Mot sexuellt våld och för samtycke

I början av året så hände ett par saker, bland annat Twitterkampanjen #mörkertalet, som gjorde att jag ännu en gång fick upp ögonen för de enorma problemen med kränkningar av främst kvinnors sexuella och fysiska integritet som det ofta blundas för. "En unken kvinnosyn bakom mörkertalet".

Följande är ett citat ur artikeln: "Detta är troligtvis det absolut största enskilda hotet mot människors integritet, frihet och hälsa i dagens Sverige och det är inte en kvinnofråga utan ett jättelikt samhällsproblem. Men stora och breda manifestationerna mot detta enorma problem är trots det sällsynta."

Någon vecka senare kom en dom i Lunds tingsrätt där en man friades efter att ha hävdat att han trodde att kvinnan han hade tvingat till sig sex med var med på "dominanssex". Detta trots att inget sådant var överenskommet. I domen så användes kvinnans tidigare sexliv och psykiska ohälsa emot henne, och resonemangen kring hur mannen, bland annat genom en hårt pressad hand mot ett kön, hade uppfattat kvinnans medgivande till "dominanssex" var minst sagt lösa. I den efterföljande debatten så uttryckte sig både domaren själv och DN-skribenten Hanne Kjöller som om det vore fastställt att mannens version av händelsen var sann. Detta trots att den så klart skiljer sig markant ifrån kvinnans och dessutom är mycket mindre sannolik eller sammanhängande. Kvinnan utsätts därigenom för ännu en kränkning. 

Upprördheten efter domen ledde till att ett antal eldsjälar och kvinnoorganisationer drog ihop precis den sortens stora och breda manifestation som jag hade efterlyst. Några dagar innan det var dags så fick jag dessutom frågan om jag kunde tänka mig att tala. Här är en länk till en inspelning av hela manifestationen (mitt tal börjar ca 4:30 in) 

Nedan publicerar jag den oavkortade versionen av vad jag hade tänkt säga i mitt tal på manifestationen "Mot sexuellt våld - för samtycke" (jag fick sedan skära ned det en del för att klara tidsgränsen):

Det är en sen kväll i början av mars. Flickan inne i det mörka rummet är rädd, nästan panikslagen. Hon säger nej flera gånger, men vågar inte kämpa emot killarna som en efter en förgriper sig på henne. Efter händelsen hittas hon förtvivlat gråtande ute på gatan, och en anmälan görs. Sex av killarna åtalas för våldtäkt.

Det var helt uppenbart att hon inte ville, att hon inte samtyckte till sex. Ändå frias samtliga killar i slutändan från alla misstankar.

Lagstiftningen har skärpts en aning sedan den händelsen, men det kan fortfarande vara lagligt att ha sex med någon emot dennes vilja. Därför behöver vi en samtyckeslagstiftning!

Det har hävdats att en samtyckesbaserad lagstiftning skulle lägga mer fokus på offret. Det är nonsens. Fokus ligger redan på offret. Och som polis som arbetar med våldtäkter så tycker jag att det skulle vara en stor fördel om det räcker för en fällande dom om vi kan bevisa att inget samtycke föreligger, som i exemplet med flickan som var rädd och passiv.

Främst så skulle dock en samtyckeslagstiftning vara normbildande. Det skulle skicka en tydlig signal om att det inte är ok att ha sex med någon som inte vill.

Samtyckeslagstiftning är dock inte den enda rättspolitiska åtgärden som krävs: Jag vill nämna tre saker till som vi behöver jobba med:

Ändrad bevisvärdering: Även närmast absurda förklaringar och efterkonstruktioner ifrån gärningsmän accepteras och läggs till grund för friande domar. Hur kan man tro på att en flicka skulle ha fört in sperma ifrån en papperstuss i sin slida?

Bättre utbildning: Vi behöver göra upp med en hel del sexistiska föreställningar. I domen ifrån Lund hålls både offrets tidigare sexuella erfarenheter och psykiska ohälsa emot henne. 

Uppsåtsfrågan: Tingsrätten i Lund friade för att de ansåg att mannen kan ha varit tillräckligt dum eller okänslig för att inte fatta att kvinnan inte ville, alltså sakna uppsåt. Vi behöver kriminalisera oaktsamhet för en del grova sexuella kränkningar, på samma sätt som redan är fallet för vissa grova fysiska kränkningar.

Åtgärder i rättsprocessen är viktigt, men det är fortfarande bara en del av allt som behöver göras. För att minska mörkertalet så räcker det inte med fler fällande domar, vi måste också bli bättre på att stötta offren, och sluta upp med att skuldbelägga dem.

Slutligen, de viktigaste åtgärderna rör trots allt inte vad vi gör då en våldtäkt har begåtts, utan vad vi kan göra för att förhindra att det överhuvudtaget sker. Här har vi män ett speciellt ansvar.

Hur pratar jag ? Hur agerar jag som förebild?

Säger jag ifrån, eller förminskar och ursäktar jag kränkningar?

Hur beter jag mig själv? Är jag lyhörd och har säkra marginaler till att inte kränka någons sexuella integritet?

Även vi män som aldrig medvetet skulle begå övergrepp behöver tänka på hur vi uppfattas och vad för värderingar vi sprider och legitimerar.

Oavsett om vi pratar om dålig lagföring av sexbrott, enorma våldtäktsmörkertal eller bagatelliserande av sexuella kränkningar så handlar det för mig om olika aspekter av vad som kallas "våldtäktskultur". Och för att komma åt det extremt utbredda sexuella våldet i samhället så måste vi göra upp med den våldtäktskultur som finns mitt ibland oss. Tillsammans så tror jag att vi alla kan komma en bra bit mot det målet. Tack så mycket.

Tillägg 20140129:
Efter att jag skrev inlägget ovan så har det kommit ännu en upprörande dom, där en man har friats efter att ha haft sex med en kvinna som har varit så berusad att hon (utan tvekan) kan anses vara i en "särskilt utsatt situation". Domstolen konstaterade även denna gång att det objektivt sätt var en våldtäkt, men hävdar att det inte är bevisat att mannen hade förstått att hon var så pass berusad. Mannen frias trots gott om stödbevisning, som exempelvis att kvinnan hade minst 2,0 promille, samt att mannen låste in henne och stal hennes telefon.

Denna dom framstår som helt absurd, och även med dagens lagstiftning så borde det självklart ha blivit en fällande dom. Den illustrerar dock övertydligt behovet av de åtgärder som jag tar upp i texten ovan. Det behövs en samtyckeslag, men det räcker inte. Det behövs även ett oaktsamhetsrekvisit, och en mer verklighetsförankrad bedömning i våra domstolar av vad som är "bortom rimligt tvivel". Tack vare "FATTA", manifestationen på Medborgarplatsen, och hundratals andra sätt som kvinnorörelsen har bedrivit kampanj på så känns det som att vi de senaste veckorna har tagit flera stora och mycket välkomna steg på den vägen.