Rasism i Södertälje och Malmö

Rasism kan innebära många olika saker. I ordets ursprungliga och striktaste betydelse så handlar det om att tillskriva människor olika värde baserat på "ras", ett svårdefinierat ord som inte anses politiskt korrekt längre men som handlar om etnisk tillhörighet och genetik. I en nyare diskurs används ordet rasism, eller kulturrasism, för att beteckna alla sorters kränkande nedvärdering och särbehandling av människor baserat på etnisk tillhörighet, religion, kultur, etcetera. Det gör naturligtvis ordet än mer komplicerat, då gränsen kan vara flytande emellan vad som anses vara en värderingsbaserad kritik av en kultur eller en religiös tillhörighet, och vad som är en rasistisk åsikt.

Judarna är en religiös och etnisk grupp som genom historien har utsatts för väldigt mycket rasism,antisemitism, vilket kulminerade i den fruktansvärda förintelsen under andra världskriget. Med en sådan historia är det naturligt att de också känner sig särskilt utsatta då de utsätts för förföljelse. Det är då naturligtvis mycket olyckligt om man som Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu uttrycker sig oförsiktigt på ett sådant sätt att det uppfattas som om man både förminskar problemen och skuldbelägger offren. Reepalu har också fått massiv kritik för sina uttalanden.

I dagens Sverige och Europa är dock den grupp som utsätts för flest attacker och mest missaktning "muslimer", och här menas alla människor som kommer ifrån en muslimsk kultursfär. Vad gäller Sverige så är Jimmie Åkessons infamösa artikel i Aftonbladet bara toppen på ett isberg, islamofobiska åsikter sprids vitt och brett. På Newsmill så har Fuad Mor skrivit om de attacker som (ibland sekulära) muslimska familjer utsätts för i Södertälje, då antagligen med kristna syrianer/assyrier som förövare (och den berättelsen följdes av en utmärkt artikel av Sakine Madon på temat).

Det svåraste med rasismdiskussionen och där så många, som t.ex. Reepalu, har svårt att hålla tungan rätt i mun är att skilja på en grupp människor (som "judar" eller "muslimer") och specifika åsikter eller värderingar. Det är helt legitimt av Reepalu att kritisera Israels brott under Gazakriget, men det är inte acceptabelt att skuldbelägga Malmös judar för dessa, inte heller genom att säga att deras tystnad verkat för att förvärra deras situation i Malmö. Det är samtidigt legitimt att kritisera förtycket i Iran, eller religiöst motiverat förtryck i muslimska familjer i Sverige där det finns, men det är oacceptabelt att skuldbelägga hela gruppen muslimer för vad vissa individer eller stater gör. Tyvärr anses det ofta som acceptabelt av samma personer som är snabba att kritisera varje frö till antisemitism. Jag var på tankesmedjan FORES och lyssnade på ett seminarium om rasism i Europa för ett par veckor sedan. Jag höll på att tappa hakan när en i panelen under ett seminarium mot rasism, journalisten Per Gudmundson, sa att problemet med invandringen var att den till så stor del kom ifrån muslimska länder, och att dessa har en mindre utvecklad kultur än de kristna. Föreläsaren Lisa Bjurwald lät detta uttalande passera helt oemotsagt, och även om FORES vd Martin Åhdal försökte protestera lite så blev det ingen egentlig debatt om uttalandet (jag räckte upp handen, men fick inte ordet...). Om någon hade fällt ett liknande uttalande om judar så hade det blivit ett ramaskri.

Slutligen så vill jag bara poängtera igen att man inte får låta bli att kritisera övergrepp och brott mot mänskliga rättigheter bara för att man är rädd att kritisera en viss grupp eller religion. Israels ockupationspolitik, bombningarna och blockaden av Gaza, etcetera måste kritiseras, och alla anklagelser ifrån Israelvänner om att detta skulle vara antisemitism (trots att framstående kritiker som t.ex. domare Goldstone är jude) bör ignoreras. Däremot skall skulden läggas där den hör hemma, på staten Israel och dess regering, och ingen jude skall på grund av etnicitet eller religion behöva acceptera att utsättas för kränkningar. På samma sätt måste alla oegentligheter som sker i islams (eller kristendomens) namn kunna kritiseras, även mindre sådana som det faktum att unga flickor utsätts för påtryckningar och kränkningar då de är på väg till ett disco i Tensta. Och de anklagelser, t.ex. ifrån den så kallade "Muslimska Människorättskommitén" att detta skulle vara islamofobi (trots att initiativtagaren Nalin Pekgul är muslim) bör ignoreras. Och givet detta, så skall ingen person behöva utsättas för kränkningar eller missaktning bara för att han eller hon fötts i en muslimsk familj eller konverterat till islam.

Vad gäller religion så kan jag dock aldrig tydligt nog markera att i ju högre grad som den är en privat angelägenhet som inte tillåts utöva påtryckningar på samhällslivet, desto bättre. Staten och alla de medborgerliga rättigheterna skall vila på en sekulär grund, och vad sedan vuxna människor väljer att ha för religion är deras ensak och måste respekteras.