunch på Prippsbron...

Read more...

EU fiskar i ockuperat hav

1975 lämnade den spanska kolonialmakten Västsahara, varefter den marockanska och mauretanska militären ockuperade området. Maueratanien lämnade senare de delar de ockuperat, medan Marocko annekterade först de delar de ockuperat, och sedan även de delar som Mauretanien ockuperat. Denna annektering har inte erkänt av någon stat. Däremot har den Afrikanska Unionen, där alla afrikanska länder utom Marocko är medlemmar, erkänt Västsahara som stat. Den uppfattningen delas även av mängder av frivilligorganisationer världen över. FN har gjort upp en plan om en folkomröstning för att avgöra Västsaharas öde, men Marocko vägrar.

Med den bakgrunden så borde det vara naturligt för EU, som vill se sig som en makt som verkar för rättvisa och demokrati på den globala scenen, att arbeta aktivt för Västsaharas frihet. Där händer det inte särskilt mycket, inte ens Sverige har erkänt Västsahara. Däremot har EU ett fiskeavtal med Marocko som gör att spanska och portugisiska fiskebåtar trålar de rika vattnen utanför Västsahara, mot att EU hjälper till att modernisera Marockos fiskeflotta. De ockuperade västsaharierna får inte ut något av de faktum att EUs fiskebåtar tömmer deras hav på fisk. Detta strider dessutom enligt ett antal juridiska experter, bl.a. Europaparlamentets, emot folkrätten. Det kan vara värt att nämna att USA, som inte brukar vara de mest finkänsliga vad gäller att ta hänsyn till lokalbefolkning och miljö då det handlar om deras ekonomiska intressen, har ett fiskeavtal med Marocko där de avstår ifrån att fiska på Västsaharas vatten.

Det är naturligtvis helt oacceptabelt att EU bidrar till att kränka ett ockuperat folks rättigheter. Tyvärr är det inte första gången som EU väger den inhemska industrins intressen högre än värden om mänskliga rättigheter och internationell rätt. EUs subventionerade och överdimensionerade fiskeflotta dammsuger hav i stora delar av världen på ett sätt som drabbar både de lokala fiskarna och deras möjlighet till försörjning samt uthålligheten i fiskbestånden. I bilaterala handelsavtal sätter EU ofta egna ekonomiska intressen före mänskliga rättigheter, t.ex. i förhandlingarna om bilaterala handelsavtal med latinamerikanska länder där dessa tvingas på immaterialrättsliga avtal (TRIPS+) som begränsar användningen av generiska mediciner på ett sådant sätt att sjukvården för fattiga människor kraftigt försämras.

Förhoppningsvis kommer Lissabonfördraget att innebära en successiv förändring i dessa frågor. Ofta så känner inte den europeiska allmänheten till vilka förödande konsekvenser EUs handelspolitik kan få för lokalbefolkning och miljö. Med ett starkare Europaparlament och duktiga parlamentariker, som t.ex. miljöpartiets Isabella Lövin i fiskefrågorna, så blir det förhoppningsvis mer debatt om avtla som annars EU-Kommissionen smyger igenom. Faktum är också att de som har störst trovärdighet vad gäller att värna mänskliga rättigheter och miljö i tredje världen relativt ekonomiska intressen för europeiska storföretag är förutom miljöpartiet även vänsterpartiet, dessa två var de enda svenska partierna som röstade emot att TRIPS+ avtalet skulle tvingas på de latinamerikanska länderna i bilaterala förhandlingar. Vänsterpartiet ligger inte direkt nära mig som socialliberal i sin inrikespolitik, men de visar ofta prov på ett genuint engagemang för svaga människor i fattiga länder som jag sympatiserar med.

Read more...

Nya civila dödsoffer i Afghanistan

Över 30 civila dödades av ett amerikanskt bombanfall i Afghanistan i söndags. De skall ha misstagits för upprorsmän. Varje sådant misstag är inte bara en humanitär katastrof för de inblandade, utan även ett enormt nederlag för kriget då det självklart och på goda grunder skapar hat och avsky emot de utländska trupperna. Visst kan misstag ske, och speciellt i stressade miljöer, men den här sortens bombningar kan inte bara skyllas på den mänskliga faktorn. Det är ett systemfel och ett ledarskapsproblem att för många militära beslut tas på för dålig information. Anledningen är självklart att ju säkrare du anser dig behöva vara för att öppna eld mot en potentiell fiende på att denne verkligen är en fiende, desto längre måste du vänta, och desto högre risker utsätter du egna trupper för. Men om man inte är beredd att ta de riskerna, om man hellre skjuter först på osäker information för att inte riskera egna förluster, då har man faktiskt inte där att göra, för en sådan militär operation blir just kontraproduktiv. I den mån man måste frysa läget för att man är osäker, så borde man även kunna använda olika sorters skrämselskott och inte direkt blåsa på med förödande bomber. Som polis så kan det naturligtvis uppträda situationer där man tvingas kompromissa emellan egen säkerhet och risken att utsätta en oskyldig person för omotiverade tvångsmedel, men det första man gör i så fall är ju normalt inte att skjuta dödande verkanseld... Det är bara att hoppas att de ansvariga för bombräden ställs till svars på ett tillfredställande och avskräckande sätt och att det inte händer igen.

