Rikedomar förpliktigar

När nu Sverige får så mycket uppmärksamhet för att ekonomin går bra, och statsminister Reinfeldt m.fl. nämner att detta till stor del beror på "den svenska modellen", så påpekar representanter för Latinamerikagrupperna, Afrikagrupperna och Emmaus att "Den svenska modellen handlar om solidaritet". Så har det varit, och jag skulle gärna se att det fortsatte att vara så. Därför känns det tråkigt att biståndet successivt minskas, och att delar av biståndspengarna finansierar saker som har relativt lite med utvecklingssamarbete att göra, som administration av ambassader eller flyktingmottagande. Och vad gäller klimatbiståndet så håller jag med artikelförfattarna om att det borde rymmas i en annan budget eftersom det faktiskt är en skuld som vi som har skapat problemet har till dem som främst drabbas av det. Det hade varit väldigt välkommet om regeringen hade höjt ambitionerna i biståndsverksamheten nu när det verkar finnas ekonomiskt utrymme. Men det känns tyvärr inte särskilt sannolik med en moderat biståndsminister som inte direkt gjort sig känd för att slåss för en generös biståndsbudget...

Read more...

Biståndsminister med dubbla standarder

Den moderata biståndsministern Gunilla Carlsson har gjort sig känd för att kräva transparens i biståndsverksamheten och för att starkt kritisera sin egen myndighet, Sida, för att biståndspengar används för ineffektivt och med för dålig uppföljning. Den hårda tonen mot sida har naturligtvis inte gjort henne särskilt populär bland dess personal, men Carlsson har viftat bort kritiken med att poängtera hur viktig hennes agenda, att få slut på korruption, ineffektivitet och dålig bokföring, är.

Jag har själv tidigare reagerat på vad jag uppfattat som Carlssons negativa inställning till bistånd i allmänhet. Det har känts som om hon har haft en "dold agenda" som handlat om att genom att konsekvent ifrågasätta biståndets effektivitet göra det lättare att minska biståndsutgifterna och på så sätt spara pengar till annat. Jag har dock inte haft några konkreta belägg för den känslan.

Med den bakgrunden så är de avslöjanden som P1s alltid lika intressanta program Konfikt gjort än mer intressanta. Tydligen används svenska biståndspengar till att schablonmässigt fylla hål i Utrikesdepartementets budget genom att pytsas ut till bl.a. europeiska ambassader som inte överhuvudtaget arbetar med bistånd. Detta torde inte bara strida mot sunt förnuft, utan även mot alla de internationella regelverk som reglerar vilka kostnader som får räknas in i den totala biståndsbudgeten. Carlsson, som uppenbarligen var medveten om den närmast bedrägeriliknande bokföringen, ursäktade utgifterna med att ambassaderna skulle bedriva någon sorts biståndsdialog och rapportera om ländernas utvecklingssamarbete, något som ambassaderna själva verkade helt omedvetna om. Om man bortser ifrån det orimliga i att svenska biståndspengar hamnar i Spanien och Frankrike, och ser till att de uppenbarligen inte används till det biståndsnätverkande som Carlsson hävdade att de var ämnade för, så är biståndsministern igen snabb på att lägga skulden på ambassaderna, i programmet så var det Spaniens ambassad som fick sig en känga. Detta verkar vara typiskt för Carlssons ledarskap. Om pengarna nu skulle ha använts på det absurda sättet som sades, så måste det väl ändå vara biståndsministerns ansvar att kommunicera det till de berörda ambassaderna, som inte nödvändigtvis vet vad deras finansiering kommer ifrån. Men Carlsson lägger hellre skulden på sina medarbetare, som vanligt.

Schablonstödet till ambassaderna var bara ett exempel på den mycket luddiga och kreativa bokföring som UD, som hanterar 40 % av biståndspengarna, ägnar sig åt. De kunde inte ens på upprepad anmodan lämna ut några som helst uppgifter om hur biståndsmedlen använts. Detta samtidigt som Carlssons hysteriska kamp mot korruptionen med sidamedel gör att ett antal projekt måste stängas ned då det kostar mer med den bokföring in absurdum som krävs enligt Carlssons nya riktlinjer än vad projekten får i finansiering. Snacka om dubbla standarder. Det enda som de vitt skilda attityderna gentemot Carlssons eget UD och gentemot Sida, som nu tvingas avskeda en stor del av sin personalstyrka p.g.a. besparingskrav, har gemensamt är att de båda får effekten att det verkliga biståndet, det som bekämpar fattigdom och lidande, i slutändan minskar.

