Skolan - känslig eller överkänslig?

En privat skola i Norrland har på uppenbart lösa grunder, en mediastorm i ett vattenglas om "sexbilder" på Facebook som visade sig vara väldigt oskyldiga, sparkat en uppskattade rektor. Rektorn tilldöms nu skadestånd för kränkning och förlorad arbetsinkomst. Bra så. Det finns en tendens till moralpanik inom skolvärlden, både för offentliga och privata skolor, där ledande befattningshavare är så rädda om sitt eget skinn, sin karriär och sitt rykte att de vänder kompetent personal ryggen så fort det börjar blåsa. För enskilda lärare gäller det ofta när de av någon elev har anklagats för misshandel då de till exempel tagit tag i en bråkstake hårt för att lösa en situation. Jag har pratat med folk med insyn i skolvärlden som säger att läraren nu får höra att de inte ens får fysiskt sära på två elever som slåss, utan att de liksom skall trycka in sig emellan utan att ta tag i slagskämparna. Helt vansinnigt! För mig är det självklart att en lärare måste ha rätt att ta tag i elever för att upprätthålla ordningen, men i dagens överkänsliga skola verkar det bara vara elever som har rättigheter.

En annan diskussion vad gäller skolan är hur känslig man har rätt att vara då ens barn i vår sekulära skola mot ens vilja hamnar i religiösa ceremonier på t.ex. skolavslutningar. Skolinspektionen kritiserade Hässleholms kommun för en skolavslutning med psamlsång och prästvälsignelse och nu kritiserar i sin tur civilminister Stefan Attefall, kristdemokrat, skolinspektionen. Attefall säger att det hela "är ett exempel på den religiösa beröringsskräck som drabbat många beslutsfattare i Sverige”. Jag håller med om att det lätt kan bli en höna av en fjäder, och att psalmer också till viss del kan ses som en del av ett kulturarv, som jul och lucia. Men jag tycker själv att det faktum att skolan skall vara sekulär är otroligt viktigt och grundläggande, och därför är det helt rätt att man markerar när religiösa företrädare, om så för en majoritetsreligion, kommer in och välsignar församlingen på en skolavslutning. De som vill ha välsignelsen får gärna gå in i kyrkan när som helst, men utanför skoltid. Där anser i alla fall jag att en viss känslighet är befogad.

Read more...

Druiderna och religionsfriheten

Många kanske främst tänker på den uppdiktade, skäggige Miraculix ifrån Asterix-albumen då termen "druid" nämns. Men druider, dock i en omdanad nyare tradition, finns fortfarande kvar i länder med keltisk historia, som Storbritannien. Nu har tydligen druiderna, och den naturalistiska tro de företräder, fått ett erkännande som ett religiöst samfund som gör att de får ta del av samma skatteförmåner som t.ex. kristendom och islam. Beslutet grundades tydligen på att druidernas religion "innehåller en tillräckligt tro på en högre makt eller en annan enhet som utgör en religion i syfte att vara välgörande".

Personligen tycker jag att det är rätt att druidernas filosofi får samma förutsättningar att verka som de stora, erkända religionerna, men jag kan ändå tycka att det skett på fel grunder. Enligt mitt sätt att tänka så borde alla former av samfund få verka i enlighet med samma regler, oavsett om deras filosofi och/eller tro "innehåller en tillräckligt tro på en högre makt". För mig tangerar den för svenskar väldigt perifera frågan om druidernas ställning en nationellt och internationellt högaktuell fråga, nämligen den om religionens eventuella särställning i samhället.

För mig är det självklart att varje människa får tro det hon eller han vill, men det gäller ju även icke-religiösa föreställningar. Den delen av religionsfriheten är en del av den, enligt mig, bredare åsikts- och samvetsfriheten. Däremot tycker jag aldrig att religiös tro bör ge undantag ifrån lagar och regler som normalt gäller. Det är t.ex. inte mer ok att stympa ett flickebarn bara för att det påbjuds i en religiös uppfattning. Det samma gäller smärtsam slakt av djur, förbud mot abort, mm. Likaledes saknar argumentet att ett visst territorium tillhör ett visst folk bara för att deras gud givit det åt dem all relevans. Och brott som "hädelse" då en religion skymfas hör inte hemma i en modern demokrati, det som kan vara intressant att diskutera är endast aspekten "hets mot folkgrupp" (som i sig är komplicerad och mångbottnad), då det är människor och inte gudar som har ett skyddsvärde.

Det det i grunden handlar om är att jag egentligen aldrig ser någon anledning till att vissa människors tro, påfund, vidskepelse, fantasier, eller teorier om hur världen hänger ihop på det metafysiska planet skall påverka lagstiftning eller grundläggande rättighetsfrågor. Det skall vara lika för alla, oavsett om man är kristen, druid, eller om man tillhör den ironiska kulten som tillber det flygande spagettimonstret. Men inom denna likhet inför lagen skall alla dessa samfund få verka och frodas bäst de vill i en miljö där människor tillåts tänka, tro, och organisera sig hur de vill!

Read more...

