Biståndsminister med dubbla standarder

lördag 6 november 2010

Den moderata biståndsministern Gunilla Carlsson har gjort sig känd för att kräva transparens i biståndsverksamheten och för att starkt kritisera sin egen myndighet, Sida, för att biståndspengar används för ineffektivt och med för dålig uppföljning. Den hårda tonen mot sida har naturligtvis inte gjort henne särskilt populär bland dess personal, men Carlsson har viftat bort kritiken med att poängtera hur viktig hennes agenda, att få slut på korruption, ineffektivitet och dålig bokföring, är.

Jag har själv tidigare reagerat på vad jag uppfattat som Carlssons negativa inställning till bistånd i allmänhet. Det har känts som om hon har haft en "dold agenda" som handlat om att genom att konsekvent ifrågasätta biståndets effektivitet göra det lättare att minska biståndsutgifterna och på så sätt spara pengar till annat. Jag har dock inte haft några konkreta belägg för den känslan.

Med den bakgrunden så är de avslöjanden som P1s alltid lika intressanta program Konfikt gjort än mer intressanta. Tydligen används svenska biståndspengar till att schablonmässigt fylla hål i Utrikesdepartementets budget genom att pytsas ut till bl.a. europeiska ambassader som inte överhuvudtaget arbetar med bistånd. Detta torde inte bara strida mot sunt förnuft, utan även mot alla de internationella regelverk som reglerar vilka kostnader som får räknas in i den totala biståndsbudgeten. Carlsson, som uppenbarligen var medveten om den närmast bedrägeriliknande bokföringen, ursäktade utgifterna med att ambassaderna skulle bedriva någon sorts biståndsdialog och rapportera om ländernas utvecklingssamarbete, något som ambassaderna själva verkade helt omedvetna om. Om man bortser ifrån det orimliga i att svenska biståndspengar hamnar i Spanien och Frankrike, och ser till att de uppenbarligen inte används till det biståndsnätverkande som Carlsson hävdade att de var ämnade för, så är biståndsministern igen snabb på att lägga skulden på ambassaderna, i programmet så var det Spaniens ambassad som fick sig en känga. Detta verkar vara typiskt för Carlssons ledarskap. Om pengarna nu skulle ha använts på det absurda sättet som sades, så måste det väl ändå vara biståndsministerns ansvar att kommunicera det till de berörda ambassaderna, som inte nödvändigtvis vet vad deras finansiering kommer ifrån. Men Carlsson lägger hellre skulden på sina medarbetare, som vanligt.

Schablonstödet till ambassaderna var bara ett exempel på den mycket luddiga och kreativa bokföring som UD, som hanterar 40 % av biståndspengarna, ägnar sig åt. De kunde inte ens på upprepad anmodan lämna ut några som helst uppgifter om hur biståndsmedlen använts. Detta samtidigt som Carlssons hysteriska kamp mot korruptionen med sidamedel gör att ett antal projekt måste stängas ned då det kostar mer med den bokföring in absurdum som krävs enligt Carlssons nya riktlinjer än vad projekten får i finansiering. Snacka om dubbla standarder. Det enda som de vitt skilda attityderna gentemot Carlssons eget UD och gentemot Sida, som nu tvingas avskeda en stor del av sin personalstyrka p.g.a. besparingskrav, har gemensamt är att de båda får effekten att det verkliga biståndet, det som bekämpar fattigdom och lidande, i slutändan minskar.

Det vore väl optimistiskt att tro att det faktum att Carlsson kritiserar kronor och ören i Sidas budget och sedan närmast försnillar biståndsmedel via UD skulle leda till hennes avgång, speciellt när ingen av Sveriges största tidningar ens verkar rapportera SRs avslöjande. Så här kommer en vädjan. Kan inte någon begåvad journalist gräva upp ett lik i biståndsministerns garderob, en obetalt TV-avgift, en oskattat barnflicka eller något annat smaskigt? Det verkar ju vara det enda sättet man kan bli av med en minister i Sverige. Och Carlsson måste verkligen bort!

