Datalagringsdirektivet och integriteten

lördag 20 november 2010

Jag förstår faktiskt inte upprördheten angående datalagringsdirektivet. Visst, det kan bero på att jag har missförstått något, att jag inte har hela bilden klar för mig, men det kan också bero på att jag har en annan syn på "integritet" än vad många av datalagringsdirektivets kritiker har.

Jag vill naturligtvis inte heller bli "övervakad", men vad innebär egentligen direktivet i form av övervakning av människors privatliv. Om jag har förstått det hela rätt, så innebär direktivet att man tvingar operatörer att spara trafikdata, dvs vem som har kontaktat vem, och när. Informationen kan sedan begäras ut av polisen om det föreligger misstanke om grova brott. Denna information sparar redan en del operatörer, så det är dessutom inget nytt som operatörerna tvingas göra. Och utan datalagringsdirektivet är man som t.ex. mordutredare beroende av att den misstänkte har ett telefonkort hos rätt operatör, annars försvåras utredningen kraftigt. Detta har jag själv varit med om då jag jobbade på en enhet som utredde grova brott. Dessutom har den olyckliga ipred-lagstiftningen som Sverige snällt anammat på begäran av USA gjort att operatörerna försöker göra sig av med data i allt snabbare takt.

Avvägningen rör sig alltså om de integritetskränkningar som man med laglig rätt gör gentemot misstänkta för att kunna bibehålla ett samhälle där brott lagförs och trygghet uppehålls i jämförelse med de kränkningar de innebär för en misstänkt att få rättigheter inskränkta. Hur kan det då bli en värre kränkning att som misstänkt få trafikdata kontrollerat av polisen än att t.ex. bli gripen, visiterad, satt i arrester och häkten, och få husrannsakan utförd i sin lägenhet? Dessa är alla tvångsmedel som polisen har en oomstridd rätt att använda mot misstänkta och som dessutom är tillgängliga för mindre grova brott än vad som krävs för att få ut trafikdata som sparats med hjälp av datalagringsdirektivet...

Att värna integriteten borde också innebära att värna brottsoffers och andra utsatta människors rätt till trygghet och upprättelse, och då krävs det att polisen får använda integritetskränkande tvångsmedel mot misstänkta. Varför är det så mycket svårare att förstå vad gäller kontroll av trafikdata än vad gäller mer ingripande och direkta åtgärder som att spärra in en människa?

4 kommentarer:

LL,  22 november 2010 14:17  

Du brukar göra betydligt bättre analyser än såhär.
Jämförelsen med husrannsakan haltar då sådan bara genomförs vid misstanke, detta är mer som att ålägga hyresvärden att regelbundet göra en översiktlig husrannsakan för att kunna lämna ut uppgifterna vid beslut av domstol.
Husrannsakan m.m. kan inte heller spåra ur så lätt som användning av trafikdata, det är svårt att tänka sig massiv användning av hemlig husrannsakan medan det är lätt att tänka sig att data missbrukas i hemlighet.

Man behöver inte ha någon fantasi för att se hur det kan ske ändamålsglidning och utökningar, förslagen finns redan.

I Sverige finns det ett förslag på regeringsnivå om att uppgifterna skall kunna användas vid alla brott även de som enbart ger böter.

EU-parlamentet har röstat för ett förslag att även alla sökningar i sökmotorer skall sparas.

I utredningen SOU 2007:76 på sid 162 framgår att datalagringen troligen kommer att utökas till webb-surfning, chattar och FTP. Detta skulle göra det nödvändigt att spara alla IP-adresser man kommunicerar med vilket avslöjar vilka webbplatser man läser. Det skulle också att innebära att alla som driver en webbsida m.m. blir skyldiga att lagra data och vara beredd att kunna lämna ut den dygnet runt.

Vad som skall lagras bestäms inte i lagen utan av regeringen och myndigheter.

Staten har via datainspektionen obegränsad rätt att ta del av uppgifterna utan domstolsbeslut.

Hur skall man kunna lita på att uppgifterna hanteras rätt hos operatörerna när man inte ens kan lita på att SÄPO raderar avlysningsmaterial i enlighet med gällande regler. Risken att Svenska eller utländska myndigheter missbrukar materialet är överhängande. (Tänk på SÄPOS och IB:s olagliga åsiktsregistrering) Att informationen får lagras i andra länder, även icke EU-länder ökar risken att utländska myndigheter (NSA, MI6, MOSAD, FSB, MSS (Kina) m.fl.) kommer åt informationen.

Risken är också uppenbar att vissa icke EU-baserade tjänster och peer to peer tjänster m.m. förbjuds då de inte kan övervakas eller att kryptering förbjuds och operatörerna åläggs att analysera alla paket för att lagra uppgifterna.

Kränkningen mot den som är misstänkt för grova brott som mord m.m. när du och dina kolleger får ut en begränsad mängd uppgifter om dennes kommunikation är naturligtvis väl motiverad. Men att inte se att det finns skäll till varför detta är mer kontroversiellt än husrannsakan är svårt att förstå.

Martin 23 november 2010 15:51  

Tack för feedbacken. Tja, det är möjligt att detta inte var min skarpaste analys, men jag skall i alla fall försöka försvara den...

