Datalagringsdirektivet och integriteten
lördag 20 november 2010
Jag förstår faktiskt inte upprördheten angående datalagringsdirektivet. Visst, det kan bero på att jag har missförstått något, att jag inte har hela bilden klar för mig, men det kan också bero på att jag har en annan syn på "integritet" än vad många av datalagringsdirektivets kritiker har.
Jag vill naturligtvis inte heller bli "övervakad", men vad innebär egentligen direktivet i form av övervakning av människors privatliv. Om jag har förstått det hela rätt, så innebär direktivet att man tvingar operatörer att spara trafikdata, dvs vem som har kontaktat vem, och när. Informationen kan sedan begäras ut av polisen om det föreligger misstanke om grova brott. Denna information sparar redan en del operatörer, så det är dessutom inget nytt som operatörerna tvingas göra. Och utan datalagringsdirektivet är man som t.ex. mordutredare beroende av att den misstänkte har ett telefonkort hos rätt operatör, annars försvåras utredningen kraftigt. Detta har jag själv varit med om då jag jobbade på en enhet som utredde grova brott. Dessutom har den olyckliga ipred-lagstiftningen som Sverige snällt anammat på begäran av USA gjort att operatörerna försöker göra sig av med data i allt snabbare takt.
Avvägningen rör sig alltså om de integritetskränkningar som man med laglig rätt gör gentemot misstänkta för att kunna bibehålla ett samhälle där brott lagförs och trygghet uppehålls i jämförelse med de kränkningar de innebär för en misstänkt att få rättigheter inskränkta. Hur kan det då bli en värre kränkning att som misstänkt få trafikdata kontrollerat av polisen än att t.ex. bli gripen, visiterad, satt i arrester och häkten, och få husrannsakan utförd i sin lägenhet? Dessa är alla tvångsmedel som polisen har en oomstridd rätt att använda mot misstänkta och som dessutom är tillgängliga för mindre grova brott än vad som krävs för att få ut trafikdata som sparats med hjälp av datalagringsdirektivet...
Att värna integriteten borde också innebära att värna brottsoffers och andra utsatta människors rätt till trygghet och upprättelse, och då krävs det att polisen får använda integritetskränkande tvångsmedel mot misstänkta. Varför är det så mycket svårare att förstå vad gäller kontroll av trafikdata än vad gäller mer ingripande och direkta åtgärder som att spärra in en människa?