Ironin kring datalagringsdirektivet och ipred

torsdag 9 september 2010

I integritetsdebatten så klumpas ofta olika lagstiftningar med olika syfte ihop, och om man då är piratpartist eller annan integritetskramare (där integritet verkar betyda frihet ifrån all möjlig kontroll) så är man emot all sådan lagstiftning. Jag har full förståelse för att man kan opponera sig mot ipred-lagstiftningen, som förenklar för olika upphovsrättsinnehavare att jaga fildelare och andra som kränker upphovsrätt eller andra immateriella rättigheter. Jag är överhuvudtaget skeptisk mot en strikt immaterialrättslagstiftning, då en sådan ofta används av storföretag för att tjäna pengar på fattiga och utsatta, de värsta exemplen finns inom områdena läkemedel och utsäde. Även om jag absolut inte är kategoriskt negativ till all form av upphovsrättsskydd, så känns det dessutom olustigt med en lagstiftning som förenklar för företag att driva fram skadestånd som ofta är mångdubbelt större än de i grova brottsmål ifrån ungdomar som bara har lagt upp filmer eller musik på nätet.

Vad gäller datalagrinsgdirektivet är situationen en helt annan. Jag vet av egen erfarenhet, speciellt då ifrån den mordutredning som jag själv jobbat med och skrivit om här, hur enormt viktigt det är att ha tillgång till trafikinformation, t.ex. samtals och sms-listor för att kunna identifiera och kartlägga en misstänkt gärningsman. Det är väldigt frustrerande när operatörer inte sparar information som kan vara av kritisk nytta för att lösa ett mord, ett rån eller en våldtäkt, och jag har mycket svårt att se varför det skulle vara integritetskränkande att polisen vid misstanke om grova brott ges möjlighet att begära ut trafikinformation. Det rör sig alltså inte ens om informationen i smsen eller mailen, utan endast om trafikinformationen (avsändare, mottagare, tid, plats mm). Det finns dessutom ett bindande EU-direktiv ifrån 2006 som kräver att Sverige inför datalagringsdirektivet senast den 15 september 2007, och ändå har det fortfarande inte skett.

Det ironiska är att eftersom ipred-lagen däremot efter press ifrån upphovsrättsindustrin i USA snabbt infördes i svensk lagstiftning, så har det blivit svårare att bedriva polisarbete. Anders Ahlquist på Rikskriminalpolisen beskriver hur de flesta operatörerna tidigare brukade spara loggar i flera månader, men på grund av att ipred (med rätta) kan anses kränka individers integritet så har många operatörer nu knappt någon lagringstid alls. Det är alltså viktigare för svensk lagstiftning att skydda amerikanska skivbolags ekonomiska intressen än att lösa grova våldsbrott???

1 kommentarer:

connyt 9 september 2010 19:19  

"Det är alltså viktigare för svensk lagstiftning att skydda amerikanska skivbolags ekonomiska intressen än att lösa grova våldsbrott"

Det har väl varit tydligt rätt länge med dom prioriteringar som gjorts...

Faran med DLD är den uppenbara risken att det kommer användas till annat än just bekämpning av grova brott, som t.ex. i UK där misstanke om brott mot upphovsrätten räcker som anledning...

Skicka en kommentar