Det vore väl optimistiskt att tro att det faktum att Carlsson kritiserar kronor och ören i Sidas budget och sedan närmast försnillar biståndsmedel via UD skulle leda till hennes avgång, speciellt när ingen av Sveriges största tidningar ens verkar rapportera SRs avslöjande. Så här kommer en vädjan. Kan inte någon begåvad journalist gräva upp ett lik i biståndsministerns garderob, en obetalt TV-avgift, en oskattat barnflicka eller något annat smaskigt? Det verkar ju vara det enda sättet man kan bli av med en minister i Sverige. Och Carlsson måste verkligen bort!

Read more...

Det går framåt

Jag var och lyssnade på en presentation av UNDPs Human Development Report (HDI) i Rosenbads konferenscenter under eftermiddagen. Det finns naturligtvis mycket att säga om rapporten, men här nöjer jag mig med att konstatera att enligt rapporten så har utvecklingen gått framåt kraftigt i nästan hela världen sedan man började mäta, för 40 år sedan. Endast tre av de länder som utvärderats, vilket är en stor del av alla världens stater, har haft en negativ utveckling sedan 1970 enligt indexet (samtliga ligger i södra Afrika). Slutligen så gjorde den UD-chef som deltog i panelen en intressant "spaning" efter det välkända P1-programmets modell där han förutspådde att en allt större del av världens bistånd skulle komma att kanaliseras genom internationella organisationer och multilaterala kanaler.

Read more...

Strid om biståndet

Två tidigare Sidachefer (tillika socialdemokrater) gick idag ut och kritiserade biståndsministern Gunilla Carlsson för hur hon har hanterat biståndspolitiken och även för hur hon har försökt skapa opinion emot hur biståndet har hanterats tidigare. Carl Tham och Bo Göransson hävdar även i sin artikel på DN-debatt att Carlssons attacker på hur Sida har bedrivit sitt arbete har ideologiska förtecken och att den syftar till att miskreditera bistånd i allmänhet så att det blir lättare att skapa acceptans för att sänka biståndet.

Självklart skall man vara medveten om att det man läser ifrån de tidigare Sidacheferna är en partsinlaga, då de i praktiken har blivit kontinuerligt kritiserade av Carlsson, men jag tycker ändå att det har flera viktiga poänger. Moderaterna har alltid varit det parti i Sverige som har varit minst intresserade av bistånd (följt av socialdemokraterna, de partierna är nästan alltid sämst vad gäller frågor som har en ideologisk eller MR karaktär, som t.ex. sjukvård åt gömda flyktingar). Att som Carlsson försöka hävda att man gör mer nytta med mindre pengar är naturligtvis nonsens. Självklart måste bistånd, liksom alla former av bidrag, monitoreras och utvärderas, men det torde knappast vara något nytt, vilket också påpekas i artikeln. Men det är en sak att se till att det bistånd som ges skall vara så effektivt som möjligt, och här måste man vara medveten om att ett visst svinn är oundvikligt med tanke på hur de länder där nöden är som störst ser ut, och det är en annan sak att för den delen vilja sänka engagemanget för och solidariteten med människor som ekonomiskt har det enormt mycket sämre än t.ex. de svenskar som lever i utanförskap.

Dessutom är det talande hur biståndet ideologiskt har förskjutits åt höger under Carlssons tid vid makten. Jag som ser mig som liberal har absolut inget emot att företag utgör en del av biståndsverksamheten, men det är ingen patentlösning och behöver absolut inte innebära mindre korruption. Carlsson, som annars har varit stenhård i sin kritik emot korruptionen i biståndsverksamheten när det gäller mottagande myndigheter var väldigt tyst under skandalen med det statliga riskkapitalbolaget Swedfunds agerande som ledde till att makedonska bönder blev lurade och försatta i konkurs. Då ville ministern som predikat om öppenhet och mot korruption istället hemlighålla rapporten om vad som hade gått fel...

Nej, om en alliansregering skall ha någon trovärdighet i biståndsfrågor, så borde ministerposten tillfalla någon ifrån ett annat parti, kanske en folkpartist. Det skulle kanske också hjälpa folkpartiet att få upp ögonen för en gammal hjärtefråga, och få bort lite av fokus ifrån deras nya profil som bara verkar handla om krav på invandrare, strängare skola och mer kärnkraft...

Read more...

