Någon annans ansvar?

61 av de 72 personer, varav två spädbarn, ombord på en båt med flyktingar på väg till den italienska ön Lampedusa dog av svält trots att ett antal länder och myndigheter på olika sätt fått vetskap om nödsituationen. När båten fick problem med motorn så informerades italienska myndigheter via en flyktingorganisation som blivit uppringda av båtflyktingarna, men italienarna nöjde sig med att informera Malta i vars övervakningszon skeppet var på väg in. Det framgår inte vad Malta gjorde. En militärhelikopter, fortfarande oklart av vilken nationalitet, firade ned mat och dryck till båten och lovade att de skulle bli undsatta, men ingen kom. Ett troligtvis franskt hangarfartyg skall ha upptäckt båten, men fortfarande kom ingen hjälp. När skeppet till slut spolades iland igen i Libyen så hade människorna ombord redan dött en efter en tills det bara var en handfull överlevare kvar.

Båtflyktingarnas öde är naturligtvis en skandal, men det lär krävas en noggrann utredning för att klargöra alla fel som begicks på vägen fram emot det katastrofala slutresultatet. Ansvaret kommer troligtvis att vila tungt på många, allt ifrån de flyktingsmugglare som skickade ut människorna på den osäkra båtfärden till de myndighetspersoner som fått vetskap om situationen men inte gjort tillräckligt för att hjälpa de nödställda. Jag är inte så cynisk att jag tror att varken italienare, malteser, fransmän eller andra medvetet lämnat flyktingarna att dö. Min känsla är att många befattningshavare helt enkelt tänkt att flyktingarna är någon annans problem, någon annans ansvar. Och den sortens tänkande kan vara ödesdigert.

Read more...

Förvarstagna i arrester

Det har nu gått ett par dagar sedan polismästaren i Göteborg, Lars Klevensparr, sa att han övervägde att polisanmäla sig själv på grund av det inhumana med att placera psykiskt instabila människor som tagits i förvar enligt utlänningslagen i häktes- och arrestceller. Klevensparrs välkomna utspel ledde tydligen till att Kriminalvården plötsligt insåg att det var möjligt att istället placera de förvarstagna på Skogomeanstalten, där miljön är betydlig humanare.

Jag vet hur arrestceller ser ut. De är små, kala och klaustrofobiska. Även förhärdade brottslingar tycker att det är jobbigt att sitta i arresten, den bryter ned folk. Även häktet, som har en aningen trevligare miljö, är tärande, speciellt för dem som blir sittande länge. Man får ofta intrycket av att många yrkeskriminella är mer rädda för arrest- och häktescellerna än för de korta straff som de i bästa fall döms till. För personer som mår psykiskt dåligt från början är dessa celler ett helvete, en mardröm. Jag har sett hur misstänkta kvinnomisshandlare eller rånare närmast krackelerat då de sätts in i arrestcellen. Men där blir de i alla fall max ett par dagar...

I dessa små, hemska celler sätter man alltså även förvarstagna flyktingar i väntan på utvisning om de mår så pass psykiskt dåligt att det inte anses säkert att ha dem i Migrationsverkets vanliga förvar. Det är helt sinnesjukt, fullständigt vidrigt! Inte nog med att det rör sig om människor som inte har begått något brott, de är också exceptionellt sköra och ömtåliga, och dem stoppar man i miljöer som bryter ned hårda förbrytare! Jag var med om att flytta en misstänkt rånare ifrån arresten till psykakuten för att han bedömdes vara suicidal. Det är bra, men suicidala flyktingar i väntan på utvisning blir i stället instoppade i arrestceller!

Uppenbarligen verkar situationen ha förbättrats i Göteborg, och det tack vare polismästarens mediala utspel. Det är bra att han agerade, och det borde varje ansvarig tjänsteman som ser mänskliga rättigheter kränkas så flagrant i Sverige göra. Men det borde självklart inte vara nödvändigt. Det borde finnas direktiv som tydliggör att förvarstagna som inte kan hanteras på förvaren för att de mår dåligt skall omhändertas i humana miljöer. Anstalter, som nu i Göteborg, är ett steg i rätt riktning, men även inom den slutna psykiatrin borde det finnas möjligheter till att både förvara och vårda. Hur som helst, för att lösa detta nationella problem en gång för alla så krävs det att om inte Regeringen, så i alla fall Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvården går ut med nationella direktiv som säkerställer att inga fler förvarstagna flyktingar någonsin placeras i häktes- eller arrestceller, någonstans i landet. Det skall inte vara den förvarstagnes problem om inga andra lösningar finns, då får han helt enkelt släppas fri igen!

Read more...

