Tragediernas Haiti

De senaste dagarna har jordbävningskatastrofen i Haiti funnits närvarande överallt, och av självklara skäl dominerat etern. Det västra halvklotets fattigaste land drabbas av en jordbävning som inte bara är kraftig, 7,0 på richterskalan, utan också väldigt ytlig. Kåkstäder, bland annat byggda på sluttningarna kring storstäder som Port-au-Prince, med hög befolkningstäthet ökar utsattheten då jordbävningen slår till, och det fattiga landets gravt undermåliga kapacitet att hantera kriser bidrar till att ytterligare förvärra konsekvenserna. De enda som tjänar på tragedin är de kriminella som kunde fly ifrån ett rasat fängelse. De har nu beväpnat sig och sprider ännu mer död och lidande i ett land som redan förvandlats till ett helvete med avlidna och skadade överallt, och där nu brist på vatten och mat gör situationen desperat även för de som inte skadats. Förutom att konstatera att det är fruktansvärt sorgligt hur de haitier som redan lever i en mardröm orsakad av jordbävningen, dessutom utsätts för än mer lidande av sina medmänniskor då laglösheten breder ut sig, så kan jag inte undgå att fundera över varför det tar sådan tid för hjälpen att nå fram. Jag förstår att det är extremt komplicerat att organisera hjälp till en stat som inte bara utsatts för en katastrof, men som också i praktiken upphört att fungera, men det finns gott om exempel på att om man bara ser till att hjälparbetarna kommer på plats (och har med sig utrustning och förnödenheter), så börjar det självorganisera sig och jobba med att rädda liv där de är. Att reagera blixtsnabbt borde vara en plikt inte bara för hjälporganisationer utan även för ledare. Det är självklart bra att Obama skickar sitt flytande militärsjukhus, men det hade varit bättre om det hade fått order att avgå direkt då katastrofen blivit känd. Haitis lednings bristande kapacitet att be om eller acceptera hjälp, delvis beroende på att nästan inga kommunikationer fungerade i början, borde inte få bli en flaskhals som fördröjer hjälpen i dagar. DN:s rapport kanske inte är uttömmande, men läser man deras redogörelse över vad som hänt, så verkar Kina och Island ha varit först på plats med hjälp, det är inget gott betyg till varken USA eller de latinamerikanska grannarna. Och under tiden så har Sverige och MSB (Myndigheten för Samhällskydd och Beredskap) precis fattat beslut om att skicka två it-tekniker. Först dagen efter, då islänningar och kineser redan räddat liv i något dygn, beslutas om att skicka 20 man till, och planeringen av detta kan börja. Jag tvekar inte på att samtliga svenskar som skickas har gjort och gör ett väldigt viktigt jobb, men jag hade ändå hoppats på mer hjälp snabbare.