Fundamentalister och mördare

En mobb i Mazar-i Sharif, Afghanistan, attackerar en FN-bas och dödar tio personer. Bland annat slits ett antal FN-anställda ut ur den bunker i vilken de hade tagit skydd och angriparna tar livet av alla utom en. Överlevaren klarar sig för att han hävdar att han är muslim. Orsaken till illdådet visar sig vara att en tokig pastor i USA har bränt en koran, vilket lett till enorma demonstrationer och protester. Både morden i Mazar-i-Sharif och koranbränningen fördöms.

Kan man då lasta den koranbrännande pastor Sapp för morden på de FN-anställda i bunkern och alla andra människoliv som har spillts under protesterna? Har han begått ett brott? Många stater har ju försökt verka för att det skall anses som ett brott mot de mänskliga rättigheterna att skända religiösa symboler. Visst har pastorn ett visst ansvar då han antagligen förutsåg vilka reaktioner hans osympatiska, småaktiga och helt onödiga tilltag skulle riskera att orsaka. Men det ansvaret är marginellt jämfört med det stora ansvar som vilar på alla de religiösa fundamentalister som deltagit i upplopp och mord. Att bränna en bok är att bränna en bok, oavsett om det är koranen, bibeln, den amerikanska konstitutionen, eller Totte Bakar. Om boken är ett original med ett kulturhistoriskt värde så kan jag hålla med om att det är olyckligt, men jag tror knappast att det var fallet med Sapps exemplar av koranen. Och det är människor som skall ha rättigheter, inte deras religioner eller böcker.

Det stora problemet är inte att det finns skenheliga, provokativa, inskränkta och irriterande personer som pastor Sapp, det kommer det alltid att finnas i världen och det måste världen kunna leva med. Det stora problemet är att det finns mängder med lättkränkta, fundamentalistiska människor som anser att en bränd bok är anledning till att starta upplopp och slå ihjäl andra människor. Sapp må vara en idiot, men de som tog livet av bland annat svensken Joakim Dungel är förbannade mördare.

Jag inser mycket väl att en del av anledningen till att just muslimska män i många delar av världen är så religiösa, och så lättkränkta, är en politisk världsordning där västmakter koloniserat, plundrat och trampat på deras respektive länder. Jag är medveten om att hela den muslimska världen provoceras av hur samma demokratier som kritiserar kränkningar av mänskliga rättigheter hos vissa länder stödjer hårdföra diktaturer i andra. Jag vet att stödet till Israel, trots omfattande och grova kränkningar emot det palestinska folket, och stödet till diktaturerna i arabvärlden har gjort USA hatat av många vilket i sin tur gör en amerikansk pastors handlingar än mer laddade. Men de folk som reser sig i Nordafrika och Mellanöstern har levt med samma världspolitiska kontext, och trots det har inte gatuprotesterna lett till upplopp. Min tro är att det beror på att demonstrationerna i t.ex. Egypten och Tunisien har haft syftet att kräva demokrati och mänskliga rättigheter och att de inte har haft några signifikanta inslag av fundamentalism. Däremot de religiöst betonade protesterna emot koranbräningen som hållits i Mazar-i-Sharif och Kandahar (där bland annat en flickskola brändes ned) har urartat till mordiska upplopp. Det visar på att det knappast är världspolitiken som i första hand driver människor till mord och galenskap, utan dogmatisk, fanatisk fundamentalism.

Read more...

