Migrantarbetare i Sverige

I Sverige är vi med rätta stolta över att vi har ett samhälle som värnar om alla och en arbetsmarknad där arbetstagarens intressen företrädes av avtal och lagar, fackföreningar och staten. Även om det i den politiska debatten så här inför valet ifrån vänsterhåll talas om ökande klyftor (vilket på vissa sätt kan stämma) och klasskampsretoriken används flitigt, så har vi i internationella jämförelser fortfarande ett samhälle som värnar om de svaga och skyddar dem ifrån de starka, vilket jag är mycket glad över. Tyvärr så verkar det bara gälla svenska medborgare, vilket för mig däremot är en stor skam. Jag skall inte gräva ned mig i hur vi behandlar papperslösa flyktingar i det här inlägget, utan nu fokusera på migrantarbetare.

Ingen har väl lyckats missa sommarens dramer som har utspelats i norrländska skogar där bärplockare ifrån Kina, Vietnam och Thailand konstaterat att de villkor under vilka de rest hit kommer att göra att de efter att ha slitit som djur under omänskligt långa arbetsdagar ändå skulle åka tillbaka till en livslång skuldsättning för att de mål av kvantiteter av bär som krävdes för att gå jämt upp var omöjliga att nå. SRs utmärkta program Konflikt, som nu tack och lov har startat igen efter sommaruppehållet, tog upp problemet i dagens sändning.

Den situation som många av migrantarbetarna har hamnat i efter att av lokala bemanningsföretag i t.ex. Kina, Thailand och Vietnam lockats att skriva på avtal om bärplockning i Sverige, efter att dessa företag har skrivit avtal med svenska bäruppköpare, är helt fruktansvärd. Nästan alla har tagit lån för att finansiera resan och uppehället, och lånen är av en storlek som gör det i princip omöjligt att betala tillbaka dem med deras minimala löner i hemlandet, så då löftena ifrån bemanningsföretagen om hur mycket bär man kan plocka på en dag visade sig vara falska kommer de flesta att återvända till akut fattigdom och stigmatisering. De kommer att tvingas lämna sina hem som pantsatts, de kommer att utsättas för skammen att inte kunna betala tillbaka de vänner och släktingar som skrapat ihop pengar till resan, i stort så får de på många sätt sina liv förstörda för att de ville åla till Sverige och arbeta hårt några månader för att spara till en bättre framtid.

Visst kan man säga att huvudansvaret för bärplockarnas situation vilar tungt på bemanningsföretagen, men det stannar inte där. Även de svenska bäruppköparna som är de som har tagit hit bemanningsföretagen har ett tungt ansvar, och jag själv har inte hört särskilt mycket om att de haft ambitionen att ta det ansvaret. Likaså har Sverige som stat ett givet ansvar att se till att ingen utnyttjas på vår mark. Här finns uppenbarligen väldigt mycket att göra. Det finns säkert lokala myndigheter som gör sitt bästa för att hjälpa de utsatta bärplockarna, men staten borde ta ett helhetsgrepp, och i diplomatisk kommunikation med de stater ifrån vilka bärplockarna kommer säkerställa att de inte kommer tillbaka till skuldsättning och misär. Sen borde staten se över den lagstiftning som reglerar villkoren för migrantarbetare, och även gärna signera och ratificera den FN-konvention som rör migrantarbetares rättigheter. Dessutom kan det, som justitieminister Beatrice Ask nämnt i en kommentar, vara aktuellt att inleda förundersökningar om människohandel, där då migrantarbetarna skall behandlas som målsägare och ges tillhörande rättigheter.

