Om ensamkommande flyktingbarn och takhöjden i integrationsdebatten

Idag skriver den centerpartistiske riskdagsledamoten Staffan Danielsson på DN Debatt om Sveriges mottagande av ensamkommande flyltingbarn. Huvudbudskapet i texten är att en stor del av dem som söker asyl som ensamkommande flyktingbarn troligtvis är över 18 år, och därigenom inte enligt svenska och internationella normer barn. Detta illustrerar Danielsson genom att ta ett antal exempel, som att 73% av dem som år 2009 undersöktes i Danmark som sökte asyl som ensamkommande flyktingbarn var över 18 år och att det totala antalet som har sökt asyl som ensamkommande flyktingbarn i Norge och Finland har fallit drastiskt efter att ålderstester infördes. Danielssons uttalade budskap är att Sverige borde följa grannländernas exempel och införa bättre ålderskontroller som inte ger lika stort utrymme för fusk, då detta skulle vara rättvisare och konsekventare.

 Parallellt med det tydliga budskapet så sätter dessutom Danielsson siffror på kostnaden för att ta emot ensamkommande flyktingbarn, cirka 1.500 miljoner kronor per år, och poängterar att den kostnaden är betydligt högre per flykting än för vuxna. Danielsson gör också jämförelser med andra Europeiska länders mottagande och insinuerar att Sverige tar emot en oproportionerligt stor del av både flyktingar som helhet och ensamkommande flyktingbarn i synnerhet. Reaktionerna på Danielssons text lät inte vänta på sig. Ledande centerpartister som den migrationspolitiske talespersonen Fredrik Federley gick snabbt ut och tog avstånd ifrån Danielssons text. Det sades att den "går ett annat partis ärenden" med en tydlig syftning till Sverigedemokraterna.

Utanför det egna partiet var fördömandena mycket hårdare och Danielsson rasiststämplades gång på gång. Är texten då rasistisk eller främlingsfientlig? Vad gäller diskussionen kring den verkliga åldern på ensamkommande flyktingbarn, så har jag svårt att se det. Jag är inte själv kunnig på området, men det verkar som om Danielsson har belägg för sina påståenden om att många av dem som får asyl som barn faktiskt är över 18 år. En nära vän till mig med somaliskt ursprung sa en gång att nästan alla somalier som hon kände egentligen var ett par år äldre än deras registrerade ålder. Jag vet naturligtvis inte om det är sant, och av förklarliga skäl har jag aldrig tidigare nämnt hennes uttalande. Hur som helst, den som hävdar att Danielsson har fel i sak angående den här slutsatsen borde angripa hans fakta, inte hans person.

 Vad gäller hans uttalanden som pekar på att han tycker att Sverige tar emot en allt för stor andel av de asylsökande i EU, och speciellt då vad gäller ensamkommande barn, så förstår jag att människor med åsikten att vi snarare borde ta emot fler flyktingar (och dit räknar jag mig själv) reagerar negativt. Som påpekats så lär inte Tyskland, Storbritannien eller Frankrike ta emot fler om Sverige minskar antalet beviljade uppehållstillstånd. Men den åsikten är knappast rasistisk, och måste få vare legitim i en öppen debatt. Danielsson hävdar också att han vill att Sverige skall fortsätta ha en öppen och generös invandrings- och flyktingpolitik. Om han har rätt om att många som de facto är över 18 år tas emot som ensamkommande flyktingbarn och de istället skulle få asyl enligt processen för vuxna så torde pengar frigöras för att bättre hantera fler asylsökande. Detta då de 10% som söker som ensamkommande flyktingbarn enligt Danielsson står för 40% av av de totala kostnaderna för alla som söker asyl.

 Varför väckte texten då så starka reaktioner? Kanske för att man intuitivt inser att den där imaginära gränsen mellan vuxna och barn, 18-års dagen, må existera i lagstiftningen men knappast i verkligheten. En 19-åring kan ha minst lika stort behov av särskilt hjälp och stöd som en 17-åring. Men även om gränsen är godtycklig så finns den ändå av en anledning, för på något sätt måste man särskilja de mest behövande, barnen, ifrån alla andra. Och finns den så borde den användas på samma sätt för alla, så att en objektiv kontroll fastställer vilka som är barn eller vuxna. För att alla de asylsökande ungdomarna som är över 18 skulle säga sanningen då de tillfrågas om sin ålder väl medvetna att det innebär en stor fördel att vara under 18 är ungefär lika sannolikt som att vilken "Svensson" som helst som stoppas av polisen på en 70-väg där han har kört 110 km/h på eget bevåg skulle hävda att han har kört över körkortsgränsen då han tillfrågas. Där tror i alla fall inte jag att det är någon skillnad på folk och folk...

