Ghandi, homofobi och religion

Reaktionerna på att en ny bok om Mahatma Ghandi skriven av den Pulitzerbelönade Joseph Lelyveld presenterar bevis för att Gandhi hade ett homosexuellt förhållande har tydligen blivit starka i Indien. Boken är redan förbjuden i Ghandis hemstat Gujarat och kan mycket väl bli förbjuden i fler stater. Hela historien påminner om att homofobin fortfarande är stark i Indien, tydligen legaliserades inte heller homosexualitet förrän 2009.

Det kan vara nyttigt att komma ihåg att homofobi inte alltid beror på religiösa föreställningar burna av de ofta starkt homofoba världsreligionerna kristendom och islam. Samtidigt är det också uppenbart att även om homofobin knappast skapades av kristendomen eller islam så har den genom att ha kapslats in i ett religiöst, dogmatiskt budskap spridits och burits in i vår tid av bland annat dessa religioner. Faktum är att detta är ett typiskt mönster för just dogmatiska, auktoritära religioner. Då en religion föds fram av historiens nycker så inkorporerar den naturligtvis de värderingar som är dominerande i den tidsålder under vilken den har sitt ursprung. Sedan utges de värderingarna i sitt religiösa kontext för att vara absoluta sanningar, och förs av religionen vidare igenom historien så länge människor anammar religiösa dogmer utan att själva vara kapabla till att se sammanhang och ta ställning. Detsamma gäller många andra av de patriarkala värderingar som ryms inom begreppet "hederskultur", de är äldre än sina religiösa bärare, men tenderar att överleva och frodas i starkt religiösa miljöer.

Jag skulle gissa att de indier som upprörs av den nya boken om Ghandi främst är religiösa/hinduiska traditionalister. Och det bästa sättet att bekämpa förlegade och förkastliga värderingar som homofobi är inte att attackera någon speciell religion, utan att verka för ett samhälle med en stark utbildnings- och upplysningstradition. Där människor uppmanas att ifrågasätta och där religionen ses mer som en personlig, andlig angelägenhet än något som har rätt att ha åsikter om hur samhället skall se ut och om hur folk får lov att leva sina liv, där blir också homofobi och andra diskriminerande och kränkande värderingar successivt allt ovanligare. Här är faktiskt Sverige ett relativt bra exempel för resten av världen (trots att vi fortfarande har mycket kvar att göra).

Read more...

Radikalisering och mer om ansvar

Det är svårt att definiera tydligt vad det innebär att ha ansvar för något, vilket bland annat illustreras av diskussionerna kring skjutningen i Tucson, Arizona. Nu vänds blickarna igen mot Helena Benaouda, ordförande för Sveriges muslimska råd, och svärmor till den förmodade terroristen Munir Awad. Benaouda har många gånger i olika sammanhang hävdat att hon inte har sett eller stött på någon radikalisering av muslimer i Sverige. Hon har även, naturligtvis, tagit avstånd ifrån våldsanvändning. Har hon då något ansvar för att hennes svärson och några andra unga extremister försökte begå massmord i Danmark i islams namn?

För mig är det problematiskt att Benaouda hävdar att hon inte har stött på muslimsk extremism trots att hennes egen dotter, vid 16 års ålder och gravid åkte till Somalia med sin man (den blivande terroristen Awad), och senare, vid 18 års ålder reste till Afghanistan med samme man och ett litet barn. Så vitt jag har förstått hävdades att resorna handlade om att söka sig till områden med en renare tolkning av islam. Med tanke på vilka vidriga tolkningar av islam som grupper som al-Shabaab i Somalia och talibanerna i Afghanistan utövar, med bland annat steningar till döds av påstått otrogna kvinnor, så vore den anledningen till resan illa nog. Sen kan man naturligtvis, speciellt i ljus av gripandet av Awad med vapen i bilen och på väg emot Köpenhamn, gissa att det inte bara var frågan om studieresor... Att då Benaouda hävdar att hon inte har stött på extremism trots att den verkar finnas i hennes egen familj betyder alltså att hon antingen är blind/ljuger eller att hon helt enkelt har en helt annan definition av extremism än vad de flesta av oss har. Det blir inte extremism förrän personen i fråga konkret har tagit till vapen?

