Brottsofferperspektiv?
måndag 21 februari 2011
Våldtäkter är väldigt komplicerande brott, vilket bland annat debatten kring Julian Assanges göromål i Sverige har visat på. För det första kan gränserna emellan det straffbara och det lagliga (om än klandervärda) vara komplicerande, och de inblandades subjektiva uppfattning av vad som har hänt kan skilja sig markant. Sen är det ett brott som är notoriskt svårt att bevisa, även då man vet vem gärningsmannen är. Därmed inte sagt att lagstiftningen är dålig, det rör sig helt enkelt om en mycket besvärlig balans emellan de anklagades rättssäkerhet och brottsoffrens rätt till upprättelse samt samhällets krav på rättstrygghet. Därför kan det mycket väl hända att ingen blir dömd då en kvinna har blivit våldtagen trots att inga fel begås i utredningen.
Sen görs det naturligtvis mängder med fel, större och mindre. Men det fel som jag själv upplever som det allvarligaste är om kvinnans version inte tas på allvar och man inte ger henne ett bra omhändertagande och bemötande. Utgångspunkten då man får in en ny anmälan om ett så pass grovt brott som våldtäkt är naturligtvis att man skall göra allt som är möjligt för att utredningen skall leda fram till en fällande dom. Man jobbar utifrån att målsägarens version är sann tills annat bevisas. Offret skall tilldelas ett målsägandebiträde, och om utredningen inte kommer någonstans på grund av ett dåligt bevisläge, så skall det naturligtvis förklaras för och kommuniceras till målsägaren.
När man läser skräckhistorier som den här, så blir man beklämd. Det är svårt för mig att säga vad som egentligen har hänt. Men om polisen brustit så totalt i brottsofferperspektivet som det verkar baserat på kvinnans version, så är det mycket allvarligt och borde leda till drastiska förändringar för de enheter som varit ansvariga för utredningen.
Inlägg
16 kommentarer:
"Man jobbar utifrån att målsägarens version är sann tills annat bevisas."
Mja, inte riktigt om det är ett rättsamhälle?
Jämför med
http://juridikbloggen.wordpress.com/2011/02/21/om-det-anda-vore-sa-enkelt/
“Hellre må tio oskyldiga gå fria än en oskyldig bli dömd”, har det sagts för länge sedan. Att oskyldigt sitta i fängelse för något så förfärligt som våldtäkt är nog helt jämförbart med att bli våldtagen. Vi skall självklart kritiskt övervaka vad polisen och rättsväsendet gör.
Men kritiken måste ha respekt för rättssäkerheten och utgå från oskuldspresumtionen.
Hej Martin,
Du skrev att:
"Men det fel som jag själv upplever som det allvarligaste är om kvinnans version inte tas på allvar och man inte ger henne ett bra omhändertagande och bemötande"
Samt:
”Man jobbar utifrån att målsägarens version är sann tills annat bevisas.”
Om du som polis resonerar på det viset så gör det mig verkligen upprörd och man undrar vad ni lär er för smörja på polishögskolan.
Som polis så borde du veta att vid just sexualbrott så får kvinnliga målsägare enormt mycket stöd och uppbackning.
Du får som målsägare ett målsägarbiträde samt en advokat utsedd åt dig som hjälper till att preparera dig inför förhör så att din berättelse och ditt beteende framstår som så trovärdigt som möjligt.
Denna advokat använder sedan alla medel som står till buds för att få den anklagade fälld, som om det inte räckte att ha åklagarmyndighetens nästintill outtömliga resurser att försvara sig emot.
Målsägaren har full rörelsefrihet under förundersökningen (medan den anklagade oftast sitter häktad med fulla restriktioner) och ingen bryr sig det minsta om ifall målsägaren använder denna tid till att snacka ihop sig med sina vänner.
När det sedan är dags för rättegång ser målsägarens advokat till att den sker inför stängda/lyckta dörrar (det är ett brott mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna att en rättegång inte är tillgänglig för allmänheten).
Som målsägare behöver man inte ens befinna sig i samma lokal som den man anklagat när man avger sitt vittnesmål.