 Nej, det som drabbat Danielsson, och det som han var mycket medveten om att han skulle få i huvudet då han skrev sin debattartikel, är det mycket låga tak som stänger in debatten om migrations- och integrationsfrågor för alla som inte tillhör Sverigedemokraterna eller kretsen kring dem. Alla uttalande eller texter som kan upplevas som kritiska mot hela eller delar av invandringen eller företeelser med koppling till invandringen riskerar alltid att stämplas som rasistiska eller främlingsfientliga. Kanske mest för att det är så mycket enklare än att ta i problem som kan vara både komplexa, mångbottnade och smärtsamma. Och, vilket jag har sagt förut, den inställningen gynnar troligtvis de verkligt främlingsfientliga mer än det faktum att de faktiskt kan dra nytta av t.ex. Danielssons debattartikel (vilket till exempel Sverigedemokraterna, Avpixlat, med mera naturligtvis kommer att göra).

 Som ett sista klargörande, så skriver jag inte denna text som ett stöd till Danielssons åsikter eller slutsatser, utan som ett stöd till hans rätt att formulera och lyfta sin problembeskrivning utan att bli stämplad som främlingsfientlig eller rasist. Jag tror på en öppen debatt inom rimliga gränser vad gäller negativa generaliseringar mot grupper, och det uppfattar jag att Danielsson också gör. Till den grad att han går ut med den här artikeln väl medveten om att han kommer att kölhalas av sina egna. Det kräver faktiskt en hel del mod.

 Läs även gärna Sanna Rayman och Erik Laakso på samma tema.

Read more...

Dags att lyssna?

Det finns mycket att säga om migrationspolitik. För mig förefaller det enormt mycket mer komplicerat än vad många verkar vilja påskina. Man kan diskutera problemen med invandring, behovet och nyttan av invandring, hur integrationspolitiken bör bedrivas, med mera. Men en av de mest centrala frågorna får inte tappas bort, den om att ta hänsyn till de enskilda individer som söker sig hit, och se till deras situation.

Det finns ingen politisk uppslutning bakom ett helt öppet samhälle, där alla som vill får komma hit. Alltså kommer en del migranter att behöva utvisas. Men när en migrationsminister i det land till vilket man utvisar asylsökande vädjar om att stoppa tvångsavvisningarna då de inte kan garantera säkerheten för dem som skickas dit, vilket nu är fallet för t.ex. de kristna som avvisas till Irak, så bör man lyssna noga på hans ord (även om han också talar om arbetslösheten i Irak, vilken knappast är asylgrundande).

Den person som i första hand var mottagare för budskapet ifrån den irakiske migrationsministern, vår svenske dito Tobias Billström, verkar dock inte vara den lyssnande typen. Efter att gång på gång ha vägrat att yttra sig när det gäller ömmande fall där någon riskerar utvisning, men smidigt ha stött t.ex. utvsining av romska EU-medborgare för att det spelar gatumusik så var det knappast förvånande att Billström stod fast vid sitt starka stöd för tvångsavvisningarna. Det rimmar liksom helt och hållet med hans profil...

Det skrämmande är dock inte Billströms uttalande, för honom står det knappast ut ibland alla de andra uttalanden där han konsekvent väljer att inte ställa sig på den utsatte och svages sida. Det skrämmande är att han är och förblir vår migrationsminister, det betyder nämligen att han har regeringens stöd bakom både det han säger och det han gör...

Read more...

Något är fel med asylsystemet

Då och då dyker det upp fall där det känns i både hjärtat, huvudet, och magen att något har gått fel med vår asylprocess. Att ett par som helt uppenbart riskerar både tortyr och i värsta fall dödsstraff i diktaturens Iran är på väg att utvisas verkar vara ett sådant fall. När migrationsministern får frågor om utvisningen, så hänvisar han bara till att han inte gör uttalanden i enskilda fall. Jag förstår visserligen att migrationsministern inte kan gå in och döma ut migrationsdomstolarnas beslut, lika lite som justitieministern kan gå in och hävda att det har dömts fel i ett brottsmål. Men migrationsministern är ändock ytterst ansvarig för den lagstiftning som migrationsdomstolarna tillämpar, och därför är han även ansvarig för de beslut som de fattar. Om domstolarna fattar till synes inhumana beslut som verkar gå emot vad som känns som rimliga humanitära ställningstaganden, så är det migrationsministerns uppgift att ha en åsikt om huruvida lagstiftningen som domstolarna tillämpat är ok eller om den behöver revideras, på samma sätt som justitieministern ansvarar för att uppdatera den straffrättsliga lagstiftningen om man ser att domar i brottsmål går emot vad som känns rätt och riktigt. Och det ansvaret bör inte Billström tillåtas fly ifrån genom att hänvisa till att han "inte uttalar sig i enskilda fall".