Om att fly till Sverige

Det finns många anledningar att vara stolt över Sverige. Vi har en relativt väl fungerande välfärdsstat, med fri utbildning och i princip fri sjukvård (även om den ofta kan vara svårtillgänglig). Vi har ett sekulariserat samhälle som till stor del har frigjort sig ifrån gamla kulturella och religiösa dogmatiska normer om hur vi skall behandla varandra, och ersatt dem med modernare synsätt som rimmar bättre med internationella idéer om mänskliga rättigheter. Vi är noga med att ingen medborgares rättigheter får kränkas av staten, och vi lägger mycket kraft på att värna även misstänkas rättigheter genom lagstiftning och rättshjälp. Det finns dock en grupp i samhället som inte verkar innefattas av de omfattande skyddssystem som vi har byggt upp, nämligen de människor som tagit sig hit men som inte anses ha rätt till uppehållstillstånd. Det handlar alltså om människor som försöker lämna ett många gånger mycket svårt liv i hemlandet för att söka sig en bättre framtid någon annanstans. De har inte begått några brott, utan är snarare offer för svåra omständigheter och besvärliga livsöden.

Visst är det så att de som riskerar förföljelse eller kommer ifrån ett land i vilket det råder krig skall få uppehållstillstånd som flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt enligt svensk lag, men det rapporteras ändå ofta om människor som för en lekman uppenbarligen har asylskäl men som ändå visas ut. Det kan handla om kvinnor som riskerar förföljelse av släktingar i sammanhang med hederskultur, det kan handla om homosexuella som får höra att det är säkert för dem att återvända bara de inte visar sin läggning, eller om politiska flyktingar som inte anses ha haft stöd för sina berättelser. För mig känns det alltid fel att med tvång utvisa en person som inte har gjort sig skyldig till något brott, oavsett om denne har skyddsskäl eller ej, men det känns naturligtvis mycket värre i de fall där personen som skickas tillbaka till sitt hemland riskerar att utsättas för både förföljelse och andra umbäranden.

Själv anser jag alltså, som jag skrivit tidigare, att vi borde släppa in alla som kommer hit, men jag är fullt medveten om att den uppfattningen inte delas av särskilt många, och jag kan också konstatera att inte heller FN anser det vara en mänsklig rättighet att få resa som man vill och bosätta sig var man vill. Jag tvingas därför acceptera att vi har ett system för att avgöra vilka som får stanna och vilka som skickas tillbaka, samt processer för att hantera de människor som ansöker om uppehållstillstånd samt för att verkställa de utvisningsbeslut som fattas. Vad gäller migrationsverkets och migrationsdomstolarnas hantering av ansökningar om uppehållstillstånd, så verkar det fortfarande finnas en stor förbättringspotential i den juridiska beslutsprocessen, även om den sannolikt har blivit bättre sedan domstolarna instiftades. Men vad gäller processen för att hantera de människor som ansöker om uppehållstillstånd, och speciellt då de som inte får stanna, så är den under all kritik. Jag skriver ett separat inlägg om detta.

Read more...

Straffbart att hjälpa flyktingar i Frankrike

Jag hörde precis på reprisen av P1s Radiokorrespondenterna, som bland annat innehöll Alice Petréns reportage ifrån Calais i Frankrike. Petrén berättade att människor som hjälpt de papperslösa flyktingarna kan ställas inför rätta och straffas, bland annat drivs det en process mot en man som har hjälpt till med att fylla på krediten på en afghansk flyktings mobil. Liknande lagar finns även i Italien, och kan mycket väl finnas i fler europeiska länder som jag inte känner till.

Detta är så vansinnigt att man blir helt mållös. Det är så absurt att det är svårt att med argument förklara vad som är fel med tankesättet, lite som om man skulle förklara varför det är fel att mörda eller våldta oskyldiga. Kan konsekvensen bli att italienska fiskare som hjälper drunknande båtflyktingar eller franska läkare som behandlar sjukdomar i flyktinglägren i Calais kan åtalas? Eller får man hjälpa om det är frågan om liv och död, men straffas så fort den akuta livsfaran är över?

Varför pressas inte de aktuella länderna av EU-Kommissionen eller av de andra medlemsstaterna att ändra de sjuka reglerna? Och om den politiska viljan saknas, så borde en anmälan till Europarådet eller EG-domstolen som är ansvarig för att upprätthålla den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna rimligtvis leda till åtgärder och en rättsprocess?

Man kan inte låta bli att ställa sig frågan om en sådan lagstiftning vore opinionsmässigt möjlig om de flesta papperslösa vore vita europeiska flyktingar ifrån andra sidan den nu nedrivna järnridån, och inte afrikaner och centralasiater. Rasism visar sig mycket oftare indirekt, genom lagar och regler som i sig inte gör skillnad på folk och folk, men som helt och hållet drabbar vissa grupper som ofta har sitt ursprung utanför Europa...

Europa skall vara ett föredöme i världen. Det är illa nog att t.ex. romer behandlas rasistiskt i östeuropeiska länder, de rikare västeuropeiska statena som dessutom har besparats förtrycket under kommunismen och således har äldre fungerande demokratier måste helt enkelt hålla en högre standard än så här, allt annat är rent skamligt.

Read more...