Om Nyheter24 och polishat på nätet

För någon vecka sedan publicerade Nyheter24 en krönika av Quetzala Blanco där hon gav uttryck för ett djupt hat mot poliser. Krönikan följdes sedan upp av ett antal blogginlägg i samma ämne. Efter att ha blivit varse krönikan så nämnde jag den i en egen krönika på Blåljus. Temat i min krönika var att polisen måste acceptera att bli kritiserad, och jag kritiserade i min tur de kollegor som alltid går i försvarsställning. Som en bisats nämnde jag dock att det är skillnad på kritik och hat, och refererade till Quetzalas krönika. 

Jag hade dock svårt att helt släppa hatet i Quetzalas text, så en vecka senare blev det ett svar. När jag skickade det till en fd chefredaktör på Nyheter24 blev resultatet att jag fick erbjudandet att istället publicera på Aftonbladet Debatt. En omskriven och nedkortad version finns alltså nu som debatt-text på Aftonbladet.

Jag tog sedan kontakt med Nyheter24 angående den ursprungliga texten. De ville av förståeliga skäl inte publicera den eftersom en variant redan fanns ute. Dessutom försvarade chefredaktören den hatiska krönikan och den världsbild den gav uttryck för. Därför lägger jag nedan upp mitt ursprungliga svar:

"Är du rasist? Älskar våld? Hatar att åka dit? Sök till Polishögskolan. Det är ingressen till en veckogammal krönika av Nyheter24s nöjeschef Quetzala Blanco. I krönikan beskriver hon några möten med rasistiska och elaka poliser, och drar därifrån slutsatsen att alla poliser är våldsälskande rasistiska psykfall. De som hävdar att de har mött en bra polis jämförs med rasister och möts av ett ”fuck you”.

Hatet i krönikan riktades inte mot ”polisen” utan mot poliser som människor. ”När du blir stor får du bli ihop med precis vem som helst, men inte en skinnskalle eller en gris. För att söka till polishögskolan måste man vara psykisk sjuk, det måste du förstå.” Det ingår i jobbet att hantera att folk hatar mig enbart på grund av ett yrkesval som jag har gjort för att jag vill försöka hjälpa. Men de av kollegornas barn som råkar gå in på Nyheter24, har inte valt att behöva läsa att mamma eller pappa är rasister eller psykfall.

Texten gav naturligtvis upphov till en hel del kritik. Quetzala bemötte kritiken genom att hävda att det hon skrev var en krönika, och att den var subjektiv. Andemeningen blir att grova generaliseringar eller faktafel egentligen inte spelar någon roll, eftersom hon bara ger uttryck för sina egna känslor. Flera debattörer försvarade också Quetzalas rätt till att skriva med utgångspunkt i sin egen subjektiva verklighetsuppfattning.

Det är uppenbart att Quetzala har haft väldigt dåliga erfarenheter av polisen, vilket jag verkligen beklagar. Det är också tydligt att de erfarenheterna har landat i en världsbild där polisen av omgivningen redan beskrevs som djävulen själv, och att det har påverkat hennes tolkning av dem. Dessutom verkar det för mig som om en stor del av vad som gör Quetzala så framgångsrik och populär som krönikör är just hennes subjektiva och självutlämnande sätt att skriva på. Efter att hon med självdistans hänvisar till ett antal diagnoser i sitt tredje inlägg i ämnet blir det svårt att förbli arg på henne. Däremot är jag hjärtligt trött på de dubbla måttstockar, som gör att hennes krönika för det första publiceras, och för det andra hyllas av diverse tyckare. För att citera en av kommentarerna på krönikan:

Gillar du att generalisera?

Hatar du när andra generaliserar?

Har du fördomar?

Hatar du när andra har fördomar?

Jag mötte nyligen i jobbet en person som flera gånger hade blivit utsatt för brott av unga män med förortsbakgrund. Han var upprörd, och generaliserade grovt om en viss invandrargrupp (han var själv invandrare). Många som blir utsatta för eller ser kränkningar utförda i olika religioners namn generaliserar också. Har de som ogillar muslimer eller vissa invandrargrupper för att de själva har negativa upplevelser rätt till sin subjektiva uppfattning? Behöver de inte resonera om eller ta ansvar för det hat de sprider?