Sen skulle jag vilja säga ett par ord om facket. Vi har alla fackföreningsrörelsen att tacka för väldigt mycket, då det är facket som har kämpat för arbetares rättigheter och mot exploaterande företag, och facket gör globalt fortfarande underverk för att föra de svagas kamp mot de starka, men tyvärr så har jag blivit relativt skeptisk till vilka drivkrafter som den svenska fackföreningsrörelsens drivs av idag. Det blev en enorm uppslutning för att sätta ett bygge i Vaxholm i blockad med motivationen att arbetarna inte betalades avtalsenliga löner, men detta var ändå arbetare som enligt deras egen uppfattning tjänade bra och var mycket nöjda med sin situation, och som skulle ha återvänt till Litauen med mycket mer pengar undansparade än vad de skulle kunna ha gjort om de arbetade hemma. Bärplockarna däremot, lever i misär och tvingas återvända till livslånga skulder, men det finns inte en bråkdel av den mobilisering och det engagemang för att kämpa för deras rättigheter, som det fanns vid Vaxholmsbygget. Facket kunde till exempel satt bäruppköparna i blockad tills de tog ett grundligt ansvar för den situation som de ända har initierat genom sina kontrakt med bemanningsföretagen, men icke... Kan det vara så att blockaderna och kamperna, även den som genomfördes mot en salladsbar i Saluhallen i Göteborg, har väldigt lite att göra med att skydda arbetare ifrån exploatering, och väldigt mycket att göra med att värna om medlemmarnas jobb och priviligier... En sådan fackföreningsrörelse har för mig i princip spelat ut sin roll.

Slutligen, migrantarbetares situation är ett globalt problem som bara kommer att växa om det inte lyfts upp och adresseras både på nationell och internationell nivå.

Read more...

Bra beslut att stoppa SDs valfilm

Visst kan det vara så att det faktum att TV4 stoppat visningen av Sverigedemokraternas valfilm på grund av att de anser att den hetsar mot en viss folkgrupp (jag gissar att det handlar om muslimer...) och att den inte genomsyras av alla människors lika värde ge SD fördelar i vissa läger då de kan stärka sin image av att vara orättvist behandlade och nedtystade av etablissemanget, men jag tycker ändå att det är ett klokt beslut. TV4 måste själva ta ansvar för vad som sänds på deras kanal, och det har de också gjort, sen kommer säkert filmen att komma fram på andra sätt. Men det är inte TV4s ansvar.

Read more...

Familj splittras och skickas till olika världsdelar

Migrationsverket har fattat beslut som kommer att splittra en familj och skicka dem till olika världsdelar. Mamman och de tre barnen utvisas till Tjetjenien, och hennes sambo, som är pappa till de två yngsta barnen utvisas till Elfenbenskusten. Jag är inte det minsta insatt i utvisningsbesluten i sig, men jag kan ändå känna ett starkt obehag över att en ensam kvinna och hennes barn utvisas till ett land som är känd för systematiska mord och våldtäkter, speciellt på regimkritiska, och som leds av Ramzan Kadyrov, en Putintrogen mördare och våldtäktsman. Men oavsett det så måste väl alla hålla med om att något har blivit fel när myndighetsbeslut med våld skiljer en far ifrån sin sambo och deras gemensamma barn och skickar dem till olika världsdelar med konsekvensen att de kanske aldrig kommer att ses igen? Det är något sjukt med hela systemet. Jag vet att jag är ganska ensam om att vilja ha en värld med helt öppna gränser, men bättre än så här måste vi väl ändå kunna prestera i ett rikt, välutbildat, demokratiskt land?

Nu blev det ingen avvisning idag eftersom kvinnan fysiskt kämpade emot och tack och lov så ville då inte piloten genomföra flygningen. Med tanke på hur stökiga utlänningar som har utvisningsbeslut hängande över sig ibland behandlas av svenska myndigheter är det väl bara att hoppas att hon inte slängs in i en isolerad häktescell tills utvisningen kan genomföras med hjälp våld och handbojor (som rapporterats om vid utvisningar till Irak). Självklart hoppas jag att utvisningsbeslutet hävs, men det är nog väl optimistiskt, trots de goda krafter, bland annat Rädda Barnen och lokala politiker, som kämpar för detta.

Read more...

