Intressant om integrationsdebatten

lördag 25 september 2010

Jag hade tänkt skriva ett till längre inlägg, eller kanske en artikel,om Sverigedemokraterna och integrationsdebatten för att vädra mina funderingar till vad jag ser för problem med diskussionen kring invandringen och anledningarna till att Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen. Jag har dock inte lyckats komma till skott ännu, kanske blir det imorgon, men under tiden kan jag rekommendera två väldigt intressanta artiklar på DN debatt. Den första, skriven av två chefredaktörer på högerkanten, Paulina Neuding och Johan Lundberg, argumenterar för att det behövs en debatt om invandringens problem. Den andra artikeln, skriven av journalisten Lisa Bjurwald som skrivit om rasism och främlingsfientlighet hävdar att invandringens problem visst diskuteras. Båda är dock överens om att man behöver lyfta fram invandringens positiva aspekter. Jag håller med Bjurwald i sak, men tycker ändå att Neudings och Lundbergs artikel är intressant och läsvärd. Frågan är dessutom mycket djupare än huruvida problemen diskuteras eller ej, det kan handla om hur de diskuteras, vilka som diskuterar dem, vilka aspekter som lyfts fram, och vilka lösningar som föreslås. Sen är jag rörande överens om att invandringens fördelar behöver lyftas fram mer.

Read more...

Om Kongo, Rwanda, och behovet av militär styrka

torsdag 23 september 2010

Epidemiologer har räknat ut att det har dött 5,4 miljoner människor i de krig som har rasat kring östra delarna av det land som nu heter Demokratiska Republiken Kongo. Våldsamheterna, som började med folkmordet i Rwanda 1993-1994 har sedan fortsatt med förödande konsekvenser för civilbefolkningen. Folkmord och etniska rensningar, ofattbart grymma massvåldtäkter där offren utsätts för fruktansvärd tortyr som måste vara det närmaste ren ondska som går att finna i den här världen, och detta under flera decennier och utan att omvärlden har gjort särskilt mycket för att stoppa eller förhindra vidrigheterna. Tvärtom, mitt under brinnande folkmord i Rwanda, så fick den kanadensiske FN-generalen ordern att inte ingripa! Än idag behöver tusen och åter tusentals bybor, främst kvinnor och barn, aktivt skydd för att inte riskera att någon rebellgrupp en dag vandrar in i byn, dödar alla män, pojkar och de barn som är för små för att kunna våldta, och sedan utsätter de som är kvar för grymheter som på många sätt är värre än döden.

Jag kan inte tänka mig bättre exempel än Rwanda och Kongo för att världen behöver ha en effektiv kapacitet, inte bara för fredsbevarande insatser, utan även för att slå till militärt för att stoppa folkmord och brott mot mänskligheten. Och det kräver även att stater som Sverige har en försvarsmakt med kapacitet att delta, och om man inte skall vara beroende av import, även en försvarsindustri som kan förse försvarsmakten med materiel. Tyvärr har dock FN visat sig för fegt, ineffektivt och byråkratiskt för att vara till någon större nytta under akuta lägen. Det bästa vore om man kunde skapa en slimmad, effektivare och modigare organisation som såg först till de hjälpbehövande människorna och inte till världspolitik, ekonomi, och resurser. Men så länge det inte finns så är alla nationella initiativ som räddar liv välkomna. Det är ointressant om Vietnam hade juridiskt stöd för att invadera Kambodja och stoppa de Röda Khmerernas folkmord, det var ändå befogat. Samma resonemang kan antagligen appliceras på när USA till slut fick stopp på de etniska rensningarna i det gamla Jugoslavien. Och idag behövs det fortfarande hjälp i östra Kongo. Visst måste man till viss mån vara pragmatisk och säkerställa att en insats gör mer nytta en skada, men att värna den nationella suveräniteten är inte värt ett skit jämfört med att rädda människoliv!

Read more...

Stark kritik viftas bort som vanligt

Enligt en utredning som beställts av FNs råd för mänskliga rättigheter har Israels militär gjort sig skyldig till "totalt onödigt och ofattbart våld" då de genomförde bordningen av skeppet Mavi Marmara, som dessutom konstaterades vara olaglig och folkrättsvidrig. Israel viftar som vanligt bort kritiken och hävdar att utredningen är "extremistisk". Just taktiken att hävda att all kritik mot Israels agerande är extremistisk eller anti-semitisk används mycket flitigt av de Israeliska staten och riskerar att underminera både dessa begrepp.

Med tanke på att USA alltid backar upp Israel oavsett hur de har agerat lär direkta konsekvenser av utredningen utebli. Däremot har själva bordningen redan fått för Israel allvarliga konsekvenser, och då tänker jag inte på det stadigt försämrade internationella rykte som landets kontinuerliga kränkningar av mänskliga rättigheter ger upphov till, utan att bordningen har lett till drastiskt försämrade relationer med närregionens tidigare viktigaste allierade, Turkiet. Även detta verkar dock inte nämnvärt bekymra de israeliska ledarna, som redan har skaffat sig närmast reflexliknande beteendemönster där inget någonsin är deras fel och där man aldrig (tack vare USAs stöd) behöver bry sig om vad resten av världen tycker...

