PLO vill avbryta fredssamtalen

lördag 2 oktober 2010

Det är väl visserligen en pseudo-nyhet att PLO nu vill avbryta fredssamtalen, eftersom Israel i strid med internationell fortsätter att bygga på ockuperad mark. Beskedet kommer inte ifrån president Abbas, utan ifrån rådgivaren Nabil Abu Rudaina, och även han betonar att det slutgiltiga beskedet ges av Abbas efter arabförbundets möte i Libyen på fredag. Obamas tal nyligen om en palestinsk stat inom ett år känns dock minst sagt verklighetsfrånvänt, eftersom USA visat att de inte är beredda att pressa Israel vilket gör en överenskommelse närmast omöjlig. Israel själva är knappast beredda att ta kampen med extremismen och bosättarrörelsen i landet och ge tillbaka den mark som de olagligen ockuperar, när det är så mycket lättare att bara fortsätta att bygga ut ockupationen...

Read more...

Problematisk ungdomskultur i Rinkeby

Jag skrev precis ett inlägg på polisbloggen om att jobba i Rinkeby och om den ungdomskultur som man ofta möts av där.

Read more...

USA använde latinamerikaner som försökskaniner

USA ber nu om ursäkt för att man under 40-talet genom medicinska experiment smittat hundratals människor i Guatemala med bland annat syfilis och gonorré. Det är naturligtvis bra att utrikesminister Clinton ber om ursäkt, men ett antal frågor kvarstår. Kommer offren eller deras anhöriga att få någon ersättning? Hur många fler liknande experiment genomförde USA på sin "bakgård"? Varför blev man inte förvånad när man läste den här notisen...?

Read more...

Krigsförbrytelsernas Kongo

Tre svenska läkare har nu skrivit en uppmaning på DN Debatt riktad till EU och FN om att det sexuella våldet i Kongo måste stoppas. Jag kunde inte hålla med mer. Artikelförfattarna beskriver på ett målande sätt hur fruktansvärda, avskyvärda, övergrepp begås mot kvinnor i Östra Kongo dagligen, och hur detta har fått pågå i över tio års tid. Det var en skam att FN vände Rwanda ryggen under folkmordet, och det är en skam att FN har gjort så pass lite för att få stopp på de brott mot mänskligheten som begåtts i Kongo under tiden efter det Rwandiska folkmordet. FNs styrkor måste stärkas upp, och få ett mycket mer offensivt mandat vad gäller att skydda civilbefolkningen. EU, USA, Afrikanska Unionen med nyckelspelare som Sydafrika, m.fl. måste sätta press på Kongos, Ugandas och Rwandas regeringar att ta kontroll över sitt territoruim, skydda sina medborgare, upplösa milisgrupper och ställa krigsförbrytare inför rätta. Det internationella samfundet måste se till att införa ett system för att hantera konfliktmineraler så att de som bryts i Kongo och som nu finansierar krig och etniska rensningar inte tillåts att komma ut på marknaden. Och folket i Östra Kongo behöver omfattande strukturellt och humanitärt stöd.

För övrigt tycker jag att den kongolesiska läkaren Dr. Mukwege som driver Panzisjukhuset i Kivuprovinsen som tar hand om de våldtagna och torterade kvinnorna är en stark kandidat till Nobels fredspris. Här kan man notera att den hyllade fredspristagaren Kofi Annan under tiden för folkmordet i Rwanda var ansvarig för FNs fredsbevarande styrkor, som övergav Rwandas befolkning och lät hundratusentals människor bli slaktade med machetes. Den historien gör det minst sagt komplicerat när FN nu anklagar Rwandiska (Tutsiledda) styrkor för folkmord på Hutuflyktingar i Kongo. Det var ju den nuvarande presidenten Kagames Tutsidominerade FPR-styrkor som fick slut på folkmordet som FN hade ignorerat. FN har säkert rätt i sak angående anklagelserna, och naturligtvis är det faktum att ett folk precis blivit utsatta för ett folkmord ingen ursäkt för att begå ett mindre sådant gentemot förövarnas folk. FNs moraliska position är dock extremt svag i ärendet på grund av dess tidigare agerande i Rwanda, och den stärks inte nämnvärt utav vad som tillåts försigå i Kongo heller...