Read more...

Tack, Europadomstolen

Ännu en gång har Europadomstolen visat att även självgoda Sverige beöver kontrolleras vad gäller respekt för mänskliga rättigheter då den pressat migrationsverket till att tillfälligt stoppa utvisningen av Irakier. Det är minst sagt anmärkningsvärt att migrationsverket inte självmant stoppade alla utvisningar till Irak då den fick kännedom om Europadomstolens inställning i frågan, vilken i praktiken ledde till att det räckte för en irakier som var på gång att utvisas att kräva inhibition för att få den automatisk godkänt, och således utvisningen uppskjuten i väntan på Europadomstolens utredning. Istället valde migrationsverket att skriva en text på sin hemsida och sedan fortsätta med utvisningarna, vilket gjorde att de irakier som saknade nätverk som hjälpte dem att få reda på informationen och därför kräva inhibition utvisades. Ett agerande som knappast känns rättssäkert, och som också fick kritik ifrån Europarådet och EU-kommissionär Cecilia Malmström. Tack och lov att det finns ett europeiskt överstatligt sammanhang som kan hålla koll på de enskilda ländernas övertramp vad gäller mänskliga rättigheter!

Read more...

Familj splittras och skickas till olika världsdelar

Migrationsverket har fattat beslut som kommer att splittra en familj och skicka dem till olika världsdelar. Mamman och de tre barnen utvisas till Tjetjenien, och hennes sambo, som är pappa till de två yngsta barnen utvisas till Elfenbenskusten. Jag är inte det minsta insatt i utvisningsbesluten i sig, men jag kan ändå känna ett starkt obehag över att en ensam kvinna och hennes barn utvisas till ett land som är känd för systematiska mord och våldtäkter, speciellt på regimkritiska, och som leds av Ramzan Kadyrov, en Putintrogen mördare och våldtäktsman. Men oavsett det så måste väl alla hålla med om att något har blivit fel när myndighetsbeslut med våld skiljer en far ifrån sin sambo och deras gemensamma barn och skickar dem till olika världsdelar med konsekvensen att de kanske aldrig kommer att ses igen? Det är något sjukt med hela systemet. Jag vet att jag är ganska ensam om att vilja ha en värld med helt öppna gränser, men bättre än så här måste vi väl ändå kunna prestera i ett rikt, välutbildat, demokratiskt land?

Nu blev det ingen avvisning idag eftersom kvinnan fysiskt kämpade emot och tack och lov så ville då inte piloten genomföra flygningen. Med tanke på hur stökiga utlänningar som har utvisningsbeslut hängande över sig ibland behandlas av svenska myndigheter är det väl bara att hoppas att hon inte slängs in i en isolerad häktescell tills utvisningen kan genomföras med hjälp våld och handbojor (som rapporterats om vid utvisningar till Irak). Självklart hoppas jag att utvisningsbeslutet hävs, men det är nog väl optimistiskt, trots de goda krafter, bland annat Rädda Barnen och lokala politiker, som kämpar för detta.

Read more...

Om att fly till Sverige

Det finns många anledningar att vara stolt över Sverige. Vi har en relativt väl fungerande välfärdsstat, med fri utbildning och i princip fri sjukvård (även om den ofta kan vara svårtillgänglig). Vi har ett sekulariserat samhälle som till stor del har frigjort sig ifrån gamla kulturella och religiösa dogmatiska normer om hur vi skall behandla varandra, och ersatt dem med modernare synsätt som rimmar bättre med internationella idéer om mänskliga rättigheter. Vi är noga med att ingen medborgares rättigheter får kränkas av staten, och vi lägger mycket kraft på att värna även misstänkas rättigheter genom lagstiftning och rättshjälp. Det finns dock en grupp i samhället som inte verkar innefattas av de omfattande skyddssystem som vi har byggt upp, nämligen de människor som tagit sig hit men som inte anses ha rätt till uppehållstillstånd. Det handlar alltså om människor som försöker lämna ett många gånger mycket svårt liv i hemlandet för att söka sig en bättre framtid någon annanstans. De har inte begått några brott, utan är snarare offer för svåra omständigheter och besvärliga livsöden.