Read more...

Bildt tydlig i kritik mot Barroso

EU-Kommissionens ordförande José Manuel Barroso har nyligen utsett en nära medarbetare, sin tidigare stabschef, till EUs ambassadör i USA vilket naturligtvis är ett av de absoluta toppjobben vad gäller utrikespolitik och diplomati inom EU. Utnämningen kritiseras av utrikesminister Carl Bildt på ett tydligt och rättframt sätt, där han bland annat menar att den kan strida emot Lissabonfördraget. Det är bra att Bildt är tydlig, svågerpolitik skall uppmärksammas och kritiseras. Just Bildts egenskap ha en tydlig åsikt och stå för den är en av hans största styrkor som utrikesminister och politiker, vilket bland annat har lett till att EU under Sveriges tid som ordförande var en starkare och mer balanserad röst i mellanösternpolitiken än på länge. Detta har också Bildt fått välförtjänt beröm för, även ifrån oppositionen (som annars behöver tampas med bland annat folkpartiets proisraeliska ståndpunkter, som rimmar dåligt med partiets påstådda vurm för mänskliga rättigheter). Sen har utrikesminister Bildt ett antal skelett i garderoben som med rätta kan kritiseras, kanske främst det nu avslutade engagemanget i Lundin Oil som anklagas för medskyldighet till grova brott emot mänskliga rättigheter i Sudan. Men världen är komplex, människor kan ha både bra och dåliga sidor, göra bra och dåliga saker, och då får man berömma det bra och kritisera det dåliga.

Read more...

Migranter skjutna av egyptiska vakter

Egyptisk polis sköt idag ihjäl två afrikaner för att de försökte ta sig in i Israel. Det är inte heller första gången egyptisk polis skjuter emot migranter vid Israels gräns, även under gårdagen sköts tre människor, och för två av dem är tillståndet kritiskt. Det enda som dessa människor gjort sig skyldiga till är alltså att försöka ta sig in i ett land där de kan söka jobb, och antagligen skicka hem pengar till fattiga familjer. Man kan fråga sig varför de egyptiska gränsvakterna visar prov på sådan grymhet, sådant förakt för oskyldiga människors liv. Naturligtvis ligger en del av förklaringen i att Egypten är en diktatur med dålig respekt för mänskliga rättigheter, men det måste också finnas en stark motivation att stoppa migranter ifrån att ta sig in i Israel, vilket torde komma ifrån avtal mellan Egypten och Israel. Dessa båda länder har ju t.ex. vad gäller blockaden mot Gaza gjort upp på sätt som visar på att medmänsklighet inte är en av de viktigaste prioriteringarna. Tilläggas kan att USA inte bara ger ett välkänt och mycket kritiserat militärt och politiskt stöd till Israel, utan även till Egypten. Men så har ju inte mänskliga rättigheter heller varit en prioritet i amerikansk utrikespolitik, mer än för att kritisera de länder som anses som politiska motståndare. Obama har visserligen förbättrat situationen, men än finns det väldigt mycket att göra för att stå upp för vackra ord och lämna cynisk realpolitik bakom sig.

Read more...