Tortyr av hembiträde i Saudiarabien

En kvinna som återvände till Sri Lanka efter att ha arbetat i fem månader som hembiträde i Saudiarabien klagade över smärtor. Då hon kom till läkare uppdagades att hon av sina arbetsgivare fått 24 spikar inhamrade i kroppen, bland annat i händer, ben och pannan, detta då hon klagat över den stora arbetsbördan. De kräk som utsatt henne för den här tortyren borde vara lätta att identifiera då de torde tillhöra en rik saudisk överklass eller övre medelklass. Det är bara att hoppas att det hela leder till att de grips, åtalas och straffas för sina fruktansvärda brott, och att de tvingas betala ett saftigt skadestånd till kvinnan, gärna allt de har och äger. Men tyvärr känns det inte särskilt sannolikt, Saudiarabien är väl inte direkt kända för att respektera de mänskliga rättiheterna och även om de kanske hade brytt sig om att en amerikan hade utsatts för brott (förbindelserna med USA är ju viktiga) så lär de knappast bekymra sig om en fattig kvinna ifrån Sri Lanka... Det krävs starkare överstatliga regeringar för att skydda de ofta mycket utsatta migrantarbetarna ifrån övergrepp och förtryck. Det finns en FN-konvention som avser att göra just det, stärka migrantarbetares rättigheter (International Convention on the Protection of the Rights of All Migrant Workers and Members of their Families, CMW), men den har inte Saudiarabien signerat eller ratificerat, och det har inte Sverige eller något annat EU-land gjort heller, vilket jag gärna skulle se en ändring på!

Read more...

EU ställer skarpa frågor till Sverige om vargjakten

EU-kommissionen har skickat ett brev till Sveriges regering där man kräver ett antal svar om den licensjakt på varg som genomfördes i våras. Frågorna verkar vara minst sagt relevanta, t.ex. hur vargjakten rimmar med EU-direktiv om att bevara livsmiljön för vilda djur och växter, om det rörde sig om en jakt i "begränsad mängd" med tanke på att mer än en av tio svenska vargar dödades, vad man anser om bevarandestatusen på den lilla stammen på ca 200 djur, och när och hur man har tänkt inplantera nya vargar. Samtidigt markerar kommissionen sin egen uppfattning, nämligen att det förefaller sannolikt att jakten ökat risken för inavel och att stammen redan innan jakten hade en svag bevarandestatus med tanke på den lilla storleken. Det skall bli intressant att se regeringens svar på EU-kommissionens frågor om vad jaktens syfte egentligen var och om det har uppnåtts. Detta speciellt med tanke på att miljöminister Carlgren svängde sig med direkta osanningar om att jakten var bra för den genetiska stammen och att det var genetiskt svaga individer som sköts när vargjakten debatterades i svensk media. Och allt för att försvara en vargjakt som enbart handlade om att blidka särintressen hos varghatare, varav många mest ville värna om sin löshundsjakt. Jag har visserligen länge varit positiv till EU, främst på ideologiska grunder då det är ett enormt framgångsrikt fredsprojekt, men det har sällan känts så bra att vara EU-medborgare som när jag läste om EU-kommissionens inblandning i svensk rovdjurspolitik!

Read more...

Gigantisk tankevurpa om "ekologismen"

Den 20 augusti publicerade ett antal liberala, socialistiska och socialliberala debattörer en debattartikel på Expressen där de gick till storms mot Maria Wetterstrand och miljöpartiet för att de hävdat att naturen har ett egenvärde. En av artikelförfattarna, bloggaren Erik Laakso, är dessutom en av de röster på nätet som jag mest uppskattar, sansad och insiktsfull och full av goda tankar och reflektioner. Därför är det än svårare att förstå hur han och de andra lyckades göra en sådan gigantisk tankevurpa som man gör sig skyldiga till i debattartikeln.

Deras argumentation har sin utgångspunkt i att politiken skall vara fri ifrån religiösa inslag. Det håller jag med om till fullo. Men hur de senare kommer fram till att åsikten att naturen har ett egenvärde är av religiös karaktär är minst sagt oklart. Man kan hävda att den är av moralisk/filosofisk karaktär, liksom åsikten att människan har ett värde, men det blir snabbt motsägelsefullt om man vill hävda att människovärdet har någon form av faktagrund som inte kan appliceras på andra levande varelser. Det är ju just det glappet som alltid har fyllts av religionen, där människan har fått sitt värde av gud, endast hon är guds barn, guds avbild.

Det är elementär vetenskap att människan är ett djur bland andra, att hon har utvecklats och evolverats ifrån människoapor, och de enda som bestrider detta, givet att de fått tillgång till dagens kunskap, är just religiösa fanatiker. Det är likaså grundligt vetenskapligt belagt att andra djurarter har kapacitet att tänka och känna, det finns gott om kända exempel som t.ex. gorillan Koko (som även kunde ljuga och svära). Även här är motsatsen för en vetenskapligt lagd människa svår att sätta sig in i. I vilket ögonblick i människoartens historia fick den plötsligt ett värde som kategoriskt skiljde den ifrån alla andra levande varelser? Och hur? Genom ett gudomligt ingripande?

