Bra beslut av DO - men niqab i barnomsorg är fortfarande problematiskt

onsdag 1 december 2010

DO har slutligen fastställt att det är hennes uppfattning att det vore diskriminerande att utestänga en student ifrån en barnskötarutbildning enbart på den grund att hon bär niqab. Eftersom studenten ifråga under tiden för den rättsliga prövningen har fått gå kvar på skolan och detta enligt DO har gått bra, så anser hon det även bevisat att niqaben inte förorsakade några oöverstigliga hinder för undervisningen. Och just med tanke på att studenten kunnat fullfölja sin utbildning anser inte heller DO att det finns anledning till att driva ärendet till domstol. Allt detta presenteras av DO i en artikel på dagens DN Debatt.

Frågan om niqabens plats i det svenska samhället har i omgångar väckt en oproportionerligt stor debatt (kallad "burkadebatt" trots att det inte finns några burkor i Sverige). Det har påpekats att niqaben är ett uttryck för kvinnoförtryck. Det håller jag med om. Även om det på individnivå garanterat finns många kvinnor som helt självmant och utan något tvång väljer att använda niqab, så gör de det valet i ett kulturellt och religiöst kontext som är djupt patriarkaliskt. Så på en strukturell nivå är det solklart frågan om kvinnoförtryck. Är då ett förbud mot niqab ett bra sätt att bekämpa det individuella och strukturella förtryck som niqab innebär? Personligen tror jag absolut inte det. Konsekvensen av förbud blir snarare att kvinnor som redan är utsatta stängs ute ifrån arenor som ger dem möjlighet att vidga sina perspektiv och vyer.

Grunden för ett öppet samhälle måste vara att utgångspunkten är att alla olikheter och särarter skall tillåtas i den mån de inte kränker någon annans rättigheter. Därför är det mycket tråkigt att flera europeiska länder och även svenska riksdagsledamöter som Staffan Danielsson (c) vill ha ett förbud emot niqab eller burka på allmänna platser. Som tur är finns det dock fortfarande ett brett politiskt konsensus i Sverige om att ett sådant förbud inte är aktuellt. Däremot har debatten i Sverige främst förts om huruvida niqab borde vara tillåten i skolan eller på de utbildningar som skall leda fram till ett jobb inom skola eller barnomsorg, därav fallet som DO precis har behandlat.

Vad gäller rätten att gå på en utbildning, så har DO nu konstaterat att det vore diskriminering att en elev nekas plats på en utbildning för barnskötare enbart för att hon bär niqab. DO klargjorde dock att yttrandet inte skall uppfattas som att det vore diskriminering att neka någon som bär niqab att därefter få ett arbete som barnskötare. Om nu kvinnan i fråga ändå inte kommer att få jobba som barnskötare, så kan man tycka att det är ett slöseri med samhällets resurser att utbilda henne. Faktum är att jag ändå gillar DOs beslut. Universitet och högskolor utbildar inte bara människor för att de skall få jobb (om det vore så skulle antagligen ett antal utbildningar genast få kraftigt reducerade platser) utan de fungerar även som samhälls- och folkbildare och verkar för att ge kunskap och vidga perspektiv. Och det torde ske både för studenten som bär niqab och för hennes omgivning.

Vad gäller frågan som DO inte har besvarat, nämligen om det vore diskriminering att inte anställa en färdigutbildad barnskötare som bär niqab på sitt lokala dagis, så är den mer komplicerad. Jag anser definitivt att det är legitimt att en anställande chef tar med i sin bedömning av de sökande till en barnskötarplats att en av de sökande bär niqab och därför hämmas i sin kontakt med barn och kollegor, vilket troligtvis leder till att hon får betydligt svårare att få anställning.

