Besök på Swefor

Under eftermiddagen hade jag förmånen att få besöka Swefor, den kristna fredsrörelsens internationella MR-organisation, i deras kontor i Bogotá. Det var inspirerande att få höra om deras arbete som medföljande fredsobservatörer. Organisationens kärnverksamhet går ut på att genom att besöka och följa med personer som har blivit utsatta för hot, och genom att ha en löpande kontakt med lokala och centrala myndigheter (militär, polis, MR-ombudsmän, mm) förbättra säkerhetsläget för personer som är utsatta för hot ifrån militär, polis, paramilitära grupper eller gerillan. Samtalet med personalen på kontoret gav på flera sätt en tydligare kunskap om MR-läget i Colombia en vad tre veckors resande hade gjort. Bland annat framkom väldigt tydligt att de paramilitära grupperna som knappast ens verkar existera längre om man följer rapporteringen i t.ex. svensk media är ytterst närvarande och aktiva i stora delar av Colombia, även om de inte har en lika stark central struktur som de hade tidigare (under AUC-paraplyet). Och visserligen begår de inte tillnärmelsevis lika många mord längre, men det beror fämst på att de redan, tillsammans med militären, kontrollerar så pass stora delar av landet att de massakrar de begick när de skulle ta över ett område inte längre är nödvändiga. Perosnalen på Swefor var också mycket tydliga med att en stor del av de mord, hot, och andra brott mot de mänskliga rättigheterna som de arbetar för att motverka kommer ifrån staten, polis och militär. Det är alltså inte bara så att militären har nära kopplingar till paramilitära grupperingar (ibland opererar de tillsammans) utan de begår även själva en stor del av de brott som Swefor arbetar för att stävja med sin närvaro. Och det är också just de brott som begås av staten, eller grupper med nära kopplingar till staten, som effektivast hindras genom Swefors närvaro, då de har mycket mer att förlora på att deras kränkningar och brottslighet blir känd än t.ex. FARC som knappt har ett rykte att försvara. Apropå FARC så fick jag även höra att den 12-årige pojken som sprängdes i El Charco inte själv var medveten om vad han gjorde, utan han fick en småsumma pengar av FARC för att bära in ett paket på en polisstation som han inte visste vad det innehöll, och sedan sprängde FARC bomben med fjärrutlösare. Och så finns det folk i Sverige som skickar pengar till dem...