Blockpolitikens förbannelse

Det är inte lätt att vara socialliberal mittenväljare med engagemang i frågor som mänskliga rättigheter, miljö- och djurskydd, med mera i dagens politiska landskap i Sverige. Antingen väljer man Alliansen, och får då leva med en migrationsminister som nedlåtande kallar tiggeri för "ohederligt" och tycker att det är ok att romer slängs ut i strid med EUs regelverk, en miljöminister som vill rädda vargen genom att skjuta ned det redan minimala beståndet på ca 200 individer med falska förevändningar om att de skulle vara genetiskt skadade, en biståndsminister som inte gillar bistånd, en skolminister som verkar vilja göra burkan till en valfråga för att ta röster ifrån Sverigedemokraterna och en jordbruksminister som anklagas för att främja t.ex. rovdriften på minkar. Eller så får man dras med en rödgrön blandning där hushållsnära tjänster som främjar livskvalitet utan att överhuvudtaget belasta klimat eller miljö döms ut som "pigjobb" i ett skattesystem som i allmänhet främjar tärande resursanvändning istället för arbete och i en värderingsbas där det tycks omoraliskt att en läkare ägnar sig åt att operera mer och lämna över städandet hemma till en städare. Just de socialistiska inslag hos vänstern där lika rättigheter verkar innebära att alla skall tvingas vara likadana, t.ex. att barn som har lättare för matematik och naturvetenskap inte skall få studera i egna klasser (medan det går utmärkt om det är idrott eller musik de är duktiga i), och att alla måste göra allt hemarbete själva om man inte vill bli utstraffad av enorma skattepåslag är svåra för en socialliberal att acceptera, men det kanske man måste göra ändå i blockpolitikens era, för att slippa debaclen ovan...