Någon annans ansvar?

61 av de 72 personer, varav två spädbarn, ombord på en båt med flyktingar på väg till den italienska ön Lampedusa dog av svält trots att ett antal länder och myndigheter på olika sätt fått vetskap om nödsituationen. När båten fick problem med motorn så informerades italienska myndigheter via en flyktingorganisation som blivit uppringda av båtflyktingarna, men italienarna nöjde sig med att informera Malta i vars övervakningszon skeppet var på väg in. Det framgår inte vad Malta gjorde. En militärhelikopter, fortfarande oklart av vilken nationalitet, firade ned mat och dryck till båten och lovade att de skulle bli undsatta, men ingen kom. Ett troligtvis franskt hangarfartyg skall ha upptäckt båten, men fortfarande kom ingen hjälp. När skeppet till slut spolades iland igen i Libyen så hade människorna ombord redan dött en efter en tills det bara var en handfull överlevare kvar.

Båtflyktingarnas öde är naturligtvis en skandal, men det lär krävas en noggrann utredning för att klargöra alla fel som begicks på vägen fram emot det katastrofala slutresultatet. Ansvaret kommer troligtvis att vila tungt på många, allt ifrån de flyktingsmugglare som skickade ut människorna på den osäkra båtfärden till de myndighetspersoner som fått vetskap om situationen men inte gjort tillräckligt för att hjälpa de nödställda. Jag är inte så cynisk att jag tror att varken italienare, malteser, fransmän eller andra medvetet lämnat flyktingarna att dö. Min känsla är att många befattningshavare helt enkelt tänkt att flyktingarna är någon annans problem, någon annans ansvar. Och den sortens tänkande kan vara ödesdigert.

Read more...

Hyckleri på hög nivå

"Jasminerevolutionen" i Tunisien är kanske arabvärldens första fredliga revolution, och det folkliga upproret fortsätter med syfte att även övergångsregeringen skall avgå då den anses ha för starka kopplingar till den tidigare regimen. Det är naturligtvis väldigt glädjande att Tunisiens folk har lyckats göra sig av med en diktator som har kontrollerat och spionerat, förföljt all opposition och gjort sig och de sina rika på folkets arbete. Men för mig som betraktare kan jag konstatera att jag knappt kände till att landet var en diktatur innan Ben Ali störtades. Varför har det då talats så lite om förtryck i Tunisien, jämfört med andra diktaturer som Iran, Syrien, Norkorea, Kuba, med mera. Svaret är självklart, Tunisien har av USA och EU, med Frankrike i spetsen, setts som en viktig allierad. Man har haft goda handelsförbindelser och bra tillgång till marknaden, vilket gjort att amerikanska och franska företag har tjänat pengar. Man har haft en allierad i "kampen mot terrorismen". I det sammanhanget har demokrati och mänskliga rättigheter varit ointressant. Det gick till och med så långt att Frankrikes utrikesminister Michèle Alliot-Marie erbjöd den nu störtade presidenten Ben Ali med ”att sätta upp tunisiska ordningsstyrkor”. Tidigare har Ben Ali omfamnats av ett antal franska presidenter, senast Sarkozy.

I P1s alltid lika intressanta program Konflikt drogs slutsatsen att demokrati av stater som USA och Frankrike inte används som något man vill ge till sina vänner, utan snarare något man hotar fiender som Irak innan Saddam Husseins fall med. Det är hyckleri på hög nivå, och det är realpolitik, speciellt i Paris och Washington där man annars är duktiga på att framhäva sig som exempel för en aningen underlägsen omvärld. Inte konstigt att fransmän och amerikaner tycker illa om varandra, de måste känna igen sig själva i den andres allra sämsta sidor...

Sverige har enligt min uppfattning en betydligt hederligare hållning i utrikespolitiska frågor, men jag kan ändå sakna de tydliga ställningstaganden emot stormakternas övergrepp och maktspel som landet var känt för under Olof Palmes tid.

Read more...

Sarkozy och Berlusconi

De franske presidenten Sarkozy fortsätter att visa en total brist på förståelse för kritiken mot att Frankrike, på hans egen och hans regerings inrådan, specifikt inriktat sig på att riva romska läger och utvisa romer. Sarkozy klargjorde istället att Frankrike skulle fortsätta att riva illegala romska läger, och att hans plikt var att försvara Frankrike ifrån kritiken (och inte se till att landet agerande i enlighet med europeiska och internationella normer om mänskliga rättigheter genom att attackera en specifik folkgrupp...). Nu har Sarkozy även blivit uppbackad av bland annat Italiens Berlusconi. Jag vet dock inte om stödet ifrån den genomkorrupte italienska premiärministern vars regering utsatt just romer för rena pogromer (bland annat i Neapel) ger Sarkozy särskilt mycket moraliska vinster i EU-medborgarnas ögon...

