Om integration

Även om jag har mycket svårt för "invandringskritiska" partier som Sverigedemokraterna och deras främlingsfientlighet, och även om helst skulle vilja se en värld där människor tillåts röra sig som de vill så betyder inte det jag inte ser problem med en invandringspolitik där det ibland verkar som om man inte tillåts kritisera kulturella sedvänjor som helt uppenbart bryter mot grundläggande normer om mänskliga rättigheter, t.ex. så kallad "hederskultur". Och när politiker som Gudrun Schyman verkar jämföra den omjämlikhet mellan könen som visserligen finns kvar i Sverige (trots att vi antagligen lever i ett av världens mest jämställda länder) med talibanernas vidriga könsförtryck i Afghanistan så blir det ett sätt att bagatellisera de jättelika problem som vissa kulturer har. Den sorts kulturrelativism där man inte får säga att vissa kulturer är "bättre" (vilket för mig förenklat betyder att de bättre respekterar människors och djurs rättigheter och vårdar miljön) utan att anklagas för rasism är enbart kontraproduktiv, det är solklart att man i dagens Sverige lever i ett bättre samhälle än vad t.ex. de somalier som lever under Al-Shabaabs förtryck gör. Däremot är det för mig helt oviktig att jämföra, det viktiga är att alla länder, alla kulturer strävar efter att förbättras, i riktning mot mer respekt för mänskliga rättigheter m.m. Om man dessutom ser till att diskussionen handlar om att säga att vår kultur är bättre än er, eller att nu har ni kommit hit, så då får ni anpassa er, så har man helt missat målet. Det handlar inte om att anpassa sig till "svenskhet", det handlar om att sträva mot ett bättre samhälle för alla. Dessa tankegångar tycker jag själv är så pass viktiga att jag har skrivit en artikel om dem och publicerat den på Newsmill (det är delvis ett plagiat av en gammal artikel som jag skrev i våras). Jag vet att artikeln blev ganska lång, men jag rekommenderar den varmt, det är nog bland det bästa jag har skrivit...

Read more...

Invandring och "svenskhet"

Ibland får jag känslan av att debatten om huruvida de invandrare som kommer till Sverige skall anpassa sig till "svenska" värderingar ofta blir polariserad emellan två olyckliga ytterligheter. I ett läger hävdas det att alla som kommer hit skall ta seden dit dom kommer, och vi skall lära dom att vara "svenska" med kontrakt och utbildningar. I det andra lägret frodas en kulturrelativism där man vill hävda att alla kulturer och religioner är lika bra och har samma existensberättigande. Själv tycker jag att det centrala måste vara att särskilja värden som är kopplade till mänskliga rättigheter och synen på omvärlden, inklusive djur och natur, ifrån rent kulturella sedvänjor som vilken mat man äter, hur man firar traditioner och högtider, etcetera. Vad gäller dylika värderingsfrågor så måste vi kunna ha en bestämt åsikt, och verka för den. Samma krav skall gälla alla oavsett ursprung. Men vad gäller andra kulturyttringar så måste vi kunna bejaka mångfalden och låta oss berikas av den, och inte försöka anpassa människor efter ett visst sätt att leva på. Jag har utvecklat mina tankar i en artikel som jag precis publicerade på debattsiten Newsmill.

Read more...