Om ett möte med en rasist och om de romska tiggarnas utsatthet

Följande text är en Facebookstatus jag skrev om en händelse på väg hem igår natt:

På väg hem ifrån stan igår natt. På väg mot T-centralens tunnelbanenedgång på Vasagatan ser jag hur en man står vid en romsk kvinna som sitter passivt och tigger. Det är något fel på hans kroppsspråk, det är närmast aggressivt. Då jag kommer nära hör jag hur han kallar henne för "jävla fucking rom", säger "jag har mitt eget folk" och skäller på henne på olika sätt. Jag sätter en hand i bröstet på honom och trycker upp honom mot en lyktstolpe och frågar vad i helvete han håller på med.

Därefter följer en närmast surrealistisk diskussion. Jag försöker förklara för honom att hans beteende är rasistiskt och oacceptabelt, och hans enda svar är saker som "Men hon är ju rom!" och "Du vet att jag har rätt!". Jag brukar kunna prata bra även med knäppskallar och psykfall, men kommer här absolut ingenstans. Jag tror förresten att jag hade kvar min hand i bröstet på honom under hela samtalet, vilket kanske inte förenklade kommunikationen. Han backar hur som helst inte en tum ifrån sina djupt rasistiska uttalanden.

Parallellt med diskussionen så funderar jag på vad jag kan göra åt honom och händelsen. Jag övervägde om jag skulle/kunde anmäla mannen för något brott, men antog att "förolämpning" skulle bli svårt då kvinnan sannolikt inte förstått något av det han sa. Möjligen kunde det vara frågan om ett ofredande, även om han aldrig rörde vid kvinnan. Jag funderade även på att försöka få honom LOBad, men insåg att det nog mer var för att det skulle kännas bra att hans handlande fick någon konsekvens än att jag tyckte att han var så berusad att han inte skulle kunna ta sig hem själv. I slutändan bestämde jag mig för att handgripligen se till att han gick vidare, och sedan låta honom vara. Efter att jag hade knuffat iväg honom gick jag tillbaka till kvinnan. Jag gav lite pengar, men vi hade inget gemensamt språk så jag kunde inte fråga henne hur hon hade upplevt händelsen. Jag vände tillbaka till tunnelbanan igen.

I efterhand tycker jag (som vanligt) att det fanns bättre alternativ. En LOB motiverad med att mannen genom sitt beteende (som ju till viss del berodde på berusning) utgjorde en fara för både andra och sig själv hade inte varit fel. Men då skall det ju också vara därför, och inte för att jag ville "straffa" honom för hans beteende. Vad gäller kvinnan, så tror jag nog fortfarande att en eventuell anmälan med henne som målsägare inte hade lett någonstans (men däremot skapat en hel del jobb för citykollegorna en fredagsnatt). Men jag tvekar även här på om man ändå inte borde ha försökt.

Hur som helst, händelsen blev främst en påminnelse om hur ren och naken rasism inte bara finns hos män med rakade huvuden och spetsiga fanor, utan kan dyka upp precis var som helst. Och hur stark just antiziganismen är. Vad gäller de romska tiggarna, så blir det uppenbart hur deras utsatthet för rasism ökar på grund av den sociala misär de lever i, då de själva beskylls för sin situation och då tiggandet väcker agg och anstöt hos folk som inte gärna ger till "sitt eget folk" och än mindre till någon "jävla fucking rom" för att citera rasisten jag träffade på. Romernas utsatta situation i Europa är ett av våra allra mest akuta problem. Jag hade gärna sett att den frågan hade lyfts mer i den nu pågående valrörelsen till EU-parlamentsvalet.

Read more...

Debattartikel om "Poliser mot rasism"

Följande text skrev jag för att lyfta hur viktigt det är att även poliser tar ställning mot rasism, både i ord och handling. En kortad version av texten har publicerats på Aftonbladets debattsida. I samband med det skapades en Facebooksida med syftet att göra det lättare att samlas kring och konkretisera ett sådant ställningstagande. Fullängdsversionen av artikeln finns nu här nedan, samt på "Diakonibloggen".