Visst är det så att de som riskerar förföljelse eller kommer ifrån ett land i vilket det råder krig skall få uppehållstillstånd som flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt enligt svensk lag, men det rapporteras ändå ofta om människor som för en lekman uppenbarligen har asylskäl men som ändå visas ut. Det kan handla om kvinnor som riskerar förföljelse av släktingar i sammanhang med hederskultur, det kan handla om homosexuella som får höra att det är säkert för dem att återvända bara de inte visar sin läggning, eller om politiska flyktingar som inte anses ha haft stöd för sina berättelser. För mig känns det alltid fel att med tvång utvisa en person som inte har gjort sig skyldig till något brott, oavsett om denne har skyddsskäl eller ej, men det känns naturligtvis mycket värre i de fall där personen som skickas tillbaka till sitt hemland riskerar att utsättas för både förföljelse och andra umbäranden.

Själv anser jag alltså, som jag skrivit tidigare, att vi borde släppa in alla som kommer hit, men jag är fullt medveten om att den uppfattningen inte delas av särskilt många, och jag kan också konstatera att inte heller FN anser det vara en mänsklig rättighet att få resa som man vill och bosätta sig var man vill. Jag tvingas därför acceptera att vi har ett system för att avgöra vilka som får stanna och vilka som skickas tillbaka, samt processer för att hantera de människor som ansöker om uppehållstillstånd samt för att verkställa de utvisningsbeslut som fattas. Vad gäller migrationsverkets och migrationsdomstolarnas hantering av ansökningar om uppehållstillstånd, så verkar det fortfarande finnas en stor förbättringspotential i den juridiska beslutsprocessen, även om den sannolikt har blivit bättre sedan domstolarna instiftades. Men vad gäller processen för att hantera de människor som ansöker om uppehållstillstånd, och speciellt då de som inte får stanna, så är den under all kritik. Jag skriver ett separat inlägg om detta.

Read more...

Sverigedemokraternas valupptakt

Igår ingick jag i en mindre grupp poliser som kommenderats till att bevaka Sverigedemokraternas valupptakt på Frösundavik i Solna. Det var en extremt lugn kommendering, och det närmaste ordningsstörningar vi kom var då en lapplisa påpekade för en av delegaterna att hans bil var felparkerad... Jag hoppades lite på möjligheten att diskutera politik med de vänliga mötesdeltagarna som med jämna mellanrum kom ut och frågade oss om säkerhetsläget (och fick svaret att det inte fanns några indikationer på oroligheter), men insåg olämpliga i att själv starta en politisk diskussion då jag stod i uniform, och eftersom ingen av dem bjöd upp till meningsutbyte så fick det bero... Så kontakten SDs mötesdeltagare stannade vid småprat och artiga erbjudanden om fika.

Frågan om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen har varit mycket het under en längre tid, och lär bli flitigt diskuterad inför valet. De etablerade partierna skriver specifika strategier för hur SD skall bemötas för att osynliggöra dem så mycket som möjligt med de det uppenbara målet att de inte skall få de där fyra procenten. Det startas ett antal Facebookgrupper som specifikt vill hålla SD borta. Jag själv, som egentligen anser att det borde vara en mänsklig rättighet att få bosätta sig var man vill, och vill ha ett så öppet och generöst flyktingmottagande som möjligt, sympatiserar naturligtvis med de här ansträngningarna, men jag kan också känna att man är så fokuserad på att attackera symptomet att man glömmer problemet...

Först och främst så måste man inse att vare sig SD kommer in i riksdagen eller ej, så behöver frågor kring migration och integration diskuteras. Även om Sverige ligger betydligt bättre till än grannländerna Norge och Danmark, så finns det mycket främlingsfientlighet och smygrasism ute i stugorna. I många fall handlar det bara om ren inskränkthet, men i vissa fall finns det kopplingar emellan främlingsfientligheten och de problem som kan härledas till en på många sätt misslyckad integrationspolitik. Dessutom tenderar debatten om de här frågorna att polariseras på ett sådant sätt att den inte blir konstruktiv.