Afghanistan och talibanerna

Talibanernas skräckvälde fortsätter i delar av Afghanistan. Senast idag rapporterades om att ett par hade stenats till döds för att de hade anklagats för att ha en affär, och för inte länge sedan piskades och dödades en havande kvinna då han anklagades för otrohet. Det är dessutom inte mer än en vecka sedan tidningen "Time" publicerade den extremt starka bilden på 18-åriga Aisha som hade fått näsa och öron avskurna efter att ha flytt ifrån ett tvångsäktenskap som hon utsattes för vid 12 års ålder och i vilket hon konstant misshandlades. Till bilden publicerades texten "Vad händer om vi lämnar Afghanistan" (utan frågetecken), implicerande att resultatet blir just ännu fler våldsdåd och stympningar, och speciellt då mot kvinnor. Jag är långt ifrån en expert på ämnet, men jag har svårt att tro att det inte ligger åtminstone en hel del sanning bakom Times antagande. Talibanerna har gång på gång visat med vilken grymhet de styr om de får chansen, även i t.ex. den pakistanska Swat-dalen. Och att helt lämna över kontrollen över områden till grupper som praktiserar en fanatisk och vidrig variant av islam där sharia-lagar tillämpas på ett sätt som inte tar någon hänsyn till mänskliga rättigheter känns minst sagt motbjudande. Det har inte gått särskilt bra för Somalia, och speciellt då de delar som nu kontrolleras av Al-Shabaab. Så att helt dra sig ur Afghanistan, som t.ex. vänsterpartiet verkar vilja, känns knappast ansvarsfullt. Jag har svårt att se hur civil hjälp kan fungera utan militärt skydd, se bara på de medicinska hjälparbetare ifrån International Assistance Mission som precis mördades i provinsen Nuristan. Samtidigt gör ett krig där mängder med civila dödas av NATO-styrkor, främst genom bombningar ifrån luften, på många sätt talibanerna starkare och hjälper till med en konstant nyrekrytering. Det finns inga enkla svar, men ett minimum är i alla fall att den militära insatsen bedrivs på ett sådant sätt att man verkligen minimerar de civila offren, annars blir den bara kontraproduktiv, och dessutom moraliskt oförsvarbar. Om kriget förs av humanitära skäl, för att skydda afghaner (och speciellt då kvinnor) ifrån talibanernas grymhet, så är det helt uppenbart att NATO-styrkorna själva inte får göra sig skyldiga till egna grymheter mot civila (som t.ex. bombningar av byar). Det finns dock de som ser krigets främsta syfte som säkerhetspolitisk, dvs att bekämpa potentiella terrorister som skulle kunna slå till på amerikansk eller europeisk mark, i ett "krig mot terrorismen", och dessa människor (ofta högerorienterade amerikaner) är inte nödvändigtvis lika bekymrade över civila offer. Själv är jag dock helt övertygad om att även vad gäller bekämpning av all form av terrorism och extremism, så finns det inget större misstag än att använda urskiljningslöst våld, det stärker bara de bekämpade gruppernas legitimitet och ökar möjligheten till nyrekrytering. Så själv vill jag alltså se en fortsatt militär insats i Afghanistan, allt annat vore att svika afghanerna, men en insats med ett ännu starkare fokus på att säkerställa att inga civila kommer i kläm.

Read more...

Lyckad mediehype om Khat

Visst brukas det mycket Khat bland somaliska män, och visst är det ett problem. Men jag kan inte skaka av mig känslan av mediehype då DN-journalisten Gert Svensson lyckats skapa stora rubriker om Khat de senaste dagarna. Bland annat har det gjorts en koppling mellan Khat-smugglingen och terrorism (al-Shabaab i Somalia). Det verkar saknas några bevis för att det ligger till på det sättet, och visst kan det vara intressant att få veta mer om. Men det är ju knappast okänt att heroin, som nästan uteslutande kommer ifrån opiumvallmo odlad i Afghanistan, har en väldigt direkt koppling till finansiering av krig och terror. Likaså är det inte direkt en hemlighet att kokainhandeln i Latinamerika är kopplat till ett antal terrorgrupper, både politiska som Farc i Colombia och rena brottssyndikat som de mexikanska ligorna som är världens kanske just nu rikaste. För att inte tala om t.ex. diamanters effekt på krig och terror... Så om det skulle visa sig ligga något i den vaga kopplingen mellan Khat och al-Shabaab, så gör det inte direkt drogen unik. Och när man prata om social utslagning, så kan jag bara igen påminna om vår egen kära alkohol, som jag förut jämfört med Khat. Alkoholism leder dessutom inte bara till social utslagning, utan ligger bakom en överväldigande del av alla våldsbrott i Sverige, och ofta är offren kvinnor i relation med den missbrukande mannen (och som dessutom ibland genom eget missbruk blir än mer utsatta). Jag har inte sett några tecken på att Khat leder till våld på samma sätt som alkohol. Och när det talas om högre straff, så skulle jag snarare säga att straffen för narkotikabrott är de som ligger överlägset högst i Sverige om man jämför med något form av allmänt rättsmedvetande. Grova våldsbrott straffas betydligt lindrigare. Så min slutsats är att en duktig journalist skapat en hype kring ett ämne som ger uppmärksamhet, invandrares missbruk och utanförskap, terrorism, Sabuni uttalar sig om problemet och kräver handling, osv. Men ingen tänker på att den här sortens journalistik, oförsiktigt använd, kan förstärka fördomar och marginalisering, snarare än att hjälpa. Det är mycket lättare att peka fingrar åt andra än att ta tag i problem som på något sätt påverkar oss. Hur många skulle stödja ett totalförbud för alkohol för att hjälpa alla dess offer? Vad säger Sabuni?

