Ingenting hört, ingenting sett...

lördag 3 april 2010

Vid vad som antagligen var någon sorts gänguppgörelse blev två personer i en bil beskjutna på öppen gata i Södertälje, en av dem träffades svårt i huvudet och i magen. Hans kamrat var dock inte särskilt intresserad av att tala med polisen. Och det lär ju knappast ha att göra med att han är rädd för repressalier, han har ju redan blivit utsatt för en mordförsök, så det har snarare att göra med andra överväganden att han undanhåller information ifrån polisen. Visst kan en del av svaret vara att han och hans kumpaner med största sannolikhet är inblandade i kriminalitet och att det därför ses som smidigare att ge polisen så lite information som möjligt, men det beror säkert också på en grundinställning att man aldrig skall prata med polisen. Då jag har pratat med ungdomar i segregerade förorter så träffar man ofta på den inställningen, det är fult, fegt, skamligt att "gola". Om man försöker förklara för dom att det snarare är fegt och skamligt att inte ställa upp för den person som har blivit utsatt för t.ex. ett inbrott i sin lägenhet, ett person- eller butiksrån, eller en misshandel, så har man en hel del uppförsbacke att ta sig igenom innan poängerna eventuellt börjar komma fram. "Men om det var din pappa/syster/mormor som blev utsatt, skulle du inte vilja att någon berättade då?" Och så vidare...

Faktum är att polisen är enormt beroende av uppgifter ifrån allmänheten. Det gäller i alla led. Utan tips är det nästan omöjligt att jobba mot narkotika, förutom att ta de uppenbart påverkade pundarna på gatan. Utan vittnesmål så blir det omöjligt att utreda brott förutom i de fall där det finns bindande teknisk bevisning. I det mycket uppmärksammade mordet på den 78-åriga kvinnan i Landskrona var det det faktum att någon till slut valde att berätta som ledde till att en person nu är anhållen. "Vi lyckades med vår vädjan att få folk att ställa upp", sa kommissarie Lindén. Apropå det fallet, så är det bara att hoppas att det är rätt person, och att han kan fällas, även om det troligtvis inte blir för mord utan för vållande till annans död och grov misshandel (jag gissar att brottet rubricerats upp av utredningstekniska skäl för att det förenklar tvångsmedelshanteringen), och att straffet inte blir så löjligt lågt som de brukar bli för våldsbrott...

För att förbättra polisens, och således samhällets, möjligheter att förebygga och bekämpa brott så skulle alla åtgärder som förenklar och förbättrar informationsutbytet mellan allmänheten och polisen göra nytta. En del handlar om förtroende, kultur och kontakt. Föreställningen om att det är fult att "gola" måste ifrågasättas, diskuteras och bekämpas. Alla åtgärder som ökar förtroendet för polisen gör nytta, t.ex. en väl fungerande närpolis som skapar kontakt genom ett ödmjukt och positivt bemötande. I de vardagliga kontakterna kan man också bygga relationer som senare kan ge värdefull information. Och slutligen så behöver det bli lättare och mindre farligt att vittna, uppgiftslämnare och vittnen måste kunna få sin identitet skyddad, även genom en rättegång.

1 kommentarer:

Sivan 3 april 2010 15:22  

Ja visst har du rätt, men verkligheten är annorlunda och kommer att så förbli, även om man serveras mera saft och mera bullar, kanel alltså

Skicka en kommentar