Tryggheten i skolan viktigare än överdriven integritetsvurm

Datainspektionen skall under hösten granska användandet av övervakningskameror på arbetsplatser i skolor och i flerfamiljshus för att se om behovet av personlig integritet kränks. I en tidigare inspektion för två år sedan har datainspektionen gett samtliga skolor underkänt.

Den personliga integriteten har fått betydligt större utrymme i den offentliga debatten under de senaste åren, med diskussioner om FRA och IPRED lagarna samt piratpartiets inträde på den politiska arenan. Jag anser mig själv vara en person med ett stort behov av en värnad, privat sfär, och jag skulle absolut inte vilja att någon myndighetsperson exempelvis skulle kunna kontrollera vilka hemsidor jag besöker på nätet. Men för mig är det stor skillnad mellan privata rum och offentliga rum. Om jag surfar på datorn hemma eller läser mina mail, så är det privat. Om jag går omkring i min lägenhet, eller om jag besöker en toalett någonstans, så räknar jag med att jag kan bete mig hur jag vill eller visa vad jag vill utan risk för att bli sedd (förutsatt att dörrar, persienner mm är tillslutna). Men om jag går omkring i en korridor i en skola så befinner jag mig i en öppen miljö, där vem som helst när som helst kan komma gående. Där har jag svårt att se vad en eventuell övervakningskamera skulle hindra mig ifrån att göra som jag annars bekvämt kunde ha gjort. Detsamma gäller i andra offentliga rum, som t.ex. på tunnelbanan, där det tack och lov redan finns gott om övervakningskameror.

Som polis så vet jag att övervakningskameror är enormt viktiga i både det brottsutredande och det brottsförebyggande arbetet. Jag vet också att speciellt skolan är en miljö där det förekommer mycket aktiviteter som behöver stävjas och bekämpas, allt ifrån skadegörelse och stöld, till mobbning, sexuella trakasserier och regelrätta misshandlar. Anledningen till att så många rektorer och skolledningar vill sätta upp övervakningskameror är knappast för att de bara vill försöka spara ned på personal, utan att det faktiskt gör skolan till en tryggare och säkrare miljö. De som drabbas av bristen på övervakning är delvis samhället och skattebetalarna som får ta kostnader av att ännu en skola har blivit vandaliserad eller i värsta fall nedbränd, men främst de elever som utsätts för olika sorters övergrepp och förtryck. De som förlorar på övervakning är de som gör saker som de inte vill att någon skall kunna dokumentera, mobbare, tjuvar och vandaler.

Det finns naturligtvis ingen motsättning mellan fler övervakningskameror och ett målmedvetet arbete för att öka trygghet och t.ex. bekämpa mobbning med hjälp av mer och bättre utbildad personal, tydligare riktlinjer och lägre tolerans mot kränkande aktiviteter. Tvärtom, de pengar man sparar på att inte behöva laga och köpa nytt efter att det förstörts och stulits kan läggas på liknande sociala insatser istället.