Vad gäller att "ställa krav på invandrare" så måste det vara tillåtet, och jag tycker absolut att man skall göra det. Det skall dock vara samma krav som ställs på alla andra. Man skall följa lagar och respektera mänskliga rättigheter, även gentemot familjemedlemmar. Man skall bidra till sin försörjning och samhället genom att arbeta i den mån man har möjlighet (med tanke på t.ex. fysisk och psykisk ohälsa). Det skall inte finnas några krav på att "anpassa sig till den svenska kulturen", lika lite som vi ställer krav på etniska svenskar att de måste vara på ett visst sätt, men samtidigt får aldrig religion eller kultur vara en ursäkt för att kränka andras mänskliga rättigheter. Med sådana enkla förhållningssätt borde man komma en bit på vägen för att rensa upp i diskussionen. Jag har skrivit lite mer om ämnet i en artikel på Newsmill.

Det mest centrala i invandringsfrågan är dock hur vi kan göra oss av med rasismen och främlingsfientligheten, som dessutom är en stor bidragande faktor till många av de problem som vi har med integrationen idag. Och det farligast är inte de fåtalet ideologiskt rena dårar på den extrema högerkanten som då och då begår våldsbrott, eller ens de kanske fyra procents främlingsfientliga smygrasister som kan tänka sig att rösta på SD, utan de inslag av främlingsfientlighet som finns hos oss alla. Invandrare begår mer brott, för att det sociala utanförskapet är betydligt större i den gruppen. Men det sociala utanförskapet beror till stor del på att många inte får jobb, trots många gånger avancerade utbildningar och lång arbetslivserfarenhet. Och det beror på att alla de svenskar som anställer tenderar att nedvärdera alla sökanden som bryter då de pratar svenska (förutsatt att brytningen inte är på t.ex. amerikansk engelska) och har namn ifrån Mellanöstern eller Afrika.

Tankesmedjan FORES med Martin Ådahl i spetsen har precis publicerat en debattartikel om främlingsfientligheten, och hur den bäst bekämpas lokalt. Jag tror att just den aspekten, att människor runt om i landet både genom organisationer eller som individer tar debatten är en viktig del av lösningen till att minska främlingsfientlighet, liksom det faktiskt är en lösning på alla problem med gruppmentalitet (t.ex. fallet med utfrysningen av våldtäktsoffret i Bjästa). För de som hyser åsikterna som vi inte gillar kanske bara behöver få dom prövade i en vänskaplig diskussion för att börja ifrågasätta och tänka om, till skilland emot att bli attackerade och bespottade utifrån vilket kan leda till slutna led och mer fundamentalism. Så diskutera gärna med er lokale sverigedemokrat, ni kanske både kan få honom på andra tankar och få er en trevlig pratstund...

Read more...

Samsyn i Danmark om integration

DNs Annika Ström Melin skriver att även oppositionen i Danmark är överens om många delar i den tuffare integrationspolitiken som lades fram av regeringen och främlingsfientliga Danskt Folkeparti. Bland annat skall prov i dansk kultur och historia ge poäng som underlättar att få uppehållstillstånd. Visst kan det vara nyttigt att lära sig om sitt nya hemlands historia och kultur, men det borde definitivt inte kopplas till processen med uppehållstillstånd, utan vara helt upp till varje invandrare att bestämma själv. Om man pratar om värderingar, så är det alltid enormt mycket viktigare att förbättra förståelse för grundläggande mänskliga rättigheter (som t.ex. jämställdhet) för de som har behov av det, än att lära sig om H.C. Andersen. Och vad gäller mänskliga rättigheter, så har danskarna själva en del att lära om de tror att de kan skicka tillbaka flyktingar som kan vara traumatiserade bara för att de inte lyckats få godkänt i danska eller få ett jobb.

Read more...