Just det här med att ”utgå” ifrån att målsägarens version är sann är horribelt och brister mot objektivitetskraven för en rättssäker och korrekt process. Resonerar du på det viset så har du en helt annan ambition än att värna rättstrygghet och rättssäkerhet för medborgarna.
Johan Silversjö – medlem i rättssäkerhetsorganisationen
ALLA som kommer till polisen för att anmäla ett brott skall mötas av ett gott omhändertagande och bemötande.
Sedan skall polisen göra en OBJEKTIV utredning. Inte gör allt som står i dess makt att fälla en misstänkt gärningsman.
Någonstans har man gått fel inom polis och åklagarväsende när målsättningen blivit att lagföra så många som möjligt
att inte kunna styrka brott är en sak. men attdet i en utredning gång på gång begås fel som bl.a gör att bevisning inte säkras och att brottsoffret inte får sina rättigheter tillgodosedda....det går att göra ngt åt. men inget görs...
Kul med kommentarer, men oj vad mycket missförstånd! För det första så blandas polisens och domstolarnas roll ihop. Polisen dömer inte, den utreder, och självklart är utgångspunkten om någon kommer in och anmäler ett brott att det personen berättar faktiskt har hänt. Sen, om det visar sig att berättelsen inte håller ihop, eller att nya fakta kommer upp som motbevisar målsägarens historia, ja, då tas detta självklart hänsyn till. Det gäller alla brott. Polisen jobbar efter en objektivitetsprincip, och har absolut inte som mål att fälla någon oasvett skuld. Men det vore ganska absurt om någon kommer in och anmäler att han har blivit misshandlad eller rånad av en person som han kan peka ut, och man börjar utredningen med att utgå ifrån att målsägaren hittar på och att rånaren är oskyldig… Det är vid prövning i domstol som rätten skall fria om det inte anses bevisat bortom rimligt tvivel att den tilltalade är skyldig, för polisen räcker det med att målsägarens version är trovärdig för att man skall försöka driva ärendet vidare.
Johan, du verkar färgad av något, kanske en personlig upplevelse? Att du upprörs över att jag skriver att man bör ta kvinnans version på allvar och ge henne ett bra bemötande tyder på att något i dina tankar kring frågan är riktigt konstigt… Du har dessutom fel i din beskrivning av processen. Målsägaren skall få, men får inte alltid, ett målsägarbiträde, vilket kan vara en advokat, men att hon även skulle få en advokat är fel. Det får däremot alltid den misstänkte. Och nej, målsägarbiträdet förbereder inte sin klient för förhören mer än advokaten förbereder sin. De bästa förhören hålls i början av utredningen, utan advokater eller målsägarbiträden närvarande, om detta accepteras av den hörde. Men i din värld skall alltså en person som anmäler ett väldigt integritetskränkande brott som våldtäkt behandlas som att hon troligtvis ljuger?
OldWolf, självklart skall man bemöta alla som anmäler brott väl, men bemötandet är betydligt viktigare om det rör sig om en person som anmäler att han/hon har blivit våldtagen än om samma person anmäler att cykeln har blivit stulen, eller hur? Och naturligtvis arbetar man efter en objektivitetsprincip. Min uppfattning är att du har fel, polis och åklagare vill inte lagföra så många som möjligt, de vill lagföra så många skyldiga gärningsmän som möjligt.
Mika, ja, fel görs, och jag hoppas och tror polisen successivt blir bättre på att ta fasta på felen så att de blir färre och mindre allvarliga.
Först av allt, tack Martin för att du tar dig tid att svara. För det andra,Fel av mig. Tack för påpekandet: Ett målsägarbiträde samt åklagare ska det vara.
Citat: "man bör ta kvinnans version på allvar och ge henne ett bra bemötande tyder på att något i dina tankar kring frågan är riktigt konstigt…"
Ett bra bemötande är en sak, det ska alla få som besöker en 7-11 butik också.
Jag har gått igenom väldigt många förundersökningsprotokoll för just våldtäktsanklagelser där det finns väldigt många ouppklarade frågor och till och med rena motsägelser från målsägare, men man väljer nästan alltid att bortse från det i domstolen. Så här brukar det alltid stå i ett typiskt våldtäktsdomslut "Hennes berättelse framstår därför som självupplevd. Det har heller inte framkommit någon omständighet som tyder på att målsäganden haft skäl
att falskeligen tillvita den tilltalade ett brott av mycket allvarlig beskaffenhet." bla bla blaha...
