Småflickor som sexslavar i Saudiarabien

Enligt dokument frisläppta av Wikileaks säljs flickor på mellan fem och tolv år till rika män i Saudiarabien och hålls som sexslavar. Det är så hemskt att det är svårt att ta in, och det är likaledes svårt att veta hur man skall reagera på ett sådant avslöjande. Det finns så vitt jag kan se ingen anledning att tvivla på påståendena i Wikileaksdokumenten, eftersom de verkar styrkas av oberoende organisationer som arbetar mot trafficking och för mänskliga rättigheter.

Det man kan säga är att vetskapen, trots att de väcker avsky hos mig och säkert miljontals andra människor, antagligen inte kommer att leda till särskilt stora konsekvenser för förövarna eller den saudiska staten. Detta då Saudiarabien sedan länge visat sig vara helt okänsliga mot kritik för kränkningar av mänskliga rättigheter. Landet är, ännu så länge, en stabil diktatur som oavsett hur den beter sig mot sitt folk kan räkna med helhjärtat stöd ifrån USA och i värsta fall lindrig kritik ifrån t.ex. Europa. Det är nedslående, och ger en falsk eftersmak till de ändock välkomna attacker mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna som västländer gärna delar ut till politiska motståndare som Iran och Kuba.

Nej, det bästa hoppet för de småflickor som sålts som sexslavar till saudiska rika män kommer inte ifrån väst, utan ifrån den arabiska vår som sveper över Mellanöstern. Om det saudiska kungahuset skulle falla skulle det kanske lämna mer utrymme åt en del nu undertryckta extremistiska rörelser, men det skulle också ge plats åt en troligtvis enormt mycket större och starkare demokratirörelse som med största sannolikhet skulle innebära ett bättre liv för alla nu förtryckta och rättslösa grupper i Saudiarabien, där de här flickorna kanske är de allra mest utsatta.

Fram tills det händer bör dock både länder, företag och privatpersoner fundera över hur deras egen relation till Saudiarabien ser ut, och i vilken mån de genom handelsförbindelser, affärer, med mer stödjer en regim som tolererar den här sortens vidriga övergrepp.

Read more...

Den eviga konflikten emellan rättssäkerhet och rättstrygghet

Ibland känns det som om det är ganska få svenskar som har förstått de grundläggande principerna om hur rättssystemet fungerar. Detta visar sig speciellt tydligt då det gäller våldtäkter och andra sexuella övergrepp. "Svensson" argumenterar ofta utifrån utgångspunkten att domstolarna har möjlighet att veta vad som egentligen har hänt, och att domen sedan fastställer om den misstänkte är skyldig eller ej. Så är det naturligtvis inte. Domstolen tar ställning till om det kan anses bevisas "bortom rimligt tvivel" att åklagarens gärningsbeskrivning är sann, det vill säga att den misstänkte är skyldig till det han anklagas för. Det kan mycket väl vara så att den misstänkte är skyldig, fast eftersom det inte går att bevisa tillräckligt strikt så frias han ändå. Den som hävdar att en i rättegång friad misstänkt våldtäktsman har bevisats vara oskyldig vet inte vad han talar om. Om Julian Assange ställs inför rätta och frias (vilket jag tror kommer att ske om det hela går till rättegång), så förutspår jag en stormvåg av kommentarer som hävdar att det då är bevisat att han hela tiden var oskyldig, och att polisens utredning hade politiska motiv... Å andra sidan, i fallet Assange, så om han fälls så tas väl det bara som ett bevis på att hela rättsprocessen är korrumperad...

Nej, det verkliga frågan, förutom vad min vill skall vara kriminaliserat, är hur strikt man drar gränsen för "bortom rimligt tvivel". Vad innebär ett "rimligt tvivel"? Hur många skyldiga skall man släppa för att inte riskera att några oskyldiga fälls? Det är självklart väldigt svåra frågor, som har aktualiserats av en dom i Högsta Domstolen som friade en man misstänkt för våldtäkt mot barn, och av en debattartikel i DN idag av Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt. Enligt Leijonhufvud har HD, med förre JK Göran Lambertz i spetsen, i den friande domen argumenterat på ett sätt som gör att det i praktiken skulle vara omöjligt att någonsin döma någon som har begått sexuella övergrepp emot barn om dessa anmäls i efterhand. Prejudikatet ifrån domen kommer enligt Leijonhufvud i praktiken betyda en avkriminalisering av sexuella övergrepp emot barn, i annat än undantagsfall, vilket i så fall skulle innebära att ge upp den juridiska kampen mot ett stort samhällsproblem.