Read more...

Nya civila dödsoffer i Afghanistan

Över 30 civila dödades av ett amerikanskt bombanfall i Afghanistan i söndags. De skall ha misstagits för upprorsmän. Varje sådant misstag är inte bara en humanitär katastrof för de inblandade, utan även ett enormt nederlag för kriget då det självklart och på goda grunder skapar hat och avsky emot de utländska trupperna. Visst kan misstag ske, och speciellt i stressade miljöer, men den här sortens bombningar kan inte bara skyllas på den mänskliga faktorn. Det är ett systemfel och ett ledarskapsproblem att för många militära beslut tas på för dålig information. Anledningen är självklart att ju säkrare du anser dig behöva vara för att öppna eld mot en potentiell fiende på att denne verkligen är en fiende, desto längre måste du vänta, och desto högre risker utsätter du egna trupper för. Men om man inte är beredd att ta de riskerna, om man hellre skjuter först på osäker information för att inte riskera egna förluster, då har man faktiskt inte där att göra, för en sådan militär operation blir just kontraproduktiv. I den mån man måste frysa läget för att man är osäker, så borde man även kunna använda olika sorters skrämselskott och inte direkt blåsa på med förödande bomber. Som polis så kan det naturligtvis uppträda situationer där man tvingas kompromissa emellan egen säkerhet och risken att utsätta en oskyldig person för omotiverade tvångsmedel, men det första man gör i så fall är ju normalt inte att skjuta dödande verkanseld... Det är bara att hoppas att de ansvariga för bombräden ställs till svars på ett tillfredställande och avskräckande sätt och att det inte händer igen.

Read more...

Dilemmat med militära interventioner

Sedan två svenska soldater omkom i Afghanistan har debatten om kriget i Afghanistan, och närvaron av svensk trupp, aktualiserats. Dock finns det en politisk enighet kring det svenska deltagandet, endast vänsterpartiet av riksdagspartierna är emot Sveriges militära närvaro, en åsikt som delas av det (olyckligtvis) potentiella riksdagspartiet Sverigedemokraterna. Bara det faktum att dessa partier bildare en ofrivillig front kan ju vara en anledning att vara skeptisk till den delade åsikten, men efter att i SRs "Studio Ett" ha hört Jan Guillou debattera frågan med Jens Orback så framgick med all önskvärd tydlighet att nej-sidan har svårt med argumenten. Det Orback sa, och som förstärktes av ett reportage i dagens "Godmorgon Värden", är att en mycket stor majoritet av afghanerna själva vill ha hjälp av utländsk trupp emot talibanerna, då de ännu inte har kapacitet att klara säkerhetsläget själva. Alla minns naturligtvis det skräckvälde som rådde då talibanerna hade makten, och även försök att nå förhandlinglösningar möts med rädsla, speciellt då av kvinnor och flickor som riskerar att få grundläggande rättigheter kränkta i en sådan lösning. Exemplet ifrån Swat-dalen i Pakistan då den pakistanska regeringen ifrån en svag position gick med på en vapenvila som i praktiken gav talibanerna, och "mulla radio", makten över dalen avskräcker, då det ledde till offentliga avrättningar och hård "moralpolis". En afghansk analytiker resonerar klokt i "Godmorgon Världen" kring att man absolut kan förhandla med talibanerna, men att det måste ske ifrån en styrkeposition. Naturligtvis är fred alltid eftersträvansvärt, men inte en fred som leder till förtryck och kränkningar av mänskliga rättigheter. Analytikern nämnde också att han upplevde att det i dagens Afghanistan nu fanns yttrandefrihet och åsiktsfrihet, vilket tidigare saknats.