Idag på första maj marscherar nazistiska Svenskarnas Parti (SvP) mitt i Jönköping. Det är inte en isolerad företeelse. Högerextrema grupperingar som SvP och SMR (Svenska Motståndsrörelsen) har blivit allt aktivare. Parallellt med den våldsbejakande högerextremismen så växer också den kostymklädda främlingsfientligheten. Sverigedemokraterna har stöd av en knapp tiondel av väljarna. Det är inte konstigt att människor, och främst de som själva riskerar att drabbas av rasismen, känner sig arga, ledsna och rädda. Rasismens frammarsch skapar ett behov att ta ställning. Både för att minska känslan av utsatthet och för att åstadkomma faktiska förändringar.

Som polis tillhör jag en kår som regelbundet anklagas för rasism. De flesta poliser har svårt att förlika sig med kritiken, då de aldrig skulle använda rasistiska tillmälen eller medvetet bemöta någon sämre baserat på dennes etnicitet. En del kritik är också onyanserad eller orättvis. Jag har själv varit med då kollegor som genomfört helt korrekta ingripanden har anklagats för rasism. Bilden av polisen som rasistisk gör att man ibland projicerar rasistiska motiv på legitimt polisarbete. Kategoriska anklagelser om att poliser är rasister gör att vi poliser har en tendens att avfärda kritik som skrönor och polishat.

Det är illa, då det gör det svårare att se och ta tag i de problem som faktiskt existerar. Det finns gott om trovärdiga förstahandsredogörelser för hur poliser har bemött människor rasistiskt. Varje sådant fall är ett för mycket. Även om de flesta poliser har valt yrket för att hjälpa människor, så är vi också bärare av samma strukturella rasism och fördomar som resten av vår omgivning. Hos oss kan fördomar dessutom förstärkas då de blandas med yrkesmässiga erfarenheter av brottslighet hos en del kraftigt marginaliserade grupper. Det tydligaste exemplet är synen på romer. Jag har en kollega med delvis romska rötter, som baserat på hur det pratas om romer bland kollegor har valt att inte nämna den delen av sitt ursprung för någon. Bara det är ett tecken på att vi har ett arbete att göra.

Polisförbundet har i strävan att verka för en polis som alltid står upp för alla människors lika värde nyligen gått ut med fyra konkreta förslag:

Satsa mer på att bredda rekryteringen
Inför obligatorisk handledning för poliser
Gör polisutbildningen till högskoleutbildning
Stärk upp kompetensen kring hatbrott

Genomförs de ovan föreslagna strukturella åtgärderna, så är jag övertygad om att det inte bara skulle leda till att motverka rasism, utan även till en bättre fungerande polisverksamhet och ett ökat förtroende för oss poliser. En ökad mångfald i kåren är dessutom det enskilt bästa sättet att minska förekomsten av fördomar inom polisen.

Polisförbundet har även nyligen konstaterat att förtroendeuppdrag hos oss inte är förenligt med att vara öppet aktiv i Sverigedemokraterna då deras människosyn inte är kompatibel med Polisförbundets grundläggande värderingar. Jag tror att det är ett enormt viktigt ställningstagande. Polisrollen är inte förenlig med aktivt medlemskap i partier eller organisationer med rasistiska eller främlingsfientliga inslag. Däremot är det vår självklara plikt att göra vårt yttersta att värna rätten att uttrycka och manifestera även de åsikter som vi inte delar (som ej innebär hets mot folkgrupp), samt rätten att vara trygg från hot och våld oavsett politisk tillhörighet. Jag skulle dock personligen gärna se att lagstiftarna gav polisen möjlighet och instruktioner att vara mer restriktiv med att ge utrymme för demonstrationer åt exempelvis öppet nazistiska organisationer som SvP och SMR.

