Om moral och moralpanik

En ammande mamma nekas ett andra glas vin av bartendern på en krog i Stockholm. Mamman blir sårad och kränkt, och på något sätt kommer hon i kontakt med P1:s samhällsprogram Studio Ett, som gör ett inslag om historien. Sedan går debattens vågor höga, och händelsen, och vad som är rätt och fel, diskuteras flitigt i både media och runt fikabord. Både kvinnan och bartendern angrips. Kvinnan av dem som anser att det är olämpligt att dricka då man ammar och bartendern av dem som anser att det är olämpligt att lägga sig i hur andra människor lever sina liv.

Attackerna mot kvinnan är ganska lätta att förstå. Om man tror (om än felaktigt) att barnet tar skada av att dess mor dricker alkohol medan hon ammar, så är det inte särskilt märkvärdigt att man tycker att modern brister i sitt ansvarstagande gentemot barnet. Mamman kanske har rätt i att det är bevisat att två glas vin inte skadar den ammande bebisen, men jag har ändå lite svårt att förstå hennes sätt att tänka då hon i Studio Ett-intervjun argumenterar som om alternativet till att kunna dricka vin vore att "låsa in sig hemma". Det säger en del om vår alkoholkultur. Nu råkar alkohol vara en laglig drog (trots att den på många sätt är farligare än många förbjudna droger), men jag kan ändå tycka att alkohol och barn inte hör ihop. Och, med reservation för min okunskap, så länge det inte verkar finnas något konsensus om huruvida alkoholdrickande under amning medför risker, t.ex. för att barnet senare i livet utvecklar ett problematiskt förhållande till alkohol, så vore det väl bäst att helt avstå?

Attackerna mot bartendern är mer intressanta. Krögaren Carl Jan Granqvist tycker att bartendern är en "liten snusförnuftig moralfarbror" som "gör människor ångestfyllda" och säger att "Ingen annan har rätt att moralisera över vad jag gör". I DN ironiserar ledarskribenten Erik Helmersson över bartenderns agerande: "Ja, alltför sällan tackar vi de medmänniskor som aldrig vilar i sin strävan att jämna vår skumpiga väg i livet. Fler borde slå godispåsen ur våra händer när de ser våra tandlagningar och solidariskt skugga oss när vi alltför länge solat våra hudfläckar." Helmersson markerar också att han inte lyckats hitta barns rätt till en alkoholfri uppväxt "i vare sig grundlagen eller någon FN-deklaration".

När bartendern anklagas för "moralpanik" och för att "moralisera" över hur folk lever sina liv, så missar hans kritiker en väldigt central fråga. Det finns en grundläggande skillnad emellan att ha åsikter om hur folk själva lever sina liv och att ha åsikter om vad människor gör mot andra (t.ex. ett barn). Det är dessutom en stor skillnad emellan att sitta och gnälla och se ned på folk, och på att faktiskt agera. Bartendern må ha haft fel, jag kanske också har haft fel, men i min värld så agerade han för att han själv trodde att vinet kunde skada den ammade bebisen, och det skall han ha all respekt för. I Helmerssons och Granqvists värld så skulle bartendern högaktningsfullt ha skitit i om han trodde att bebisen for illa av mammans drickande, han var där för att tjäna pengar åt sin arbetsgivare och inte för att moralisera, men för mig är just människors passivitet då de ser något som gör att någon (speciellt då ett barn) far illa tvärtom ett gigantiskt problem.

Min tro är att personer, som Helmersson, som reagerar reflexmässigt med att fördöma andra för att de försöker vara "moraliska", egentligen mest vill slippa att andra har åsikter om deras liv. De vill kunna köpa fisk ifrån utfiskade hav, bananer vars produktion inneburit kraftig miljöförstöring och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter och kläder sydda av barnarbetare till slavlöner. De vill tjäna tjäna pengar på aktier i bolag som tillverkar trampminor och exploaterar regnskog. De vill kunna slänga skräp och sopor hur och var de vill. Utan att lyssna på andras jobbiga "moraliserande"...

Read more...

Öppenhet mot homofobi i Kristdemokraterna

Caroline Szyber, distriktsordförande för kristdemokraterna i Stockholm, går nu ut och meddelar att hennes avdelning kommer att delta på Pride-festivalen med ett eget tält i år, vilket blir första gången för det traditionellt hbt-skeptiska partiet. Szyber säger sig vara medveten om att de kommer att mötas av en hel del skepsis men tycker att det är viktigt att försöka tvätta bort bilden av KD som ett hbt-fientligt parti.

Partiledaren Göran Hägglund, som har blivit inbjuden av stockholmsdistriktet att delta, har nobbat då han har semester under den aktuella perioden. Han är dock tydlig med att säga att han tycker att det är bra att KD är med och syns på Pride. Det är tråkigt att inte Hägglund själv har möjlighet att komma, då det skulle kunna hjälpa till att reparera den skada som antagligen orsakades då han förra året som enda partiledare nekade till att vara med på partiledardebatten på Pride.

Samtidigt måste man komma ihåg att Hägglund ändå representerar en öppnare syn på hbt-frågor än många i partiets gamla garde. Annelie Enochsson, riksdagsledamot ifrån Göteborg och en del av KDs religiösa och konservativa flygel (vilket bland annat lett till ett starkt försvar av Israel, oavsett landets brott mot folkrätt och mänskliga rättigheter) går så långt att hon kallar deltagandet på Pride för "dåligt omdöme".

Om KD endast hade bestått av politiker som Caroline Szyber, så hade det varit ett helt annat parti. Fortfarande inte ett partis som jag hade röstat på, men ett parti som jag hade respekterat. Men så är inte fallet. I partiet har även ytterst värdekonservativa personer som Enochsson och Lennart Sacrédeus fortfarande stort inflytande. Och Enochssons syn på t.ex. hbt-personer kan till viss mån jämföras med Sverigedemokraternas syn på invandrare. När Enochsson vill att partiet skall satsa på sina "kärnväljare" genom att ta avstånd ifrån Pride är det lite som när SD går tillbaka till sina rasistiska rötter. Det är möjligt att det finns KD-väljare som hade gillat ett sådant ställningstagande. Men i min värld är inte den relevant frågan om det är Enochssons eller Szybers väg som leder till det bästa valresultat för KD, utan vilken väg som KD kan ta för att hålla sig i samklang med grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter. Och om de så skulle tappa väljare på att göra det, på att gå Szybers öppnare väg, så har de i alla fall gjort det med hedern i behåll.

Read more...