Dags att förbjuda barnafödande?

Inte helt oväntat, så har Sverigedemokraterna varit i fokus i partiledardebatten idag. Det var knappast förvånande att Jimmie Åkesson i sitt anförande i princip ville lösa alla samhällsproblem med en minskad invandring. Enligt SDs sätt att se på invandrare så är de antingen en belastning för Sverige eftersom de är arbetslösa och går på bidrag, eller så tar de jobb ifrån de, enligt SDs definition, riktiga svenskarna. Det är inte lätt att behaga SD om man har någon form av invandrarbakgrund...

Lyckligtvis bemöter samtliga övriga partier SDs främlingsfientliga retorik. Alla retoriska grepp är dock inte lika lyckade. Mona Sahlin, som i vissa meningsutbyten på ett föredömligt sätt hanterade Jimmie Åkesson, hävdade att SD är en "osvensk" företeelse. Det sättet att argumentera, som dessvärre är ganska vanligt, blir för mig obegripligt. Debatten borde ju inte handla om vad som är mest "svenskt". SD kan med belägg hävda att de är mer "svenska" än de invandrargrupper som de utser till syndabockar för allt ont i landet, de har om inte annat funnits här mycket längre. Och främlingsfientlighet är knappast en ny företeelse i Sverige heller. Det är dock totalt irrelevant vem som är "svenskast", det som är relevant är vad som är sant, vad som är moraliskt rätt och vad som är bra för Sverige nu och i framtiden. Här använde Lars Ohly, en politiker som jag annars har svårt för, ett enligt mig lysande retoriskt knep. Han drog parallellen emellan invandrare och nyfödda barn, och konstaterade att ett barn innebär en enorm konstnad för samhället innan det kan börja arbeta och bidra, så med SDs argumentation borde även barnafödandet stoppas... Tilläggas kan även att alla nya ungdomar som vill in på arbetsmarknaden enligt samma synsätt "tar jobben" ifrån de äldre som redan tidigare stod till arbetsmarknadens förfogande.

De enkla invändningarna som finns mot att stoppa barnafödandet gäller även invandringen. Antalet jobb som finns i samhället är aldrig statiskt, nya människor kan skapa nya jobb. Detta borde vara helt självklart, hur skulle annars resten av världen, där människor lever mångdubbelt fler på samma yta som i Sverige, kunna hålla sina befolkningar i arbete och sin välfärd på fötter. Dessutom, för att kunna ta hand om en åldrande befolkning och finansiera dess pensioner behöver vi fler människor i arbete, inte färre. Slutligen, det vore moraliskt förkastligt och otänkbart att stoppa barnafödande. På samma sätt anser jag att det vore moraliskt förkastligt att förvägra människor som lämnar svåra förhållanden möjligheten att påbörja ett nytt liv i vårt trygga land.

Jimmie Åkesson är en duktig och slipad debattör, och han fick in en del skickliga kontringar på de andra partiledarna. Som bäst är han när han stenhårt håller sig till den nya fasad som SD har byggt upp, där de enbart är kritiska till integrationspolitiken och inte till invandrarna i sig. Dessvärre, för honom, så faller fasaden med jämna mellanrum, och främlingsfientligheten som finns bakom visar sig tydligt. Ett sådant exempel, som påpekades av Mona Sahlin, är att SD kallar de flyktingar som finns i närområdena till de länder ifrån vilka de flytt för "verkliga" flyktingar, implicerandes att de som finns i Sverige inte är det. Här blir det tydligt vad det egentligen handlar om, att peka ut flyktingar i Sverige som lurendrejare och parasiter och att skapa motsättningar emellan de grupper som SD definierar som "invandrare" och "svenskar". Det är olyckligt att SD numera kan göra det ifrån riksdagens podium, men det är betryggande att de inte får något gehör för sin politik ifrån något av de övriga riksdagspartierna.