Om kvinnan med niqab däremot söker anställning i en muslimsk religiös friskola, så torde hennes chanser att få jobb vara betydligt bättre. Är det då ett problem om kvinnor i niqab är lärare i religiösa friskolor. Ja, jag tycker faktiskt det, och inte för att läraren inte kan undervisa, det går säkert bra att göra i niqab, utan för att hon kommer att vara ett exempel för de pojkar och flickor som går på skolan som riskerar att påverka dem till att tänka att kvinnor av religiösa, kulturella eller moraliska skäl bör täcka ansiktet. Fast det problemet skapas dock i mycket större grad av förekomsten av religiösa friskolor där barn indirekt utsätts för religiös indoktrinering än av det faktum att en lärare bär heltäckande slöja. Så jag ser egentligen mycket tyngre skäl att förbjuda religiösa friskolor än att förbjuda kvinnor som bär niqab att arbeta inom barnomsorg eller skola.

Sammanfattningsvis så tycker jag att DO har fattat ett bra beslut, öppenhet och tolerans för mångfald skall vara en utgångspunkt i möte med andra kulturer, och människor skall i den mån det inte ligger andra till last få leva och klä sig dom de vill. Men det är också viktigt att ta fasta på att det finns svåra frågor som DO inte har besvarat vad gäller niqabens, och på ett bredare plan religionens, plats i skola och barnomsorg. Och här har i alla fall jag en annan utgångspunkt. Barn har inte bara rätt till undervisning och omsorg, utan också rätt till en miljö fri ifrån alla former av indoktrinering. Och detta gäller även religiös indoktrinering, oavsett vad deras föräldrar må tycka om saken.

6 kommentarer:

Anonym,  1 december 2010 21:31  

Håller helt med dig ang. religiösa friskolor. Alla skolor för omyndiga (i praktiken t om gymnasiet) bör vara konfessionsfria om vi vill hävda religionsfrihet. Vuxna får göra som de vill och själva bekosta det.

Rent allmänt tycker jag också att det viktigaste förbudet borde vara att göra det olagligt att tvinga någon annan att bära religiös klädsel av vilket slag det nu månde vara.

DO's beslut däremot är synnerligen olyckligt. Inte bara därför att hon fegar ur att ta ställning till de svåra följdfrågeställningar som du påpekat. Som jag ser det är det enda sättet att undvika att diskriminera att bortse ifrån religion öht. Dvs inte särbehandla åt något håll. Det betyder att på platser där man kan bära exakt vilka fantasifulla kläder/masker man vill ska man också få bära vilka religiösa kläder man vill. På platser där andra avkrävs viss klädsel gäller det även religiösa. Ingen mannamån, lika för alla.

Problemet med just det här fallet är att DO just har sagt okej till att en elev kan kräva att alla män i hennes klassrum tvingas sitta på vissa speciella platser i klassrummet i förhållande till henne enbart pga deras kön.

Ska vi hårddra den logiken är vi inne på rätt läskiga tankegångar tycker jag. Vad händer om någon propsar på att klä sig i vita lakan och insisterar på att alla med en viss hudfärg/härkomst/sexuell läggning enbart får sitta på vissa speciella platser i klassrummet? Vidare dessutom vägrar att grupparebeta enbart med någon av ovanstående?
Är det lagligt tycker jag det är hög tid att se över lagen. //Emma

Martin 2 december 2010 18:46  

Jag håller med dig om det mesta, Emma, men det är svårt att få ned alla aspekter av en fråga i ett inlägg (och mina brukar ändå alltid bli för långa...). Jag delar helt din tanke att religion eller kultur aldrig kan ursäkta handlingar som annars skulle varit olagliga eller som kränker andras rättigheter. Däremot kan jag tycka att man i fall när det egentligen inte går ut över andra värden bör vara tolerant och flexibel. Dessutom tror jag på pragmatism, och kvinnor som är fast i normer som gör att de bär niqab mår knappast bättre av att förpassas till hemmet... Och vad gäller analogin till KKK så har den sina poänger, men haltar på flera punkter. Kvinnan har så vitt jag förstått inte dikterat platser för andra utan för sig själv. Och, minst lika viktigt, den grupp som hon kan sägas diskriminera emot, män, är inte särskilt utsatt i samhället och torde klara av att hantera att det finns enstaka kvinnor som inte vill visa sitt ansikte för dem. Därför blir det helt annorlunda om man byter ut "män" mot t.ex. "judar" eller "romer". Eller?

