Ockupation föder avhumanisering

DN rapporterar att det har blivit en stor nyhet att en israelisk kvinnlig soldat har publicerat ett par bilder ifrån sin militärtjänstgöring på Facebook, bilder där hon poserar med palestinska fångar i ögonbindlar. Soldaten, Eden Abergil, har skrivit "Armén, den bästa tiden i mitt liv" som bildtext till en av bilderna, och kommenterat att hon skulle vilja "tagga" den palestinska fången i bilden om han fanns med på Facebook. Det hela har väckt starka reaktioner, då ex-soldatens posering, en lindrigare variant av amerikanska soldaternas posering med fångar i det irakiska fängelset Abu Ghraib, tydligt visar att något brister i hennes syn på de palestinska fångarnas. Att israeliska människorättsorganisationer reagerar känns naturligt då de länge fört en kamp för att få israeler i allmänhet och militären i synnerhet att inse att palestinier också har ett människovärde, men att även den israeliska militären reagerar har nog mer att göra med att de inte gillar negativ publicitet. Det är ju knappast okänt för dem att betydligt grövre kränkningar mot palestinier av unga israeliska soldater sker dagligen vid vägspärrar på Västbanken. Det är få tonåringar som får arbetsuppgifter som kontinuerligt förnedrar människor, och i ett sammanhang där de matas med propaganda om hur hatiska och farliga "de andra" är, som inte börjar att avhumanisera "fienden". Ockupationen i sig gör att israeliska soldaterna avhumaniserar palestinier, och då blir det inget konstigt att publicera lite fina foton ifrån "den bästa tiden i mitt liv".

Read more...

Historiska skulder

I ett upprop kräver nu ett antal vänsterintellektuella att Frankrike betalar tillbaka en historisk skuld till Haiti. Frankrike tvingade Haiti att betala en enorm summa pengar efter att landet 1804 genom ett uppror avskaffat slaveriet och utropat sig som självständigt, med hotet att annars skulle de invadera och återinföra slaveriet. Haiti betalade på skulden i nästan 150 år, och den kan mycket väl ha gjort sin del till att landet idag är det västra halvklotets fattigaste. I sak känns det därför helt rimligt att Frankrike betalar tillbaka utpressningspengarna. Konsekvenserna skulle dock kunna bli minst sagt komplicerade, då det finns fler stater och ett antal ursprungsbefolkningar som också har anledning att kräva att historiska skulder betalas tillbaka, speciellt efter allt rövande under kolonialismens tid. Länder som Spanien, Frankrike, Holland och Storbritannien skulle antagligen tvingas gå i konkurs om rimliga ersättningar med ränta betalades ut... Detta kan vara värt att ha i åtanke då saker som bistånd och internationella handelsavtal diskuteras...

Read more...

Blockpolitikens förbannelse

Det är inte lätt att vara socialliberal mittenväljare med engagemang i frågor som mänskliga rättigheter, miljö- och djurskydd, med mera i dagens politiska landskap i Sverige. Antingen väljer man Alliansen, och får då leva med en migrationsminister som nedlåtande kallar tiggeri för "ohederligt" och tycker att det är ok att romer slängs ut i strid med EUs regelverk, en miljöminister som vill rädda vargen genom att skjuta ned det redan minimala beståndet på ca 200 individer med falska förevändningar om att de skulle vara genetiskt skadade, en biståndsminister som inte gillar bistånd, en skolminister som verkar vilja göra burkan till en valfråga för att ta röster ifrån Sverigedemokraterna och en jordbruksminister som anklagas för att främja t.ex. rovdriften på minkar. Eller så får man dras med en rödgrön blandning där hushållsnära tjänster som främjar livskvalitet utan att överhuvudtaget belasta klimat eller miljö döms ut som "pigjobb" i ett skattesystem som i allmänhet främjar tärande resursanvändning istället för arbete och i en värderingsbas där det tycks omoraliskt att en läkare ägnar sig åt att operera mer och lämna över städandet hemma till en städare. Just de socialistiska inslag hos vänstern där lika rättigheter verkar innebära att alla skall tvingas vara likadana, t.ex. att barn som har lättare för matematik och naturvetenskap inte skall få studera i egna klasser (medan det går utmärkt om det är idrott eller musik de är duktiga i), och att alla måste göra allt hemarbete själva om man inte vill bli utstraffad av enorma skattepåslag är svåra för en socialliberal att acceptera, men det kanske man måste göra ändå i blockpolitikens era, för att slippa debaclen ovan...

Read more...

Kritik mot internutredning

Professor Dennis Töllborg, som efter fallet då Johan Liljeqvist dog i Göteborg efter ett polisingripande och den efterföljande utredningen kritiserades kraftigt, utsetts att utreda handläggningen av anmälningar mot poliser, kom idag med ett utlåtande. De viktigaste slutsatserna i Töllborg utredning verkar vara att poliser bör utredas av en fristående myndighet och ej av polismyndigheten, samt att man måste ställa krav på tempot i utredningen. Töllborg vill att alla inblandade poliser skall höras inom max 12 timmar om någon har dött vid ett ingripande, att jämföra med att det tog över ett halvår innan internutredaren i Johan Liljeqvist-fallet hörde flera av de poliser som var på platsen då Johan dog, och än längre innan piketpoliserna som skötte transporten hördes. Töllborg kritiserar också utredningen i fallet Johan Liljeqvist.