Rödgröna tankar om integrationspolitik

I dagarna gick socialdemokraterna Luciano Astudillo, integrationspolitisk talesperson, och Anders Lago, kommunalråd i Malmö, ut på DN debatt och presenterade en ny integrationspolitik. De betonar att fokus borde vara på att förenkla för nyanlända att få jobb, och det är naturligtvis helt rätt, men lättare sagt en gjort. De tankar som presenteras om ett mer individualiserat mottagande, både vad gäller att utvärdera den nyanländes kunskaper och att anpassa mottagandet, och då speciellt SFI-undervisningen, är jättebra initiativ som borde kunna göra det lättare för invandrare att få jobb och för Sverige att dra nytta av kompetens och resurser som ofta slösas bort. Att skapa möjligheter för människor att jobba och försörja sig själva är grunden för en framgångsrik integrationspolitik. Baserat på denna tanke vill socialdemokraterna ovan verka för att invandrare får boenden spridda över landet, och således undvika att alla bosätter sig i de redan invandrartäta förorterna till våra storstäder. Detta kritiserar miljöpartiets oppositionsborgarråd i Stockholm Ywonne Ruwaida. Hon skriver på Newsmill om rätten till att själv få välja sitt boende, vilket i praktiken ofta innebär att bosätta sig med släktingar i de områden där dessa bor. Jag håller med om att detta är en rättighet. Det måste få vara fritt för var och en att bosätta sig var man vill, och egentligen skulle jag vilja att den rättigheten gällde över hela världen, men man måste då också vara beredd att ta konsekvenser för sitt val, och ha som utgångspunkt att man skall kunna försörja sig själv på den nya hemorten. Om invandrare sedan väljer att bosätta sig i socioekonomiskt utsatta, trångbodda områden där de har släkt och vänner, trots att det kanske är svårare att få jobb där, så måste det få vara deras eget val. Sedan skall det naturligtvis märkas tydligt i plånboken om man jobbar eller ej, det skall finnas stark motivation för att vara flexibel för att komma in på arbetsmarknaden och de skall löna sig att arbeta. En grundförutsättning för detta är en lägre skatt på arbete, som t.ex. gör det lättare att starta upp arbetsintensiva småföretag inom bl.a. tjänstesektorn. Här behöver socialdemokraterna tänka om. Naturligtvis skall vi också kunna erbjuda en miniminivå av socialt stöd för alla människor i vårt land, även papperslösa, som ser till att de får alla sina mänskliga rättigheter tillgodosedda, men givet detta så måste fokus vara på "hjälp till självhjälp" där man både skapar förutsättningar för nyanlända att få användning för kunskap och talanger och hitta jobb, och ger mycket tydliga incitament för att jobba även om det skulle innebära t.ex. att bosätta sig på en ny ort.

Read more...

Klimatfrågan och dess förnekare

Jag hörde antagligen till de som fick reda på "klimathotet" relativt tidigt. Då jag under mitten av 90-talet under min civilingenjörsutbildning läste kurser på Fysisk Resursteori på Chalmers i Göteborg, så fördjupande jag dessutom mina insikter om hur växthuseffekten fungerar. Vid den tiden så var den allmänna kunskapen om hur förbränning av fossila bränslen och utsläpp av andra växthusgaser påverkar klimatet ganska låg, även bland välutbildade, men detta har som tur är kraftigt förändrats under de senaste decenniet. Även före detta kategoriska förnekare, som de stora oljebolagen, har tvingats böja sig för fakta och vetenskap. Egentligen är det dessutom i grunden ganska simpelt, om koncentrationen av gaser i atmosfären som släpper igenom solstrålning på väg in, men reflekterar den värmestrålning som blir resultatet då solstrålningen träffar jorden då den är på väg ut, ökar, så kommer temperaturen att öka. Detta har man också med all önskvärd tydlighet kunnat visas empiriskt. Sedan är det oändligt mycket svårare att veta hur snabbt temperaturen kommer att öka, om det finns några "tipping points", vilka konsekvenserna blir för ekosystem, meteorologiska system, havsströmmar, glaciärer, med mera. Det är dock fascinerande att se att bara minsta misstag kryper sig in i någon specifik avancerad beräkning, så finns det folk som vill hävda att det betyder att hela växthuseffekten är en bluff. Ofta är argument och retorik minst sagt bristfälliga, men de ges ändå utrymme i debatten, bland annat på debattsiten Newsmill. Det vore intressant att förstå klimathotsförnekarna som samhällsfenomen. Naturligtvis finns det inslag av utstuderat egenintresse, tex ifrån politiker och företag, men i många fall räcker det nog med att "vanligt folk" inte vill kompromissa med sin bekväma livsstil bara för att det visar sig att den har negativa konsekvenser för andra. Det är samma mekanismer som ligger bakom att folk vill kunna fortsätta att köpa kött, oavsett hur djuren behandlas, eller fortsätta att köpa billiga varor, oavsett om de tillverkats av företag som kränker mänskliga rättigheter. Sedan paketerar man om detta till en "folkrörelse" som är emot "etablissemangets lögner". Här finns dessutom många paralleller till främlingsfientlighet och extremhöger , de brukar också hävda att de, "vanligt folk", påtvingats det mångkulturella samhället av någon maktelit som konstant luras och ljuger för att dölja invandringens konsekvenser. Och båda rörelserna har naturligtvis lika fel i sina osympatiska konspirationsteorier.

Read more...