Om Kongo, Rwanda, och behovet av militär styrka

Epidemiologer har räknat ut att det har dött 5,4 miljoner människor i de krig som har rasat kring östra delarna av det land som nu heter Demokratiska Republiken Kongo. Våldsamheterna, som började med folkmordet i Rwanda 1993-1994 har sedan fortsatt med förödande konsekvenser för civilbefolkningen. Folkmord och etniska rensningar, ofattbart grymma massvåldtäkter där offren utsätts för fruktansvärd tortyr som måste vara det närmaste ren ondska som går att finna i den här världen, och detta under flera decennier och utan att omvärlden har gjort särskilt mycket för att stoppa eller förhindra vidrigheterna. Tvärtom, mitt under brinnande folkmord i Rwanda, så fick den kanadensiske FN-generalen ordern att inte ingripa! Än idag behöver tusen och åter tusentals bybor, främst kvinnor och barn, aktivt skydd för att inte riskera att någon rebellgrupp en dag vandrar in i byn, dödar alla män, pojkar och de barn som är för små för att kunna våldta, och sedan utsätter de som är kvar för grymheter som på många sätt är värre än döden.

Jag kan inte tänka mig bättre exempel än Rwanda och Kongo för att världen behöver ha en effektiv kapacitet, inte bara för fredsbevarande insatser, utan även för att slå till militärt för att stoppa folkmord och brott mot mänskligheten. Och det kräver även att stater som Sverige har en försvarsmakt med kapacitet att delta, och om man inte skall vara beroende av import, även en försvarsindustri som kan förse försvarsmakten med materiel. Tyvärr har dock FN visat sig för fegt, ineffektivt och byråkratiskt för att vara till någon större nytta under akuta lägen. Det bästa vore om man kunde skapa en slimmad, effektivare och modigare organisation som såg först till de hjälpbehövande människorna och inte till världspolitik, ekonomi, och resurser. Men så länge det inte finns så är alla nationella initiativ som räddar liv välkomna. Det är ointressant om Vietnam hade juridiskt stöd för att invadera Kambodja och stoppa de Röda Khmerernas folkmord, det var ändå befogat. Samma resonemang kan antagligen appliceras på när USA till slut fick stopp på de etniska rensningarna i det gamla Jugoslavien. Och idag behövs det fortfarande hjälp i östra Kongo. Visst måste man till viss mån vara pragmatisk och säkerställa att en insats gör mer nytta en skada, men att värna den nationella suveräniteten är inte värt ett skit jämfört med att rädda människoliv!

Read more...

Halvsekelsjubileum av sydafrikansk massaker

Idag är det exakt 50 år sedan sydafrikansk polis sköt ihjäl 69 män, kvinnor och barn, och sårade ytterligare 180 vid en demonstration. Enligt DN så var detta "början till slutet på apartheid". Det folkliga protesterna tillsammans med fördömandet ifrån stora delar av världen (dock inte USA, där republikaner som Dick Cheney, världsmästare i skenhelighet, var vänner till apartheidregimen) ledde till slut till att landets rasistiska lagar och styrelseskick föll. Dagens Sydafrika har mängder av problem att brottas med, kampen mot AIDS (och kopplingar till jämställdhetsfrågor), fattigdom, brottslighet och korruption är bara några av de frågor som landet har att hantera. Men det är i alla fall ett land där det numera finns någon sorts likhet inför lagen, och idag så nöjer jag mig med att glädjas åt det och att hedra offren för massakern i Sharpeville.

Read more...

Nytt blodbad i Nigeria

Ett nytt fruktansvärt massmord har utförts i regionen kring staden Jos i Nigeria, där gränsen mellan den muslimska och den kristna delen av landet går. Enligt uppgifter så skall de muslimska herdarna misstänkt att boskap skall ha stulits av de bofasta kristna bönderna. De svarade med att nattetid storma byar i området och mörda alla, män, kvinnor och barn, som de fick tag på. Jag är medveten om att det finns religiösa och etniska spänningar i området, och att fattigdom och social utsatthet är stor. Men jag kan ändå inte förstå vad som gör att hundratals män, för jag gissar att de som utförde dåden var män, får för sig att urskiljningslöst ge sig på och mörda andra människor, även kvinnor, gamla, och barn. Något måste vara oåterkalleligt fel med människor som är kapabla till den sortens handlingar. Tankarna går till folkmordets Rwanda, till Darfur, till östra Kongo. Jag hoppas innerligt att den svaga nigerianska staten lyckas spåra upp så många av våldsverkarna som möjligt och spärrar in dom för gott så att de aldrig mer kan mörda igen. All heder åt lyckade försoningsprocesser, men om man menar allvar med att offrens rättigheter skall respekteras, så är det mycket tveksamt om Rwandas metod med Gatchacha-domstolar och utbredd straffrihet för många förutom de högst ansvariga fungerar. Offer berättar om hur de dagligen tvingas möta män som mördat deras familjer och våldtagit dem, och hur dessa män, medvetna om vad de gjort, ler åt dem... Nej, för brottsoffrens skull, och för de svaga och utsattas skull, så borde män som visat att de är kapabla till vilka grymheter som helst hållas inspärrade på livstid, även om det låter hårt.

Read more...