Miljöförstöring dödligare än krig

Idag är det världsvattendagen, en dag tillägnad att uppmärksamma alla människors behov av rent vatten. I ett land som Sverige, med ett av världens bästa kranvatten, kan det vara lätt att glömma hur beroende man är av tillgång till rent vatten, och hur många som saknar den tillgången. UNEP, FNs miljöprogram, konstaterade idag att fler människor dör i världen av brist på rent vatten än av allt totalt våld, inklusive krig, sammanlagt. Dessutom ligger det enligt UNEP människor med sjukdomar kopplade till förorenat vatten i hälften av världens sjukhusbäddar. Tanken är hisnande. Om man jämför med hur mycket uppmärksamhet problemet får med allt som skrivs om allting ifrån lokala mord till terrordåd och krig över hela världen så verkar frågan om tillgång till rent vatten näsan helt bortglömd och bortprioriterad. Naturligtvis beror detta på faktorer som att media bryr sig mer om närområdet (eller om områden som Nordamerika där folk ser ut som vi och lever som vi) samt att den långsamma död som orsakas av törst och sjukdomar inte ger en lika bra story. Men faktum är att det krävs uppmärksamhet, för uppmärksamhet ger medvetenhet som manar till handling.

Förorenat vatten är någonting vi kan göra något åt, även härifrån Sverige. Vi kan ge mer och bättre bistånd. Vi kan uppmuntra de företag som verkar i områden där människor dör av förorenat vatten att påverka positivt genom sina affärer. Och vi kan sätta press på, och hänga ut och bojkotta om det krävs, de företag som står för föroreningarna. Och självklart kan vi även engagera oss ideellt eller skänka pengar till organisationer som arbetar med frågan.

Faktum är att ett av de mest centrala leden är att europeiska och amerikanska företag som själva har hyfsade standards för utsläpp kritiskt granskar och ställer krav på sina underleverantörer. Om marknaden krymper för produkter ifrån de smutsigaste industrierna, om det inte längre blir lönsamt att förorena heller i de länder där staterna är för svaga eller ointresserade för att kontrollera lokala utsläpp, så kommer industrierna själva att förbättra sin verksamhet. Det är naturligtvis en komplikation att handeln ifrån råvara till färdig produkt sker i så många led att det är svårt att veta hur tungmetallerna i datorn du knappar på har brutits, eller var datorn hamnar när du är färdig med den. Men återigen, med ökad uppmärksamhet och mer debatt så kommer bättre information fram och möjligheten att påverka förbättras. Jag är medveten om att det är en sliten klyscha, men vi har alla ett ansvar genom hur vi agerar som företagare och konsumenter. UNEPs alarmerande rapport på världsvattendagen kan vara en motivation till att ta det ansvaret.

Read more...

Jämställdhet och AIDS

FN-organet UNAIDS rapporterar nu att HIV är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor mellan 15 och 49. Enligt BBC hävdar även FN att 70 % av alla kvinnor någon gång har blivit tvingade till sex. Dessa siffror är både fruktansvärda och häpnadsväckande, och även om en viss källkritik kan vara på plats med avseende på hur de producerats så visar de ändå tydligt på hur två av världens absolut största problem, AIDS-epidemin och ojämställdhet/kvinnoförtryck kopplas ihop och förstärker varandra. Det faktum att så många kvinnor, framförallt i Afrika, inte ens har möjlighet att kontrollera sina egna kroppar, sin egen sexualitet, på grund av att de lever i mansdominerade samhällen och kulturer, leder dessutom till att de utsätts för enormt mycket större risker att smittas av HIV. Dessutom drabbas de smittade av social stigmatisering och utfrysning.

Även om den grundläggande och viktigaste anledningen att arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män är och förblir att allt annat är orättvist och moraliskt fel, och att alla kvinnor världen över som utsätts för könsrelaterat förtryck oavsett om det är sexuellt, ekonomiskt, socialt etcetera har behov av och rätt till all stöd och hjälp de kan få, så visar dessutom exemplet med HIV på att det finns ett antal positiva sidoeffekter av ökad jämställdhet, som bättre hälsa, bättre ekonomisk tillväxt, med mera. Det är bra att jämställdhetsarbetet har fått mer uppmärksamhet i utvecklingssamarbetet de senaste åren, men det finns uppenbarligen väldigt mycket kvar att göra. Det finns naturligtvis mängder med positiva exempel när man riktar hjälpinsatser direkt till utsatta kvinnor istället för att gå via ofta korrumperade regimer som man kan dra lärdom av och vidareutveckla, bara man fortsätter att prioritera och finansiera biståndsverksamheten. Därför hoppas jag att åtminstone Sverige skall fortsätta att sträva efter 1 %-målet (vilket tyvärr inte har skett under alliansregeringen, som dessvärre totalt verkar domineras av moderaterna i biståndsfrågan).

När jag själv och min bror skall hjälpa våra fattiga vänner i Peru med något projekt, så lånar vi numera bara ut pengar till kvinnorna i familjerna, det ökar chansen betydligt att pengarna skall förvaltas på ett bra sätt och att de kanske dessutom t.o.m. betalas tillbaka någon dag...

Read more...