Att hävda att människan är den enda varelse som har ett egenvärde kan därför endast göras på just religiösa grunder (vi har fått värdet av gud), om man bortser ifrån det rent amoraliska, pragmatiska, resonemanget att vi har ett värde för att vi tillhör vår egen art/grupp (vilket kan användas till att avskriva värdet hos mörkhyade, icke-svenskar m.m.). Annars får man finna sig i att leva i en aning mer komplex verklighet där alla levande varelser har något form av värde, som man sedan kan relatera till hur utvecklade deras respektive arter är. Att tala om naturens egenvärde blir då ett sunt och inte det minsta ovetenskapligt eller religiöst sätt att markera att det finns värden som inte bara bygger på den mänskliga artens egennytta, och att samla dessa värden i en term.

I artikeln hävdas det att "För att naturen däremot ska kunna få det egenvärde som Wetterstrand bygger sin ideologi på måste naturen tillskrivas den mentala kapaciteten att sätta värden.". Detta resonemang är minst sagt svårt att följa med i. Hur beror värdet på den egna kapaciteten att definiera det? Vad händer med människor som lider av olika former av förståndshandikapp och som absolut inte skulle kunna konceptuellt definiera sitt eget värde? Har de inget värde då?

Och om det nu bara är människor som har värde, vill författarna även ta bort alla former av djurskydd? Om djuren bara finns till för människans skull, så spelar det väl ingen roll hur de har det, bara de fyller sin funktion i att ge ett mervärde åt människor, t.ex. billigare kött?

Resonemanget i artikeln är så pass osammanhängande att det nästan blir svårt att veta i vilken ende man skall börja för att kritisera det, men slutsatsen blir hur som helst att artikelförfattarna attackerar miljöpartiet och Wetterstrand i sekularismen namn trots att det i själva verket är de som behöver religionens hjälp för att få substans i argumenten, till skillnad ifrån Wetterstrand. Nej, för min del är just det faktum att miljöpartiet tydligt markerar naturens egenvärde en starkt bidragande orsak till att de med största sannolikhet kommer att få min röst i valet, trots att jag på flera områden föredrar alliansens politik (och mycket hellre har Anders Borg som finansminister än Thomas Östros...).

Read more...

De kränkande bostadsinbrotten

Ett av de vanligaste ärendena man åker på som utryckningspolis i Västerort är alla de eviga timade inbrotten, d.v.s. inbrott som märks efter att de redan har skett och då gärningsmännen redan har lämnat för länge sedan. Den frustration som vi som poliser känner över att inbrottstjuvar har tömt ännu en lägenhet på värdesaker utan att vi har kunnat stoppa det är naturligtvis ingenting mot vad de stackare som drabbas upplever. Det är naturligtvis väldigt kränkande att någon har vänt upp och ned på ens lägenhet, och vad värre är att man kan ha blivit av med oersättningsbara smycken, laptops, mm, men det kan också innebära en stor ekonomisk smäll då inte alla har bra försäkringar eller kan bevisa vad de blivit av med. Detta gäller speciellt i de invandrartäta områdena i Västerort, t.ex. Rinkeby och Tensta, där många har stora mängder kontanter hemma. Bostadsinbrotten har ökat kraftigt under den senaste tiden, och en av anledningarna till detta är att det är så pass lönsamt. Professionella tjuvar som kan tömma ett par lägenheter på en dag "tjänar" enorma mängder pengar till väldigt små risker. Tyvärr är det mycket svårt att utreda bostadsinbrott, eftersom de yrkeskriminella är tillräckligt kunniga för att inte lämna särskilt mycket spår efter sig, alla använder t.ex. handskar. Så för att lösa ett bostadsinbrott krävs det nästan att man lyckas ta tjuvarna på bar gärning. När man väl lyckas med det som polis är det naturligtvis väldigt tillfredsställande, eftersom man då får stopp på brytandet. Men straffen är så pass låga att den kriminelle snart är ute igen och kan fortsätta att bryta. Många som nu ägnar sig åt inbrott har tidigare hållit på med personrån eller butiksrån, vissa har t.o.m. varit med i kretsar där det begås värdetransportrån, men efter en ytterst medveten kalkylering har de kommit fram till att inbrott är det som lönar sig bäst, bland annat för att risken att åka dit är liten och för att straffen är så låga att det inte gör särskilt mycket om man får sitta av ett par månader för att sedan komma ut till de väntande pengarna och möjligheten att fortsätta bryta på fler bostäder. För att få stopp på den här farsoten har naturligtvis polisen ett stort ansvar, och i Västerort startas nu i höst en ny satsning mot bostadsinbrotten. Självklart är även det förebyggande arbetet mycket viktigt, exempelvis gör det stor skillnad om säkerhetsdörrar installeras i lägenheter. Sen, med risk för att bli tjatig, tycker jag också att samhället måste se till att få straff i paritet med kränkningen man utsätter andra för. Förutom avskräckande effekter så är det helt uppenbart att när vissa individer sitter inne så går inbrottsstatistiken ner direkt.

