Konservativa rallarsvingar om integration
onsdag 3 november 2010
Jag läste precis en artikel på Newsmill av Nisha Besara där hon delar med sig av reaktioner och funderingar efter att ha gått på integrationsseminarium på Timbro. Seminariet illustrerade tydligen den stora skillnaden emellan en socialliberal hållning i integrationfrågor (som jag själv delar), representerad av LUFs Frida Johansson Metso, och en borgerligt reaktionär hållning representerad av SvDs Thomas Gür och Neos Paulina Neuding. Johansson Metso talade om att flyktingmottagandet i Sverige är för långt och hårt och att Sverige måste börja prata om varför många inte är beredda att till vilket pris som helst "integreras" i den mening som vi tänker oss. Jag håller med helt och hållet. Integrationspolitiken borde fokusera på att hjälpa nyanlända att fungera och hitta en konstruktiv roll i samhället, efter möjlighet och förmåga.
Tongångarna ifrån Gür och Neuding var annorlunda. Gür använde sig enligt Besara av retorik som att "varje majoritetssamhälle har rätt att ställa krav på nykomlingar" och "tough luck, det är det här majoritetssamhället och de här koderna som finns, man ska följa dem om man vill bli tagen på allvar". Detta är populistiskt nonsens som Sverigedemokraterna hade varit stolta över. Visst har ett samhälle rätt att ställa krav på nykomlingar, liksom ett samhälle har rätt att ställa krav på alla människor som lever i det. Men att tala om att det är "majoritetssamhället" som skall ställa krav på "nykomlingarna" blir rent motbjudande. Innebär det att det är de etniska svenskarna som skall ställa krav på "invandrarna" att de skall följa våra "svenska" koder om de "vill bli tagna på allvar"? Så de som lever här men inte anser sig vara del av något "majoritetssamhälle" får inte ställa några krav? Har de inga rättigheter? Och vilka "koder" skall alla tvingas lära sig? Att man helst skall sitta tyst på tunnelbana och buss och inte prata med grannen? En grundläggande liberal tanke handlar om allas lika värde, men den verkar högerdebattörerna ha tappat bort. Besara konstaterar också "So much för högerns snack om individens rättigheter kontra kollektivet."
Jag lyssnade under förra året på ett seminarium anordnat av den liberala tankesmedjan Fores i vilket SvDs Per Gudmundson deltog. Hans åsikter om integration var på många sätt parallella med Gürs, även om Gudmundson främst profilerade sig med närmast islamofoba utspel. Man kan undra vad det är för personer som SvD rekryterar?
Jag håller med om att det finns integrationspolitiska problem. Och som polis vet jag att ett av dem är en kraftig överrepresentation av människor med invandrarbakgrund i brottsstatistiken i vissa distrikt. Men förklaringen till detta finns garanterat till största delen att hämta i lokala förhållanden och lokal kultur i vissa segregerade förorter, och inte i något eventuellt ursprungslands kultur. Och visst måste problemen diskuteras, men utan svepande främlingsfientlig retorik.
Jag håller med Besara om mycket av det hon skriver i sin artikel, men jag delar inte hennes kritik av regeringen metod att vilja lösa integrationspolitiska problem med "arbetslinjen". Naturligtvis är inte ökad tillgång till arbetsmarknaden den enda integrationspolitiska åtgärden, men det är absolut en av de allra viktigaste. Och jag har själv inget emot att arbetsrätten luckras upp en aning för att förenkla för invandrare, och andra, att få möjlighet att försörja sig själva istället för att behöva gå på bidrag.