Perspektiv om koranbränning

Nu när en av de största nyheterna i världen just nu är att en tokig pastor i en fjuttig liten församling på ca 30 fanatiker i Florida, USA har tänkt bränna ett exemplar av koranen är det dags för lite perspektiv. De som har läst min blogg vet att jag försöker ta ställning starkt och tydligt mot alla former av rasism, och speciellt då den numera i Sverige (och i hela västvärlden) så vanliga rasismen mot muslimer, islamofobin. Och självklart är pastorns planerade lilla bokbål ett solklart uttryck för klockren islamofobi, liksom hans yttrande om att islam härstammar ifrån djävulen är rent islamofobiska. Hans påhitt har också fördömts i princip unisont av alla ledare som yttrat sig i frågan, bland annat president Obama och utrikesminister Clinton, samt överbefälhavaren i Afghanistan, general Petraeus. Men hela historien visar på ett mycket större problem en att det finns enstaka dårar som hyser rasistiska åsikter och gör allt de kan för att provocera, för det kommer det alltid att finnas, i hela världen. Nej, i det här fallet är problemet att denna medvetna provokation ifrån en enskild dåre har förorsakat ett sådant ramaskri i delar av den muslimska världen. En del av skulden till att det blivit så här kan naturligtvis läggas på de massmedia som gottat sig i historien, och på så sätt gett den mångdubbelt mycket större spridning en vad den lille tokpastorn hade kunnat drömma om. Men grundproblemet är självklart att det finns en massa människor som blir så vansinnigt arga bara för att någon har tänkt bränna en bok, om än helig... Utan att gå ner mig för djupt i varför det ligger till så, så ser jag två anledningar till det. Den ena är att stora delar av den muslimska världen konstant känner sig kränkta och förfördelade av västvärlden, framför allt då av USA, genom stödet till Israel trots ockupationen, genom stödet till diktaturer i arabvärlden och krigen i Irak och Afghanistan och genom den diskurs och debatt där islam och muslimer ofta utsätts för olika former av missaktning, vilket gör dem till väldigt lättkränkta. Jag har svårt att se att det skulle få samma genomslag om en turkisk sekulär aktivist brände en koran... Den andra faktorn är religionen i sig, som i ett kulturellt kontext för många blivit så stark att de reagerar mycket mer mot bränningen av en deras heliga skrift än vad de gör mot de kränkningar som människor av kött och blod konstant utsätts för. Och detta, religiös fundamentalism, är naturligtvis en stor del av problemets kärna. Slutligen kan man bara konstatera att medan de västliga ledare som helt riktigt har fördömt bränningen gjort det de bör för att gjuta olja på vågorna så har de muslimska ledare som t.ex. Indonesiens president och Pakistans inrikesminister tvärtom förstorat upp problemet då de kräver ingripanden och talar om "obotlig skada". De hade gjort mycket klokare att helt enkelt konstatera att de, liksom Obama, fördömer handlingen och att måla upp pastorn som det han är, en obetydlig rasistisk dåre...