Read more...

Rödgröna röra i rättspolitiken

Jag som i många frågor ligger närmast miljöpartiet, och har röstat på dom i alla val jag varit röstberättigad, blir mer än en aning bekymrad över vad jag uppfattar som en minst sagt flummig hållning i rättspolitiken. Och det verkar inte som om samarbetet med socialdemokraterna och vänsterpartiet har bringat ordning. Miljöpartiet har profilerat sig som ett integritetsvärnande parti, och det är väl bra, men jag hade hoppats att det hade betytt mer än att bara vara emot alla former av övervakning. Faktum är att t.ex. kameraövervakning både kan verka brottsförebyggande och förenkla brottsutredningar och på så sätt värna integriteten för svaga och utsatta, som jag skrev om i mitt förra inlägg.

Lika förvirrande är det med hållningen i frågan om halvtidsfrigivning. Vi har redan ett rättssystem där professionella tjuvar kan tömma mängder av människors lägenheter på både både reellt och emotionellt värde och roffa åt sig miljonbelopp, för att om man till slut lyckas få tag på dom göra en volta på ett antal månader och sedan vara tillbaka på "jobbet" igen, och där grova misshandlar eller våldtäkter som förstör människors liv leder till straff på dryga året i fängelse. Då känns det snarare osmakligt att tala om tidigare frigivningar än den efter två tredjedelar som vi redan har och om att riva upp försöket til strängare straff för grova våldsbrott som alliansen drivit igenom. Det hela görs inte bättre av att socialdemokraternas rättspolitiske talesman Thomas Bodström är betydligt mycket snabbare på att kritisera allt regeringen gör än vad han var på att få igenom reformer under sin tid som justitieminister. Och inte heller av att det fortfarande finns riksdagsledamöter i miljöpartiet som Esabelle Dingizian som totalt verkar sakna rättspolitisk verklighetsuppfattning och går ut i Newsmill och hävdar att sexköp skall jämställas med människohandel.

Jag ligger långt ifrån moderaterna i de flesta frågor, men jag kan inte annat än hålla med deras rättspolitiske talesperson Henrik von Sydow då han säger att "våld eller hot om våld ska inte accepteras för att upprätthålla en över- och underordning av människor", och då krävs det att staten skyddar de svaga mot de starka på ett bestämdare sätt än idag, och inte tvärt om. Nu har jag fortfarande inte glömt justitieminister Beatrice Asks fadäs då det tog en vecka för henne att förstå att det kanske inte var en bra idé att hänga ut misstänkta sexköpare till allmänt spott och spe, eller migrationsminister Tobias Billströms uppfattning att tiggande romer är "ohederliga" och bör slängas ut av polisen, så den sorgliga kontentan är väl att det är svårt att veta var man skall vända sig om man vill ha ett rättssystem som bestämt och effektivt bekämpar brottslighet och skyddar brottsoffer, samtidigt som det respekterar allas rättigheter och människovärde.

Read more...

Tryggheten i skolan viktigare än överdriven integritetsvurm

Datainspektionen skall under hösten granska användandet av övervakningskameror på arbetsplatser i skolor och i flerfamiljshus för att se om behovet av personlig integritet kränks. I en tidigare inspektion för två år sedan har datainspektionen gett samtliga skolor underkänt.