Jag har ingen lösning på det här dilemmat. Men jag tror att man måste inse att om vi inte vill att rättsapparaten skall vara helt tandlös, så måste vi kunna leva med att det någon gång händer att oskyldiga döms. Annars kommer nästan aldrig skyldiga att kunna dömas, och då får vi en ökad laglöshet och en större otrygghet i hela samhället. Sen tycker jag själv att ett sätt att kompensera för den risken är att ha större flexibilitet i rättssystemet för att få resning om nya fakta kan läggas fram som visar på att en dom är felaktig. Slutligen så måste, tyvärr, alla dessa krav även kombineras med ett effektivitetsperspektiv. Det är idag orimligt långa ledtider i alla delar av rättskedjan, och inte minst hos domstolarna. Detta leder både till frustration och onödigt lidande hos alla inblandade och sämre utredningar och domar.

Den verklighet som man ser som polis är att det, speciellt vad gäller yrkeskriminella, går väldigt få fällande domar på alla brott som begås. En professionell inbrottstjuv kommer inte att dömas för ens en liten bråkdel av alla de grova stölder han begår. Och om vi överhuvudtaget lyckas få fram en misstänkt, så gäller det att få personen i fråga häktat fram till en eventuell rättegång, annars kommer han bara att dagligen fortsätta att begå brott under det år eller så det tar ifrån att utredningen startas till att dom faller...

Read more...

Krigsförbrytelsernas Kongo

Tre svenska läkare har nu skrivit en uppmaning på DN Debatt riktad till EU och FN om att det sexuella våldet i Kongo måste stoppas. Jag kunde inte hålla med mer. Artikelförfattarna beskriver på ett målande sätt hur fruktansvärda, avskyvärda, övergrepp begås mot kvinnor i Östra Kongo dagligen, och hur detta har fått pågå i över tio års tid. Det var en skam att FN vände Rwanda ryggen under folkmordet, och det är en skam att FN har gjort så pass lite för att få stopp på de brott mot mänskligheten som begåtts i Kongo under tiden efter det Rwandiska folkmordet. FNs styrkor måste stärkas upp, och få ett mycket mer offensivt mandat vad gäller att skydda civilbefolkningen. EU, USA, Afrikanska Unionen med nyckelspelare som Sydafrika, m.fl. måste sätta press på Kongos, Ugandas och Rwandas regeringar att ta kontroll över sitt territoruim, skydda sina medborgare, upplösa milisgrupper och ställa krigsförbrytare inför rätta. Det internationella samfundet måste se till att införa ett system för att hantera konfliktmineraler så att de som bryts i Kongo och som nu finansierar krig och etniska rensningar inte tillåts att komma ut på marknaden. Och folket i Östra Kongo behöver omfattande strukturellt och humanitärt stöd.

För övrigt tycker jag att den kongolesiska läkaren Dr. Mukwege som driver Panzisjukhuset i Kivuprovinsen som tar hand om de våldtagna och torterade kvinnorna är en stark kandidat till Nobels fredspris. Här kan man notera att den hyllade fredspristagaren Kofi Annan under tiden för folkmordet i Rwanda var ansvarig för FNs fredsbevarande styrkor, som övergav Rwandas befolkning och lät hundratusentals människor bli slaktade med machetes. Den historien gör det minst sagt komplicerat när FN nu anklagar Rwandiska (Tutsiledda) styrkor för folkmord på Hutuflyktingar i Kongo. Det var ju den nuvarande presidenten Kagames Tutsidominerade FPR-styrkor som fick slut på folkmordet som FN hade ignorerat. FN har säkert rätt i sak angående anklagelserna, och naturligtvis är det faktum att ett folk precis blivit utsatta för ett folkmord ingen ursäkt för att begå ett mindre sådant gentemot förövarnas folk. FNs moraliska position är dock extremt svag i ärendet på grund av dess tidigare agerande i Rwanda, och den stärks inte nämnvärt utav vad som tillåts försigå i Kongo heller...

Jag vill gärna se en värld med ett starkt FN och starka internationella regelverk, men då måste både FN och de internationella lagarna och överenskommelserna förtjäna legitimitet i folkens ögon genom att verkligen värna de svaga och utsatta, och inte styras av realpolitiskt agerande stormakter som enbart har sina egna politiska och ekonomiska intressen för ögonen.