Ovanstående påstående ligger till grund för att det idag sitter ett antal oskyldigt anklagade människor i fängelse idag. Många av oss inom rättsäkerhetsorganisationen inklusive mig själv, har haft personlig erfarenhet av just detta.
För att göra historien kort så hänvisar jag till förre Justitiekanslerns Göran Lambertz rapport "felaktigt dömda" Den berömda objektivitesprincipen som ska följas samt fri bevisvärdering, tolkas inte enhetligt. vi har fått den ena instansen efter den andra som fått till uppgift att sanera och revidera felaktigheter i rättsväsendet. Det har varit svårt, för att inte säga i princip omöjligt att riva upp felaktiga domar hur stolliga dom än är pga av orubblighetsprincipen. Än värre att gå tillbaka till och göra om en polisutredning. Återkoppling och rättning i systemet existerar inte alls. ( Se de styckmords åtalade läkarna)
Läs också gärna FUP'en för de sk Stureplansprofilerna där de saker som talade för de våldtäktsdömda helt förbisågs. Andra rättsvidriga historier är Billy butt, Tito Beltran mf.
Alla brott ska och måste ledas i bevis och det borde du som Polis värna om anser jag.
/Johan Silversjö medlem i Rättssäkerhetsorganisationen
Polisen ska verkligen inte utgå från att anmälaren talar sanning!
Polisen ska vara objektiv när det gäller utredningen men när det gäller den misstänkte så ska denne betraktas som oskyldig tills denne är dömd.
Om en misstänkt för våldtäkt anmäler målsäganden för falsk tillvitelse, ska polisen då utgå från att bägge talar sanning?
Anonym: Roten till det onda och det som gör utredningsarbetet svårt, är att göra en objektiv utredning fri från känslomässiga värderingar och personligt tyckande. Tyvärr så sker det gång på gång att förundersökningsledare/åklagare/nämndemän och domare inte klarar av att hålla sig objektiva till utredningarna. Många vill stötta och hjälpa den utsatta målsägaren och då går utredningarna snett.
Det här gäller framförallt i sexualbrottsmål men kan även inträffa i andra typer av brottmål exv misshandel, kvinnofridsbrott osv.
Trots att ingen människa ska behöva kunna bevisa sin oskuld så är det enligt min mening exakt så som det går till idag. Lek med tanken att någon anklagar dig för att vara en sexualsadist som äter barn till frukost. Hur bevisar du att ett sådant påstående inte är sant?
(det måste du, för annars kommer målsägaren att kalla in varenda människa dom känner, släkt vänner och kollegor som alla kommer att bekräfta att målsägaren berättat detta för dom. Det bedöms då tala till fördel för målsägaren enligt den fria bevisvärderingens heliga grunder) Att det i många andra civiliserade länder anses fullständigt absurt och rättsvidrigt att ta in andrahandsuppgifter och hörsägen i en domstolsprocess struntar Svensk rättsväsende i. Lägger man sedan till att målsägaren kunnat ge en "självupplevd berättelse" samt varit nedstämd efter det påstådda övergreppet/händelsen så är i princip processen klar.
Självklart så går det inte till så här i domstolarna vad det gäller andra typer av mål men vid just sexualbrottsmål så står jag fast vid att det är mycket vanligt förekommande. Det är bara att sätta sig ner och läsa förundersökningar och domar.
Men ingen skulle väl anmäla sånt om det inte vore sant!, ingen rök utan eld!,även om vissa oskyldiga drabbas men tänk då på dom skyldiga som går fria!,vi måste ju göra någonting för att skydda barnen/kvinnorna/(fyll på med något eget!)
Jo vi ska aldrig ge upp kampen mot brottslighet, men det måste ske inom ramarna för vad som är rättssäkert och ledas i bevisning. För varje oskyldigt dömd går en skyldig fri. Madeleine Lejonhuvud, Diesen, Massi fritz och många andra stollar har fått det till att bli häxprocesser istället.