Den personliga integriteten har fått betydligt större utrymme i den offentliga debatten under de senaste åren, med diskussioner om FRA och IPRED lagarna samt piratpartiets inträde på den politiska arenan. Jag anser mig själv vara en person med ett stort behov av en värnad, privat sfär, och jag skulle absolut inte vilja att någon myndighetsperson exempelvis skulle kunna kontrollera vilka hemsidor jag besöker på nätet. Men för mig är det stor skillnad mellan privata rum och offentliga rum. Om jag surfar på datorn hemma eller läser mina mail, så är det privat. Om jag går omkring i min lägenhet, eller om jag besöker en toalett någonstans, så räknar jag med att jag kan bete mig hur jag vill eller visa vad jag vill utan risk för att bli sedd (förutsatt att dörrar, persienner mm är tillslutna). Men om jag går omkring i en korridor i en skola så befinner jag mig i en öppen miljö, där vem som helst när som helst kan komma gående. Där har jag svårt att se vad en eventuell övervakningskamera skulle hindra mig ifrån att göra som jag annars bekvämt kunde ha gjort. Detsamma gäller i andra offentliga rum, som t.ex. på tunnelbanan, där det tack och lov redan finns gott om övervakningskameror.

Som polis så vet jag att övervakningskameror är enormt viktiga i både det brottsutredande och det brottsförebyggande arbetet. Jag vet också att speciellt skolan är en miljö där det förekommer mycket aktiviteter som behöver stävjas och bekämpas, allt ifrån skadegörelse och stöld, till mobbning, sexuella trakasserier och regelrätta misshandlar. Anledningen till att så många rektorer och skolledningar vill sätta upp övervakningskameror är knappast för att de bara vill försöka spara ned på personal, utan att det faktiskt gör skolan till en tryggare och säkrare miljö. De som drabbas av bristen på övervakning är delvis samhället och skattebetalarna som får ta kostnader av att ännu en skola har blivit vandaliserad eller i värsta fall nedbränd, men främst de elever som utsätts för olika sorters övergrepp och förtryck. De som förlorar på övervakning är de som gör saker som de inte vill att någon skall kunna dokumentera, mobbare, tjuvar och vandaler.

Det finns naturligtvis ingen motsättning mellan fler övervakningskameror och ett målmedvetet arbete för att öka trygghet och t.ex. bekämpa mobbning med hjälp av mer och bättre utbildad personal, tydligare riktlinjer och lägre tolerans mot kränkande aktiviteter. Tvärtom, de pengar man sparar på att inte behöva laga och köpa nytt efter att det förstörts och stulits kan läggas på liknande sociala insatser istället.

Read more...

Huliganjakt på Råsunda

Jag har nu börjat på en parallell blogg där jag skriver om funderingar kopplade till jobbet som polis. Vissa inlägg, som t.ex. texten nedan om allvarlig psykisk störning, har kopplingar till mitt jobb, men är ändå av en mer allmän karaktär, då jag resonerar kring samhällsfrågor, och de publicerar jag på båda bloggarna. Andra, som det som jag precis skrivit om det våldsamma upploppet på Råsunda i torsdags, är mer av funderingar direkt kopplade till upplevelser under arbetet, och de kommer jag bara att publicera på polisbloggen, men länka till här. Så för den som är intresserad av mina reflektioner efter att ha jobbat under kravallmatchen mellan AIK och Levski Sofia, så läs gärna inlägget.

Read more...

Dåligt skämt?

Ja, man vill gärna tro att det förbud mot att skämta om politiker som tydligen råder i Brasilien är just ett dåligt skämt. Om Brasilien skall vara det föregångsland som man på många områden aspirerar på att vara, då är det dags att rensa undan sådana hopplöst omoderna och diktatoriska lagar. Brasilien är ett på många sätt fantastiskt land, men de har fortfarande mycket att lära av Sverige, även på området politisk satir där statliga SVT nu kör en satsning inför valet. Bra så.

Read more...

Allvarlig psykisk störning?