Även om både strukturella åtgärder och formella ställningstagande är bra, så är det viktigaste nog ändå hur vi alla agerar i vardagen. Som poliser har vi rätt att använda våld och tvångsmedel i syfte att hjälpa människor och beivra brott. Med de befogenheterna följer ett stort ansvar. Därför är det viktigt att vi har nolltolerans mot rasism hos oss själva. Att vi alla säger ifrån om en kollega uttalar sig rasistiskt. Att vi om vi ser ett rasistiskt övergrepp stoppar det som pågår och är beredda att vid behov berätta om det vi har sett och stå upp för den drabbades rättigheter. Slutligen så tror jag att det är viktigt att även vi i den stora majoriteten som aldrig skulle använda rasistiska tillmälen är medvetna om att vi också bär på fördomar. Och att vi är vaksamma mot dessa och säkerställer att vi aldrig behandlar människor olika enbart baserat på etnicitet utan möter varje ny människa som en egen individ.

Jag tror att Polisförbundets tydliga ställningstagande skulle kunna kompletteras med ett någon sorts upprop mot rasism bland poliser. Varför inte ett ”Poliser mot Rasism”? Inte för att vi är mer rasistiska än folk är i allmänhet, men för att frågan är väldigt viktig och för att rasism hos polisen kan få förödande konsekvenser för både enskilda och samhället. Jag föreslår följande innehåll:

Vi tar ställning för alla människors lika värde och mot rasism och främlingsfientlighet
Vi tar ställning mot rasistiska och främlingsfientliga partier och organisationer
Vi kommer att bemöta rasism där vi träffar på den, även inom poliskåren
Vi kommer att sträva efter att motverka fördomar både hos andra och oss själva

Jag tror och hoppas att de flesta av mina kollegor kan ställa sig bakom punkterna ovan, givet att det sker på ett sätt som inte kompromissar med vårt uppdrag och vår professionalitet. Ett sådant öppet ställningstagande kan kanske skapa större trygghet hos allmänheten, och speciellt de som själva utsätts för rasism, angående var vi står.  Dessutom är vi förhoppningsvis även med om att förändra vår egen organisation till det bättre.

Länk till FB-sidan: https://www.facebook.com/Polisermotrasism

Read more...

Poliser mot rasism

För ungefär en vecka sedan publicerade jag en debattartikel på Aftonbladet om att även poliser behöver ta ställning mot rasism. Under tiden som jag skrev den texten så dök idén upp om att skapa en plattform i sociala medier för att samlas kring ett sådant ställningstagande, vilket efter lite bollande med människor som kan Facebook mycket bättre än jag ledde fram till att sidan Poliser mot rasism skapades. Ställningstagande på sidan är:

Vi tar ställning för alla människors lika värde och mot rasism och främlingsfientlighet.
Vi tar ställning mot rasistiska och främlingsfientliga partier och organisationer
Vi kommer att bemöta rasism där vi träffar på den, även inom poliskåren
Vi kommer att sträva efter att motverka fördomar både hos andra och oss själva
Ställningstagandet ovan gäller även homofobi, sexism och andra sätt kränka och nedvärdera människovärdet baserat på diskriminerande tankesystem

Självklart inser jag att mängder med kollegor på olika sätt, och främst där det är viktigast (dvs i verkligheten/arbetet och inte på nätet) dagligen tar ställning mot rasism, men jag hade inspirerats av Brandmän mot rasism FB-sida och kände inte till något liknande för poliser. Min tanke var att om man fick igång en så kunde man kanske samla poliser som är engagerade i frågan och tillsammans skapa något levande. Jag var, och är fortfarande, dock väldigt medveten om att jag famlar i mörkret både vad gäller aktivism och sociala medier. Samtidigt kändes det inte som att det fanns så mycket att förlora på att testa.

Sidan finns nu, och har fått några "likes". Vad gäller statusar och kommentarer så verkar den dock främst ha dragit till sig högerextrema. Hur som helst så bygger hela sidans idé och existensberättigande på att vi blir flera som driver den. Annars så kommer den nog att tyna bort ganska snabbt (och ingen större skada skedd). Allt sorts engagemang är välkommet. Främst tänker jag så klart på att lägga upp intressanta statusar (och då menar jag för sidans räkning, så att de kommer i huvudflödet), men om någon vill fixa med det grafiska eller det tekniska, eller kanske bara gå in i kommentarsfälten och härja lite så vore det också välkommet. Om någon kan tänka sig att lägga några minuter då och då, så hör av er så¨lägger jag in er.

Read more...