7 kommentarer:

Anonym,  7 november 2010 05:47  

Väl talat! Jag har funderat mycket på vad som ligger bakom att biståndsministern inte varit mer aktiv för att minska biståndsanslaget i sin helhet, men förstår nu att det inte behövs när hon hittar så många andra sätt att använda pengarna på. Till detta ska läggas att hon via regleringsbrevet ger Sida alltfler detaljerade instruktioner om vad pengarna ska användas till, liksom att kraven ökar att svenska myndigheter,konsulter och andra aktörer ska delta i genomförandet. Detta innebär att en allt större andel av svenska biståndsmedlen stannar i Sverige. Utan att veta mer exakt skulle jag gissa på att av Sidas cirka 15 miljarder för 2010 lämnar omkring hälften aldrig vårt land utan utbetalas till olika aktörer i Sverige.

Anonym,  7 november 2010 12:19  

Du har helt rätt. Det är helt osannolikt att Gunilla Carlsson får hållas. Hon hör hemma i i en Orwell-värld. Först bedriver hon en ren hatkampanj mot SIDA och dess medarbetare - hon tvingar bort chefen som hon säger inte skapat tillräckligt med kontroll och transparens - MEN SEDAN när hennes eget fögderi okontrollerat per automatik visar sig skicka miljontals kronor in i svarta hål - och när hon själv lögnaktigt snor 35 mille av biståndsmedel för att täcka underskott i annan UD-verksamhet, och när UD systematiskt vägrar lämna ut handlingar om detta som de är skyldiga att redovisa - då skyller hon alla fel på dumma medarbetare. Och har mage att fortsätta berömma sig själv om och om igen - det är helt uppenbart att hon tror sig vara ofelbar och onåbar som en burmesisk eller nordkoreansk despot. Heder, ryggrad, moral saknar hon - arrogans har hon till övermått - lögn och hänsynslöshet är hennes dagliga bröd.
Obegripligt att inte oppositionspolitiker, media, folk tvingar bort henne. KU-anmälan?? Varför inte?? Ambassadörspost på Sydpolen resten av livet? Jaaaa!!!

Martin 7 november 2010 17:29  

Tack för kommentarerna. Ja, det verkar som om mindre och mindre av biståndet faktiskt går till bistånd, tvärt emot vad Carlsson hävdar är hennes mål... Och både oppositionen och dagstidningarna tiger... Jag förstår faktiskt inte varför!

Roger,  8 november 2010 00:38  

Det finns internationella kriterier för vad som får räknas som bistånd, uppställda av OECD. Dessa heter OECD-DAC där DAC står för Development Aid Criterias.

Bland annat får man som bistånd räkna de kostnader som ett givarland har för sin biståndsverksamhet, det kan t.ex. vara rekruteringskostnader för experter eller lönekostnader för ett biståndsprojekt som utförs både hemma (t.ex. inläsning och analys) och ute (genomförande av själva insatsen).

Det kan vara helt korrekt att betala ut pengar till ambassader som utför arbete som är en del av biståndspolitiken. Det är naturligtvis svårt (och dyrt) att avgöra krona för krona om utgiften är bistånd eller inte så det är rätt rimligt att jobba med schabloner - t.ex. att en myndighet som rekryterar och sänder ut experter lägger på 10% på lönekostnaden (som helt klart är bistånd) för att täcka administrationen av utsändandet. Det är ju inte meningen att svenska myndigheter (eller för den delen ambassader) ska använda medel som är till för annan verksamhet till biståndsändamål.

Därmed inte sagt att allt fungerar bra, för det gör det inte. Man ska också ha klart för sig att den grupp av människor som arbetar med (och debatterar) biståndsfrågor i Sverige är minst sagt vänsterdominerad. De skriker rakt ut av vrede när Gunilla Carlsson också vill se effekter av all välvilja.