Just detta anser jag vara centralt i diskussionen kring religiös extremism i allmänhet och muslimsk extremism i synnerhet. För mig är det tydligt att det kan vara frågan om en problematisk radikalisering och extremistiska åsikter långt innan en person själv väljer att försöka ta till våld. Och, för att igen återvända till diskussionerna om morden i Tucson, de många radikaliserade som själva visserligen inte uppmuntrar till våld men som ändå delar samma religiösa/politiska världsbild och problembeskrivning som terroristerna kan ändå utgöra en inspirationskälla och ett passivt stöd. Detta är problematiskt nog vad gäller t.ex. rasistiska och främlingsfientliga grupperingar som stämplar alla invandrare som oönskade, kristna fundamentalistiska grupper som hävdar att homosexuella är en "cancersvulst", med mera. Men med muslimer i länder som Sverige förstärks problemet av att både statsmakten och media envisas med att göra radikala, smått extremistiska, individer som Benaouda till talespersoner för alla personer med muslimsk bakgrund i hela landet. Det är lika absurt som det vore att göra Ulf Ekman eller Åke Green till talesperson för alla som har en kristen bakgrund eller löst definierar sig som kristna. Och det får också konsekvensen att yttranden av dylika muslimska "ledare" kan användas för att spä på de redan starka islamofobiska strömningar som finns i både Sverige och resten av Europa. Och plötsligt får mer eller mindre sekulariserade muslimer som har rätt till sin egen tolkning och sitt eget förhållande till sin religion ta konsekvenserna av handlingar och yttranden som de definitivt inte har något ansvar för...

Read more...

USA fortfarande ett u-land vad gäller homosexuellas rättigheter

Med risk för att bli tjatig, så tar jag igen upp USAs absurda förbud mot att tillåta öppet homosexuella i armén. President Obamas regering bad uppenbarligen en appellationsdomstol att upphäva en dom ifrån en lägre instans som förklarade förbudet olagligt. Detta trots att Obama själv har sagt att han är emot förbudet. Det är knappast första gången som Obamas administration handlar på ett sätt som synbart verkar stå i konflikt med yttranden som presidenten har gjort, men det är inte det största problemet i den här farsen. Det mest allvarliga är att världens (ännu så länge) enda supermakt och självutnämnda fanbärare för rättvisa och frihet inte har kommit längre vad gäller att ge homosexuella grundläggande rättigheter.

Detta handlar naturligtvis om ännu ett sätt för de konservativa, kristna, krafter som är så starka i USA att motarbeta homosexuella. För inte kan väl någon tänkande människa tro att det skulle inverka negativt på moralen att ha människor med olika sexuell läggning i armén? Och tror man verkligen det är det ju bara att titta på alla de länder där det är tillåtet, och konstatera att det inte har förorsakat några som helst problem. Och om det faktiskt finns enstaka individer i USAs väpnade styrkor som är homofober och därför skulle uppleva det som problematiskt att tjänstgöra med öppet homosexuella, så vore det lika korkat att låta dem diktera villkoren som det vore att inte tillåta några mörkhyade i armén eftersom det ju finns den hel del amerikaner som är rasister...

Read more...

