Värdig fredspristagare

Jag skall villigt erkänna att jag inte är någon expert på den nye fredspristagaren, Liu Xiaobo eller hans gärning, men jag är ändå glad över att han har fått priset. I en tid då Kina är mäktigare än någonsin i modern historia och då ledare som den förre fredspristagaren president Obama numera väljer att inte kritisera den kinesiska regimens kontinuerliga brott mot mänskliga rättigheter så känns markeringen att ge fredspriset till Liu viktig. Man kan inte nöja sig med att kritisera brott mot mänskliga rättigheter hos stater som man inte är beroende av eller till vilka man inte har några politiska band. Mänskliga rättigheter är universella och övergrepp mot dem bör uppmärksammas oavsett var de sker och vem förövaren är. Det är mycket möjligt att priset inte gör någon konkret nytta för varken Liu själv eller för alla andra kinesiska dissidenter och demokratikämpar, men det gör inte utnämningen mindre relevant som markering och moraliskt stöd.

Read more...

Right Livelihood-priset ett föredöme

Nu har pristagarna för Right Livelihood-priset, som även har kallats det alternativa fredspriset meddelats. Jurys om utser pristagarna har belönat förändring på gräsrotsnivå, och pristagarna är människor eller organisationer som kanske inte är särskilt kända för den breda globala allmänheten, men som bedömts ha gjort stora insatser lokalt där de verkar.

Miljörörelsekämpen Nnimmo Bassey från Nigeria har belönats för sin kamp mot den till stor del ouppmärksammade oljekatastrof som fortfarande pågår i Nigerdeltat, där de stora oljebolagens profithunger hårt drabbat både de lokala ekosystemen och de människor som är beroende av närmiljön för sin försörjning. Kontrasten emellan hur både oljebolagen och världspressen intresserar sig för problemen i Nigeria och de fattiga bönder som drabbas av utsläppen med allt fokus på BPs utsläpp i Mexikanska Gulfen är total.

Även biskop Erwin Kräutler från Brasilien hedras för sin kamp för ursprungsbefolkningen och emot skogsskövling och miljöförstörelse, och Shrikrishna Upadhyay och organisationen Sapros från Nepal får pris för att under många år mobiliserat lokala samhällen i arbete mot fattigdom. Slutligen får organisationen Physicians for human rights från Israel del av priset för sin kamp för allas lika rätt till hälsa i Israel och Palestina.

Right Livelihood-prisets moraliska pondus har enligt min mening stärkts genom valet av pristagare som alla på ett utmärkt sätt verkar exemplifiera en kamp mot svåra odds för en bättre värld. Och prisets betydelse ökar dessutom av att dess äldre, mer kända och uppmärksammade "konkurrent", Nobels fredspris, ofta kapitalt misslyckats med att belöna den sortens genuina altruistiska strävan, inte minst genom den sista fadäsen, utnämningen av USAs president Barack Obama.

Read more...

Tillbakablick på Obamas år

2009 präglades av finansiell och ekonomisk kris, men började ändå i någon form av politisk hoppfullhet med en ny president i USA som betonade förändring och samarbete. Och visst var Barack Obama ett stort lyft för USA och världen, men han har knappast infriat särskilt många av de, visserligen stundtals orealistiska, förhoppningar som människor haft på honom. Han har inte lyckats få stopp på det folkrättsvidriga nybyggandet av israeliska bosättningar på palestinsk mark, Gaza är fortfarande satt under blockad och fredsprocessen är iskall med Likud vid makten och Hamas starkare än någonsin. Fånglägret på Guantánamo är ännu inte stängt. Trots utsträckta händer mot Iran och Nordkorea, så har resultaten uteblivit, vilket visserligen kanske är svårt att lasta Obama för.

Det ironiska är dock att hans nya retorik belönades med Nobels fredspris av den norska Nobelkommittén, trots bristen på resultat. Och för att liksom understryka bilden av att det till stor del rör sig om retorik, så klarlägger Obamas administration strax efter att de meddelats att Obama får fredspriset att USA fortfarande inte har för avsikt att skriva under konventionen om förbud mot personminor, som de flesta demokratier gjort (och för vilken fredspriset 1997 gick till organisationen ICBL). Ironin fullbordades med Obamas ankomst till Köpenhamnskonferensen där han förordade handling, men (bakbunden av senaten) bara kunde erbjuda tomma ord.

Read more...