Svårigheten att hjälpa - amerikanska felprioriteringar

När jordbävningskatastrofen slog till på Haiti var kaoset som först rådde ett stort problem som kraftigt försvårade nödhjälpen. När USA tog över Port-au-Prince flygplats så ökade antalet plan som kunde landa markant. Som jag skrivit tidigare, så tycker inte jag att man i nödlägen bör fråga om lov att få ta kommandot, om det innebär att man missar chansen att rädda liv. Tyvärr verkar det dock som om USA inte skötte det stora ansvar som de tog på sig då de satte sig i positionen att bestämma vilka plan som tilläts landa på ett acceptabelt sätt. Amerikanska militärflygplan prioriterades, och tex plan ifrån Läkare utan Gränser, med livsnödvändiga mediciner, tvingades vända. Detta kritiseras nu, rättmätigt, av Röda Korset. Det är fortfarande naturligtvis så att det som USA ägnar sig åt på Haiti är nödhjälp, och inte någon ockupation som gärna USA-skeptiker på vänsterkanten vill hävda. Alla med insyn i räddningsarbetet har vittnat om behovet av ökad ordning och säkerhet å Haiti, speciellt under den första tiden, vilket de amerikanska trupperna också gav. Det är dock ingen ursäkt för att falla tillbaka på ett nationalistisk och trångsynt perspektiv då man tar livsavgörande beslut, vilket det rörde sig om då vissa plan fick landa och andra vända.

Read more...

Tillbakablick på Obamas år

2009 präglades av finansiell och ekonomisk kris, men började ändå i någon form av politisk hoppfullhet med en ny president i USA som betonade förändring och samarbete. Och visst var Barack Obama ett stort lyft för USA och världen, men han har knappast infriat särskilt många av de, visserligen stundtals orealistiska, förhoppningar som människor haft på honom. Han har inte lyckats få stopp på det folkrättsvidriga nybyggandet av israeliska bosättningar på palestinsk mark, Gaza är fortfarande satt under blockad och fredsprocessen är iskall med Likud vid makten och Hamas starkare än någonsin. Fånglägret på Guantánamo är ännu inte stängt. Trots utsträckta händer mot Iran och Nordkorea, så har resultaten uteblivit, vilket visserligen kanske är svårt att lasta Obama för.

Det ironiska är dock att hans nya retorik belönades med Nobels fredspris av den norska Nobelkommittén, trots bristen på resultat. Och för att liksom understryka bilden av att det till stor del rör sig om retorik, så klarlägger Obamas administration strax efter att de meddelats att Obama får fredspriset att USA fortfarande inte har för avsikt att skriva under konventionen om förbud mot personminor, som de flesta demokratier gjort (och för vilken fredspriset 1997 gick till organisationen ICBL). Ironin fullbordades med Obamas ankomst till Köpenhamnskonferensen där han förordade handling, men (bakbunden av senaten) bara kunde erbjuda tomma ord.

Read more...