Inkonsekvent nationalism döljer främlingsfientlighet

Enligt en ny sifoundersökning så kommer Sverigedemokraterna att få en vågmästarroll om dagens opinionsläge håller i sig till valet. En av många ältade frågor är om mer medieuppmärksamhet är bra eller dåligt för partiet. Är det viktigare att man visar på de som jag uppfattar det uppenbara bristerna i partiet politik, eller ger mer medieutrymme i förlängningen alltid mer röster? SDs partisekreterare Björn Söder var igår gäst i Ekots lördasintervju, och jag har svårt att se att intervjun skulle omvända några inte redan frälsta. Visst hade Söder sansade svar på en del frågor, men för mig verkade det ändå tydligt att den dominerande drivkraften bakom partiets olika ställningstaganden i grunden alltid är en kombination av populism och främlingsfientlighet. Det handlade ofta om "svenska jobb", och udden var hela tiden riktad emot de som inte anses som "svenska". Ett för mig tydligt exempel på partiets sätt att närmast slå knut på sig själva för att dölja attackerna på invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet var diskussionen kring förbjud av religiösa symboler hos offentligt anställda med medborgarkontakt. I SDs värld är det en potentiell kränkning om t.ex. en sjuksköterska har slöja på sig, då man som patient då blir exponerad för hennes tro. Jag som sekulär har viss förståelse för viljan att begränsa användandet av religiösa symboler i samband med det offentligas möte med medborgare, även om jag liksom intervjuaren Lasse Johansson har svårt att se vilken skada det skulle kunna göra i det här specifika fallet, men den centrala frågan som Johansson dessvärre helt missade hade varit om tanken var att detta skulle gälla för alla religioner. Innebär SDs politik att en sjukgymnast som t.ex. bär ett synligt halsband med ett kors i kommer att förbjudas att visa denna kristna symbol då hon har patientkontakt? Jag har mycket svårt att få ihop ett sådant ställningstagande med SDs tidigare hårdnackade försvar för skolavslutningar i kyrkan. I det ena fallet rör det sig om att en person bär en privat symbol, vilket även om denna skulle synas inte borde vara ett problem. I det andra fallet så tvingas barn in i en religiös miljö, vilket i så fall torde vara mycket mer kränkande för deras integritet. Dessutom borde självklart barn visas speciella hänsyn i denna som i alla andra frågor. Nej, den självklara slutsatsen är att det knappt finns någon sverigedemokrat som egentligen vill förbjuda människor ifrån att bära kors på sina arbeten, syftet med pratet om att offentligt anställda inte borde få visa religiösa symboler i sin yrkesutövning var naturligtvis att skönmåla och omformulera en attack på islam och muslimer till ett försvar för det sekulära samhället. Det är just den inkonsekvensen som är så typisk för SD, man vill helt enkelt inte behandla varken trosåskådningar eller människor lika...

Read more...

Katolska kyrkans vidriga syn på homosexualitet

Den katolska kyrkan har haft fullt upp på sistone. Avsöjanden om präster som har gjort sig skyldiga till pedofili har formligen exploderat. Det har även visat sig att påven själv, under den tiden han som kardinal Ratzinger var ledare för troskongregationen, aktivt motsatte sig att en präst som hade erkänt sexuella övergrepp mot barn blev avskedad, med motivationen att det skulle skada kyrkan. Som om inte dessa skandaler, med tusentals övergrepp mot barn och ett aktivt mörkläggande som går hela vägen upp i maktstrukturerna, vore illa nog, så har nu påvens "högra hand", kardinal Bertone, försökt skylla pedofiliskandalerna på homosexualitet och homosexuella. I ett osedvanligt korkat uttalande hävdar Bertone att celibatet inte är ett problem, men att det däremot finns ett samband mellan homosexualitet och pedofili, och att detta skulle vara belagt av "många sociologer och psykiater". Bertone namnger dock inte någon. Farsen slutar dock inte där, utan fortsätter då vatikanen skall försöka dämpa den vrede som försöket att skylla pedofiliskandalerna på den katolska kyrkans gamla syndabock, de homosexuella, väckte världen över. Trots all möjlighet att ta avstånd ifrån yttrandet, så väljer vatikanen att gå ut med ett uttalande där de endast säger att det inte är en uppgift för kyrkans män att göra ”generella påståenden av specifikt psykologisk eller medicinsk natur”, och sen till och med tydliggör att detta uttalande inte skall ses som ett avståndstagande ifrån Bertones yttrande. Det kunde knappast ha blivit tydligare att Bertones åsikt om homosexuella och pedofili är representativ för hela vatikanen.

