Pride mot inskränkthet

Stockholm Pride har precis tagit slut, och ett bevis på hur framgångsrikt och betydelsefullt evenemanget är torde vara att alla riksdagspartier förutom sverigedemokraterna nu deltar sedan även kristdemokraterna har anslutit sig. Sverige är också ett föregångsland vad gäller homosexuellas rättigheter, mycket tack vare den kamp av vilken Pride är en del.

När igår Tjeckiens pridefestival inleddes kom direkt en påminnelse om hur inskränkta även topp-politiker i andra europeiska, sekulära demokratier kan vara. En av president Klaus närmaste män gick ut och anklagade festivalen för att upphöja sexuella avvikelser till dygd, samt ifrågasatte Prags borgmästare för att han gett festivalen sitt stöd. Hade något liknande skett i Sverige, så hade personen i fråga snabbt tvingats till en pudel av en överordnad. Men president Klaus tog istället sin medarbetare i försvar och hävdade att han inte "kände någon stolthet" över arrangemanget. Klaus delade alltså medarbetarens åsikter, även om han säger att han hade "valt andra ord".

Det är alltså tydligt att åtminstone en del av den tjeckiska eliten, inklusive presidenten, uppfattar kampen för homosexuellas (och mer generellt hbtq-personers) rättigheter som något sorts förhärligande av vad som de ser som avvikelser som i bästa fall kan tolereras, men som definitivt borde veta sin plats i samhället. Man får gissa att de helst skulle se att den platsen var så pass undanskymd att de inte stör eller provocerar det heteronormativa majoritetssamhället.

Historien är en påminnelse om hur viktiga evenemang som Pridefestivaler faktiskt är för att fortsätta kampen för en värld där alla människor har samma rättigheter oavsett sexuell läggning eller könsidentitet, eftersom de både samlar stöd för och ger stolthet åt en utsatt grupp och tenderar att exponera inskränkthet och fördomar hos omgivningen. Tragiskt nog så är situationen värre än i Tjeckien i flera andra länder i vår omedelbara närhet, t.ex. Litauen. För att inte tala om hur hemskt illa det står till i många starkt religiösa länder, eller i stora delar av den afrikanska kontinenten där homosexuella även i föregångslandet Sydafrika regelbundet utsätts för fruktansvärda övergrepp (t.ex. de så kallade "corrective rapes" mot lesbiska kvinnor). Den globala Pride-rörelsen behöver alltså allt stöd den kan få, då den har ett enormt arbete framför sig.

Read more...

Ghandi, homofobi och religion

Reaktionerna på att en ny bok om Mahatma Ghandi skriven av den Pulitzerbelönade Joseph Lelyveld presenterar bevis för att Gandhi hade ett homosexuellt förhållande har tydligen blivit starka i Indien. Boken är redan förbjuden i Ghandis hemstat Gujarat och kan mycket väl bli förbjuden i fler stater. Hela historien påminner om att homofobin fortfarande är stark i Indien, tydligen legaliserades inte heller homosexualitet förrän 2009.

Det kan vara nyttigt att komma ihåg att homofobi inte alltid beror på religiösa föreställningar burna av de ofta starkt homofoba världsreligionerna kristendom och islam. Samtidigt är det också uppenbart att även om homofobin knappast skapades av kristendomen eller islam så har den genom att ha kapslats in i ett religiöst, dogmatiskt budskap spridits och burits in i vår tid av bland annat dessa religioner. Faktum är att detta är ett typiskt mönster för just dogmatiska, auktoritära religioner. Då en religion föds fram av historiens nycker så inkorporerar den naturligtvis de värderingar som är dominerande i den tidsålder under vilken den har sitt ursprung. Sedan utges de värderingarna i sitt religiösa kontext för att vara absoluta sanningar, och förs av religionen vidare igenom historien så länge människor anammar religiösa dogmer utan att själva vara kapabla till att se sammanhang och ta ställning. Detsamma gäller många andra av de patriarkala värderingar som ryms inom begreppet "hederskultur", de är äldre än sina religiösa bärare, men tenderar att överleva och frodas i starkt religiösa miljöer.