Jag vill gärna se en värld med ett starkt FN och starka internationella regelverk, men då måste både FN och de internationella lagarna och överenskommelserna förtjäna legitimitet i folkens ögon genom att verkligen värna de svaga och utsatta, och inte styras av realpolitiskt agerande stormakter som enbart har sina egna politiska och ekonomiska intressen för ögonen.

Read more...

Right Livelihood-priset ett föredöme

torsdag 30 september 2010

Nu har pristagarna för Right Livelihood-priset, som även har kallats det alternativa fredspriset meddelats. Jurys om utser pristagarna har belönat förändring på gräsrotsnivå, och pristagarna är människor eller organisationer som kanske inte är särskilt kända för den breda globala allmänheten, men som bedömts ha gjort stora insatser lokalt där de verkar.

Miljörörelsekämpen Nnimmo Bassey från Nigeria har belönats för sin kamp mot den till stor del ouppmärksammade oljekatastrof som fortfarande pågår i Nigerdeltat, där de stora oljebolagens profithunger hårt drabbat både de lokala ekosystemen och de människor som är beroende av närmiljön för sin försörjning. Kontrasten emellan hur både oljebolagen och världspressen intresserar sig för problemen i Nigeria och de fattiga bönder som drabbas av utsläppen med allt fokus på BPs utsläpp i Mexikanska Gulfen är total.

Även biskop Erwin Kräutler från Brasilien hedras för sin kamp för ursprungsbefolkningen och emot skogsskövling och miljöförstörelse, och Shrikrishna Upadhyay och organisationen Sapros från Nepal får pris för att under många år mobiliserat lokala samhällen i arbete mot fattigdom. Slutligen får organisationen Physicians for human rights från Israel del av priset för sin kamp för allas lika rätt till hälsa i Israel och Palestina.

Right Livelihood-prisets moraliska pondus har enligt min mening stärkts genom valet av pristagare som alla på ett utmärkt sätt verkar exemplifiera en kamp mot svåra odds för en bättre värld. Och prisets betydelse ökar dessutom av att dess äldre, mer kända och uppmärksammade "konkurrent", Nobels fredspris, ofta kapitalt misslyckats med att belöna den sortens genuina altruistiska strävan, inte minst genom den sista fadäsen, utnämningen av USAs president Barack Obama.

Read more...

Den komplexa invandringsdebatten

onsdag 29 september 2010

Jag skrev för några dagar sedan om den debattartikel som chefredaktörerna Neuding och Lundberg publicerade på DN debatt, samt svaret ifrån Lisa Bjurwald. Artiklarna har minst sagt väckt diskussion. Jag valde själv att ta upp den aspekt som både artiklarna ansåg vara försummad, nämligen fördelarna med invandring och ett öppet samhälle. Jag har därför skrivit en artikel om mångfald som jag publicerade på Newsmill. Nu har ytterligare ett svar på Neuding och Lundbergs artikel kommit, skrivet av historikern Mattias Tydén. Tydén hävdar att Neuding och Lundberg gör samma misstag som gjorts så många gånger förut, till exempel vad gäller judeförföljelsen innan och under andra världskriget, nämligen att man skuldbelägger de attackerade för rasismen. Enligt Tydén implicerar Neuding och Lundbergs resonemang att det är invandrarna själva som är skyldiga till främlingsfientligheten genom de höga kostnader som invandringen innebär, genom bidragsberoende och genom kriminalitet. Jag är själv ytterst kluven till Tydéns resonemang. Jag håller med om att man måste undvika att skuldbelägga invandrare som grupp, och jag håller även med Bjurwald när hon påpekar att invandringens problem visst lyfts fram, även om jag kan tycka att det sker på fel sätt. Samtidigt tror jag inte att det är konstruktivt för debatten att debattörer som Neuding och Lundberg indirekt anklagas för rasism för att de vill diskutera invandringens problem. Jag anser själv att det finns konkreta problem som måste diskuteras och hanteras, där kriminalitet och bidragsberoende är några av dem. Sen är dessa problem självklart inte "invandrares" fel som grupp. Felet ligger i många fall hos den svenska staten och det svenska samhället, men naturligtvis även hos vissa individer. En invandrare som begår brott har ett lika stort moraliskt ansvar för sitt handlande som en svensk som begår brott. Problemet uppstår då man när man försöker diskutera ett fenomen generaliserar på ett sådant sätt att alla medlemmar i en löst definierad grupp skuldbeläggs för vissa individers handlande. Och den sortens implicit skuldbeläggande och missaktning blir ännu större om man fortsätter att helt missa att lyfta fram invandringens fördelar för samhället. Läs därför gärna debattartikeln ifrån tankesmedjan Global Utmaning som lyfter fram de ekonomiska fördelarna med invandring, samt, som sagt, min artikel om mångfald på Newsmill...