Att en sådan åsikt finns i ledarskapet för en organisation som dessvärre på många sätt kan anses representera en dryg miljard människor är helt fruktansvärt. Lek med tanken att kardinalen hade skyllt pedofilin på judarna och judendomen, vilket vore lika vansinnigt och vidrigt, och föreställ dig reaktionerna världen över. Det är lätt att glömma bort hur utsatta homosexuella är som grupp. Till och med i upplysta, sekulära Sveroge utsätts homosexuella för missaktning och trakasserier, och t.o.m. olika sortes hatbrott som t.ex. grova fall av misshandel. På många ställen är situationen mycket värre. Det finns muslimska länder där homosexualitet straffas med döden. Det finns kristna evangeliska rörelser som skyller alla världens problem på homosexualla. Och att den katolska kyrkan har en så vidrig och kränkande syn på homosexualitet och homosexuella förstärker och förvärrar ett problem som alla som hävdar att det verkar för en bättre värld borde bekämpa. Jag minns själv då ämnet homosexualitet första gången kom upp då jag prata de med några av mina lågutbildade bekanta i Peru. Jag höll på att tappa hakan när det lugnt konstaterade som ett faktum att man inte kunde lämna barn ensamma med homosexuella, för då skulle de kunna bli våldtagna. Efter att grundligt ha tillrättavisat personen i fråga och förklarat hur befängt hans uttalande var fick jag klarhet i att det var en sanning som han inte överhuvudtaget hade reflekterat över, utan bara fört vidare, vilket är vanligt i sammanhang med lägre utbildningsnivå. För min peruanske bekant var det ungefär som att säga att nazister var elaka, han hade ingen sakkunskap i ämnet utan upprepade bara vad han hade hört från andra. Och då jag nu inser att de yttrandena kan ha kommit ifrån allra högsta ort, så gör det incidenten både mer förståelig och mer skrämmande...

Jag vet inte vad lösningen på problemet är. Om jag finge välja, så skulle naturligvis alla religiösa människor (kristna, judar, muslimer, m.fl.) helt frigöra sig ifrån sitt religiösa, dogmatiska ledarskap och sina gamla och ofta hopplöst förelegade religiösa skrifter och traditioner, och ägna sig åt mer individuell och ifrågasättande andlighet som rimmar med moderna värderingar kring mänskliga rättigheter och respekt för allt levande. Faktum är att de gärna skulle få ersätta alla sina gamla regler med Konstapel Bastians lag, den kommer man faktiskt ganska långt med... Men eftersom jag inser att det är långt till den visionen, så skulle det behövas ett kraftigt tryck utifrån och innifrån för förändring av den katolska kyrkan. Dels måste många grundläggande värderingar förkastas och förnyas (t.ex. synen på homosexualitet och på preventivmedel) med det är också viktigt att hela den auktoritära strukturen luckras upp. Det behövs modiga katoliker som helt vågar ta avstånd ifrån påven, vatikanen och kurian, och om de då blir exkommunicerade, så kan man bara hoppas att de tar med sig sina församlingar... Men om det är många som samtidigt vågar stå upp emot vatikanens ideologiska tyranni, så kanske de tvingas till förändring istället för strid... Jag tror trots min motvilja mot auktoritära religioner att det finns mycket goda krafter hos många som är aktiva inom den katolska kyrkan, och det vore en stor vinst om de krafterna kunde frigöras ifrån allt ont och hatiskt gammalt bagage.

Read more...

Den sjuka katolska kyrkan

Jag är av naturen skeptisk till auktoritära organisationer där lydnad belönas mer än godhet och där ifrågasättande inte accepteras. Dessa kvaliteter genomsyrar de flesta av våra stora religioner, och kanske främst de abrahamitiska. De katolska kyrkan är ett paradexempel på hur fel det kan gå... Trots mängder av godhjärtade troende som vill använda sin övertygelse för att göra gott, så hamnar fokus på de gamla, stela maktstrukturer som bibehåller moraliska unkna värderingar om kyskhet och synd. Jag tror knappast att det är en slump att det dyker upp mängder av fall av pedofili med katolska präster som förövare. Dels så har hela den katolska kyrkan en sjuk syn på sex, där kondomer förbjuds, homosexualitet är en synd, och sex är något skamligt som är till för fortplantning allena. Och för prästerna, som tvingas till celibat, så är inte ens den möjligheten öppen. I stället vistas de i helt manliga miljöer, eftersom kvinnliga präster är förbjudna, där den sexuella frustrationen i vissa fall tillåts gå ut över försvarslösa barn. Och som om det inte vore illa nog, så skyddas förövarna på sådana sätt av kyrkan att de kan fortsätta med nya övergrepp även efter att de har blivit avslöjade.