Jag skulle gissa att de indier som upprörs av den nya boken om Ghandi främst är religiösa/hinduiska traditionalister. Och det bästa sättet att bekämpa förlegade och förkastliga värderingar som homofobi är inte att attackera någon speciell religion, utan att verka för ett samhälle med en stark utbildnings- och upplysningstradition. Där människor uppmanas att ifrågasätta och där religionen ses mer som en personlig, andlig angelägenhet än något som har rätt att ha åsikter om hur samhället skall se ut och om hur folk får lov att leva sina liv, där blir också homofobi och andra diskriminerande och kränkande värderingar successivt allt ovanligare. Här är faktiskt Sverige ett relativt bra exempel för resten av världen (trots att vi fortfarande har mycket kvar att göra).

Read more...

Obegripligt

När nyheten om att fotbollsspelaren Anton Hysén är homosexuell briserade som en bomb i alla svenska medier undrade inte bara jag, utan även Anton själv över hur en relativt okänd idrottsmans sexuella läggning kan bli en nationell angelägenhet. Och visst kan man säga att svenska medier till stor del själva ligger bakom den enorma uppmärksamhet som Antons besked i fotbollsmagasinet Offside fick. Men när Antons namn nu har nämnts i media över hela världen och det sägs att han är den förste professionella fotbollsspelaren på 20 år och den andre någonsin som kommer ut offentligt som homosexuell, så börjar jag förstå nyhetsvärderingen. Det som dock är helt obegripligt för mig är att vi inte har kommit längre. Det är självklart så att det finns otaliga fotbollsspelare på allt ifrån Antons egen nivå till den absoluta världstoppen som är homosexuella. Varför vågar de då inte stå för det offentligt? Om det hade varit lätt och smärtfritt, så hade självklart många fler kommit ut långt tidigare. Och antagligen är det inte bara rädsla för hur lagkamrater reagerar som avskräcker, på de högre nivåerna handlar det troligtvis mer om tillgång till sponsorer, lagets "image", med mera. Tyvärr belyser hela historien det faktum att vi inte har kommit så långt som vi tror på vägen mot ett öppet och tolerant samhälle där alla accepteras och uppskattas för den dom är, oavsett sexuell läggning.

Read more...

På tiden!

Nu har äntligen USA skrotat den djupt diskriminerande "don't ask, don't tell" regeln som har hindrat öppet homosexuella ifrån att tjänstgöra i armén. Obama, som har misslyckat med mycket av det han har lovat, lyckades alltså till slut lotsa upphävandet av regeln igenom kongressens båda kamrar, vilket får räknas som en symboliskt viktig seger emot de starka högerkristna, homofoba grupperingar som genomsyrar det amerikanska samhället. Det borde naturligtvis vara lika självklart att öppet homosexuella får tjänstgöra som soldater som att mörkhyade får göra det, men det har uppenbarligen suttit långt inne. Att regeln äntligen har upphävts är minst sagt på tiden!

Read more...

USA fortfarande ett u-land vad gäller homosexuellas rättigheter

Med risk för att bli tjatig, så tar jag igen upp USAs absurda förbud mot att tillåta öppet homosexuella i armén. President Obamas regering bad uppenbarligen en appellationsdomstol att upphäva en dom ifrån en lägre instans som förklarade förbudet olagligt. Detta trots att Obama själv har sagt att han är emot förbudet. Det är knappast första gången som Obamas administration handlar på ett sätt som synbart verkar stå i konflikt med yttranden som presidenten har gjort, men det är inte det största problemet i den här farsen. Det mest allvarliga är att världens (ännu så länge) enda supermakt och självutnämnda fanbärare för rättvisa och frihet inte har kommit längre vad gäller att ge homosexuella grundläggande rättigheter.