Read more...

Människohandel i Malmö

Idag hålls rättegång i Malmö tingsrätt mot ett antal män som misstänks för att på ett hänsynslöst sätt ha utnyttjat en 14-årig flicka med en utvecklingsstörning. Brottsrubriceringarna är bland annat människohandel och grov våldtäkt mot barn, alternativt våldtäkt. Baserat på det lilla som anges i media, nämligen att flickan mentalt är på ett mindre barns utvecklingsnivå och att hon dessutom har drogats med både alkohol och narkotika så känns rubriceringarna människohandel och grov våldtäkt mot barn minst sagt rimliga, och både innehåller också en straffskala som sträcker sig upp till 10 års fängelse. Dessvärre kan båda brotten vara svåra att styrka. Brottet människohandel håller så vitt jag vet på att omarbetas för att kontrollrekvisiten var så pass svåra att hantera juridiskt att domstolarna även i flera fall som tycktes vara klara valde att falla tillbaka på den ofta alternativt använda brottsrubriceringen grovt koppleri. Och vad gäller våldtäkt mot barn så måste man kunna bevisa att gärningsmännen kände till att flickan var under 15, vilket kan vara svårt med en 14-åring.

Om skeendet återges korrekt av media, så är det dock helt uppenbart att det som männen, och speciellt då 17-åringen till vilken flickan tydde sig som sedan sålde henne vidare till andra män, gjort sig skyldiga till grova, avskyvärda brott. 17-åringen måste ha fått en uppfattning om flickans mentala status, och dessutom drogades hon ner för att lättare kunna säljas, så i hans fall blir både utnyttjande grymt och utstuderat. Även männen som köpte sex med flickan av 17-åringen måste ha förstått att det knappast kan ha rört sig om en vuxen människas medvetna, frivilliga beslut, utan snarare ett utnyttjande av en känslig och utsatt ung flicka. Är beskrivningen korrekt så hoppas jag därför på hårda straff och höga skadestånd för att markera brottets allvar och höga grad av kränkande. Dels för att flickan skall få upprättelse och ekonomisk kompensation (även om det naturligtvis är enormt mycket viktigare att hon tas om hand på ett bra sätt och ges alla möjliga förutsättningar till att bearbeta och återhämta sig ifrån de traumatiska upplevelserna). Men även för att samhället måste klargöra hur avskyvärda den här sortens brott är.

Oavsett om man är förespråkare eller motståndare till sexköpslagen så tror jag att det råder ett konsensus om att den sortens hänsynslös människohandel som det verkar ha rört sig om här skall bekämpas med alla medel. Och trots en del tokiga inslag i debatten, som att sexköp borde jämställas med människohandel (Esabelle Dingizian, mp), så torde de flesta vara överens om att extremt kränkande och allvarliga brott som det mot flickan i Malmö bör straffas väldigt mycket hårdare än frivilliga överenskommelser mellan vuxna människor. Nu återstår att se hur vår nuvarande lagstiftning och Malmö tingsrätt klarar av att hantera de vidriga brott som flickan utsatts för. Om det visar sig att männen endast kan dömas till brott som koppleri/grovt koppleri och sexköp trots att beskrivningen ovan om vad som har hänt stämmer så krävs ny lagstiftning. Dels måste en ny människohandelslag som är lättare att använda på plats snarast möjligt, och sen tycker jag även att man bör införa en ny brottrubricering i stil med "sexköp av människohandelsoffer". Detta skulle vara ett oaktsamhetsbrott, d.v.s. det bör räcka med att man borde ha förstått att flickan antagligen inte agerar i enlighet med sin fria vilja. Om man kan bevisa uppsåt till att flickan är ett människohandelsoffer och på så sätt säljer sex ofrivilligt så skall man dömas för våldtäkt.

Read more...