Nej, jag jämställer inte polishat med rasism. Jag är medveten om att det finns anledning till att ”hets mot folkgrupp” skyddar etnicitet och religion, men inte yrken. Jag vet att hat är som farligast då det drabbar grupper som redan är i underläge (vilket exempelvis gör att hat mot muslimer är mycket farligare i Sverige än hat mot kristna, och att hat mot kvinnor i princip alltid är värre än hat mot män). Men det innebär inte att allt hat som påstår sig ”sparka uppåt” är ofarligt. Att generaliserande nidbilder kan leda till attacker gäller inte bara för rasism.

Quetzala skriver drömmande om hur ett kylskåp kastas ifrån hög höjd på en polisbil.

”Era ögon brann och de tjutande sirenerna hann aldrig uppfatta vad som hände, och inte heller de två polismännen i bilen. Luften antog formen av eld, rök, sot, blod som ångade upp, kaktusar, damm, skam, svedda blåa ljus, smält plast och hår, hud, tänder. ”

Den sorts attack som Quetzala verkar efterfråga sker dock redan, om än med mindre föremål och mindre dramatiskt resultat. Redan nu kastas regelbundet drygt 10-kilos gatsenar på polisbilar efter att de lockats in i bakhåll genom falska larmsamtal eller eldade bilar. Det är ren tur att ingen dödats eller skadats allvarligt ännu. Att därför dra slutsatsen att Quetzalas tankar, om än aldrig så subjektiva, kan inspirera till fler eller värre attacker är knappast långsökt. De som står bakom attackerna har kanske inte Quetzalas poetiska sätt att uttrycka sig, men drivs delvis av samma världsbild som den hon bekräftar, sprider och ger uttryck för i sin krönika. Och för dem som attackeras är det inte särskilt relevant att polisen på samhällsnivå är en maktsymbol, de kan fortfarande dö av en sten i huvudet.

Förutom att hat ökar risken för attacker, så försvårar det också vårt arbete. Polisen är helt beroende av allmänhetens förtroende för att kunna göra ett bra jobb. Uppdragets kärna handlar om att hjälpa folk i nöd och att beivra brott. Om folk inte litar på, vänder sig till, eller ens pratar med polisen så blir det uppdraget väldigt mycket svårare. De lidande blir de svagaste i samhället, de som utsätts för kränkande brott som förblir outredda. Quetzala nämner att hon själv hellre går till andra ”instanser” om hon behöver hjälp. Om man bortser ifrån risken att oskyldiga kommer i kläm med Quetzalas metod, så är det inte heller en möjlighet som alla har. Ett samhälle utan förtroende för polisen blir ett samhälle där den starkes rätt råder. Självklart ligger ansvaret för att bygga upp förtroendet för polisen även där det är lågt främst på oss poliser. När vi gör ett bra jobb med de förutsättningar vi har och bemöter alla människor vi möter humant och proffessionellt så ökar vårt förtroende. Men lika självklart så påverkar hat och nidbilder vårt förtroende negativt, speciellt då det sprids via medier med stort genomslag.

Man får och bör självklart kritisera polisen. Vi arbetar på medborgarnas uppdrag. Men det är en annan sak att avhumanisera alla poliser. Effekten av den sortens attityd märktes även när en polismans tragiska död hånades på Twitter. Han hade också barn. Det kommer dock alltid finnas folk som hatar, och som uttrycker sig ”subjektivt”. Att den sortens hat släpps igenom av en ansvarig utgivare är en helt annan sak.

Vad gäller Quetzala, så hoppas jag att hon får chansen att möta och prata med en eller flera poliser som kan få henne att ändra uppfattning. Det är tragiskt att hon och andra har negativa upplevelser av polisen. Självklart begås misstag, och ibland rena övergrepp, av poliser. Vi måste konstant arbeta för att bli bättre. Samtidigt görs en otrolig massa bra polisarbete, och den stora majoriteten poliser är vanliga människor med en vilja att göra skillnad. Även om vår effektivitet begränsas av att vi har lagar att följa och rättssäkerhet att ta hänsyn till (samt av bristande resurser), så hoppas jag att Quetzala vänder sig till polisen nästa gång hon blir hotad eller utsatt för andra brott. Vi hjälper självklart även gärna personer som inte gillar oss.