Kul att du gillar bloggen, för övrigt :-).

Anonym,  2 december 2010 20:43  

Brukar själv tveka att ge mig in i heltäckande slöjadebatter av just den där anledningen du tar upp, frågan är komplex och har många aspekter. Skulle själv också kunna skriva en halv roman i frågan. Bör man vara tolerant o flexibel? Ja. Fast varken mer eller mindre när det gäller religion än någon annan livsåskådning andra människor kan tänkas ha..

Just heltäckande slöja är även behäftad med vissa risker som gör att jag anser att man borde överväga en 18års gräns f.ö.

Visst, analogin är en smula drastisk men dock. Ja, hon har dikterat hur andra ska sitta i klassrummet. När hon själv kräver att män just i egenskap av sitt kön måste sitta längst fram i klassrummet (o inte vända sig om då får man förmoda) så att hon ser dem men de inte henne. Då har hon gått över en gräns anser jag. Visst män som inte har speciella syn eller nackproblem kan säkert överleva att sitta på raderna längst fram men det är inte det saken gäller, det är själva principen. Visst, att hon väljer att täcka sitt ansikte när hon går ifrån lektionen har jag inga synpunkter på.

Dock är frågan mer komplex än ett tygstycke. Att dölja sitt ansikte är en del av purdah, traditionen att män o kvinnor bör hållas åtskiljda. Att inte acceptera att vistas ensam med en man man varken är släkt eller gift med osv. Saker som hör till samma fråga men som dock borde tagits upp för det är där den verkliga diskrimineringen ligger anser jag. Könsapartheid har både för o nackdelar men det är just där vi som samhälle borde sätta ned foten o klargöra vad som gäller i det offentliga rummet.


Helt annorlunda att diskriminera mot folkgrupp? Nja, är det verkligen alltid så? Visst den som i övrigt mår bra/har det bra kan säkerligen skaka av sig folks fördommar och "tåla" lite mer än den som redan mår dåligt/är del av en väldigt utsatt grupp. Det gör knappast själva handlingen i sig att diskriminera helt okej i det första fallet, eller hur? // Emma

Staffan Danielsson 3 december 2010 18:12  

Hej

jag ville utreda vissa allmänna sammanhang som banker, offentliga färdmedel.

Främst har jag landat i att man inte ska dölja ansiktet i offentligt finansiserad verksamhet som skola, barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg, och att detta borde fastställas i centrala riktlinjer.

LL,  5 december 2010 00:33  

Jag tycker beslutet är korrekt under förutsättning att hon inte ställt krav på hur andra elever skall placera sig eller i vilka riktningar de får titta.

Ett annat exempel på svåra gränsdragningar vid anpassning till enskilda studenter har jag själv varit med om.
Det var Malmö högskola som i vissa byggnader införde "totalt jordnötsförbud" då det fans en student som var extremt känslig för jordnötter och deras "doft", reaktionen kunde vad jag förstår bli direkt livshotande. Jag fick aldrig riktigt klart för mig hur långtgående förbudet var eller vilka påföljder som kunde bli aktuella. Att inte äta jordnötter i lektionssalarna är naturligtvis ett litet problem. Men kan Mah verkligen diktera vad som får serveras i den privata restaurangen som hyr ett utrymme i samma lokal? Vad gäller om någon äter jordnötter på annan plats och tar med sig doft/partiklar på händer, kläder och i munnen med m.m.? Kan de kräva att kläderna skall vara nytvättade? Jag undvek att äta Snickers och annat med jordnötter ca 24 timmar innan jag vistades där. (Det var inte helt fel för min egen vikt heller men det är en annan fråga.)

