Vill Israel ha fred?

Israel fortsätter att bygga på Västbanken, trots att de är väl medvetna om att ett stopp på de folkrättsvidriga byggena på ockuperad mark har varit ett krav för att palestinierna skall vara beredda att återuppta de fredssamtal som hittills inte gett dem särskilt mycket. Obama gick ut hårt, med tydliga krav på att Israel skulle stoppa byggandet på ockuperad mark, men även han blev totalt ignorerad och närmast förnedrad av Israel, och har varit för vek för lägga någon tyngd bakom sina ord. Detta bevisade tydligare än något annat för Israel att de har i stort sett fria händer att göra vad de vill, USA fortsätter att backa upp dom ändå, EU kommer inte att införa några sanktioner, och resten av världen kan de strunta i. Jag läste en artikel in Newsweek för ett par veckor sedan som spekulerade i att intresset för att göra uppoffringar för att få fred för närvarande är rekordlågt i Israel. Den kontroversiella och folkrättsvidriga muren som till stor del har byggts på ockuperat land och som har skurit av människor ifrån deras land, vänner, försörjning m.m. verkar ha varit en stor framgång vad gäller att stoppa självmordsbombare. Läget är relativt lugnt i Israel, och det gör att viljan till eftergifter är låg. En reell fredsprocess innebär självklart att Israel måste lämna stora delar av de områden som de ockuperat och byggt bosättningar på, och för att det skall ske krävs det en enorm politisk vilja, speciellt då bosättarrörelsen består av många religiösa och politiska fanatiker som är beredda att ta till våld emot sin egen stat om de skulle hotas av förflyttning. Så Israel fortsätter med en politik som gynnar Hamas och som försvagar de som i första hand vill ha en förhandlingslösning (inte så konstigt att Abbas inte ville ställa upp för omval...). Och palestinierna fastnar i en moment 22 situation, tidigare hävdade Israel att det inte kunde bli någon fredsprocess förrän självmordbombningarna hade upphört, nu då de har upphört försvann också stora delar av den israeliska motivationen för att få fred...

Read more...

Mord i Dubai och gästböcker på Irland

DN rapporterar att kommunfullmäktige i den irländska staden Carrickmacross har röstat om att riva ut bladet med den israeliske ambassadörens namnteckning ur den lokala gästboken. Den utlösande faktorn har uppenbarligen varit det faktum att den israeliska underrättelsetjänsten Mossad har använt bl.a. irländska pass då de mördade en Hamasledare i Dubai, vilket debatterats flitigt även i Sverige. Det strider naturligtvis mot både folkrätt och diplomatiskt god sed att missbruka ett annat lands pass för att mörda en politisk motståndare, så på så sätt så är det inte svårt att förstå den upprördhet som tydligen allt emellan utrikesministrar i EU och Australien till kommunfullmäktige i Carrickmacross känner. För mig är det dock lite lustigt att det har blivit ett sådant fokus på just missbruket av passen. Som om den kränkning det innebär att förfalska någons pass, en person som dessutom faktiskt inte riskerar att bli indragen i härvan, skulle kunna jämföras med de konstanta övergrepp som Israel utsätter palestinier på ockuperade Väsbanken eller blockerade Gaza för, för att inte tala om bombkriget för ett år sedan. Jag har faktiskt också svårt att uppröras över mordet, då det riktades emot en person som själv är delaktig i konflikten, och antagligen har gott om blod på sina händer. Israel har ju ofta mördat Hamas-ledare genom att skicka missiler mot bilar eller hus då samtidigt kvinnor och barn har likviderats, för att inte tala om alla oskyldiga som föll offer för bomberna över Gaza. Så även om både mordet i Dubai och missbruket av pass naturligtvis är juridiskt och moraliskt "tveksamt", så känns det som att det borde ha drunknat i alla andra betydligt större brott som begås av den israeliska staten. Men det spektakulära i mordet gjorde det till en mediehändelse, och det faktum att det inte bara var palestinier utan EU-medborgare och australiensare som blev "kränkta" gjorde det till en diplomatisk affär. Det är ju skillnad på folk och folk

Read more...