Malaysia - om rätten till ett ord

I Malaysia, som traditionellt har varit både mångkulturellt, multireligiöst och tolerant, så har under den sista tiden religiösa och sekteristiska spänningar börjat plåga landet, och dessutom har kränkande sharialagar börjat tillämpas. Det är svårt att säga vad det beror på, många tror att en global trend med radikalisering av de mer ortodoxa muslimska grupperingarna är en bidragande faktor, och det är också möjligt att socioekonomiska, sekteristiska spänningar påverkat, då landets muslimska majoritet generellt sett är betydligt fattigare än tex den kristna minoriteten. En av de utlösande faktorn till att muslimska extremister nu börjat att ta till våld är att en domstol underkänt regeringens tidigare beslut att förbjuda kristna att använda ordet "allah" om sin gud, Malajiskan har inget motsvarande ord, utan kristna likväl som muslimer har använt det arabiska ordet allah för att referera till sin gud i århundraden. Att regeringen i första läget för cirka tre år sedan fattade beslut om att förbjuda användningen av ordet "allah" är både tragiskt och minst sagt anmärkningsvärt. Antagligen hade beslutet att göra med att spela på de redan då begynnande spänningarna för att tjäna röster hos den muslimska majoriteten. Att landets högsta domstol upphävde beslutet är ett sundhetstecken. Att detta sedan lett till oroligheter är något som både de enskilda våldsverkarna, de muslimska ledare som driver sakfrågan, och regeringen som ursprungligen införde förbudet har ansvar för. Det absurda i att försöka förbjuda andra människor att använda ett ord (som de dessutom redan använt i århundraden) visar på konflikten mellan upplevda religiösa rättigheter och reella mänskliga rättigheter. Det har ända sedan "Satansverserna" funnits religiösa strömningar, för tillfället främst inom islam, som vill hävda att det är en mänsklig rättighet att inte få sin religion kränkt eller hädad. Jag tycker visserligen att både Jyllandspostens Muhammedkarikatyrer och Wilks rondellhund var ganska plumpa och onödiga tilltag, men lika självklart som det är att de kan kritiseras, lika självklart är det att de inte bör kunna bestraffas. De aktualiserade debatten om vad som får sägas, och ledde till att muslimska ledare inom ramen för FN igen tryckte på för att ge skyddet åt religionerna företräde över yttrandefriheten. Jag tycker att det är en tragisk utveckling. Alla människor har rätt till religionsfrihet, men det gäller främst rätten att tro och tänka vad man vill om existensiella och religiösa frågor. Visst har man även rätt att praktisera sin religion, men även här gäller Konstapel Bastians lag. Praktiserandet får inte innebära en kränkningar av någon annan människas rättigheter (eller onödigt djurplågeri). Så länge din religiositet är personlig och inte går ut över eller begränsar hur någon annan får leva, så får var och en däremot tro precis vad han eller hon vill. För att föra tillbaka resonemanget till Malaysia, så är det självklart ingen rättighet att begränsa andras användning av ord, medans det är en lika självklar rättighet för dessa andra att används vilka ord de vill i sitt religionsutövande.