Read more...

Antiziganism i Frankrike upp på ministernivå

Den franska regeringen svär sig fri ifrån den internationella kritik de utsatts för efter att ha rivit romska läger och massavvisat romer. De får dock svårare och svårare att värja sig mot anklagelser om att specifikt ha inriktat sig på folkgruppen romer vid rivning av läger och vid utvisningar, något som strider mot ett antal konventioner om mänskliga rättigheter. Nu har den franska nyhetsbyrån AFP kommit över ett utskick ifrån den franske migrationsministerns stab till landets polismyndigheter där det bland annat står "Trehundra läger eller olagliga bosättningar måste rensas inom tre månader, romska läger ska prioriteras." samt "Det är därför upp till prefekterna i landets alla delar att genomföra. . .en systematisk plan för att riva olagliga läger, särskilt de som tillhör romer". Mycket tydligare exempel på antiziganism i ett myndighetsdokument torde vara svårt att hitta, åtminstone i Västeuropa... Den anti-romska politiken härstammar dock inte ifrån migrationsdepartementet. Det var inrikesdepartementet som gav order om rivning av romska läger. Och, framför allt, det var president Sarkozy som talade om romerna som hot mot ordning och säkerhet. Om man nu vill generalisera människor baserat på folkgrupp och ursprung, så kan man ju spekulera i om Sarkozys inställning till romer har med hans ungerska rötter att göra, Ungern är ju ett av de länder med mest antizigansim... Skämt åsido, så är det tydligt att den anti-romska politiken i Frankrike idag har sitt ursprung i toppen av regeringen, och dessvärre har denna trots massiv kritik inte visat några prov på självrannsakan eller insikt om de egna misstagen.

Read more...

Irriterade fransoser

Tydligen har kritiken mot Frankrikes behandling av romer i alla fall uppmärksammats i landet, vilket lett till att indignerade franska ministrar nu klagar på avsändarna, bland annat vår egen EU-minister Birgitta Ohlsson. Jag har en klart splittrad bild av EU-minister Ohlsson, för mig kräver en hög profil i MR(mänskliga rättigheter)-frågor att man är kapabel att se och skarpt kritisera kränkningar vilka som än står som förövare, men Ohlsson har enligt min uppfattning haft svårt att bli tydlig vad gäller kritik mot israeliska övergrepp. Det hindrar dock inte för en sekund att jag tycker att det är utmärkt att hon tar sig ton mot det franska agerandet mot romerna, och den kritik som hon dragit på sig för det är snarare till hennes heder. Den sortens tydlighet i uttalanden och fördömande som hon uppvisade i den här frågan är lovvärd. Ohlsson får gärna fortsätta att höja rösten mot kränkningar, och speciellt då de som sker inom EU, med tanke på hennes nuvarande portfölj.

Read more...

Diskrimineringen av romer en viktig EU-fråga

Romerna är som bekant kraftigt diskriminerade i hela Europa. Visst är det så att de värsta skräckexemplen kommer ifrån östeuropeiska länder som Ungern och Rumänien, där romer utsatts för rena pogromer, men diskrimineringen ökar även i Västeuropa. Det mest uppmärksammade exemplet är den franske presidenten Sarkozys nystartade korstog emot romer, där läger rivs och dess invånare massdeporteras. Det är inte konstigt att romska grupper kallar till bojkott emot franska varor, och jag är själv lockad att hörsamma kallelsen (vilket för min del nog inte blir något större problem med tanke på att produkter som pasta, ägg och makrill på burk sällan är franska...). En bojkott kan säkert göra nytta, men bra mycket viktigare är att EU-maskineriet med vår egen kommissionär Cecilia Malmström i spetsen börjar arbeta konkret och offensivt för att förbättra romernas situation. Det är glädjande att läsa Malmströms uttalande om att EU har en grupp jurister som undersöker det legala i den franska regeringens anti-romska åtgärder, och det känns betryggande att det faktiskt finns verklig makt hos EU som kan användas för att styra upp fransmännen om EU-lagstiftningen så tillåter. Minst lika viktigt är dock det initiativ som Malmström nämner gällande att effektivisera stödet till romer i EU, grunden måste ju ändå vara att försöka hjälpa de många romer som lever i fattigdom och utanförskap till bättre liv.

Read more...