Detta resonemang hindrar inte det faktum att det under krigföringen i Afghanistan gjorts mycket allvarliga, ibland rent brottsliga, misstag. Det gäller främst bombningar ifrån stridsflyg eller obemannade farkoster, men även t.ex. kränkningar som soldater utsatt civilbefolkning för (naturligtvis främst av den amerikanska militären). Lyckligtvis har den relativt nye befälhavaren Stanley McChrystal tydliggjort att alla civila offer är oacceptabla och att huvudmålet är att skydda civilbefolkningen och inte att döda talibaner. Detta borde vara självklart, men strider diametralt emot hur amerikansk militär i praktiken brukar genomföra militära operationer utomlands, vilket t.ex. Irakkriget visat. Förhoppningsvis kommer befälhavarens inställning att successivt slå igenom och påverka hur alla trupper agerar, och gör det de så ökar chanserna enormt för att kriget skall kunna vinnas, då man inte kontinuerligt skapar nya motståndsmän med död och förstörelse.

En fråga som vänsterdebattörer som Guillou och Linderborg inte verkar kunna svara på är vad alternativet till militär närvaro är. Det är klart att man måste satsa på civil uppbyggnad, där verkar alla vara eniga, men om beväpnade talibankrigare tillåts att ta över de områden som man vill bygga upp, så finns inte de möjligheterna. Ibland verkar det om om det snarare handlar om en ryggradsreflex att gå emot allt som USA gör utrikespolitiskt (en reflex som visserligen många gånger har lett rätt, speciellt under Bush-åren...).

För det som alltid verkar vara emot militära interventioner, och helst inte vill att Sverige eller Europa skall ha någon militär kapacitet, så kan det vara värt att minnas folkmordet i Rwanda. Alla möjliga militära insatser för att stoppa folkmordet 1995, oavsett nationalitet eller mandat, hade varit enormt mycket bättre än den flathet som visades, med FN (där den senare generalsekreteraren och fredspristagaren Kofi Annan var ansvarig) och Frankrike i spetsen. Jag skulle snarare säga att det är oförlåtligt att inget gjordes för att hindra det massmord som ledde till att ca 8o0 000 tutsier slaktades av hutumiliser. Problemet är inte att militära interventioner görs, utan varför och hur. I Rwanda gjordes inget alls, för att det varken fanns ekonomiskt eller humanitärt intresse (det hade säkerligen gått annorlunda om det hade varit vita människor som slaktades). I Irak letade den dåvarande amerikanska administrationen ursäkter för att störta Saddam Hussein av ekonomiska och politiska skäl (olja, regional maktbalans, etcetera), men talade om massförstörelsevapen (som inte fanns) och mänskliga rättigheter (där de grövsta kränkningarna, som gasattacken i Halabja skedde under en tid då Saddam aktivt stöddes av USA, bl.a. genom kontakter med den senare försvarsministern Donald Rumsfelt). Så om man får bort hyckleriet och gör insatser av rätt anledning, att rädda liv och undanröja förtryck, och på rätt sätt, med respekt för och fokus på lokalbefolkningen, så är militära insatser inte bara försvarbara, utan ofta önskvärda och helt nödvändiga. Tyvärr ser verkligheten sällan ut så, men vad gäller Afghanistan så verkar kriget i alla fall röra sig i rätt riktning, och konsekvenserna av att dra sig ur skulle bli mycket värre än de problem som blir av att stanna kvar.

Read more...