Dålig lagföring efter sexhandel med 14-åring

Domarna har kommit i det uppmärksammade fallet där en 14-årig flicka med lindrig utvecklingsstörning såldes till ett stort antal män av två flickor (17 och 19 år) och en pojke (20 år). För det första kan man konstatera att straffen som vanligt har satts mycket lågt. Pojken friades, och jag vet för lite om fallet för att kommentera det, men de både flickorna dömdes endast för grovt koppleri (17-åringen) respektive koppleri (19-åringen) till knappt 200 timmars samhällstjänst vardera. Koppleribrottet handlar om att medverka till att någon av fri vilja säljer sex. Vad flickorna har gjort är att de har medverkat till ett stort antal fall av våldtäkt mot barn, då flickan är under 15 år. Att hon dessutom har en lindrig utvecklingsstörning gör knappast brotten lindrigare. Jag har därför svårt att se varför de inte fällts för anstiftan, eller åtminstone medhjälp, till våldtäkt mot barn. Det finns fall när brottet våldtäkt mot barn kan tyckas ytterst tveksamt, t.ex. då en 15-årig kille har frivilligt sex med sin 14-åriga flickvän, men själva anledningen till att brottet är definierat som det är, d.v.s. utan några krav på tvång, är väl just för att man skall kunna använda det i fall som detta, då en mycket utsatt och sårbar flicka utnyttjas hänsynslöst? Dessutom är t.ex. straffet för grovt koppleri i sig väldigt lågt, och det torde bland annat bero på den berömda straffrabatten för unga lagöverträdare. Den behöver om inte skrotas så minskas och modifieras kraftigt.

För övrigt kan man notera att inga av sexköparna har blivit lagförda. Och då rör det sig alltså inte om det lindriga brottet köp av sexuell tjänst, utan det betydligt mycket grövre brottet våldtäkt mot barn. Det kan bero på att spaningsläget var för dåligt, det kanske var närmast omöjligt att spåra upp dessa män. Men det finns också en brist i lagstiftningen, för även om man hade spårat upp en sexköpare, så hade det räckt för denne att visa att han inte förstått att flickan var under 15 och uppfattade hennes säljande som frivilligt, så hade han bara kunnat fällas för köp av sexuell tjänst. Det behövs ett brott som siktar in sig på köp av sexuella tjänster av personer som befinner sig i särskilt utsatta situationer, t.ex. offer för människohandel, där det skall räcka med ett oaktsamhetsrekvisit. Om någon köper sex av en person som har blivit satt i en utsatt situation där hennes fria vilja är satt ur spel, så borde man i den mån man inte kan visa uppsåt för våldtäkt kunna falla tillbaka på ett oaktsamhetsbrott där man bara behöver visa att köparen borde ha kunnat ana att omständigheterna gjorde sexsäljandet ofrivilligt, och då döma väldigt mycket hårdare än för köp av sexuell tjänst. Juridikbloggaren Mårten Schultz skrev en utmärkt artikel i ämnet på Newsmill..

Kontentan av rättsväsendets insatser efter att 14-åringen sålts, och köpts, på ett sätt som troligtvis har förorsakat henne stort lidande och svårbearbetade trauman är alltså dessvärre en blandning av lite samhällstjänst och stor straffrihet...