Diktatur och marknadsekonomi i ohelig allians

Nyheten att en gammal kvinna, Wang Cuyen, som försökte stoppa rivningen av sitt hus blev ihjälslagen av arbetare för det rivningsföretag som skulle jämna huset med marken har nu, med största sannolikhet enbart tack vare oberoende skribenter på det kinesiska nätet, nått ut i världen. Tragedin visar att Kina, som ofta får beröm för sin fantastiska ekonomiska tillväxt, har ett system där politisk diktatur med allt det innebär av inskränkningar och kränkningar av mänskliga rättigheter, kombineras med marknadsekonomins rovdrift där företag bokstavligt talat kör över de små människor som kommer i deras väg. Vad gäller respekten för den lilla människans rättigheter, så har man tagit det sämsta av två system.

Vad gäller den politiska situationen, så är även länder som tidigare var frispråkiga med att kritisera Kina nu mer diplomatiska i sina uttalanden, på grund av dess växande makt och inflytande. Och jag har inte sett särskilt mycket belägg för att de utländska, bl.a. svenska, företag som etablerat sig har påverkat situationen i positiv riktning, även om det säkerligen är mycket bättre som anställd att jobba för Ericsson än för t.ex. Geely. Inte heller Peking-OS ledde till någon förbättring av MR-läget i landet. Den "politiska stabiliteten" som beundrades av vår före detta statsminister Göran Persson består, och så lär det förbli så länge landets ekonomi växer så det knakar och dess ställning i världen bara stärks. Och någon dryg miljard kinesiska fattiga fortsätter att leva förtryckta av både staten och storföretagen...