Kritik mot internutredning

Professor Dennis Töllborg, som efter fallet då Johan Liljeqvist dog i Göteborg efter ett polisingripande och den efterföljande utredningen kritiserades kraftigt, utsetts att utreda handläggningen av anmälningar mot poliser, kom idag med ett utlåtande. De viktigaste slutsatserna i Töllborg utredning verkar vara att poliser bör utredas av en fristående myndighet och ej av polismyndigheten, samt att man måste ställa krav på tempot i utredningen. Töllborg vill att alla inblandade poliser skall höras inom max 12 timmar om någon har dött vid ett ingripande, att jämföra med att det tog över ett halvår innan internutredaren i Johan Liljeqvist-fallet hörde flera av de poliser som var på platsen då Johan dog, och än längre innan piketpoliserna som skötte transporten hördes. Töllborg kritiserar också utredningen i fallet Johan Liljeqvist.

Jag, som själv tycker att hela fallet närmast verkar vara ett sammanbrott av rättssamhället, välkomnar Töllborg kritik. Även om det nu konstaterats att ingen polis kommer att åtalas för tjänstefel eller annan brottslighet i samband med ingripandet eller den följande utredningen, så kan man ändå anse att det har gjorts allvarliga fel, t.ex. slappheten i utredningen. Vad gäller Töllborgs förslag, så är jag själv inte särskilt förtjust i att sätta fixa tidsgränser för när saker skall vara gjorda i en utredning, det tenderar att leda till att man optimerar mot tidsgränserna snarare än för utredningen i sig, men om det krävs för att undvika den sortens långsamheten som nämndes ovan, så må så vara. Om nu Töllborg får igenom sitt andra förslag, att helt flytta utredningarna till en annan myndighet, så torde dock det nödvändiga tempot komma naturligt, utan krav på tidsgränser. Sen måste man naturligtvis även säkerställa att det inte råder kåranda mellan de poliser som utreder och de som utreds, och det bästa sättet kanske är en egen myndighet. Jag har dock ändå känslan av att de problem som uppstod i utredningen av Johan Liljeqvists död hos Göteborgspolisen inte skulle ha hänt på samma sätt i Stockholm, där man har en länsgemensam enhet för internutredningar som är tydligt separerad ifrån resten av verksamheten, och det borde ju i alla fall vara ett minimikrav.