Den sjuka katolska kyrkan

Jag är av naturen skeptisk till auktoritära organisationer där lydnad belönas mer än godhet och där ifrågasättande inte accepteras. Dessa kvaliteter genomsyrar de flesta av våra stora religioner, och kanske främst de abrahamitiska. De katolska kyrkan är ett paradexempel på hur fel det kan gå... Trots mängder av godhjärtade troende som vill använda sin övertygelse för att göra gott, så hamnar fokus på de gamla, stela maktstrukturer som bibehåller moraliska unkna värderingar om kyskhet och synd. Jag tror knappast att det är en slump att det dyker upp mängder av fall av pedofili med katolska präster som förövare. Dels så har hela den katolska kyrkan en sjuk syn på sex, där kondomer förbjuds, homosexualitet är en synd, och sex är något skamligt som är till för fortplantning allena. Och för prästerna, som tvingas till celibat, så är inte ens den möjligheten öppen. I stället vistas de i helt manliga miljöer, eftersom kvinnliga präster är förbjudna, där den sexuella frustrationen i vissa fall tillåts gå ut över försvarslösa barn. Och som om det inte vore illa nog, så skyddas förövarna på sådana sätt av kyrkan att de kan fortsätta med nya övergrepp även efter att de har blivit avslöjade.

Nu verkar det dock som att skiten har träffat fläkten, för att försvenska ett amerikansk uttryck, och uppgifter om hur skandaler och övergrepp har tystats ned sprids i hela världens media. Bra så. Det verkar dessutom som om skiten når hela vägen upp, då även påven, Benedikt XVI, på den tiden han var kardinal Ratzinger, medvetet har skyddat en pedofilanklagad präst som t.o.m. av den egna biskopen dömts ut som "satanisk" i det sätt han agerar mot pojkar.

För mig som polis är det en skandal att inte varje brottsmisstanke vad gäller våldtäkt eller övergrepp mot barn rapporteras till rättsliga myndigheter och utreds. Lika självklart som det är att en lärare som misstänks för övergrepp mot barn skall anmälas och utredas, lika självklart borde det vara med en präst som regelbundet har sådana kontakter med barn att nya övergrepp riskeras. Dessutom skall personen om denne är skyldig inte bara avlägsnas ifrån möjligheten till fler övergrepp, utan även lagföras för de brott som begåtts. Att katolska kyrkan inte bara struntat i det senare, lagföringen, utan även verkar ha ignorerat behovet av att åtminstone avlägsna förövare ifrån möjligheten till fler övergrepp, är en enorm skandal. Och att självaste påven verkar ha varit en del i den kultur av mörkläggning och tillåtande som gjort att övergreppen har kunnat fortsätta borde i sig vara tillräckligt för att kräva hans avgång (även om den möjligheten kanske inte finns reglerad i hans anställningskontrakt...).

Read more...

Rättssäkerhet och övergrepp

Under helgen spred sig nyheten om att en flicka som tidigare anmält sin far för ett antal våldtäkter, misshandlar och sexuella ofredanden nu var anmäld för brottet falsk angivelse. Då den då 17-åriga dottern år 2007 anmälde fadern, så greps och häktades han. Han dömdes sedan till fem års fängelse i tingsrätten mot sitt nekande trots att ingen stödbevisning existerade. Senare kom dottern dock fram med nya anklagelser om grova övergrepp, men dessa kunde motbevisas, och fadern friades sedan från alla anklagelser i hovrätten, vilket även åklagaren yrkade på. Nu är alltså dottern, som torde vara i 20-årsåldern idag, anklagad och fadern målsägare.

Fallet illustrerar några av rättsystemets dilemman. Dotterns anklagelser kunde varken bevisas eller motbevisas, men fadern dömdes ändå eftersom dotterns berättelse ansågs trovärdig. Det var först när dottern själv avslöjades med lögner, och på så sätt tappade i trovärdighet, som fadern senare friades (med reservation för att hovrätten kunde ha friat fadern ändå). Med facit i hand så kan man klandra tingsrätten för att de dömde fadern på vad som visade sig vara lösa grunder. Men samma tingsrätt hade kunnat få utstå kraftig kritik om de i ett liknande fall hade friat. Problemet är långt ifrån ovanligt, det finns många tillfällen då en målsägare ger en trovärdig berättelse om en våldtäkt, men då det inte finns någon teknisk bevisning (t.ex. då anmälan inte sker i nära anslutning till brottet).