Faktum är att ingen idag med säkerhet kan säga att den samlade nettoeffekten av svensk och europeisk biståndspolitik är positiv för de länder och individer som tar emot biståndet. Det problemet måste diskuteras. Biståndet måste ge utveckling - inte bara jobb för människor som är besjälade av internationell solidaritet på ett eller annat sätt.

Anonym,  8 november 2010 11:25  

Bäste Roger, problemet är ju nu inte bara GC:s vendetta mot SIDA. Problemet är att det visat sig hon sköter sitt eget pastorat mycket sämre än SIDA: chefen skött sitt men Gunilla tänker inte alls ta konsekvenserna av det utan skyller som vanligt ifrån sig. Problemet är också att UD fortfarande inte vill redovisa vilka svarta hål deras biståndsmedel hamnar i och Gunillas ursäkt är då att UD har alltid varit "mycket sämre" på redovisning än SIDA! Och det säger hon som en slags ursäkt efter 4 år som chef för myndigheten. Hon pratar ju som en despot från Burma eller Nordkorea och har förlorat all trovärdighet i sitt arbete som biståndsminister - vilket uppsåt hon än kan ha haft en gång.

Roger,  8 november 2010 17:40  

Om man jämför biståndsministern med ledningen i Burma eller Nordkorea har man nog problem att förstå mer än bara nyanserna i regeringens biståndspolitik...

JR,  17 november 2010 16:19  

Roger:
när det ställs krav på resultat i biståndet mäter man resultatet mot den insats som görs. Vad som sker nu är att pengar på UD används som inte sedan resultatredovisas. Det handlar om i princip 40%(!) av hela biståndsbudgeten.

Enligt RRVs i förtid avslutade undersökning är UD sämre på alla punkter än Sida när det gäller att förvalta biståndet. Rapportutkastet är väl värt att läsa.

Samtidigt kritiseras Sida som det vore den enda aktören.

Det finns också en omfattande studie utförd av Center for Global Development (www.cgdev.org) som faktiskt jämför Sidas och UDs effektivitet tillsammans med överiga biståndsgivares institututioner. Där är det uppenbart att UD är sämre än Sida.

Det är samma UD som nu GC vill skall detaljkontrollera Sida. Det är samma UD (och minister) som döljer sina egna underskott med Sida-pengar (vi pratar om upp till 700 miljoner!), men som sedan låter sin egna utvalda Sidachef gå genom massmedial halshuggning för att han har ett underskott på 40 miljoner. Det kan också vara intressant att veta att GC internt beter sig arrogant och illa mot kritiska Sida-anställda på personalmöten.

Som biståndsarbetare (utanför Sida) är det förbannat tröttsamt att okunniga biståndsdebattörer snackar om att biståndsarbetare skulle vara "vänster". Det är det yttersta tecken på djup okunnighet när man sänker debatten till den nivån.
Jag kan intyga att det finns en enorm professionalitet i branschen, kanske mer än i något annat sammanhang jag arbetat, och det oavsett politisk åskådning.
Folk väljer det här jobbet för att de vill göra skillnad. Och det är ingen semester att bo i en dammig fattig u-landshuvudstad som Dhakka eller Phnom Penh eller Nairobi.

Så vad handlar utveckling om? Jag skall göra en intressdant jämförelse. Jag bor i ett av Asiens fattigaste länder. Här bor 15 miljoner människor. Hur stor tror ni ekonomin är? Jo, den är lika stor som Örebro kommuns.
Det är för att jämna ut den skillnaden vi skänker knappt 1% i välgörenhet till fattiga länder. Själv tycker jag det är skamligt.

Jag är vänster, men jag menar ändå att det största problemet i det här landet är bristen på pengar, investeringar och fungerande handel. Och de flesta i den här branschen oavsett politisk åsikt håller med mig. Så lägg ner den skräpretoriken och läs på.

Skicka en kommentar