Historiska skulder

I ett upprop kräver nu ett antal vänsterintellektuella att Frankrike betalar tillbaka en historisk skuld till Haiti. Frankrike tvingade Haiti att betala en enorm summa pengar efter att landet 1804 genom ett uppror avskaffat slaveriet och utropat sig som självständigt, med hotet att annars skulle de invadera och återinföra slaveriet. Haiti betalade på skulden i nästan 150 år, och den kan mycket väl ha gjort sin del till att landet idag är det västra halvklotets fattigaste. I sak känns det därför helt rimligt att Frankrike betalar tillbaka utpressningspengarna. Konsekvenserna skulle dock kunna bli minst sagt komplicerade, då det finns fler stater och ett antal ursprungsbefolkningar som också har anledning att kräva att historiska skulder betalas tillbaka, speciellt efter allt rövande under kolonialismens tid. Länder som Spanien, Frankrike, Holland och Storbritannien skulle antagligen tvingas gå i konkurs om rimliga ersättningar med ränta betalades ut... Detta kan vara värt att ha i åtanke då saker som bistånd och internationella handelsavtal diskuteras...

Read more...

Straffbart att hjälpa flyktingar i Frankrike

Jag hörde precis på reprisen av P1s Radiokorrespondenterna, som bland annat innehöll Alice Petréns reportage ifrån Calais i Frankrike. Petrén berättade att människor som hjälpt de papperslösa flyktingarna kan ställas inför rätta och straffas, bland annat drivs det en process mot en man som har hjälpt till med att fylla på krediten på en afghansk flyktings mobil. Liknande lagar finns även i Italien, och kan mycket väl finnas i fler europeiska länder som jag inte känner till.

Detta är så vansinnigt att man blir helt mållös. Det är så absurt att det är svårt att med argument förklara vad som är fel med tankesättet, lite som om man skulle förklara varför det är fel att mörda eller våldta oskyldiga. Kan konsekvensen bli att italienska fiskare som hjälper drunknande båtflyktingar eller franska läkare som behandlar sjukdomar i flyktinglägren i Calais kan åtalas? Eller får man hjälpa om det är frågan om liv och död, men straffas så fort den akuta livsfaran är över?

Varför pressas inte de aktuella länderna av EU-Kommissionen eller av de andra medlemsstaterna att ändra de sjuka reglerna? Och om den politiska viljan saknas, så borde en anmälan till Europarådet eller EG-domstolen som är ansvarig för att upprätthålla den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna rimligtvis leda till åtgärder och en rättsprocess?

Man kan inte låta bli att ställa sig frågan om en sådan lagstiftning vore opinionsmässigt möjlig om de flesta papperslösa vore vita europeiska flyktingar ifrån andra sidan den nu nedrivna järnridån, och inte afrikaner och centralasiater. Rasism visar sig mycket oftare indirekt, genom lagar och regler som i sig inte gör skillnad på folk och folk, men som helt och hållet drabbar vissa grupper som ofta har sitt ursprung utanför Europa...

Europa skall vara ett föredöme i världen. Det är illa nog att t.ex. romer behandlas rasistiskt i östeuropeiska länder, de rikare västeuropeiska statena som dessutom har besparats förtrycket under kommunismen och således har äldre fungerande demokratier måste helt enkelt hålla en högre standard än så här, allt annat är rent skamligt.

Read more...

Förbud mot burka eller nikab?

Debatten om burkaförbud (termen burka används där för alla ansiktstäckande slöjor) går het i Frankrike. Även om de argument som förs fram för ett förbud i diskussionen är betydligt starkare än de som de två svenska centerpartistiska riksdagsmännen Staffan Danielsson och Lennart Pettersson hade ("det känns märkligt"), så känns ett förbud som fel väg att gå även om tanken är att motverka könsförtryck. För det första, så är religionsfriheten en mänsklig rättighet, och jag har tidigare argumenterat för att så länge en persons religionsutövande inte på något sätt går ut över andras rättigheter, så bör var och en vara fri att handla som han eller hon vill. Det argumentet kan även breddas till att inte bara gälla religion, varje människa har rätt att välja sin egen väg, och sin egen klädsel, och de som hävdar att det är kränkande att möta en person som bär slöja har missförstått rättighetsbegreppet helt och hållet. Vad gäller den helt legitima oron att de kvinnor som bär burka eller nikab faktiskt tvingas till det av sociala och religiösa normer, finns risken att om ansiktstäckande slöjor förbjuds så kanske de inte har möjlighet att alls komma ut i samhället och få möjlighet till att bygga en starkare och mer självständig egen identitet. Detta skulle dessutom kunna försvåra ett succcesivt frigörande ifrån dessa normer. Jag delar förhoppningen att ingen kvinna skall bära ansiktstäckande slöja för att hon känner sig tvingad till det av andras eller egna traditioner, men jag är inte säker på att ett förbud vore bästa sättet att åstadkomma det målet. Däremot är jag ännu mer kluven vad gäller barn. Då jag är mycket kritisk till all form av religiös indoktrinering av barn, och då jag inte anser att barn är mogna nog att själva fatta beslut om att dölja sitt anlete för världen med en burka eller en nikab, så kan jag tänka mig att ett förbud skulle kunna vara ett sätt att hindra att de tvingas till det av sina föräldrar.

Read more...