Read more...

Miljöpartiets val

tisdag 21 september 2010

Politik borde handla om sakfrågor, om hur man tror att samhället och världen blir bättre, om vad man tror fungerar, och givetvis om svåra kompromisser och prioriteringar mellan olika frågor. Det borde dock inte handla om allianser och strategier, om blockpolitik och om vilka som är politiska fiender eller politiska kompisar. Därför tycker jag att blockpolitiken har gjort det politiska landskapet i Sverige enormt mycket fattigare. Plötsligt handlar det inte längre om vad man tycker i sakfrågorna utan nästan enbart om vilket block som skall ha regeringsmakten. Jag vet att det är att ta i, självklart påverkar vem som har regeringsmakten vilken politik som förs i sakfrågorna, men det innebär att dessa blir reducerade ifrån en mångfald av olika överväganden till två färdiga paket.

Det viktigaste för varje politiker och varje parti borde vara att få genomslag för sina politiska förslag, och inte i vilken konstellation man samarbetar (med undantaget att inte bjuda in partier som inte delar grundläggande värderingar om människors lika värde oavsett ursprung). Miljöpartiet har för mig enormt viktiga idéer att arbeta för. De har ett solidaritetsbegrepp som slår alla andra partier på fingrarna, då det inte bara gäller andra människor här och nu, utan även inkluderar resten av världen, framtida generationer och djur och natur. De har fört in en till dimension i politiken, den gröna, för vilken de är den överlägset starkaste representanten. Men de har nu låsts upp av samarbetet i det rödgröna blocket på ett sådant sätt att de uppenbarligen hellre avsäger sig chansen till reellt politiskt inflytande för att genomföra sina politiska idéer än de lämnar sitt "lag".

Maria Wetterstrand, Sveriges enligt mig och många andra trovärdigaste politiker, sa märkbart irriterat att hon inte tänkte sitta som miljöminister i en alliansregering och administrera bygget av 10 nya kärnkraftsreaktorer. Själva grejen är ju att om hon genom regeringsmedverkan eller genom stöd för en alliansregering ger Reinfeldt majoritet i riksdagen så kan hon ju ställa kravet att det inte får påbörjas eller projekteras några reaktorer under denna mandatperioden. På samma sätt så kan hon och miljöpartiet för att medverka i eller stödja en alliansregering ställa krav på ett antal områden som gäller deras hjärtefrågor. Genom sin starka förhandlingsposition har de möjlighet att få igenom flera enormt viktiga och konkreta förbättringar i den kommande regeringens miljöpolitik. Då borde den vinst detta skulle innebära för miljön, för naturen, för kommande generationer, vara värt priset att samarbeta med "det andra laget".

Dessutom borde det faktum att ett sådant samarbete effektivt skulle hålla Sverigedemokraterna borta ifrån all möjlighet till parlamentariskt inflytande vara en stor bonus, och närmast förpliktiga till att hitta lösningar i den riktningen.

Om detta skriver även det gamle miljöpartispråkröret Per Gahrton i en tänkvärd debattartikel på DN.

Read more...

Sverigedemokraterna in i riksdagen

måndag 20 september 2010

Folket har talat och Sverigedemokraterna har kommit in i riksdagen. I går natt hörde jag en socialdemokrat, jag tror det var Veronica Palm, säga att folket aldrig har fel. Jo, säger jag, folket kan visst ha fel. Det finns ett antal val där det torde ha bevisats bortom allt rimligt tvivel, Hitler fick ett stort folkligt stöd i fria val och i modern tid har politiker som George W. Bush och Silvio Berlusconi valts om i fria val trots att de visat mycket tydligt vad de går för. Sverigedemokraterna är ett främlingsfientligt parti med rasistiska inslag, och det borde inte ha röstats in i Sveriges riksdag, så det är bra att det protesteras på gator och torg. Visst kan folket ha "fel", men folkets röst måste likväl tas på allvar. Jag har under hela den här valkampanjen reagerat på att frågor kring integrationspolitik, migrationspolitik, rasism och främlingsfientlighet, strukturell diskriminering, politik för socialt utsatta, segregerade förorter, med mera reducerats till att handla om huruvida Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen eller ej. Det är att missa sakfrågorna helt och hållet, och istället inrikta sig på politisk symptomsdämpning och spin (bör vi debattera med sd eller ej, skall vi publicera deras artiklar, mm).

