Biståndsminister med dubbla standarder

Den moderata biståndsministern Gunilla Carlsson har gjort sig känd för att kräva transparens i biståndsverksamheten och för att starkt kritisera sin egen myndighet, Sida, för att biståndspengar används för ineffektivt och med för dålig uppföljning. Den hårda tonen mot sida har naturligtvis inte gjort henne särskilt populär bland dess personal, men Carlsson har viftat bort kritiken med att poängtera hur viktig hennes agenda, att få slut på korruption, ineffektivitet och dålig bokföring, är.

Jag har själv tidigare reagerat på vad jag uppfattat som Carlssons negativa inställning till bistånd i allmänhet. Det har känts som om hon har haft en "dold agenda" som handlat om att genom att konsekvent ifrågasätta biståndets effektivitet göra det lättare att minska biståndsutgifterna och på så sätt spara pengar till annat. Jag har dock inte haft några konkreta belägg för den känslan.

Med den bakgrunden så är de avslöjanden som P1s alltid lika intressanta program Konfikt gjort än mer intressanta. Tydligen används svenska biståndspengar till att schablonmässigt fylla hål i Utrikesdepartementets budget genom att pytsas ut till bl.a. europeiska ambassader som inte överhuvudtaget arbetar med bistånd. Detta torde inte bara strida mot sunt förnuft, utan även mot alla de internationella regelverk som reglerar vilka kostnader som får räknas in i den totala biståndsbudgeten. Carlsson, som uppenbarligen var medveten om den närmast bedrägeriliknande bokföringen, ursäktade utgifterna med att ambassaderna skulle bedriva någon sorts biståndsdialog och rapportera om ländernas utvecklingssamarbete, något som ambassaderna själva verkade helt omedvetna om. Om man bortser ifrån det orimliga i att svenska biståndspengar hamnar i Spanien och Frankrike, och ser till att de uppenbarligen inte används till det biståndsnätverkande som Carlsson hävdade att de var ämnade för, så är biståndsministern igen snabb på att lägga skulden på ambassaderna, i programmet så var det Spaniens ambassad som fick sig en känga. Detta verkar vara typiskt för Carlssons ledarskap. Om pengarna nu skulle ha använts på det absurda sättet som sades, så måste det väl ändå vara biståndsministerns ansvar att kommunicera det till de berörda ambassaderna, som inte nödvändigtvis vet vad deras finansiering kommer ifrån. Men Carlsson lägger hellre skulden på sina medarbetare, som vanligt.

Schablonstödet till ambassaderna var bara ett exempel på den mycket luddiga och kreativa bokföring som UD, som hanterar 40 % av biståndspengarna, ägnar sig åt. De kunde inte ens på upprepad anmodan lämna ut några som helst uppgifter om hur biståndsmedlen använts. Detta samtidigt som Carlssons hysteriska kamp mot korruptionen med sidamedel gör att ett antal projekt måste stängas ned då det kostar mer med den bokföring in absurdum som krävs enligt Carlssons nya riktlinjer än vad projekten får i finansiering. Snacka om dubbla standarder. Det enda som de vitt skilda attityderna gentemot Carlssons eget UD och gentemot Sida, som nu tvingas avskeda en stor del av sin personalstyrka p.g.a. besparingskrav, har gemensamt är att de båda får effekten att det verkliga biståndet, det som bekämpar fattigdom och lidande, i slutändan minskar.

Det vore väl optimistiskt att tro att det faktum att Carlsson kritiserar kronor och ören i Sidas budget och sedan närmast försnillar biståndsmedel via UD skulle leda till hennes avgång, speciellt när ingen av Sveriges största tidningar ens verkar rapportera SRs avslöjande. Så här kommer en vädjan. Kan inte någon begåvad journalist gräva upp ett lik i biståndsministerns garderob, en obetalt TV-avgift, en oskattat barnflicka eller något annat smaskigt? Det verkar ju vara det enda sättet man kan bli av med en minister i Sverige. Och Carlsson måste verkligen bort!