Asks pudel slutet på historien?

Så har då justitieministern till slut, efter sex dagar, tagit tillbaka uttalandet om skampåle för misstänkta sexköpare. Det är häpnadsväckande att det tog sex dagar för Ask att förstå att man inte kan skippa rättstatens grundprinciper för misstänkta sexköpare, och att hon nu gör en pudel torde snarare bero på press utifrån än på att hon själv insåg det absurda i sitt uttalande. Historien diskuterades på ett mycket upplysande sätt av SvDs Sanna Rayman och Thomas Bodström i Studio Ett, och de var rörande överens. Det var bara Asks partikamrat Anna Köning Jerlemyr som försökte hävda att diskussionen borde ha varit om sakfrågan, prostitution, och inte om Asks uttalande. Jag har lyssnat på Jerlemyr under ett Amnestyseminarium om våldtäkter, och jag blev imponerad. Hon verkade vara både balanserad och engagerad. Idag var hon dock totalt fel ute. Att hon hävdade att Asks vansinniga uttalande inte är ett problem får hennes försök att ta upp sakfrågan att framstå mer som en skenmanöver än som ett ärligt engagemang. Då var ROKS ordförande Angela Beausang betydligt mer nyanserad då hon i en artikel på Newsmill både argumenterar för sexköpslagen men också klargör att Asks uttalande är problematiska.

Bodström, som definitivt inte är en personlig favorit, har tack vare Asks grodor bjudits på mängder av gartispoänger. Hans uttalanden i Studio Ett var rakt igenom genomtänkta och oklanderliga. Han kräver nu efter pudeln inte längre Asks avgång, men konstaterar att det antagligen inte är någon nackdel för socialdemokraterna om hon sitter kvar, då hennes trovärdighet som justitieminister är skadad. Det är helt sant, Ask har blivit en utmärkt resurs för de rödgröna...