Dilemmat med militära interventioner

Sedan två svenska soldater omkom i Afghanistan har debatten om kriget i Afghanistan, och närvaron av svensk trupp, aktualiserats. Dock finns det en politisk enighet kring det svenska deltagandet, endast vänsterpartiet av riksdagspartierna är emot Sveriges militära närvaro, en åsikt som delas av det (olyckligtvis) potentiella riksdagspartiet Sverigedemokraterna. Bara det faktum att dessa partier bildare en ofrivillig front kan ju vara en anledning att vara skeptisk till den delade åsikten, men efter att i SRs "Studio Ett" ha hört Jan Guillou debattera frågan med Jens Orback så framgick med all önskvärd tydlighet att nej-sidan har svårt med argumenten. Det Orback sa, och som förstärktes av ett reportage i dagens "Godmorgon Värden", är att en mycket stor majoritet av afghanerna själva vill ha hjälp av utländsk trupp emot talibanerna, då de ännu inte har kapacitet att klara säkerhetsläget själva. Alla minns naturligtvis det skräckvälde som rådde då talibanerna hade makten, och även försök att nå förhandlinglösningar möts med rädsla, speciellt då av kvinnor och flickor som riskerar att få grundläggande rättigheter kränkta i en sådan lösning. Exemplet ifrån Swat-dalen i Pakistan då den pakistanska regeringen ifrån en svag position gick med på en vapenvila som i praktiken gav talibanerna, och "mulla radio", makten över dalen avskräcker, då det ledde till offentliga avrättningar och hård "moralpolis". En afghansk analytiker resonerar klokt i "Godmorgon Världen" kring att man absolut kan förhandla med talibanerna, men att det måste ske ifrån en styrkeposition. Naturligtvis är fred alltid eftersträvansvärt, men inte en fred som leder till förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter. Analytikern nämnde också att han upplevde att det i dagens Afghanistan nu fanns yttrandefrihet och åsiktsfrihet, vilket tidigare saknats.

Detta resonemang hindrar inte det faktum att det under krigföringen i Afghanistan gjorts mycket allvarliga, ibland rent brottsliga, misstag. Det gäller främst bombningar ifrån stridsflyg eller obemannade farkoster, men även t.ex. kränkningar som soldater utsatt civilbefolkning för (naturligtvis främst av den amerikanska militären). Lyckligtvis har den relativt nye befälhavaren Stanley McChrystal tydliggjort att alla civila offer är oacceptabla och att huvudmålet är att skydda civilbefolkningen och inte att döda talibaner. Detta borde vara självklart, men strider diametralt emot hur amerikansk militär i praktiken brukar genomföra militära operationer utomlands, vilket t.ex. Irakkriget visat. Förhoppningsvis kommer befälhavarens inställning att successivt slå igenom och påverka hur alla trupper agerar, och gör det de så ökar chanserna enormt för att kriget skall kunna vinnas, då man inte kontinuerligt skapar nya motståndsmän med död och förstörelse.

En fråga som vänsterdebattörer som Guillou och Linderborg inte verkar kunna svara på är vad alternativet till militär närvaro är. Det är klart att man måste satsa på civil uppbyggnad, där verkar alla vara eniga, men om beväpnade talibankrigare tillåts att ta över de områden som man vill bygga upp, så finns inte de möjligheterna. Ibland verkar det om om det snarare handlar om en ryggradsreflex att gå emot allt som USA gör utrikespolitiskt (en reflex som visserligen många gånger har lett rätt, speciellt under Bush-åren...).

För det som alltid verkar vara emot militära interventioner, och helst inte vill att Sverige eller Europa skall ha någon militär kapacitet, så kan det vara värt att minnas folkmordet i Rwanda. Alla möjliga militära insatser för att stoppa folkmordet 1995, oavsett nationalitet eller mandat, hade varit enormt mycket bättre än den flathet som visades, med FN (där den senare generalsekreteraren och fredspristagaren Kofi Annan var ansvarig) och Frankrike i spetsen. Jag skulle snarare säga att det är oförlåtligt att inget gjordes för att hindra det massmord som ledde till att ca 8o0 000 tutsier slaktades av hutumiliser. Problemet är inte att militära interventioner görs, utan varför och hur. I Rwanda gjordes inget alls, för att det varken fanns ekonomiskt eller humanitärt intresse (det hade säkerligen gått annorlunda om det hade varit vita människor som slaktades). I Irak letade den dåvarande amerikanska administrationen ursäkter för att störta Saddam Hussein av ekonomiska och politiska skäl (olja, regional maktbalans, etcetera), men talade om massförstörelsevapen (som inte fanns) och mänskliga rättigheter (där de grövsta kränkningarna, som gasattacken i Halabja skedde under en tid då Saddam aktivt stöddes av USA, bl.a. genom kontakter med den senare försvarsministern Donald Rumsfelt). Så om man får bort hyckleriet och gör insatser av rätt anledning, att rädda liv och undanröja förtryck, och på rätt sätt, med respekt för och fokus på lokalbefolkningen, så är militära insatser inte bara försvarbara, utan ofta önskvärda och helt nödvändiga. Tyvärr ser verkligheten sällan ut så, men vad gäller Afghanistan så verkar kriget i alla fall röra sig i rätt riktning, och konsekvenserna av att dra sig ur skulle bli mycket värre än de problem som blir av att stanna kvar.

Read more...