Jämställdhet och AIDS

FN-organet UNAIDS rapporterar nu att HIV är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor mellan 15 och 49. Enligt BBC hävdar även FN att 70 % av alla kvinnor någon gång har blivit tvingade till sex. Dessa siffror är både fruktansvärda och häpnadsväckande, och även om en viss källkritik kan vara på plats med avseende på hur de producerats så visar de ändå tydligt på hur två av världens absolut största problem, AIDS-epidemin och ojämställdhet/kvinnoförtryck kopplas ihop och förstärker varandra. Det faktum att så många kvinnor, framförallt i Afrika, inte ens har möjlighet att kontrollera sina egna kroppar, sin egen sexualitet, på grund av att de lever i mansdominerade samhällen och kulturer, leder dessutom till att de utsätts för enormt mycket större risker att smittas av HIV. Dessutom drabbas de smittade av social stigmatisering och utfrysning.

Även om den grundläggande och viktigaste anledningen att arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män är och förblir att allt annat är orättvist och moraliskt fel, och att alla kvinnor världen över som utsätts för könsrelaterat förtryck oavsett om det är sexuellt, ekonomiskt, socialt etcetera har behov av och rätt till all stöd och hjälp de kan få, så visar dessutom exemplet med HIV på att det finns ett antal positiva sidoeffekter av ökad jämställdhet, som bättre hälsa, bättre ekonomisk tillväxt, med mera. Det är bra att jämställdhetsarbetet har fått mer uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet de senaste åren, men det finns uppenbarligen väldigt mycket kvar att göra. Det finns naturligtvis mängder med positiva exempel när man riktar hjälpinsatser direkt till utsatta kvinnor istället för att gå via ofta korrumperade regimer som man kan dra lärdom av och vidareutveckla, bara man fortsätter att prioritera och finansiera biståndsverksamheten. Därför hoppas jag att åtminstone Sverige skall fortsätta att sträva efter 1 %-målet (vilket tyvärr inte har skett under alliansregeringen, som dessvärre totalt verkar domineras av moderaterna i biståndsfrågan).

När jag själv och min bror skall hjälpa våra fattiga vänner i Peru med något projekt, så lånar vi numera bara ut pengar till kvinnorna i familjerna, det ökar chansen betydligt att pengarna skall förvaltas på ett bra sätt och att de kanske dessutom t.o.m. betalas tillbaka någon dag...