Det mitt svar handlar om är datalagringsdirektivet som det, enligt min vetskap, ser ut idag, och då rör det lagring av trafikdata, inget annat. Dessutom är det så vitt jag vet bara rättsvårdande myndigheter som kan begära ut data vid misstanke om grova brott. Utan den misstanken är det ingen som överhuvudtaget ser eller kontrollerar datat. Därför tycker jag att din jämförelse med att hyresvärden kollar lägenheten haltar.

Jag vill absolut inte att någon skall kunna kontrollera hur jag surfar eller chattar, och det var inte det mitt svar handlade om heller. Sen återkommer jag till att det är en skillnad på vad man gör mot någon som är misstänkt för grova brott och mot allmänheten.

Vad gäller olika former av ändamålsglidningar så känner jag att de i så fall får diskuteras när de kommer upp, annars går det nästan inte att göra någonting.

Men visst handlar det till stor del om förtroende. Om man tror att staten kommer att missbruka all information som finns tillgänglig, så vill man gärna att allt raderas direkt...

Sen är de självklart så att man aldrig har någon kontroll över de spår man lämnar efter sig på nätet och i cyberrymden. Om någon operatör vill, så kan de diskret spara och sälja all den information som du vill skydda. Eller så kan de utländska myndigheter som du nämnde själva hacka sig in och läsa av informationen direkt. NSA och deras ryska, kinesiska, iranska, israeliska, m.fl. motsvarigheter bryr sig knappast om svensk lag...

Sammanfattningsvis så ja, jag ger dig rätt i att frågan är mer kontroversiell helt enkelt för att kontrollen på den data som sparas är enormt mycket svårare.

Sigrid,  18 september 2012 21:44  

Hm,jag håller inte alls med dig Martin. Jag antar du som polis tydligare kan se hur datalagringsdierktivet skulle underlätta arbetet än vad jag gör som inte alls har samma erfarenhet. Om jag hade blivit utsatt för brott hade jag med all sannolikhet varit tacksam för den övervakning som fällde förövarna. Det som gör att jag motsätter mig datalagringsdirektivet och andra, som jag ser det integritetskränkande lagar, är att jag inte känner mig trygg med det. Inte för att jag gör något olagligt utan för att jag inte vet hur det hela utvecklar sig, det verkar komma nya övervakningslagar hela tiden. Argumentet är alltid att det ska motverka brottsligheten men det som lagarna ska "skydda" verkar inte sällan vara storföretags finanser. Fildelning exempelvis är det film- och skivbolag som förlorar mest pengar på. Medicinpatent är det läkemedelsföretagen som tjänar pengar på så det är inte konstigt att de stödjer ACTA. Sedan låter det mycket bättre att säga att det är för att värna om artisterna själva som inte får något betalt för sin musik om folk fildelar. I vissa fall kan det säkert också vara så, men är man låtskrivare innebär också fildelningen många fördelar då man lättare kan nå ut med sin musik utan att vänta på att bli "upptäckt" och få skivkontrakt. När det gäller patenten tror jag det är lite samma sak, man säger att det är för att hjälpa uppfinnarjocke som står i sin verkstad och gör en fantastisk innovation när det i sjäva verket inte fungerar så i verkligheten. Ett patent är så dyrt att registrera att knappast någon privatperson har råd med det. Jag tycker det är sjukt att så mycket resurser ska gå åt till att jaga fildelare när det finns så mycket värre brott, om övervakningslagarna verkligen var för att förhindra/klara upp allarliga brott och ge offret upprättelse så skulle man väl ge mer resurser till att klara upp de grövsta brotten och inte på att jaga fildelare?
Nu vet jag att jag kanske kommit från ämnet, det var ju datalagringsdirektivet du skrev om men eftersom jag läste något annat inlägg om att du inte förstod människor som blev upprörda av övervakningslagarna tänkte jag försöka förklara hur jag tänkte om det.
Jag tycker helt enkelt övervakningslagarna är otäcka. Vi tar för givet att Sverige alltid kommer att vara ett demokratisk land vilket inte alls är självklart. I en diktatur skulle övervakningslagar lätt kunna få förödande konsekvenser. Nu kanske det är lite väl drastikt och långsökt men det känns ändå otäckt att utvecklingen hela tiden går mot mer övervakning och mindre personlig integritet. Det känns också osäkert eftersom det finns stora ekonimiska intressen bakom lagar som exempelvis ACTA och IPRED.
Sedan kan jag ju bara tänka mig in i situationen hur frustrerande det måste vara för er poliser när ni vet att det skulle underlätta ert arbete! De flesta tycker ju också som du att bara man har "rent mjöl i påsen" så har man inget att oroa sig för men det är inte riktigt så enkelt. Med den inställningen misstänkliggör man ju samtidigt alla som är emot övervakning.

Bra blogg förresten! Jag upptäckte den igår så jag håller på att "läsa ikapp" den nu :)

Martin 7 oktober 2012 23:16  

Tack för dina tankar Sigrid! Jag är precis lika skeptisk som du mot upphovsrättsindustrin, och skulle gärna vilja se en kraftig uppluckring av patenträtten på t.ex. läkemedel. Men jag står fast vis att vi behöver datalagring för brottsbekämpning, och är inte särskilt rädd för att vi när som helst skulle förvandlas till en diktatur. Och om det händer skulle det vara en smal sak för diktatorn att då börja datalagra...

Skicka en kommentar