I höstas hade jag förmånen att få jobba i den utredningsgrupp som handhar distriktets grova våldsbrott med okänd gärningsman. Jag arbetade då bland annat med ett mord där en 18-årig ung man var spårlöst försvunnen efter att ha varit på väg att möta upp med en kurir för att få en leverans på 1 kg marihuana på Södermalm. Tack vare mycket bra polisarbete av skickliga kollegor, och en del tur, löstes fallet, kroppen hittades i Bålsta, och två pojkar har konstaterats skyldiga och kan dömas till ansvar.

Jag läste precis i DN att resultatet av den stora rättspsykiatriska undersökningen har kommit, och att det konstaterats att ingen av pojkarna led av en allvarlig psykisk störning då brottet begicks. Det förvånar mig inte. Begreppet "allvarlig psykisk störning" är juridiskt och inte psykiatriskt, även om processen att definiera om någon lider av en sådan är helt igenom en fråga för vården, och det krävs att en person lider av en bristande verklighetsuppfattning för att ha skall kunna anses ha en "allvarlig psykisk störning" i lagens mening. Eftersom det inte fanns något i utredningen som tydde på att någon av pojkarna hade bristande verklighetsuppfattning var resultatet väntat, och det innebär att de kan dömas till fängelse/sluten ungdomsvård (och inte till rättspsykiatrisk vård). Fängelsestraffet för pojkarna, som var 16 år då brottet begicks, utdelas med en kraftig straffrabatt som innebär att de båda kommer att vara fria inom ett par år, trots att de även har en dom för en tortyrliknande grov misshandel att avtjäna.

Det bekymrar mig inte särskilt mycket att medhjälparen, han som samarbetade med polisen, kommer ut. Han verkade uppriktigt ångerfull och hade dessutom en väldigt underordnad roll i brottet. Han är självklart ändå ansvarig, och skall straffas, men det känns i alla fall som att risken att han begår liknande brott igen är mindre, även om han troligtvis inte kommer att lyckas hålla sig på den smala vägen. Med mördaren är det annorlunda. Det räcker i princip med att gå igenom det redan offentliga materialet ifrån de domar som han redan nu har på sig, mordet i Bålsta och den tortyrliknande misshandeln i lägenheten på Söder, så inser man att han i princip helt saknar vad vi brukar kalla ett samvete, och den bilden förstärks om man som jag har träffat honom och tagit del av ytterligare utredningsmaterial. Han samlar troféer ifrån sina brott, t.ex. filmade han tortyren han sedan dömdes för, och uppvisar inget som helst ånger över vad han gjort mot andra, även om det gäller överlagt mord. Därför är jag nästan säker på att han, när han kommer ut igen, kommer att döda fler. Då både samvete och normala spärrar saknas, och eftersom han snarare upplever misshandlade och dödande som en kick som han vill dokumentera för att kunna återuppleva och njuta av, så är det nog dessvärre bara en tidsfråga tills någon annan får sätta livet till. Och alla vi som, medvetna om att fler kommer att få sina liv oåterkalleligt förstörda, ändå släpper ut ett sådant monster, kommer att få dela på ansvaret när det händer.

Vad kan man då göra för att undvika att fler drabbas? Ja, att "vårda" en sådan människa så att han förändras är nog dessvärre fullständigt förutsättningslöst, så det enda man kan göra är att se till att ha honom fortsatt inspärrad. Det är det som är problemet med den distinktion mellan fängelse och rättspsykiatrisk vård som finns idag. De flesta skulle se det som en fördel att anses lida av en allvarlig psykisk störning, då det då råder fängelseförbud. Men att döma till rättspsykiatrisk vård öppnar också dörrar för att ha en person kontinuerligt inlåst så länge störningen, och faran för allmänheten, kvarstår. Ett exempel är den nu 80-årige pedofilen som rymde ifrån en bevakad permission nyligen (och sedan återfanns). Han har suttit inspärrad för "vård" i 43 år (vilket i princip hade varit omöjligt om det rört sig om ett fängelsestraff) eftersom han anses så farlig att han inte kan släppas ut. Samma lösning hade varit bra att ha till hands för den nu 17-årige mördaren, men tyvärr så tillåter inte lagstiftningen det. Jag vet att jag raljerar, men många gånger känns det som om vi har lagar som är väldigt bra på att skydda brottslingarnas rättigheter, men betydligt sämre på att skydda brottsoffren, både de redan utsatta och de framtida.

Read more...