Read more...

Människohandel i Malmö

måndag 27 september 2010

Idag hålls rättegång i Malmö tingsrätt mot ett antal män som misstänks för att på ett hänsynslöst sätt ha utnyttjat en 14-årig flicka med en utvecklingsstörning. Brottsrubriceringarna är bland annat människohandel och grov våldtäkt mot barn, alternativt våldtäkt. Baserat på det lilla som anges i media, nämligen att flickan mentalt är på ett mindre barns utvecklingsnivå och att hon dessutom har drogats med både alkohol och narkotika så känns rubriceringarna människohandel och grov våldtäkt mot barn minst sagt rimliga, och både innehåller också en straffskala som sträcker sig upp till 10 års fängelse. Dessvärre kan båda brotten vara svåra att styrka. Brottet människohandel håller så vitt jag vet på att omarbetas för att kontrollrekvisiten var så pass svåra att hantera juridiskt att domstolarna även i flera fall som tycktes vara klara valde att falla tillbaka på den ofta alternativt använda brottsrubriceringen grovt koppleri. Och vad gäller våldtäkt mot barn så måste man kunna bevisa att gärningsmännen kände till att flickan var under 15, vilket kan vara svårt med en 14-åring.

Om skeendet återges korrekt av media, så är det dock helt uppenbart att det som männen, och speciellt då 17-åringen till vilken flickan tydde sig som sedan sålde henne vidare till andra män, gjort sig skyldiga till grova, avskyvärda brott. 17-åringen måste ha fått en uppfattning om flickans mentala status, och dessutom drogades hon ner för att lättare kunna säljas, så i hans fall blir både utnyttjande grymt och utstuderat. Även männen som köpte sex med flickan av 17-åringen måste ha förstått att det knappast kan ha rört sig om en vuxen människas medvetna, frivilliga beslut, utan snarare ett utnyttjande av en känslig och utsatt ung flicka. Är beskrivningen korrekt så hoppas jag därför på hårda straff och höga skadestånd för att markera brottets allvar och höga grad av kränkande. Dels för att flickan skall få upprättelse och ekonomisk kompensation (även om det naturligtvis är enormt mycket viktigare att hon tas om hand på ett bra sätt och ges alla möjliga förutsättningar till att bearbeta och återhämta sig ifrån de traumatiska upplevelserna). Men även för att samhället måste klargöra hur avskyvärda den här sortens brott är.

Oavsett om man är förespråkare eller motståndare till sexköpslagen så tror jag att det råder ett konsensus om att den sortens hänsynslös människohandel som det verkar ha rört sig om här skall bekämpas med alla medel. Och trots en del tokiga inslag i debatten, som att sexköp borde jämställas med människohandel (Esabelle Dingizian, mp), så torde de flesta vara överens om att extremt kränkande och allvarliga brott som det mot flickan i Malmö bör straffas väldigt mycket hårdare än frivilliga överenskommelser mellan vuxna människor. Nu återstår att se hur vår nuvarande lagstiftning och Malmö tingsrätt klarar av att hantera de vidriga brott som flickan utsatts för. Om det visar sig att männen endast kan dömas till brott som koppleri/grovt koppleri och sexköp trots att beskrivningen ovan om vad som har hänt stämmer så krävs ny lagstiftning. Dels måste en ny människohandelslag som är lättare att använda på plats snarast möjligt, och sen tycker jag även att man bör införa en ny brottrubricering i stil med "sexköp av människohandelsoffer". Detta skulle vara ett oaktsamhetsbrott, d.v.s. det bör räcka med att man borde ha förstått att flickan antagligen inte agerar i enlighet med sin fria vilja. Om man kan bevisa uppsåt till att flickan är ett människohandelsoffer och på så sätt säljer sex ofrivilligt så skall man dömas för våldtäkt.

Read more...