Solidaritet, mänskliga rättigheter och mobiler

Anställda som jobbar i veritabla arbetsläger där de tvingas slita elvatimmarsdagar under sexdagarsveckor, men ändå får så lite betalt att de inte kan leva på lönen om de inte arbetar övertid. Arbetare som inte får prata med varandra, eller ens le emot varandra, för att det anses skada produktiviteten. Det är så det ser ut i det taiwanesiska företaget Foxconns kinesiska fabriker. Och komponenterna som tillverkas där levereras till amerikanska, europeiska och japanska IT-jättar som Apple, Dell, Sony, Nokia och Ericsson för att sedan bli en del i t.ex. en ny I-phone.

De kinesiska arbetarna befinner sig i en situation som innebär det sämsta av två världar. De utsätts för en rå och otyglad marknadsekonomi där allt handlar om att företaget de jobbar för skall tjäna pengar på en enorm global efterfrågan på elektronikprodukter. Samtidigt lever de i en hård diktatur där deras möjligheter att protestera emot rovdriften är extremt begränsade. Så i spelet där allt ifrån kinesiska kapitalister (i symbios med det styrande kommunistpartiet), multinationella företag i väst och slutkonsumenter av IT-produkter i t.ex. Sverige är vinnare på en prispress på elektronik, så är det de kinesiska arbetarna som betalar priset.

Så vem har då ansvar för deras situation? Självklart ligger det största ansvaret hos de företag som driver rovdriften, och hos den kinesiska diktaturen, men det sipprar även ned på samtliga som tar del av vinsterna ifrån slavarbetet. Visst, det är svårt att ta ansvar för något som man inte känner till, men man kan inte heller svära sig fri ifrån allt bara för att man väljer okunskapens och omedvetenhetens enkla väg... För oss i Sverige innebär det ett ansvar som konsumenter, men även ett ansvar som medborgare. Det är omöjligt för en enskild konsument att ha koll på alla led i alla produkter som han eller hon köper. Därför behövs det regleringar, lagkrav på företag att redovisa och styrmedel som förbud och skatter på produkter som inte håller måttet vad gäller arbetsrätt, mänskliga rättigheter eller miljö ("CSR", Corporate Social Responsibility). Behovet av att det ageras på en politisk nivå är därför mycket stort. Det färska exemplet med hur indiska läkemedelstillverkare förorenar sitt närområde på ett sätt som inte bara förstör lokal natur, utan även riskerar att öka antibiotikaresistensen hos bakterier, är talande, där finns det helt enkelt ingen information som konsumenten kan använda för att undvika att bidra till miljöförstörelsen eftersom det är sekretessbelagt var tillverkningen av medicinerna sker.

Det kinesiska exemplet visar väldigt tydligt på att det krävs ett större ansvarstagande på både politisk och personlig nivå. Men det kräver också att man både som konsument och som politiker vågar gå emot alla de starka krafter som säger att det visserligen är viktigt med mänskliga rättigheter och en bra miljö, men om konsekvenserna drabbar någon utanför vår egen sfär så är det nog ändå viktigare att våra företag får fortsätta att tjäna stora pengar och att vår egen befolkning nöjt får fortsätta att konsumera billiga varor. Denna attityd har lyst igenom väldigt tydligt när amerikanska eller europeiska politiker t.ex. skall förhandla fram nya frihandelsavtal med länder i syd, och har illustrerats med smärtsam tydlighet under de pågående folkresningarna i Nordafrika och Mellanöstern. Vad som är lönsamt trumfar fortfarande ut vad som är rätt och riktigt, och man är fortfarande sig själv närmast i Väst.

Faktum är att sann solidaritet i utrikes- och handelspolitik är mycket ovanligare än man skulle vilja hoppas på i våra upplysta demokratier. Men det är också ett faktum att den är vanligare på den politiska vänsterkanten en till höger (även om det finns ytterst pinsamma undantag, som får behandlas i ett annat inlägg...), något som kan göra mig som liberal kluven emellan min syn på inrikespolitik och utrikespolitik. Som tur är finns det ett alternativ, det gröna alternativet, som kombinerar en stark solidaritet med omvärlden med en frihetlig, liberal, grundsyn på människan. Det är också ofta gröna partier som går i bräschen för den så viktiga kampen emot att vi i Väst bidrar till miljöförstöring och kränkning av mänskliga rättigheter i andra delar av världen (som hela det här inlägget handlar om).

Read more...

Värdig fredspristagare

Jag skall villigt erkänna att jag inte är någon expert på den nye fredspristagaren, Liu Xiaobo eller hans gärning, men jag är ändå glad över att han har fått priset. I en tid då Kina är mäktigare än någonsin i modern historia och då ledare som den förre fredspristagaren president Obama numera väljer att inte kritisera den kinesiska regimens kontinuerliga brott mot mänskliga rättigheter så känns markeringen att ge fredspriset till Liu viktig. Man kan inte nöja sig med att kritisera brott mot mänskliga rättigheter hos stater som man inte är beroende av eller till vilka man inte har några politiska band. Mänskliga rättigheter är universella och övergrepp mot dem bör uppmärksammas oavsett var de sker och vem förövaren är. Det är mycket möjligt att priset inte gör någon konkret nytta för varken Liu själv eller för alla andra kinesiska dissidenter och demokratikämpar, men det gör inte utnämningen mindre relevant som markering och moraliskt stöd.