Jag, som själv tycker att hela fallet närmast verkar vara ett sammanbrott av rättssamhället, välkomnar Töllborg kritik. Även om det nu konstaterats att ingen polis kommer att åtalas för tjänstefel eller annan brottslighet i samband med ingripandet eller den följande utredningen, så kan man ändå anse att det har gjorts allvarliga fel, t.ex. slappheten i utredningen. Vad gäller Töllborgs förslag, så är jag själv inte särskilt förtjust i att sätta fixa tidsgränser för när saker skall vara gjorda i en utredning, det tenderar att leda till att man optimerar mot tidsgränserna snarare än för utredningen i sig, men om det krävs för att undvika den sortens långsamheten som nämndes ovan, så må så vara. Om nu Töllborg får igenom sitt andra förslag, att helt flytta utredningarna till en annan myndighet, så torde dock det nödvändiga tempot komma naturligt, utan krav på tidsgränser. Sen måste man naturligtvis även säkerställa att det inte råder kåranda mellan de poliser som utreder och de som utreds, och det bästa sättet kanske är en egen myndighet. Jag har dock ändå känslan av att de problem som uppstod i utredningen av Johan Liljeqvists död hos Göteborgspolisen inte skulle ha hänt på samma sätt i Stockholm, där man har en länsgemensam enhet för internutredningar som är tydligt separerad ifrån resten av verksamheten, och det borde ju i alla fall vara ett minimikrav.

Read more...

Afghanistan och talibanerna

Talibanernas skräckvälde fortsätter i delar av Afghanistan. Senast idag rapporterades om att ett par hade stenats till döds för att de hade anklagats för att ha en affär, och för inte länge sedan piskades och dödades en havande kvinna då han anklagades för otrohet. Det är dessutom inte mer än en vecka sedan tidningen "Time" publicerade den extremt starka bilden på 18-åriga Aisha som hade fått näsa och öron avskurna efter att ha flytt ifrån ett tvångsäktenskap som hon utsattes för vid 12 års ålder och i vilket hon konstant misshandlades. Till bilden publicerades texten "Vad händer om vi lämnar Afghanistan" (utan frågetecken), implicerande att resultatet blir just ännu fler våldsdåd och stympningar, och speciellt då mot kvinnor. Jag är långt ifrån en expert på ämnet, men jag har svårt att tro att det inte ligger åtminstone en hel del sanning bakom Times antagande. Talibanerna har gång på gång visat med vilken grymhet de styr om de får chansen, även i t.ex. den pakistanska Swat-dalen. Och att helt lämna över kontrollen över områden till grupper som praktiserar en fanatisk och vidrig variant av islam där sharia-lagar tillämpas på ett sätt som inte tar någon hänsyn till mänskliga rättigheter känns minst sagt motbjudande. Det har inte gått särskilt bra för Somalia, och speciellt då de delar som nu kontrolleras av Al-Shabaab. Så att helt dra sig ur Afghanistan, som t.ex. vänsterpartiet verkar vilja, känns knappast ansvarsfullt. Jag har svårt att se hur civil hjälp kan fungera utan militärt skydd, se bara på de medicinska hjälparbetare ifrån International Assistance Mission som precis mördades i provinsen Nuristan. Samtidigt gör ett krig där mängder med civila dödas av NATO-styrkor, främst genom bombningar ifrån luften, på många sätt talibanerna starkare och hjälper till med en konstant nyrekrytering. Det finns inga enkla svar, men ett minimum är i alla fall att den militära insatsen bedrivs på ett sådant sätt att man verkligen minimerar de civila offren, annars blir den bara kontraproduktiv, och dessutom moraliskt oförsvarbar. Om kriget förs av humanitära skäl, för att skydda afghaner (och speciellt då kvinnor) ifrån talibanernas grymhet, så är det helt uppenbart att NATO-styrkorna själva inte får göra sig skyldiga till egna grymheter mot civila (som t.ex. bombningar av byar). Det finns dock de som ser krigets främsta syfte som säkerhetspolitisk, dvs att bekämpa potentiella terrorister som skulle kunna slå till på amerikansk eller europeisk mark, i ett "krig mot terrorismen", och dessa människor (ofta högerorienterade amerikaner) är inte nödvändigtvis lika bekymrade över civila offer. Själv är jag dock helt övertygad om att även vad gäller bekämpning av all form av terrorism och extremism, så finns det inget större misstag än att använda urskiljningslöst våld, det stärker bara de bekämpade gruppernas legitimitet och ökar möjligheten till nyrekrytering. Så själv vill jag alltså se en fortsatt militär insats i Afghanistan, allt annat vore att svika afghanerna, men en insats med ett ännu starkare fokus på att säkerställa att inga civila kommer i kläm.

Read more...

Dags att börja igen

Efter en lång semester i Colombia, och en period med väldigt mycket jobb efter hemkomsten, är det nu dags att se om jag kan komma igång med bloggandet igen. Jag har märkt att det inte fungerar särskilt bra för mig att skriva lite då och då, resultatet blir att jag aldrig skriver, så jag tänker göra ett försök att få lite regelbundenhet i skrivandet igen, och sätta lite press på mig själv att få in skrivandet i rutinerna igen. Inför den här nystarten har jag också förberett en separat blogg där jag enbart tänker publicera funderingar som har med mitt jobb som polis att göra. För de som vill läsa allt är det dock bara att stanna här, för de inläggen kommer att publiceras här också. Slutligen har jag skapat ett Twitter-konto i namnet "Konstapel Bastian" (efter tips här på bloggen). Jag vet inte riktigt hur jag skall använda det kontot ännu, men jag kanske kommer igång med det också...

Read more...