Detta handlar naturligtvis om ännu ett sätt för de konservativa, kristna, krafter som är så starka i USA att motarbeta homosexuella. För inte kan väl någon tänkande människa tro att det skulle inverka negativt på moralen att ha människor med olika sexuell läggning i armén? Och tror man verkligen det är det ju bara att titta på alla de länder där det är tillåtet, och konstatera att det inte har förorsakat några som helst problem. Och om det faktiskt finns enstaka individer i USAs väpnade styrkor som är homofober och därför skulle uppleva det som problematiskt att tjänstgöra med öppet homosexuella, så vore det lika korkat att låta dem diktera villkoren som det vore att inte tillåta några mörkhyade i armén eftersom det ju finns den hel del amerikaner som är rasister...

Read more...

USAs absurda förbud emot homosexuella inom de väpnade styrkorna

Ett av Barack Obamas vallöften var att han skulle avskaffa det kränkande och diskriminerande lagstiftningen som möjliggör att avskeda människor som avslöjats som honomsexuella ifrån de väpnade styrkorna . Som bekant har Barack Obama haft lite svårt att infria alla sina vallöften, och lagen gäller fortfarande. Detta trots att Obama i det här fallet antagligen skulle kunna ha löst frågan med en exekutiv order, utan att behöva gå lagstiftningenvägen. När chefen för marinkåren, general James Conway frågades ut om frågan i senaten igår, så rekommenderade han presidenten att inte ändra på lagen, som har lett till över 12 500 avskedanden sedan den infördes 1993 (innan "don't ask, don't tell" kom 1993 var lagstiftningen ännu hårdare). Tydligen har även chefen för armén respektive chefen för flygvapnet uttalat tvivel om att avskaffa lagen. Argumenten skall så vitt jag har förstått alltså vara att det kan skada USAs militära kapacitet, underförstått att många ur den heterosexuella majoriteten skulle känna olust eller obehag över att tjänstgöra tillsammans med en homosexuell. Att försvara den formen av kränkande diskriminering med argument som rättfärdigar de kränkande är häpnadsväckande dumt. Med samma argument skulle man självklart kunna säga att man inte vill ha några mörkhyade i armén, då det skulle kunna väcka anstöt hos rasister, eller att inga demokrater tillåts då den säkerligen republikanska majoriteten skulle kunna tycka att det vore provocerande eller obehagligt. Att man ens tillåts att ha den här åsikten som hög militär och argumentera för den i en senatsutfrågning visar på hur svag USAs demokrati faktiskt är. General Conway borde först ha fått en föreläsning om att det finns värderingar om allas lika värde och mänskliga rättigheter som är viktigare än att skydda de inskränkta och hatiska ifrån att utsättas för människor som är annorlunda än de, sedan borde han ha avskedats. Frågan visar också att Obama skulle behöva våga vara lite mindre kompromissvillig gentemot den extremt konservativa delen av den inhemska opinionen, och våga agera och stå för det han tror på.

Read more...

Påven och konstapel Bastian

Tydligen så ägnade påven en stor del av sitt traditionella januarital åt att predika om hur fel det är att homosexuella skall ha samma rättigheter som alla andra. "Friheten kan inte vara absolut", enligt påven, som tycker att det är viktigare att slå vakt om den biologiska skillnaden mellan könen än att bekämpa diskriminering Hur den "biologiska skillnaden mellan könen" skulle vara hotat av att människor tillåts leva som dom vill framgår inte... Påvens uttalande är ett praktexempel på när religiös moral, religiösa värderingar, skall försvaras till varje pris, och utan egentliga argument. Det skall vara så för att det skall vara så, för det har gud sagt... Det finns många liknande moraliska regler i olika sammanhang, även i det sekulära, välutbildade Sverige så döms människor för sociala beteenden som inte gör en fluga förnär. Det finns fortfarande mycket homofobi kvar, och den kvinna som väljer att leva lite för sexuellt frigjort döms ofta ut som "slampa" eller "billig". Dags att ta fram konstapel Bastians lag, som har fått ge namn åt den här bloggen: "Man ska inte plåga andra, man skall alltid bjuda till, men för övrigt kan man göra vad man vill.!"

Read more...