Read more...

Föredömligt att FNs tortyrexpert ryter ifrån

FNs speciella rapportör om tortyr, Manred Nowak, har på ett föredömligt sätt sagt ifrån på grund av den kritik han och andra av FNS speciella rapportörer får utstå ifrån FNs Människorättsråd (UN Human Rights Council) av vilket de har fått sina uppdrag och till vilket de rapporterar. Det är ett uppenbart problem att det sitter representanter i FNs människorättsråd som kommer ifrån stater som har mycket stora brister vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Och det blir än värre när dessa representanter försöker använda FNs människorättsråd för att kritisera, politisera och desarmera berättigad kritik ifrån de speciella rapportörerna. En anledning till att rådets företrädare, Kommissionen för mänskliga rättigheter, lades ned var just att den hade mycket låg trovärdighet på grund av bl.a. diktaturers deltagande, och dessvärre så verkar rådet vara på väg i samma riktning. I fallet med Manfred Nowak så var det den afrikanska gruppen, den islamiska konferensen, och Ryssland som hade gått emot en rapport om hemliga fängslanden, naturligtvis för att de kritiserats av rapporten.

Det är illa nog att säkerhetsrådet lamslås vad gäller mänskliga rättigheter då USA, Kina eller Ryssland lägger in veto, men man tycker att åtminstone de speciella rapportörerna, vars rapporter inte är juridiskt binande, borde få presentera sina resultat utan politisk inblandning. Dessutom hade det naturligtvis varit önskvärt att andra institutioner, som den internationella brottsmålsdomstolen, ICC, tillåts verka genom att fler stater ratificerar Romkonventionen (vilket bl.a. USA fortfarande inte har gjort). Det är uppenbart att världen behöver starka, oberoende institutioner som kan bevaka mänskliga rättigheter, institutioner som inte är politiskt styrda och som inte kan blockeras av enskilda medlemsländer då de eller dess allierade får kritik.

Read more...

Diktatur och marknadsekonomi i ohelig allians

Nyheten att en gammal kvinna, Wang Cuyen, som försökte stoppa rivningen av sitt hus blev ihjälslagen av arbetare för det rivningsföretag som skulle jämna huset med marken har nu, med största sannolikhet enbart tack vare oberoende skribenter på det kinesiska nätet, nått ut i världen. Tragedin visar att Kina, som ofta får beröm för sin fantastiska ekonomiska tillväxt, har ett system där politisk diktatur med allt det innebär av inskränkningar och kränkningar av mänskliga rättigheter, kombineras med marknadsekonomins rovdrift där företag bokstavligt talat kör över de små människor som kommer i deras väg. Vad gäller respekten för den lilla människans rättigheter, så har man tagit det sämsta av två system.

Vad gäller den politiska situationen, så är även länder som tidigare var frispråkiga med att kritisera Kina nu mer diplomatiska i sina uttalanden, på grund av dess växande makt och inflytande. Och jag har inte sett särskilt mycket belägg för att de utländska, bl.a. svenska, företag som etablerat sig har påverkat situationen i positiv riktning, även om det säkerligen är mycket bättre som anställd att jobba för Ericsson än för t.ex. Geely. Inte heller Peking-OS ledde till någon förbättring av MR-läget i landet. Den "politiska stabiliteten" som beundrades av vår före detta statsminister Göran Persson består, och så lär det förbli så länge landets ekonomi växer så det knakar och dess ställning i världen bara stärks. Och någon dryg miljard kinesiska fattiga fortsätter att leva förtryckta av både staten och storföretagen...

Read more...

Förbud emot klusterbomber träder i kraft

Efter att Moldavien och Burkina Faso har ratificerat konventionen om förbud emot klusterbomber så kommer nu förbudet att träda i kraft den 3 augusti i år. Förbudet förbjuder både användande, produktion och försäljning av klusterbomber, och har sitt ursprung i att klusterbomber, liksom tex personminor, slår väldigt hårt mot civila. De fortsätter att döda och lemlästa oskyldiga män, kvinnor och barn långt efter att den konflikt i vilken de fällts har tagit slut. Man kan ha åsikter om vapen i allmänhet, men utan militär kapacitet blir det också omöjligt att ingripa i situationer där det borde vara en moralisk skyldighet (och också i många fall är en laglig plikt enligt FNs konvention om folkmord) att agera för att rädda oskyldiga undan övergrepp, död och förintelse. Det finns dock som jag kan se det aldrig något moraliskt försvar för vapen som slår mot de svagaste och mest oskyddade, och som dessutom fortsätter att terrorisera en befolkning under en oöverskådlig tid. Tyvärr så finns det ekonomiska och militära intressen som är likgiltiga inför lidande och förstörelse. Varken Israel, Kina, Ryssland eller USA har heller ratificerat konventionen. Enligt DN-artikeln så planerar dock USA att göra det under 2010. Blir det så, så är det naturligtvis väldigt positiva nyheter eftersom landet har världens största militär och världens största försvarsindustri. Sen skulle de gärna få fortsätta med att ratificera konventionen emot personminor, skriva på Romkonventionen om den internationella brottsmålsdomstolen (ICC), osv...

Read more...