Johan, jag håller med dig om att det borde vara lättare att få resning om man kan visa på felaktigheter i en dom. Sen är det fortfarande skillnad på polisens uppgift och på domstolarnas. Det anonym skriver, att polisen skall behandla någon som oskyldig tills denne är dömd, faller på sin egen orimlighet (om det med det menas att vi inte bör använda tvångsmedel). Om det sker ett bankrån, och polisen påträffar ett antal beväpnade personer utanför lokalen, som dessutom råkade ha rånbytet på sig, så kommer de att gripas. De kommer sedan baserat på beslut av först åklagare och sedan tingsrätt att sitta anhållna/häktade. Men dömda kommer de inte att bli förrän efter rättegången. Så om polisen skall behandla misstänkta som oskyldiga fram tills de blir dömda hur skall vi då genomföra polisutredningar där det är av stor vikt att gärningsmännen grips? Och om man får en anmälan om falsk tillvitelse, då börjar man med att utgå ifrån att även den berättelsen stämmer, men sedan prövar man den mot all annan information som man har tillgång till och mot möjligheterna att utreda och bevisa brottet. Om man då redan har information som visar att anmälan saknar grund, ja då kommer man inte heller att gå vidare med den. Men om det visar sig att anmälan har stöd i fakta, ja då skall man naturligtvis gå vidare med den.
Hej Martin,
Läs följande.
http://www.newsmill.se/artikel/2011/03/11/till-alla-m-n-med-tveksamma-relationer-spring-f-r-livet
Mvh johan silversjö
Jag hade redan läst artikeln, och jag måste erkänna att min spontana slutsats var att den är slarvigt och taffligt ihopdiktad av en man som ville göra en poäng, men jag har inte forskat i saken...Om det verkligen är en sann historia så är den berättat ur en fullständigt sinnessjuk kvinnas perspektiv, en kvinna som hör hemma på en sluten psykiatrisk avdelning, och som givetvis skall dömas för brott.
Jo jag håller med om att den verkar allt för otrolig för att vara sann men jag känner till många andra fall där målsägare medvetet ljugit och inte fått något som helst straff för det. Jag tror jag sett 3 fall under ett antal år där folk åtalats för falsk angivelse/tillvitelse. Hur många fall känner du till?
Jag har ingen koll alls, Johan, på rättsfall för falsk angivelse/tillvitelse. Jag är övertygad om att du är mycket mer påläst på det området :-).
Martin. Hur agerar ni från polisens sida om det kommer fram fakta som tydligt visar att det handlar om falsk angivelse?
Ett annat område där rättssäkerheten verkar vara mycket dålig är vårdnadstvister. Där modern för att vinna en tvist hädar att hon misstänker att fadern förgripit sig på barnen. Som jag förstått så får det vanligtvis inga konsekvenser för modern. Stämmer det?
Om vi får fram fakta som tydligt visar att det handlar om falsk angivelse, då skriver vi en anmälan om det, och sen kommer den anmälan att utredas. Vad gäller vårdnadstvister, så få du fråga någon med insyn i den rättsprocessen.
Hej Martin,
Här är ett till extremt exempel.
"Kvinnan – som är i 40-årsåldern – döms för tolv fall av misshandel och olaga hot. "Han provocerade mig vid flera tillfällen!"
http://www.metro.se/nyheter/kvinnlig-chef-slog-sovande-maken-blodig-med-pall/EVHkcu!Bqog1BK4jfFPg/
HON döms för upprepad misshandel av sin man och gör i samband med det en anmälan om att hon skulle ha blivit misshandlad av honom.
"Den dömda kvinnan har även anklagat maken för relationsvåld. I förundersökningen framgår att hon ådragit sig en armskada efter att maken skall ha misshandlat henne."
Utan att ha sett FUP så verkar det för mig mest troligt att hon spelat ut ett "Jag är ett stackars värnlöst kvinnligt offer" - kort.
Hur skulle du Martin förhålla dig till det här fallet om du var förundersökningsledaren?
Går falsk angivelse/tillvitelse under allmänt åtal? Funderingar kring detta?
Mvh Johan Silversjö
Skicka en kommentar