Tankar om integritet och integritetskränkningar

Följande krönika skrevs på uppdrag av och publicerades i miljöpartiets medlemstidning "Grönt" och återfinns på sidan 25 av det senaste numret:

Vi får larm om personrån, och på plats möter offrets far upp. Flera gärningsmän har trängt sig in i sonens lägenhet och där rånat honom. När rånarna lämnat lägenheten ringde det chockade offret – en ung man med funktionsnedsättning – till fadern som i sin tur kontaktade polisen. Det blev snabbt tydligt att chanserna att hitta rånarna var i stort sett obefintliga. De var redan försvunna när larmet nådde oss på polisen. Det är ofta fallet vid rån att gärningsmännen är försvunna när polisen når fram och därmed står och faller utredningen normalt med vad som finns registrerat i anslutning till brottsplatsen. I just det här fallet fanns det kameror vid ytterdörren till fastigheten. Utan dessa kameror skulle rånet ha varit i princip omöjligt att utreda. När vi kommer in till polisstationen och avrapporterar brottet så får vi höra att det finns myndighetsbeslut på att kamerorna i huset ska plockas bort då de anses vara integritetskränkande.

Att ha integritet betyder för mig att kunna vara sann mot sina värderingar, att få ha sin värdighet intakt. Jag blev aktiv i Miljöpartiet för att det är viktigt för mig att vara med och arbeta för ett bättre samhälle. Av samma anledning bytte jag karriär från ett jobb som ingenjör till att bli polis. Att jag genom mitt arbete kan hjälpa människor i utsatta situationer och skydda samhället från personer som begår brott, är för mig att värna både min egen och andras integritet.

Jag ser dagligen vad jag uppfattar som grova kränkningar av människors värdighet då jag jobbar. För mig blir det därför naturligt att se brottsoffer och andra utsatta människor perspektiv då jag tänker på integritetskränkningar. När hantering av data diskuteras så ser jag främst den nytta polisen har av att ha tillgång till information för att utreda och förebygga brott. Vad gäller kameraövervakning, så bekymras jag mer över den kränkning rånarnas offer utsätts för, än av att det exempelvis är kränkande för dem som kliver in eller ut genom en ytterdörr att fastna på bild. Filerna raderas ju dessutom automatiskt efter några dagar om de inte begärs ut på grund av att de behövs för att klara upp ett integritetskränkande brott.

Som polis så ser jag många exempel på hur våra högt ställda krav på integritetsskydd försvårar arbetet för att skydda människor ifrån kriminalitet. Samtidigt verkar integritetsskäl i andra sammanhang väga så lätt. Till exempel kan du eller jag bli registrerade hos kronofogden för en anmärkning som kan bero på en bluff-faktura. Det kan få stora konsekvenser. Det kan göra att vi inte kan köpa en bostad eller till och med vara ett hinder för den som vill bli svensk medborgare. Eller titta på jakten på fildelare. Vad hände egentligen där med integritetsskyddet? 

Read more...

Massfilmning av män ok?

Efter att en kvinna blivit utsatt för en gruppvåldtäkt ombord på färjan "Silja Festival", så valde polisen att filma alla män som varit ombord på båten då de gick av i hamnen i Värtahamnen i Stockholm. Det förefaller för mig som en utmärkt utredningsåtgärd, då kvinnan sedan kommer att ha möjlighet att identifera gärningsmännen ifrån filmen. Några av passagerarna, och säkerligen ett antal "integritetsvurmande" bloggare och piratpartister kommer säkert att hävda att filmningen var ett övergrepp mot de manliga passagerarna, då de ju inte var misstänkta för något brott. De mer rabiata hävdar även att det skulle röra sig om diskriminering av män, vilket bara blir patetiskt. För mig är det självklart att det är mer än väl motiverat att vidta en sådan åtgärd för att kunna utreda ett så pass integritetskränkande brott som en våldtäkt. Dessutom har jag svårt att se vad problemet med att filmas när man lämnar färjan kan vara, även om man nu åkte i hemlighet och under falskt namn så riskerar man ju inte att bilderna används till något om man nu inte blir identifierad av den våldtagna kvinnan...

Read more...

Tryggheten i skolan viktigare än överdriven integritetsvurm

Datainspektionen skall under hösten granska användandet av övervakningskameror på arbetsplatser i skolor och i flerfamiljshus för att se om behovet av personlig integritet kränks. I en tidigare inspektion för två år sedan har datainspektionen gett samtliga skolor underkänt.

Den personliga integriteten har fått betydligt större utrymme i den offentliga debatten under de senaste åren, med diskussioner om FRA och IPRED lagarna samt piratpartiets inträde på den politiska arenan. Jag anser mig själv vara en person med ett stort behov av en värnad, privat sfär, och jag skulle absolut inte vilja att någon myndighetsperson exempelvis skulle kunna kontrollera vilka hemsidor jag besöker på nätet. Men för mig är det stor skillnad mellan privata rum och offentliga rum. Om jag surfar på datorn hemma eller läser mina mail, så är det privat. Om jag går omkring i min lägenhet, eller om jag besöker en toalett någonstans, så räknar jag med att jag kan bete mig hur jag vill eller visa vad jag vill utan risk för att bli sedd (förutsatt att dörrar, persienner mm är tillslutna). Men om jag går omkring i en korridor i en skola så befinner jag mig i en öppen miljö, där vem som helst när som helst kan komma gående. Där har jag svårt att se vad en eventuell övervakningskamera skulle hindra mig ifrån att göra som jag annars bekvämt kunde ha gjort. Detsamma gäller i andra offentliga rum, som t.ex. på tunnelbanan, där det tack och lov redan finns gott om övervakningskameror.

Som polis så vet jag att övervakningskameror är enormt viktiga i både det brottsutredande och det brottsförebyggande arbetet. Jag vet också att speciellt skolan är en miljö där det förekommer mycket aktiviteter som behöver stävjas och bekämpas, allt ifrån skadegörelse och stöld, till mobbning, sexuella trakasserier och regelrätta misshandlar. Anledningen till att så många rektorer och skolledningar vill sätta upp övervakningskameror är knappast för att de bara vill försöka spara ned på personal, utan att det faktiskt gör skolan till en tryggare och säkrare miljö. De som drabbas av bristen på övervakning är delvis samhället och skattebetalarna som får ta kostnader av att ännu en skola har blivit vandaliserad eller i värsta fall nedbränd, men främst de elever som utsätts för olika sorters övergrepp och förtryck. De som förlorar på övervakning är de som gör saker som de inte vill att någon skall kunna dokumentera, mobbare, tjuvar och vandaler.

Det finns naturligtvis ingen motsättning mellan fler övervakningskameror och ett målmedvetet arbete för att öka trygghet och t.ex. bekämpa mobbning med hjälp av mer och bättre utbildad personal, tydligare riktlinjer och lägre tolerans mot kränkande aktiviteter. Tvärtom, de pengar man sparar på att inte behöva laga och köpa nytt efter att det förstörts och stulits kan läggas på liknande sociala insatser istället.

Read more...