Eftersom jag dagligen på jobbet ser integrationspolitikens baksida, så förvånar det mig inte särskilt mycket att Sverigedemokraterna är framgångsrika. Det är ett faktum att kriminaliteten i många segregerade förorter är långt högre än på andra ställen, och att en oproportionerligt stor andel av de mest aktiva yrkeskriminella i vårt distrikt har invandrarbakgrund. Det är också ett faktum att det finns kulturella sedvänjor kvar hos en liten del av vissa invandrargrupper som rimmar mycket dåligt med värderingar om mänskliga rättigheter. För inte länge sedan inleddes förundersökning om försök till mord efter att en tonårsflicka "ramlat" ifrån sin balkong i vårt distrikt. Att på en utsättning innan ett arbetspass höra om vad som verkar vara ett försök till "hedersmord" där en familj bestämt sig för att försöka ta livet av en ung tjej som är dotter och syster till gärningsmännen väcker hos mig och många andra en vrede och en avsky som är svår att lägga band på. Så visst finns det sakfrågor att diskutera.

Men det finns också mängder med sansade motargument mot alla former av rasistiskt och främlingsfientligt generaliserande. Och när Sverigedemokraterna tvingar alla muslimer att stå till svars för extrema fundamentalisters handlingar men är helt ointresserade av att låta alla kristna ta ansvar för fundmentalistiskt kristnas dårskaper så blir det snabbt tydligt att det egentligen bara handlar om att attackera en viss grupp människor som kan definieras som "de andra". Lika löjligt blir det när alla invandrare skall skuldbeläggas för vissa invandrares brottslighet, men då detta sätt att generalisera inte appliceras på etniska svenskar (de flesta våldsbrotten och i princip alla våldtäkter begås av män, så om man minskar andelen män i samhället kommer antalet grova våldsbrott att minska drastiskt...). Överhuvudtaget så borde det räcka långt att med all önskvärd tydlighet slå fast att man aldrig någonsin kan skuldbelägga en hel grupp människor på grund av enskilda individers val och gärningar.

Kriminaliteten i vissa förorter är ett problem, men det torde bero på en kombination av socioekonomiska faktorer, utanförskap och lokala faktorer där det i vissa ungdomsgrupper skapas en lokal kultur som definierar gruppens identitet i en motsatsställning mot samhället och som glorifierar brott och yrkeskriminella. Och lösningarna handlar då om att motverka strukturell diskriminering så att arbetsmarknaden öppnas upp för alla, samt att genom sociala insatser hjälpa utsatta familjer (och att i slutändan även rättssamhället kan sätta gränser). Men detta behöver diskuteras. De rester av kulturyttringar, som t.ex. "hederskultur" som inte hör hemma i vårt samhälle (eller någon annanstans heller) måste angripas och fördömas med nolltolerans. Men att göra det utan att skuldbelägga eller angripa alla människor som kommer ifrån länder eller folkgrupper där dessa avarter fortfarande förekommer kräver en öppen diskussion.

Dessutom gör en "locket på" attityd att man missar att belysa och angripa den utbredda diskriminering av människor med invandrarbakgrund, och framför allt då de som härstammar ifrån Mellanöstern eller Afrika, som fortfarande förekommer i vårt land. Det visas gång på gång att det är mycket svårare att få komma till en anställningsintervju om ditt efternamn är Mohammed än om du heter Svensson, dessutom lär du ha svårare att komma in på ett antal ställen (främst uteställen). All denna strukturella diskriminering är kanske den mest centrala kuggen i det maskineri som gör att människor med invandrarbakgrund oftare är arbetslösa och hamnar i utanförskap, vilket i sin tur leder till större bidragsberoende och mer kriminalitet. Och anledningen till denna strukturella diskriminering är inte så mycket uttalat främlingsfientliga Sd-väljares åsikter som vanliga svenska "Svenssons" som känner ett diffust obehag inför det obekanta och därför gör små val som bidrar till att bibehålla homogeniteten i deras närmaste omgivning. Och dessa små val påverkas av varje liten diskussion kring matbordet hemma, kring fikabordet på jobbet, på puben med polarna, eller på klubben med träningskompisarna.

Så det är dags att verkligen ta debatten, med Sverigedemokraterna, men ännu mycket viktigare, med resten av alla de människor som lever i vårt land och som har funderingar om migrations- och integrationspolitik, och mångkultur och "assimiliering", och vilka värderingar som är skall styra vårt samhälle. Det är för mig helt uppenbart att Sverigedemokraterna, trots den nypolerade ytan, helt saknar både svar och lösningar på de verkliga frågorna, men däremot kanske en mer öppen samhällsdebatt kan leda till att kloka funderingar dyker upp på andra håll. Om man konsekvent, i alla sammanhang och i alla diskussioner står upp för principer om alla människors lika värde, om respekt och tolerans, och om medmänsklighet och stöd för de som har det svårt, oavsett deras ursprung, så kanske man successivt kan åstadkomma en förändring som inte bara leder till att Sverigedemokraterna åker ur riksdagen nästa val, utan som förändrar samhället på ett mer grundläggande sätt i en mer upplyst riktning.

Läs förresten gärna den här artikeln som jag skrev på temat integration.

Read more...