Principiellt kan jag förstå idén bakom stycket:
"""
Barn har inte bara rätt till undervisning och omsorg, utan också rätt till en miljö fri ifrån alla former av indoktrinering. Och detta gäller även religiös indoktrinering, oavsett vad deras föräldrar må tycka om saken.
"""
Detta framförs ju också av t.ex. Richard Dawkins.
Jag tror dock att det kan leda väldigt fel. "Indoktrinering" är väldigt svårt att definiera och avgränsa, det är nästan alltid en subjektiv bedömning gentemot något som uppfattas som normalt. Uppfostran utan "indoktrinering" är nästintill omöjlig och skulle bli en katastrof, man måste kunna förmedla värderingar och uppfattningar.

Föräldrar äger inte sina barn men föräldrars rätt och ibland skyldighet att bestämma över sina barn, deras uppfostran och uppväxt är väldigt djupt rotad i de flesta kulturer. Även om det kan finnas principiella invändningar mot detta, "man väljer inte sina föräldrar", så är det en viktig princip.
Ett förbud mot alla former av religiös "indoktrinering" kommer att uppfattas som ett krav på ateistisk/agnostisk indoktrinering, mängden omhändertagna barn skulle också bli ohanterligt. Att utöva en kultur/religion innebär ju också normalt att hela familjen deltar i traditioner och ceremonier som kan uppfattas som indoktrinering. Ett samhälle som förbjuder det skulle knappast uppfattas som öppet och religionsfritt.

Det är å andra sidan inte rimligt att samhället tillåter vilken indoktrinering och/eller annan påverkan som helst från föräldrarna. Gränsdragningarna måste göras utifrån ”majoritetssamhället” och bör hållas mycket vida. Följande exempel anser jag ligga utanför vad som bör accepteras:

1.Medveten och strikt isolering från majoritetssamhället.
2.Uppväxt i miljöer var niqab/burka bärs av i stort sett alla kvinnor. Krav på att barn skall bära niqab eller burka.
3.Strikt könsseparerade miljöer eller miljöer med omfattande diskriminering på grunda av kön eller annat.
4.Könsstympning, (kvinnlig och manlig).
5.Skolgång som exkluderar viktiga delar av läroplanen, t.ex. evolutionsläran eller som blandar in religion i vetenskaplig undervisning. Elever behöver inte tro på något av det som lärs ut men de måste visa att de förstår det.

Om religiösa friskolor skall vara tillåtna beror på vad man menar med begreppet.
Ursäkta en extremt lång kommentar.

Martin 11 december 2010 14:09  

Tack för alla de intressanta kommentarerna :-).

Emma, jag tycker också att man principiellt inte kan ställa krav på att omgivningen skall behöva göra uppoffringar för att anpassa sig, men jag tror att det är viktigt att framhäva att tolerans och vänlighet leder längst, och att det generellt knappast är ett problem om någon väljer att dölja ansiktet. De kvinnor som är förtryckta mår dessutom knappast bättre av att de stannar i hemmen. Men jag är absolut öppen för tanken på en 18-årsgräns.

Staffan, trevligt med en riksdagsledmot på bloggen. Sen tycker jag absolut inte att nioqab bör förbjudas på någon plats om det inte finns specifika och konkreta skäl för det.

LL, långa kommentarer, speciellt genomtänkta som dina, är alltid välkomna :-). Notera att jag inte försökte hävda att man bör förbjuda FÖRÄLDRAR att religiöst indoktrinera sina barn. Ett beslut att tvångsomhänderta barn kan aldrig grundas enkom på religion, utan på att barnets behov och rättigheter i en vidare bemärkelse inte tillgodoses. Det jag ville förbjuda var att det statligt finansierade skolan skulle indoktrinera barn. Låt skolan vara konfessionsfri och en motvikt till eventuell indoktrinering i hemmen.

Martin

Skicka en kommentar