Under den tiden som jag jobbade med utredningar av grova brott så hanterade gruppen ett fall som väl illustrerade hur mycket som hänger på målsägarens trovärdighet. En kvinna hade anmält ett flertal våldtäkter under en specifik tidsperiod som hon spenderade med ett antal män. Utredarna la ned stort arbete på att identifiera de män hon beskrev, och några greps också. En av de gripna hade dock filmat en av händelserna som målsägaren beskrev som en våldtäkt, och filmen visade inte några tecken på varken ofrivillighet eller vanmakt. Då det inte fanns någon stödbevisning, hela fallet vilade på målsägarens beskrivning, så beslutade åklagaren om att lägga ned hela utredningen. Även om det är mycket möjligt att en eller flera av alla de händelser som kvinnan anmälde faktiskt kvalificerar som våldtäkt, så hade det aldrig gått att få en fällande dom enbart baserat på hennes berättelse då det enda tillfället där det faktiskt fanns bevisning visade sig vara inkorrekt återgivet. En ironisk twist på historien är att den misstänkte uppgav sig ha filmat just för att försäkra sig om att kunna visa att det som skedde var frivilligt då han var medveten om att situationen inbjöd till att misstänka våldtäkt (och i vilket fall som helst verkade vara ytterst etiskt tveksam, med tanke på kvinnans berättelse och hur hon reagerade efteråt).

Det finns många tillfällen då man som polis svär över att rättsystemet är så strikt som det är, då man har fall som är ”polisiärt uppklarade” (vi anser oss veta vad som skett och vem som gjort det) men där bevisningen inte räcker till en fällande dom. Om inte killen i fallet ovan hade filmat, så hade det antagligen varit ett till sådant (om han inte trots allt hade blivit dömd). Och även om jag skulle säga att vi har rätt i en överväldigande majoritet av de fall där vi är säkra, så det kan vara bra att komma ihåg att man faktiskt kan ha fel ibland också.

Men det är minst lika viktigt att komma ihåg att det faktum att ingen döms för ett brott, t.ex. en våldtäkt, då rätten friar en misstänkt, eller då åklagaren lägger ned förundersökningen eftersom det inte finns förutsättningar för en fällande dom, så betyder det inte att det som målsägaren har beskrivit inte har hänt, bara att vi inte kan bevisa det. Det är helt säkert så att många skyldiga gärningsmän frias, och många offer utsätts för ytterligare en förnedring då de upplever att de inte blir trodda. Rättsystemet måste arbeta med höga krav på bevisning, vilket exemplen ovan illustrerar, men det måste också empatiskt och pedagogiskt kunna förklara för offer att det faktum att man inte kunde ställa gärningsmannen till svars på grund av bristande bevisning inte behöver betyda att man inte tror på eller känner för deras berättelser, utsatthet och lidande.

Slutligen kan det vara bra att ha i åtanke att man inte ens i en rättsstat kan ställa krav på att vara helt och totalt säker för att kunna döma till ansvar, för det är man i princip aldrig, och om kraven ställs för högt kommer inga att kunna dömas, med laglöshet som följd. Samhället måste konstant kompromissa mellan rättssäkerhet och rättstrygghet, offrens rätt till skydd och upprättelse. Och med tanke på detta är det nödvändigt att ha en väl fungerande process för resning då ny bevisning dyker upp. Rättsskipning är svårt, och staten måste kunna ta ett ansvar för både alla de mängder av brottsoffer som aldrig får juridisk upprättelse och de fåtal personer som faktiskt döms oskyldiga.

Read more...

Dansk polis lät sexövergrepp fortsätta en månad

I en artikel ifrån igår berättas på DN om hur dansk polis lät pågående sexuella övergrepp fortgå i över en månad medan ärendet bollades fram och tillbaka. Ibland kan det vara svårt att veta hur mycket sanning det ligger i tips om sexuella övergrepp, och det krävs viss grad av misstanke för att använda tvångsmedel, men i det här fallet så fick de till och med konkreta tips om att bevis skulle finnas i en dator. Att då inte agera för att stoppa fortsatta övergrepp känns oförsvarligt, och borde vara att anse som tjänstefel. Polisens allra viktigaste uppgift är självklart att skydda och hjälpa, att stoppa pågående brott och övergrepp. Och om man nu behöver ta sig in i ett låst hem för att få tag på den kritiska bevisningen i datorn som gör att man kan stoppa övergreppen, så kan man faktiskt anlita en låssmed, eller slå en ruta.

Read more...

