Right Livelihood-priset ett föredöme

Nu har pristagarna för Right Livelihood-priset, som även har kallats det alternativa fredspriset meddelats. Jurys om utser pristagarna har belönat förändring på gräsrotsnivå, och pristagarna är människor eller organisationer som kanske inte är särskilt kända för den breda globala allmänheten, men som bedömts ha gjort stora insatser lokalt där de verkar.

Miljörörelsekämpen Nnimmo Bassey från Nigeria har belönats för sin kamp mot den till stor del ouppmärksammade oljekatastrof som fortfarande pågår i Nigerdeltat, där de stora oljebolagens profithunger hårt drabbat både de lokala ekosystemen och de människor som är beroende av närmiljön för sin försörjning. Kontrasten emellan hur både oljebolagen och världspressen intresserar sig för problemen i Nigeria och de fattiga bönder som drabbas av utsläppen med allt fokus på BPs utsläpp i Mexikanska Gulfen är total.

Även biskop Erwin Kräutler från Brasilien hedras för sin kamp för ursprungsbefolkningen och emot skogsskövling och miljöförstörelse, och Shrikrishna Upadhyay och organisationen Sapros från Nepal får pris för att under många år mobiliserat lokala samhällen i arbete mot fattigdom. Slutligen får organisationen Physicians for human rights från Israel del av priset för sin kamp för allas lika rätt till hälsa i Israel och Palestina.

Right Livelihood-prisets moraliska pondus har enligt min mening stärkts genom valet av pristagare som alla på ett utmärkt sätt verkar exemplifiera en kamp mot svåra odds för en bättre värld. Och prisets betydelse ökar dessutom av att dess äldre, mer kända och uppmärksammade "konkurrent", Nobels fredspris, ofta kapitalt misslyckats med att belöna den sortens genuina altruistiska strävan, inte minst genom den sista fadäsen, utnämningen av USAs president Barack Obama.