Nu verkar det dock som att skiten har träffat fläkten, för att försvenska ett amerikansk uttryck, och uppgifter om hur skandaler och övergrepp har tystats ned sprids i hela världens media. Bra så. Det verkar dessutom som om skiten når hela vägen upp, då även påven, Benedikt XVI, på den tiden han var kardinal Ratzinger, medvetet har skyddat en pedofilanklagad präst som t.o.m. av den egna biskopen dömts ut som "satanisk" i det sätt han agerar mot pojkar.

För mig som polis är det en skandal att inte varje brottsmisstanke vad gäller våldtäkt eller övergrepp mot barn rapporteras till rättsliga myndigheter och utreds. Lika självklart som det är att en lärare som misstänks för övergrepp mot barn skall anmälas och utredas, lika självklart borde det vara med en präst som regelbundet har sådana kontakter med barn att nya övergrepp riskeras. Dessutom skall personen om denne är skyldig inte bara avlägsnas ifrån möjligheten till fler övergrepp, utan även lagföras för de brott som begåtts. Att katolska kyrkan inte bara struntat i det senare, lagföringen, utan även verkar ha ignorerat behovet av att åtminstone avlägsna förövare ifrån möjligheten till fler övergrepp, är en enorm skandal. Och att självaste påven verkar ha varit en del i den kultur av mörkläggning och tillåtande som gjort att övergreppen har kunnat fortsätta borde i sig vara tillräckligt för att kräva hans avgång (även om den möjligheten kanske inte finns reglerad i hans anställningskontrakt...).

Read more...

Extremistiska kristna dårar aktiva i USA

Den extremistiska kristna gruppen "Colonial Christian Republic" verkar ha planerat att mörda en polis för att sedan attackera begravningen och döda som många som möjligt. Detta skulle ske i kristendomens namn, och fenomenet med våldsbenägna kristna extrema sekter är på frammarsch i USA. Det kan vara värt för många att notera att potentiellt farliga religiösa knäppskalar finns hos många olika religioner. Ofta kritiseras islam då religionen påstås "uppmana till våld", mm, och sedan tas exempel ifrån al-qaidas terrorbombingar som bevis för detta. Saken med så kallade "heliga skrifter" är att de lämnar extremt mycket tolkningsutrymme, och även kristendomen har historiskt inspirerat till mängder med våldsorgier, till exempel vid korstågen eller erövringen av Sydamerika. Det enda som gör knäppgökarna i "Colonial Christian Republic" riktigt ovanliga är att de var västerlänningar som i nutid hade tänkt att använda sin kristna fanatism till att mörda andra västerlänningar. Religiös fanatism behöver bekämpas i alla dess former, men detta exemplet är också en påminnelse om att man inte skall döma alla religiösa människor efter några enstaka extremister, oavsett om det gäller muslimer eller kristna.

Read more...

"Hädelse" och fotboll

I dagens ofta islamkritiska och ibland rent islamofobiska samhällsdebatt pekas regelbundet fingrar åt muslimska länder eller grupper för att de använder (eller vill använda) religiös rättstillämpning och att man bl.a. kan straffas för idiotiska brott som "hädelse", d.v.s. för att ha skändat gud. All sådan kritik är berättigad, givet att den riktas emot just de specifika personer eller grupper som ligger bakom orättfärdiga, rättsvidriga och kränkande sätt att dra in religionen i samhällslivet på ett sådant sätt att den begränsar människors frihet och använts till att straffa och kränka. Däremot är det självklart aldrig acceptabelt att generalisera och attackera en hel religion eller etnisk grupp "muslimer" för det som enskilda eller subgrupper av extremister gör eller tycker.

