Rättssäkerhet och pyromani

torsdag 2 december 2010

Så har, antagligen, den så kallade "gryningspyromanen" slagit till igen. Någon har satt eld på tre olika fastigheter i Ystad, och i samband med den tredje branden vid 3-tiden igår natt så greps den 47-årige mannen som blivit känd under namnet "gryningspyromanen". Han anhölls även senare på sannolika skäl misstänkt för mordbrand.

Eva-Gun Westford, informatör på Skånepolisen nämnde i P1s Studio Ett att polisen hade haft kontinuerlig bevakning på "gryningspyromanen" fram tills relativt nyligen, men att de hade behövt upphöra med bevakningen på grund av kostnadsskäl/resursbrist. Inte så långt därefter brinner det igen.

"Gryningspyromanen" har gripits, anhållits och även häktats ett antal gånger för mordbrand. Han tros sedan 1996 ha bränt ned hundratals hus, många med mycket stort kulturvärde. Mordbrand är dock mycket svårt att bevisa, speciellt då objektet brinner ned, och mannen nekar till brott och har gång på gång släppts till slut.

Jag har själv ingen som helst kunskap om den bevisning som gör att "gryningspyromanen" misstänks för att ha orsakat alla dessa bränder, men baserat på vad som rapporteras i media så verkar det onekligen som om han med största sannolikhet har gjort sig skyldig till, om inte alla, så ett antal av de mordbränder som han har misstänkts för. Men eftersom kraven på rättssäkerhet är mycket högt ställda i Sverige och brottet är svårt att bevisa så går han hela tiden fri.

Det finns för och nackdelar med allt. Våra hårda krav på rättssäkerhet gör att vi antagligen har relativt få oskyldigt dömda i Sverige. Men juridik är och förblir en bedömningssport, vilket är uppenbart om man ser hur ofta tingsrätten och hovrätten dömer helt olika och sedan några av justitieråden i högsta domstolen är skiljaktiga. Om vi vill vara säkra på att aldrig döma någon oskyldigt så kommer vi heller aldrig att kunna döma någon alls. I slutändan blir det en avvägning där man vill ha en fungerande rättsskipning och samtidigt starkt värna individens rätt att slippa att bli oskyldigt dömd. Eftersom kravet att inte döma en oskyldig rättmätigt är mycket hårdare än kravet att döma skyldiga har ett antal våldtäktsoffer upplevt en andra kränkning och förnedring då det enligt domstolen inte gått att "bortom rimligt tvivel" bevisa att gärningsmannen var skyldig. Även detta är naturligtvis en bedömning och avvägning i varje enskilt fall, påverkad av praxis och andra rättskällor, men som i grunden handlar om värderingar.

Vad gäller "gryningspyromanen" så har än så länge så vitt jag har förstått inga människor omkommit i någon av bränderna han misstänks ha anlagt. Men, som Björn Karlsson, som med sin familj bor i en lägenhet i huset där det brann i natt påpekade, det är bara en tidsfråga innan någon gör det. Och det faktum att i värsta fall ett antal män, kvinnor och barn riskerar att brinna inne i en ny mordbrand anlagd av "gryningspyromanen" illustrerar på ett starkt sätt samhällets dilemma med motsättningen emellan krav på rättssäkerhet och krav på skydd av medborgare och rättstrygghet. Jag funderar ofta på om vi inte har etablerat en praxis där beviskraven sätts väl högt (och att man med ett bättre fungerande system för resning ändå kan skydda medborgarna emot felaktiga domar) Men visst, om jag någon gång blev oskyldigt anklagad för t.ex. våldtäkt så hade jag naturligtvis tänkt annorlunda...

5 kommentarer:

Anonym,  2 december 2010 20:54  

Hm. Är det bara jag som ser ett stort feltänk där?

1. Polisen har med rätt hög sannolikhet ringat in den skyldige o väntar bara på att ta honom på bar gärning/få bevis som håller i rätten. Man sätter honom under därför under bevakning.

2. Man upphör med bevakningen pga kostnadsskäl? Hm. Är det bara jag som inte ser det lönsamma i att låta värdefulla hus fortsätta brinna ned istället för att tillfälligt tillföra mer resurser?

Frågan är vad som måste till. Någon i ansvarig ställning som kan räkna? Privatspanare bekostade av försäkringsbolag? // Emma

2. Man

LL,  4 december 2010 21:58  

Håller med kommentar 1, det rimliga är att se till att det finns medel för övervakning i den här typen av fall.

Alternativen är:

1. Minska beviskraven. Leder till att alla bör oroa sig mer för att dömas felaktigt.

2. Låta brottsserien fortgå. Leder till att fler oroar sig för att utsättas för brott.

3. Fortsätta intensiv bevakning. Kostar mycket (Uppskattningsvis 2 miljoner per år) men ändå billigare än samhällsekonomiska kostnaden för brotten. Kan uppfattas som integritetskränkande/polistrakasserier om icke dömda intensivbevakas under långa tider.


(Dock tycker jag i detta fallet att indiciebevisningen verkar vara tillräckligt stark enligt vad som sägs i media men jag är inte speciellt insatt.)

