Att skaka eller att inte skaka (hand)

lördag 13 februari 2010

De senaste dagana har debatten rasat, bland annat på Newsmill, om den dom som gett en bosnisk man skadestånd för att han har förlorat sin ersättning ifrån arbetsförmedlingen efter att ha vägrat att ta en kvinnlig vd för ett företag där han hade möjlighet till praktikplats i hand. Som vanligt så polariseras diskussionen kraftigt, där de flesta hävdar att domen är vansinnig och att DO, som drivit fallet, borde läggas ned, medan några stöder vad de ser som kampen för religionsfrihet. Fallet med en man som vägrar skaka hand med en kvinna verkar uppröra än mer än när en kvinna vägrar skaka hand med män, vilket hände i det debatterade programmet Halal-TV. Bland annat Lena Andersson på DN ser det som utpräglad sexism. I grunden så håller jag med om att det blir konstigt när DO driver frågan om skadestånd på grund av diskriminering till en man som de facto har behandlat människor olika, dvs diskriminerat, då han hälsade på alla utan på kvinnan i sällskapet, vilket hon också uppger kändes obehagligt. Om det skulle ha rört sig om att vägra att skaka hand med en svart man istället för en kvinna, så hade mannens sak knappast tagits upp av DO. Nu finns det som tur är inte särskilt gott om religioner som fortfarande hävdar att hudfärg är en grund för diskriminering (även om det har varit vanligt förekommande i historien) medan kön dessvärre ofta anses vara en legitim grund för diskriminering i trons namn. Och då hamnar man som så ofta i en situation där religionen, och således till synes religionsfriheten, krockar med andra mänskliga rättigheter. Men den konflikten anser jag vara feltolkad, eftersom det är helt uppenbart att man inte får göra vad som helst bara för att det ingår i ens tro. Om en företrädare för en gammalhinduisk dödskult inspirerad av gudinnan Kali hävdade sin rätt att i religionsfrihetens namn utföra människooffer, så skulle nog folk mest skratta åt tokstollen. Religionsfrihet innebär en rätt att tro vad som helt, inte att göra vad som helt, och bör inte kunna användas som en ursäkt för handlingar som annars inte skulle vara acceptabla. Så frågan bör istället vara om det faktum att en man på grund av sina egna anledningar, oasvett om de är kulturella, religiösa, psykologiska eller neurotiska, vägrar att hälsa på en kvinna genom att skaka hand trots att han skakat hand med männen i sällskapet är fog för att dra in dennes ersättning hos arbetsförmedlingen. Det är trots allt inte olagligt att inte ta folk i hand, även om det naturligtvis vore önskvärt att en arbetssökande gjorde en ansträngning för att presentera sig själv i positiv dager för en eventuell arbetsgivare. Här bör nämnas att arbetsförmedlingen har ett särskilt ansvar som statlig myndighet som går längre än det ansvar privata företag har vad gäller att anpassa sin verksamhet efter människors specifika behov och brister. Att sträva efter ökad tolerans i samhället innebär både att det för mig vore önskvärt att alla män och kvinnor kände sig bekväma med att ta människor i hand oavsett kön, och att vi som inte begränsar oss på det sättet bör kunna hantera det faktum att det finns människor som har speciella sedvänjor som vi kanske tycker är lite märkliga på bästa möjliga sätt utan att någon människa i onödan ytterligare begränsas i möjligheten att åtnjuta friheter och rättigheter i vårt samhälle. Det blev en komplicerad mening, men det är också till skillnad ifrån vad många vill påskina en klart komplicerad fråga...

5 kommentarer:

Anonym,  15 februari 2010 14:57  

Varför är det mer rätt att som vi, tycka att man inte skall diskriminera, än som han, att man inte skall skaka hand med kvinnor?
Vi har inte mer rätt än han enligt mig. Men vill han leva här så kanske det är en bra idé att försöka följa de normer som ställs av samhället, eller ta konsekvenserna av att inte göra det.
Sedan anser jag att både AF och DO gör fel i detta fallet. Det är pinsamt kul hur konstigt det kan bli.

Sara,  15 februari 2010 18:12  

Jag håller med om att det är en komplicerad fråga. Vad som även framgår i artikeln (http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6564846.ab) är att mannen förklarade för kvinnan att hans religion förbjöd honom från fysisk kontakt med främmande kvinnor, men han la handen mot bröstet som hälsning vilket ändå är, i alla fall i mina ögon, ett tecken på respekt. Att kvinnan upplevde det som jobbigt kan man visserligen förstå, men hade hon lett och gjort detsamma och sen fortsatt diskussionen hade detta inte behövt bli en stor sak.
I många muslimska länder får en man varken tala med, eller vistas i samma rum som en kvinna som inte tillhör familjen och hade mannen helt ignorerat kvinnan hade jag haft större förståelse för hennes reaktion, men när det handlar om en så enkel sak som en handskakning så ser jag egentligen inte det stora problemet. Så länge man hanterar det som mannen gjorde; förklarar sitt handlande och visar respekt.
Varför ska just handskakningens vara eller inte vara betyda så mycket? Visserligen kan det i dagens Sverige vara svårt att leva utan att skaka hand med halva befolkningen, men det är någonting mannen lär märka så småningom. Kanske ändrar han åsikt, kanske inte, men när det blåses upp i media och görs till en så stor sak, gör sig Sverige en björntjänst i skapandet av minimartyrer.

Martin 16 februari 2010 01:25  

Tack för kommentarerna. Jag håller med om att ett sätt att hälsa inte behöver vara bättre än något annat, men det blir ett problem om en persons religion eller kultur begränsar hur denne kan agera för att möta andra människor. Jag tycker att arbetsförmedlingen gjorde fel som drog in ersättningen för mannen. Jag kan också hålla med om att en vidsynt person inte behöver ta illa upp över att vissa inte vill ta i hand, och att den specifika frågan har blivit oproportionerligt stor, men det finns ändå ett behov av att diskutera religiösa eller kulturella sedvänjor som begränsar människors möjlighet till att samverka med andra, speciellt då det görs skillnader mellan i detta fallet kvinnor och män.

Sara,  18 februari 2010 18:22  

Absolut! Jag kommenterade just detta enskilda fallet, men jag håller med dig om att det är viktigt att våga diskutera alla typer av religiösa och kulturella sedvänjor som kan ge upphov till våld eller diskriminering.
Tack för en superbra blogg ;)

Martin 18 februari 2010 22:39  

Tack så mycket själv Sara :)

Skicka en kommentar