Att skaka eller att inte skaka (hand)

De senaste dagana har debatten rasat, bland annat på Newsmill, om den dom som gett en bosnisk man skadestånd för att han har förlorat sin ersättning ifrån arbetsförmedlingen efter att ha vägrat att ta en kvinnlig vd för ett företag där han hade möjlighet till praktikplats i hand. Som vanligt så polariseras diskussionen kraftigt, där de flesta hävdar att domen är vansinnig och att DO, som drivit fallet, borde läggas ned, medan några stöder vad de ser som kampen för religionsfrihet. Fallet med en man som vägrar skaka hand med en kvinna verkar uppröra än mer än när en kvinna vägrar skaka hand med män, vilket hände i det debatterade programmet Halal-TV. Bland annat Lena Andersson på DN ser det som utpräglad sexism. I grunden så håller jag med om att det blir konstigt när DO driver frågan om skadestånd på grund av diskriminering till en man som de facto har behandlat människor olika, dvs diskriminerat, då han hälsade på alla utan på kvinnan i sällskapet, vilket hon också uppger kändes obehagligt. Om det skulle ha rört sig om att vägra att skaka hand med en svart man istället för en kvinna, så hade mannens sak knappast tagits upp av DO. Nu finns det som tur är inte särskilt gott om religioner som fortfarande hävdar att hudfärg är en grund för diskriminering (även om det har varit vanligt förekommande i historien) medan kön dessvärre ofta anses vara en legitim grund för diskriminering i trons namn. Och då hamnar man som så ofta i en situation där religionen, och således till synes religionsfriheten, krockar med andra mänskliga rättigheter. Men den konflikten anser jag vara feltolkad, eftersom det är helt uppenbart att man inte får göra vad som helst bara för att det ingår i ens tro. Om en företrädare för en gammalhinduisk dödskult inspirerad av gudinnan Kali hävdade sin rätt att i religionsfrihetens namn utföra människooffer, så skulle nog folk mest skratta åt tokstollen. Religionsfrihet innebär en rätt att tro vad som helt, inte att göra vad som helt, och bör inte kunna användas som en ursäkt för handlingar som annars inte skulle vara acceptabla. Så frågan bör istället vara om det faktum att en man på grund av sina egna anledningar, oasvett om de är kulturella, religiösa, psykologiska eller neurotiska, vägrar att hälsa på en kvinna genom att skaka hand trots att han skakat hand med männen i sällskapet är fog för att dra in dennes ersättning hos arbetsförmedlingen. Det är trots allt inte olagligt att inte ta folk i hand, även om det naturligtvis vore önskvärt att en arbetssökande gjorde en ansträngning för att presentera sig själv i positiv dager för en eventuell arbetsgivare. Här bör nämnas att arbetsförmedlingen har ett särskilt ansvar som statlig myndighet som går längre än det ansvar privata företag har vad gäller att anpassa sin verksamhet efter människors specifika behov och brister. Att sträva efter ökad tolerans i samhället innebär både att det för mig vore önskvärt att alla män och kvinnor kände sig bekväma med att ta människor i hand oavsett kön, och att vi som inte begränsar oss på det sättet bör kunna hantera det faktum att det finns människor som har speciella sedvänjor som vi kanske tycker är lite märkliga på bästa möjliga sätt utan att någon människa i onödan ytterligare begränsas i möjligheten att åtnjuta friheter och rättigheter i vårt samhälle. Det blev en komplicerad mening, men det är också till skillnad ifrån vad många vill påskina en klart komplicerad fråga...

Read more...

Förbud mot burka eller nikab?

Debatten om burkaförbud (termen burka används där för alla ansiktstäckande slöjor) går het i Frankrike. Även om de argument som förs fram för ett förbud i diskussionen är betydligt starkare än de som de två svenska centerpartistiska riksdagsmännen Staffan Danielsson och Lennart Pettersson hade ("det känns märkligt"), så känns ett förbud som fel väg att gå även om tanken är att motverka könsförtryck. För det första, så är religionsfriheten en mänsklig rättighet, och jag har tidigare argumenterat för att så länge en persons religionsutövande inte på något sätt går ut över andras rättigheter, så bör var och en vara fri att handla som han eller hon vill. Det argumentet kan även breddas till att inte bara gälla religion, varje människa har rätt att välja sin egen väg, och sin egen klädsel, och de som hävdar att det är kränkande att möta en person som bär slöja har missförstått rättighetsbegreppet helt och hållet. Vad gäller den helt legitima oron att de kvinnor som bär burka eller nikab faktiskt tvingas till det av sociala och religiösa normer, finns risken att om ansiktstäckande slöjor förbjuds så kanske de inte har möjlighet att alls komma ut i samhället och få möjlighet till att bygga en starkare och mer självständig egen identitet. Detta skulle dessutom kunna försvåra ett succcesivt frigörande ifrån dessa normer. Jag delar förhoppningen att ingen kvinna skall bära ansiktstäckande slöja för att hon känner sig tvingad till det av andras eller egna traditioner, men jag är inte säker på att ett förbud vore bästa sättet att åstadkomma det målet. Däremot är jag ännu mer kluven vad gäller barn. Då jag är mycket kritisk till all form av religiös indoktrinering av barn, och då jag inte anser att barn är mogna nog att själva fatta beslut om att dölja sitt anlete för världen med en burka eller en nikab, så kan jag tänka mig att ett förbud skulle kunna vara ett sätt att hindra att de tvingas till det av sina föräldrar.

Read more...