Ett alternativ som jag tycker bör övervägas och utredas är att införa någon sorts möjlighet för domstolar att besluta om intensiv övervakning när bevisningen inte räcker för fällande dom vid långa brottsserier. Det är viktigt att det inte definieras som ett straff utan en spaningsåtgärd eller liknande.(Som telefonavlyssning) Det skulle kunna innebära skyldighet att bära GPS-mottagare eller liknande. Det är viktigt att det i så fall blir en åtgärd som används mycket restriktivt när misstankegraden är mycket hög och återfallsrisken bedöms som mycket hög. Besluten bör gälla en begränsad tid.
Det skulle göra övervakningen billigare, förebygga brott och underlätta bevisning vid brott samtidigt som rättssäkerheten blir högre än om beviskraven sänks så straff kan utdömas direkt. Det finns naturligt vis många avvägningar och problem att utreda med ett sådant system. Det måste ju t.ex. finnas någon påföljd om beslutet inte följs. Hur skall bevisläget värderas om beslutet inte följts under en period var personen kan misstänkas för ett brott?

Anonym,  5 december 2010 12:46  

Nu är ju medias artiklar den enda kunskap jag har om fallet med "Gryningspyromanen" och min erfarenhet av media säger att de vinklar "bra nyheter" (=lösnummersäljande nyheter) för att öka upplagan.

Men: Faktum är (verkar vara) att så fort bevakningen sänkts/släppts på den misstänkte GM så har det brunnit.

I det här fallet anser jag precis som de två tidigare kommentatorerna att den sammantagna kostnaden för bevakning av den misstänkte understiger kostnaden för insatserna när det brinner samt värdet på det nedbrända - men problemet är väl som alltid att det "tas från olika kassor". Polisens kostnad för bevakning är inget som de får ersättning för varken av försäkringsbolag eller kommun (som bekostar räddningstjänsten) och därmed har vi ett dilemma.

Vad gäller rättssäkerhet och risken att bli oskyldigt dömd så bör det ju vägas in inte bara kostnaderna (som ovan) utan även rätten att leva i trygghet i sitt hem.

Jag har läst intervjun med den misstänkte gärningsmannen flera gånger och även OM den är vinklad så känns den ändå som ett "erkännande" och jag förstår frustrationen som myndigheterna känner inför den här personen.

Är det inte bevis nog att bränderna upphör när han sitter inne, och som han själv säger: "om jag kommer till någon annan stad, då brinner det där. Jag kan förutse det. Det finns alltid latenta pyromaner som spelar mig i händerna."

Han påstår också: "Det är omöjligt att sätta fast mig"

En snubbe som har en övertro till sin egen intelligens och som rökt CB i 35 år - hur KAN han vara omöjlig att sätta dit? Försöker man inte få honom att "skryta" om sina färdigheter, så att han på det sättet sätter dit sig själv? Fler artiklar/intervjuer, kanske? För han verkar onekligen ha ett saftigt ego.

Men vad vet jag, mer än det som står i nyhetsdrakarna...

/Pythia

Martin 11 december 2010 11:42  

Emma, angående feltänket så kan man se det så, men det är säkert inte de lokalt ansvarigas fel, då de tvingas prioritera emellan dygnet-runt bevakning på en man och alla de sysslor som polisen måpste ta ansvar för i vanliga fall.

LL, en tanke som dyker upp för mig är om man inte kunde använda någon form av vårdåtgärd? Att dömma någon till fotboja som en övervakningsåtgärd torde vara juridiskt svårt. Och övervakning i sig går ju redan att göra, det är bara att det kostar väldigt mycket...

Pythia, indiciebevis som att bränderna upphör då han bevakas har ett väldigt lågt bevisvärde, teoretiskt kan ju en pyroman utnyttja honom och helt enkelt bara anlägga bränder då han är ute... Jag tror och hoppas dock att han kanske åker dit den här gången!

LL,  12 december 2010 00:32  

Att tvinga på någon vård utan bevis verkar ännu svårare att motivera enligt mig.

Jag vet inte vad du menar med juridiskt svårt. Menar du att det är svårt att göra med nuvarande lagstiftning (omöjligt skulle jag gissa) eller att det är svårt att få in i lagstiftningen utan att komma i konflikt med grundläggande principer?

Jag specificerade inte att det skulle vara en fotboja, det är ett sätt att göra det. Nackdelen med fotboja är att omgivningen kan se den i många fall, det riskerar att bli ett skamstraff. Fördelen är att den sitter fast och det går att detektera om den klipps av.

Ett annat alternativ är att till exempel bygga in det i en mobiltelefon. (Borde räcka med speciell programvara)
Fördelen är att det inte märks, nackdelen är att den misstänkta inte nödvändigtvis bär den med sig bara för att en domstol säger åt henne/honom. Det bör dock vara enklare att motbevisa att personen befunnit sig på en viss plats än att ta reda på var personen finns. Dessutom kan ju personen ringas upp när det hänt något så man kan kontrollera att han/hon befinner sig vid telefonen.

Jag är inte säker på att det här är bra idéer men jag tycker det är värt att fundera på.

Skicka en kommentar