Jämställdhet och AIDS

FN-organet UNAIDS rapporterar nu att HIV är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor mellan 15 och 49. Enligt BBC hävdar även FN att 70 % av alla kvinnor någon gång har blivit tvingade till sex. Dessa siffror är både fruktansvärda och häpnadsväckande, och även om en viss källkritik kan vara på plats med avseende på hur de producerats så visar de ändå tydligt på hur två av världens absolut största problem, AIDS-epidemin och ojämställdhet/kvinnoförtryck kopplas ihop och förstärker varandra. Det faktum att så många kvinnor, framförallt i Afrika, inte ens har möjlighet att kontrollera sina egna kroppar, sin egen sexualitet, på grund av att de lever i mansdominerade samhällen och kulturer, leder dessutom till att de utsätts för enormt mycket större risker att smittas av HIV. Dessutom drabbas de smittade av social stigmatisering och utfrysning.

Även om den grundläggande och viktigaste anledningen att arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män är och förblir att allt annat är orättvist och moraliskt fel, och att alla kvinnor världen över som utsätts för könsrelaterat förtryck oavsett om det är sexuellt, ekonomiskt, socialt etcetera har behov av och rätt till all stöd och hjälp de kan få, så visar dessutom exemplet med HIV på att det finns ett antal positiva sidoeffekter av ökad jämställdhet, som bättre hälsa, bättre ekonomisk tillväxt, med mera. Det är bra att jämställdhetsarbetet har fått mer uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet de senaste åren, men det finns uppenbarligen väldigt mycket kvar att göra. Det finns naturligtvis mängder med positiva exempel när man riktar hjälpinsatser direkt till utsatta kvinnor istället för att gå via ofta korrumperade regimer som man kan dra lärdom av och vidareutveckla, bara man fortsätter att prioritera och finansiera biståndsverksamheten. Därför hoppas jag att åtminstone Sverige skall fortsätta att sträva efter 1 %-målet (vilket tyvärr inte har skett under alliansregeringen, som dessvärre totalt verkar domineras av moderaterna i biståndsfrågan).

När jag själv och min bror skall hjälpa våra fattiga vänner i Peru med något projekt, så lånar vi numera bara ut pengar till kvinnorna i familjerna, det ökar chansen betydligt att pengarna skall förvaltas på ett bra sätt och att de kanske dessutom t.o.m. betalas tillbaka någon dag...

Read more...

Pedofili vanligare i religiösa sekter?

Man kunde höra i Christer Fridéns utrikeskrönika om hur en laestadiansk präst i finska Österbotten gjort sig skyldig till sexuella övergrepp på sina egna barnbarn, och hur de också djupt religiösa föräldrarna inte slagit larm trots kännedom. Det var inte länge sedan en stor del av toppskiktet i katolska kyrkan på Irland tvingades att lämna sina uppdrag då de antingen medverkat eller tigit om sexuella övergrepp på barn. Tidigare har det rapporterats om liknande skandaler ifrån USA. Det är möjligt att tillhörandet av ortodoxt religiösa grupper inte bidrar till ökad förekomst av pedofili och övergrepp, men det verkar helt klart försämra förutsättningarna för att människor med vetskap om övergreppen slår larm för att skydda de utsatta. Det finns gott om anledningar till att vara skeptisk mot organisationer med strikta hierarkier där ifrågasättande anses illojalt eller rent av moraliskt förkastligt och tyvärr fungerar många religiösa samfund på det sättet.

Read more...

Mördades av polisen pga hög musik

Journalisten Konstantin Popov, som nyligen avled av de skador som han tillfogats genom tortyr av rysk polis i fängelset hade gripits för att han spelade hög musik. Journalister är visserligen extremt utsatta i Ryssland, och många har mördats för att tystas, men det verkar inte som om det finns någon koppling mellan Popovs död och hans yrke. Han torterades helt enkelt ihjäl utan någon speciell anledning. Detta är bara ett exempel på en korrumperad, grym, och våldsam rysk poliskårs konstanta övergrepp emot de medborgare som de borde vara satta för att skydda. Det har nu gått så långt att till och med en ledamot för Putins Förenade Ryssland har sagt att poliskåren helt borde upplösas och byggas om ifrån grunden. Det kanske är den bästa lösningen, även om det antagligen leder till att alla avskedade poliser ägn sig åt kriminalitet på annat sätt. Grundproblemet är dock att den ryska staten, med Putin i spetsen, knappast främjar demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Det är svårt att bli av med korruptionen hos fotfolket, då den genomsyrar hela statsapparaten.

Read more...