Att köra polisbil - fel hur du än gör

Det är komplicerat att köra polisbil, speciellt då det gäller att få tag på fordon som försöker fly. Naturligtvis måste man alltid ta hänsyn till säkerhetsaspekten och själv inte köra snabbare än att man inte riskerar andras eller den egna säkerheten. Men polisen görs dessutom ofta ansvariga för vad den bil eller MC som flyr ifrån oss ställer till med. Jag har full förståelse för att man avbryter förföljanden i miljöer med tät trafik och oskyddade trafikanter, men att det skall vara polisens fel om ett fordon som skall stoppas flyr, och sedan under "biljakten" kraschar på t.ex. en landsväg (vilket impliceras av bl.a. följande JO-beslut) är svårare att förlika sig med.

Det verkar som om JO tycker att det i princip aldrig finns juridiskt stöd för att försöka få stopp på en bil som flyr, då man då bilen drar bara känner till att det rör sig om "trafikbrott". Sen att det faktum att den flyr kan tyda på att det t.ex. kan finnas droger, stöldgods, vapen eller efterlysta personer i bilen (som även kan vara stulen) tas inte hänsyn till, och det får man inte heller reda på om man inte får stopp på den. I JOs värld har dock alla grovt kriminella, rånare, rattfulla, biltjuvar med mer carte blanche att köra ifrån polisen, och de enda som vi kan stoppa är "Svenssons" som gjort någon mindre förseelse... Det finns en välskriven text i Stockholmspolisens fackliga tidning om detta (se s. 17-18).

Dessutom kan ett vårdslöst framfört fordon vara livsfarligt även utan polisens närvaro, vilket t.ex. den tragiska olyckan i Tensta förra året då en ungdomskriminell på motorcykel körde ihjäl ett barn inne i centrum är exempel på. Som det ser ut nu är de boende med rätta besvikna på att inte mer görs för att beivra att ungdomar kör som galningar på gångvägar i området. Men den polis som försöker få stopp på en av marodörerna riskerar att straffas hårt om den jagade skadar sig då han flyr. Och om man mot förmodan får tag på någon så är påföljden dessutom obefintlig, och varken hindrar eller avskräcker. Så vad skall man göra?

Slutligen, om polisen hade följt myndighetens direktiv, nämligen att "trängande fall" (den angelägenhetsgrad som medger att köra mot rött, använda blåljus/sirener, mm) bara får brukas då det råder "fara för liv/hälsa eller omfattande skada på egendom", så hade det i praktiken gjort den närmast omöjligt att följa efter flyende bilar. Det gör man ju för att gripa för/beivra brott, inte för att avvärja skada för liv/hälsa. Det finns dem som argumenterar att en flyende bil i sig innebär en skada för liv/hälsa, men det går inte riktigt ihop men att man tvingar patruller att avbryta just då den förföljde kör allt för fort, då förföljandet ju snarare anses öka risken för skada...

Vill man hårddra hur reglerna faktiskt ser ut ännu mer, så kan man ta exemplet med en polisbil som står för rött, och där ser hur allmänheten pekar efter en överfallsvåldtäktsman som efter fullbordad gärning flyr iväg. Vid tillfället torde det inte föreligga fara för ytterligare skada på liv/hälsa, men däremot ett stort behov av att gripa en gärningsman. Men det finns inte med som kriterium. Så det är bara att vänta tills det blir grönt (vilket förhoppningsvis ingen polis i Sverige skulle ha gjort)...

Slutsatsen är att det enda sättet du som förare av en polisbil kan vara säker på att du inte riskerar att ställas till svars för att ha brutit mot varken lagar eller direktiv, är att göra så lite som möjligt, och det gäller dessvärre inte bara bilkörning. Som tur är finns det även bland poliser ett visst mått av "flexibilitet" då man efter bästa förmåga försöker fullgöra sitt uppdrag...

Se även inlägget på polisbloggen om hur det är att köra utan dubbdäck på vintern.

Read more...

Polisens absurda regler om blåljuskörning

Det ingår i polisyrkets natur att man ibland har bråttom. Om man får ett larm om bråk eller skrik på hjälp ifrån en lägenhet, så kan det hända att det är ett rent falsklarm, ett par grabbar som spelar playstation lite väl engagerat, eller att en granne har misstolkat stojet vid en fest eller fotbollsmatch. Det kan också vara så att det faktiskt bråkas, men att det "bara" är verbala attacker och knuffar, och ingen akut fara för liv eller hälsa. Men det kan också vara så att det ligger någon i den där lägenheten och blöder kraftigt, eller att någon inte kan andas, eller att t.ex. en kvinna eller ett barn just då får ytterligare slag och sparkar som leder till fruktansvärda fysiska och psykiska trauman. Och så länge man inte hur det är, så länge risken finns att det är någon som akut behöver hjälp, då vill man, och skall man, ta sig fram så fort som möjligt för att hjälpa.

Polisen har då blåljus och sirener att använda, och kan köra i vad som kallas "trängande fall". Detta gäller dock inte alla poliser, utan enbart de som har utryckningsförarutbildning, "ryckarkursen". De som inte har den, vilket man kan få vänta på i nästan två år i Stockholm även om man jobbar i yttre tjänst, hänvisas till att köra "brådskande fall", vilket innebär att man får köra för fort och bryta emot trafikregler, men att man inte får använda blåljus och sirener, och inte heller t.ex. köra emot rött ljus. Tanken är att det alltid skall finnas en person i en radiobil som har utbildningen för att få köra blått, men så ser inte verkligheten ut på grund av att det är väldigt många nya poliser som jobbar i yttre tjänst, och fler kommer det att bli.

Resultatet är helt absurt. De som håller sig strikt till de här reglerna och hamnar i en situation när de alltså kan vara akut fara för liv kör alltså fram till rödljus och ställer sig och väntar på ljusomslag, för att sedan, utan sirener och blåljus som varnar för att man är på väg och som gör att medtrafikanter saktar ned och lämnar plats, göra omkörningar i hög hastighet förbi bilister som inte hinner ana att polisbilen kommer. Det är naturligtvis, oavsett vilken utbildning man har, enormt mycket trafiksäkrare att försiktigt köra fram till det röda trafikljuset, där blåljus och sirener gör att alla lämnar plats, och sedan fortsätta att markera sin närvaro så att medtrafikanterna både blir varnade att det kommer en bil i hög hastighet bakifrån, och så att de lämnar plats så att man slipper de farligaste omkörningarna.

Som tur är finns det en lagstiftning om nöd, Brottsbalken 24:4, som gör att man faktiskt helt lagligt får begå brott om det är för att skydda liv och hälsa, och om det inte är oförsvarligt (denna lag gäller naturligtvis inte bara poliser, utan alla). Så om valet står emellan att antingen köra långsammare och riskera att någon hinner dö innan jag kommer fram, eller att köra fort men mycket trafikfarligare utan blåljus, eller att bryta mot lagen (på ett lagligt sätt...) så tycker jag helt klart att det tredje alternativet är att föredra. Men det bästa vore naturligtvis om polismyndigheten tog bort restriktionerna kring blåljuskörning. Det är inte för att en polis kör blått som det blir farligt, det är för att han kör snabbt. Sen borde naturligtvis alla poliser ha med sig utryckningsförarutbildningen innan man avslutar aspiranttjänstgöringen, men om man nu inte klarar det så är det ingen lösning att låtsas att det poliser som saknar den utbildningen inte kommer att kunna ha bråttom...

Read more...