Här behandlas kristendomen ofta betydligt mer nyanserat i våra samhällen. Vi inser att vi inte kan skuldbelägga alla som kallar sig kristna för vad några fanatiker i kristna sekter står för. Inte ens då det faktiskt är någon miljard katolikers ledare, påven, som står för vansinnigheterna (kondomförbud, attacker på homosexuella mm) så ställs vanliga katoliker till svars, de tillåts ha sin egen mer personliga hållning till tron. Bra så, det viktiga är att Europa fortsätter på vägen mot ett sekulärt samhälle där religionen bör vara en privat angelägenhet och inte tillåtas ha någon legal påverkan. Det finns dock fortfarande strukturer i Europa som vill förstärka kopplingen emellan kristendom och samhällsliv, och därigenom vrida tillbaka klockan vad gäller religionens influenser över de lagar och regler som styr hur människor får leva. Här verkar det italienska fotbollsförbundet försöka dra på sig någon sorts religiös ledartröja. De har uppenbarligen börjat med en variant av kristen lag på planen, där spelare och tränare straffas för just "hädelse" då de t.ex. tar guds namn i sin mun på ett respektlöst sätt. Visserligen är Italien en bananrepublik på många sätt, men det här är ändå så dumt att man blir...mållös

Read more...

Ny kursplan för religion från Skolverket

I dagarna presenterades en ny kursplan i religion där några borttagna meningar om kristendomens stora betydelse har tagits bort. Detta har naturligtvis vållat kritik ifrån kristet håll, och konstigt vore det väl annars. Skolminister Jan Björklund, vars bestämda åsikter jag oftast inte delar, hävdar att "kristendomen är det som har byggt vårt samhälle". Det tror jag är att kraftigt överdriva kristendomens betydelse, även om den naturligtvis varit historiskt betydelsefull (med både negativa och positiva effekter). Då är nog snarare socialdemokratin och folkhemstanken betydligt viktigare för dagens samhälle, men det lär väl inte Björklund tycka... Personligen tycker jag att det är utmärkt att man tar bort formuleringar som inte bara blåser upp kristendomens betydelse för hur dagens samhälle ser ut, utan också hävdar att "En förståelse av det svenska samhället och dess värderingar fördjupas genom kunskaper om de kristna traditioner som dominerat i Sverige". En av de saker som jag är mest stolt över vad gäller Sverige är att det är ett av världens mest sekulära länder, det allra mest sekulära enligt många. Lyckligtvis så behöver man inte några fördjupande kunskaper i kristendomskunskap för att förstå och fungera alldeles utmärkt i vårt samhälle, så därför är det också helt rätt att den aktuella formuleringen tas bort. Nu är det bara att hoppas att skolverket står emot påtryckningar ifrån religiösa traditionalister.

Read more...

Pedofili vanligare i religiösa sekter?

Man kunde höra i Christer Fridéns utrikeskrönika om hur en laestadiansk präst i finska Österbotten gjort sig skyldig till sexuella övergrepp på sina egna barnbarn, och hur de också djupt religiösa föräldrarna inte slagit larm trots kännedom. Det var inte länge sedan en stor del av toppskiktet i katolska kyrkan på Irland tvingades att lämna sina uppdrag då de antingen medverkat eller tigit om sexuella övergrepp på barn. Tidigare har det rapporterats om liknande skandaler ifrån USA. Det är möjligt att tillhörandet av ortodoxt religiösa grupper inte bidrar till ökad förekomst av pedofili och övergrepp, men det verkar helt klart försämra förutsättningarna för att människor med vetskap om övergreppen slår larm för att skydda de utsatta. Det finns gott om anledningar till att vara skeptisk mot organisationer med strikta hierarkier där ifrågasättande anses illojalt eller rent av moraliskt förkastligt och tyvärr fungerar många religiösa samfund på det sättet.

Read more...

Massmord igen i Nigeria

Enligt Reuters har 460 människor dödats i stridigheter mellan kristna och muslimska grupper i den Nigerianska staden Jos. Det verkar oklart vad som utlöste den dödliga våldsvägen, men det kan finnas kopplingar till liknande oroligheter år 2008 då mer än 700 människor dödades. Nigeria plågas både av religiösa spänningar och av att stora delar av befolkningen lever i fattigdom och utanförskap, och det finns antagligen flera bidragande orsaker till spänningarna och våldet. Tyvärr så kommer antagligen rapporteringen ifrån dessa oroligheter snart dö ut, då det fortfarande är allt annat än ovanligt att mängder av människor dör i utbrott av sekteristiskt våld i ett afrikanskt land. Afrika förblir världens fattigaste och våldsammaste kontinent, och västvärldens media har en tendens att nedvärdera död och lidande i sin nyhetsrapportering då det är afrikaner det gäller.

Read more...